Varför ses tyskt som "tuffare" än allierat?

[B Hellqvist]

Varför den kommunistiska ondskan aldrig slagit an samma spännande förbjudna ton som nazismen vet jag inte men något måste det vara.

För att citera the Kurgan i "Highlander": "It's better to burn out than to fade away and die!". Kommunistsystemen har antingen dött sotdöden eller övergått i någon form av sjaskig statskapitalism eller tredjerangsdiktaturer, medan nazisterna satsade allt på ett kort och såg till att drömmen om det tusenåriga riket blev verklighet i tolv år.

[Fredrik Andersson]

Her i Skandinavia har jeg også inntrykk av at vi gjerne - til en viss grad - identifiserer oss etnisk og kulturmessig med tyskere.

Det tror jag också. Men samtidigt kan jag inte köpa det argumentet rakt av heller. Det fallerar på att, vad jag förstår, det var fler i neutrala Sverige som stred för de allierade än som stred för Tyskland (Källa: Svenskar i krig 1914-1945 Gyllenhaal/Westberg, Historiska media 2008)

Frodeh, jag måste passa på att ställa en fråga i ämnet som jag funderat på länge.

Hur ses man i Norge om man är intresserad av andra världskriget och speciellt då Tyskland? Frågan skulle lika gärna ha ställts till någon forummedlem från Danmark men nu råkade ditt inlägg dyka upp. Den generella norska inställningen till Tyskland under kriget borde ju vara tämligen negativ. Ännu mer knepigt blir det ju om man tar i beaktande de 6000 (?) norrmän som anslöt sig till SS.

[sonderling]

Varför den kommunistiska ondskan aldrig slagit an samma spännande förbjudna ton som nazismen vet jag inte men något måste det vara.

För att citera the Kurgan i "Highlander": "It's better to burn out than to fade away and die!". Kommunistsystemen har antingen dött sotdöden eller övergått i någon form av sjaskig statskapitalism eller tredjerangsdiktaturer, medan nazisterna satsade allt på ett kort och såg till att drömmen om det tusenåriga riket blev verklighet i tolv år.

Ja det är också en aspekt. Det är något med hela ragnarök scenariot med slutstriden i Berlin som fascinerar.

Även Hans aspekt är intressant som man kan instämma i. Som modellbyggare har man snart byggt allt allierat men det finns en uppsjö med tyska byggobjekt kvar.

På tal om modeller så har jag alltid undrat varför Israel finns så gott representerat och undrar om inte till viss mån beroende på var man har sina sympatier om inte det är en del i detta fenomen.

Sonderling

[Der Löwe]

Är det alla tyska grejor som är så populära då? Hur många i Sverige väljer BF 109 före Spittfire? På pansarfronten är de tyska vagnarna populära, men utanför oss MÖPars krets, hur många kan skilja mellan de olika vagnarna utom att Tiger och Panter är "tuffa" namn. Sturmgevär låter ju faktisk lite mer farligt än Garand. Hur många vet vad MP 40 är, heter den inte Schmeicher? Luger är och var sinnebilden för en tysk officer även fast den inte var standard. Kan inte delar av populäriteten ligga i namngivningen av vapen och system? När jag var liten innan jag hade några särskilda kunskaper fastnade jag för Mustang, jag hade en sån cykel och tyckte att det var häftigt att det fanns ett jaktplan som hette likadant. Det kanske var så att den totalitära tyska staten var i större behov av slående namn på sina vapensystem, särsklit i slutet av kriget, och därför valde namn som fortfarande är slagkraftiga i marknadsföringssammanhang.

[MD650]

vet vad MP 40 är, heter den inte Schmeicher? .

Möjligtvis Schmeisser.

[NIL]

vet vad MP 40 är, heter den inte Schmeicher? .

Möjligtvis Schmeisser.

Jävla Messerschmitt

[MD650]

Jävla Messerschmitt

Det heter faktisk besserwisser

[Fredrik Andersson]

vet vad MP 40 är, heter den inte Schmeicher? .

