Kvinnliga regenter under vikingatiden

[Valdemar Sappi]

Hittade inte dokumentavskrifterna från 1319 tyvärr. Men minns det som så att "særejet" i handlingarna var beroende av om det blev barn eller inte. Tolkar det som så att det blev "fælleseje" mellan Palle Jonsen och hans hustru senare. Men att det i handlingar kring andra stormän i andra ungefär samtida handlingar varit så att "særejet" varit där - också efter att det funnits barn i äktenskapet.

Men detta är alltså bara min minnesbild när jag läste då för ett bra tag sedan, när jag var ute efter att hitta helt andra saker.

[oilc]

Hittade inte dokumentavskrifterna från 1319 tyvärr. Men minns det som så att "særejet" i handlingarna var beroende av om det blev barn eller inte. Tolkar det som så att det blev "fælleseje" mellan Palle Jonsen och hans hustru senare. Men att det i handlingar kring andra stormän i andra ungefär samtida handlingar varit så att "særejet" varit där - också efter att det funnits barn i äktenskapet.

Men detta är alltså bara min minnesbild när jag läste då för ett bra tag sedan, när jag var ute efter att hitta helt andra saker.

Nå, det var intressant att läsa

[Grävling]

Haken med resonemanget om kyrkan och skilsmässorätt är att vi väl pratade om kvinnans reella rätt och möjligheter under just den tidsperioden. Inte om kyrkans eventuella önskemål om vilka rättigheter kvinnan skulle haft under den tidsperioden. Kyrkans önskemål hör väl snarare isf till kyrkohistoria el dylikt. Det är onekligen så att kvinnor och män varit gifta långt innan kristna kyrkan fanns, likaså att de kan vara gifta i kulturer som inte är kristna.

Så de som diskuterade äktenskapet som realitet runt 1200-talet diskuterade väl helt enkelt det juridiska äktenskapet.

Om annulering så är det väl troligt att om de gifte sig utan kyrkans välsignelse så körde de nog på och skilde sig utan kyrkans välsignelse också, när de ändå höll på.

[Grävling]

Om kvinnlig arvsrätt som tydligen en gång varit lika med en mans (visste jag faktiskt inte) och som senare blev hälften av en mans. Jag har aldrig egentligen tyckt det varit konstigt att kvinnan ärvde hälften. Snarare är det konstigt att det betraktas som konstigt. Kvinnan får när hon gifter sig hemgift av sina föräldrar, hon får morgongåva av sin man (i hela europa verkar hon tidigt själv ha fulla makten över morgongåvan och halva makten över sin och sin mans delade egendom. Senare verkar hon enbart få makt över sin morgongåva som änka.)

Jag har alltid tolkat det som att kvinnan får ut halva sitt arv som hemgift för att kunna starta ett hem, sedan får hon andra halvan av sitt arv när föräldrarna dör.

Självklart kan jag ha tänkt helt fel. Det kanske är så att mannen också får hemgift av föräldrarna men att det inte brukar nämnas.

Som jag uppfattat det få alla (gifta eller nunnor) döttrar hemgift, äldsta sonen får gården, övriga söner får praktiskt taget ingenting, utom ev en del av lösöret delat med övriga syskon. (även om jag hört ryktas att det tidigt var så att yngsta barnet fick gården, iom att det fortfarande var kvar på gården då föräldrarna dog och mest behövde den).