Möjligtvis Schmeisser.

Jävla Messerschmitt

Bf eller Me?

[Artur Szulc]

Precis som andra trådskrivare tror jag att det finns olika anledningar till varför tyskt "ses" som tuffare än allierat.

1) Det tyska omgärdas av en viss aura av mytologi eller vad man nu ska kalla det för.

2) Professionalismen - tyskarna var duktiga krigare.

3) Designen och stilen på uniformer, utrustning etc.

4) Namnen: Panzerkampfwagen V Panther, Panzerkampfwagen VI Tiger / Königstiger, Panzerfaust, Messerschmitt, Sturmpanzer, etc etc...... låter ju häftigare än mycket allierat....

[Amund]

När man förstärker redan färgstarka onda karaktärer med olika attribut så verkar man kunna skapa skrämmande, men ändå fascinerande varelser och prylar, alltid betydligt mer spännande än hjälten.

Om man ser VK2 som fiction är det självklart att tyskarna är häftigast. De flesta har ju matats med filmer, serier, böcker där de allierade är de goda och tyskarna representerar ondskan. Detta är ju också helt efter receptet på hur en bra berättelse skapas, det ligger i sakens natur att de onda har överlägsna resurser och sagans kärna är alltså hur det goda till slut ända vinner trots detta. Amerikanska soldater verkar ofta hamna i underläge mot överlägsna opersonliga styrkor med obligatoriskt understöd av en tung panzerabteilung med tigrar, dessa svårbesegrade tyskar får lite samma roll som Tyrannosaurus rexen i Jurassic park - farlig och häftig, eller Dart Vader kanske, ser han inte t.o.m lite nazityskinspirerad ut? - Ond men häftig. Även Kurgan uppfattas nog som betydligt häftigare och starkare än Christoffer Lambert i Highlanderfilmen.

Dart Vader.jpg (8.44 KiB) Visad 4635 gånger

Kan detta vara en faktor kanske?

[Ornellaia]

Jävla Messerschmitt

Bf eller Me?

Ju...

Designen och stilen på uniformer

Håller med men kan inte peka på något. Att bara peka på Hugo Boss håller helt enkelt inte. Det är något mer och jag tycker ex att de tyska gradbeteckningarna för generalfeldmarschall slår det mesta. Lätt snyggast men jag vet inte varför, kanske så få som blev det och de som blev det var erkänt duktiga? Fast alla var ju inte det och USA´s femstjärniga generaler/amiraler var ju färre och också erkänt duktiga men jag tycker ändå tysklands är snyggare, (DDR´s gradbeteckningar för general som god tvåa och ka, jag vet att de är lika).

[Fredrik Andersson]

Om jag går till mig själv och mitt ofrivilliga intresse för den tyska krigsmakten under andra världskriget så är det faktiskt en följd av min barndom. Hur då undrar förmodligen en och annan av er?

När jag växte upp och runt 1980 började få någon slags insikt i att det hänt saker innan jag levde så fanns det hör och häpna tämligen gott om berättelser om andra världskriget. Det fanns en uppsjö med små, svartvita seriehäften som kom ut med jämna mellanrum under namn som "Soldat-serien", "Combat-serien" osv. Till detta måste jag lägga flygtidningen "Pilot" som gick i graven någon gång i mitten av 1980-talet.

I samtliga dessa serietidningar var britter och amerikaner a-l-l-t-i-d hjältarna och den japanska och tyska motståndarna kunde på sin höjd uttrycka sig i pratbubblorna med ord och uttryck som "Achtung!", "Schnell!" eller "Neeeeeeeiiiin! *störtar-brinnande-mot-jorden*".

Jag hade lätt passerat in i tonåren innan jag begrep att en tysk soldat faktiskt var en människa och inte en maskin. Jag började förstå att kriget inte bara hade utspelats på en strand i Frankrike eller i luften över Engelska kanalen. I mitt fall var det nyfikenheten på vilka dessa mystiska "Schnell!Achtung!Nein!-människor" hade varit.

Det började med att jag som många andra började smeta ihop modellflygplan, något jag höll på med ända fram till dess att min fru kom in i bilden. Under tiden man byggde tyska och andra maskiner ville jag veta mer om dem och sakta men säkert växte mitt bibliotek i ämnet. När företaget Verlinden dök upp i den lokala hobbyaffären bytte jag snabbt inriktning och började bygga pansar och göra några tafatta försök kring figurmålning. För att läsa på om de maskiner jag nu byggde så blev det till att köpa litteratur om striderna på marken i stället.

Så i mitt fall handlade det snarast om ett generellt intresse för andra världskriget och en slags motreaktion till de superelaka tyskarna i min barndoms serietidningar som gjorde att jag började studera de tyska styrkorna under kriget.

Jag läser fortfarande gärna böcker om den tyska krigsmakten, helst då självbiografier eller ögonvittnesskildringar. Nu för tiden ligger den rent militära aspekten kanske lite i bakgrunden. Det som lockar i dag är hur en tysk soldat tänkte och agerade. Varför slogs man? Hur såg man på ledaren? Ja ni förstår nog.

Det stora intresset för den tyska krigsmakten, dess materiel, utrustning och taktik tror jag inte är särskilt typisk för Sverige eller ens Skandinavien. Som en ironisk historisk paradox verkar det som om samlandet av tredje riket-prylar, renoveringen av tyska pansarfordon och återskapandet av SS-enheter inom reenactmentvärlden är som störst i de länder som kämpade mot naziregimen. Jag minns än i dag hur jag såg ett program på SVT för några år sedan som i något sammanhang behandlade War and Peace-showen i England. En liten gråhårig herre på besök skakade på huvudet när han såg unga landsmän i SS-uniformer som spatserade omrking och skrattade. Minns inte ordagrant men han muttrade något i stil med "They don't have a clue about what they are doing..."

Ett långt, svamlande inlägg men jag har många tankar och funderingar i skallen just nu som drar i alla möjliga riktningar.

[sonderling]

Jag ville bara tillägga lite kort att George Lucas hade den tyska stålhjälmen som förebild till Darth Vaders dito.
Och jag tyckte alltid att Imperietrupperna var tuffare än rebellerna.

Sonderling

[B Hellqvist]

Jag ville bara tillägga lite kort att George Lucas hade den tyska stålhjälmen som förebild till Darth Vaders dito.
Och jag tyckte alltid att Imperietrupperna var tuffare än rebellerna.

Likväl var det de som kritiserade Lucas för att den avlutande ceremonin i "Star Wars" liknade vissa centrala scener i "Viljans triumf". Nu ska vi inte spåra ur i en diskussion om alltför många poulärkulturella referenser, men nog har 1900-talets totalitära regimer gjort avtryck både medvetet och undermedvetet.

[Dûrion Annûndil]

Jag ville bara tillägga lite kort att George Lucas hade den tyska stålhjälmen som förebild till Darth Vaders dito.

...till viss del, men också samurajernas kabuto.

Allt det här tysk-vurmandet i den här tråden får mig att fundera på hur det kommer sig att jag själv aldrig såg tyskt som "tuffare", utan det var naturligtvis det amerikanska som var "tuffare"! Shermans i Kelly's Hjältar var ju tuffare än Tigers. Amerikanska uniformer var asballa, tyska stelt funktionella. Sen när man blev lite äldre och lärde sig lite mer fakta om materiel och sådant så såg man inte längre någonting som "tuffare", men man kanske gillade vissa designer mer än andra.

Men så gillade jag också Luke mer än Darth Vader, trots att andra barn tydligen gillar ondingar mer än godingar för att de faschineras av makt. Darth Maul är ju den populäraste figuren bland barn i de nya filmerna.

Mvh -Dan