Vikingakvinnan & svärdets makt

[karlfredrik]

Norska Vera Henriksen har studerat källorna om vikingakvinnor, hon har "djupa språkliga och
historiska kunskaper om ämnet" som lexikonet säger. Hon talar om "svärdets makt"
; att de på det storpolitiska planet endast kunde hävda sig via sina män - äkta män,bröder eller söner.
Hon konstaterar att sagans kvinnotyp skiljer sig från den kristna kvinnonormen

Denne type må ha rötter i hedentiden, enten de er inspirert av tradisjon eller av de kvinner som levet på Island i sagaskriverens egen tid

Vera Henriksen: Sagaens kvinner 1981, Skjebeneveven 1982
En annan kvinnlig forskare, Jenny-rita Naes,har gått igenom kvinnans juridiska ställning i källorna.
Frå Hauk og Heidni 2:1974: Jenny-rita Naes:Kvinner i vikingetid
Se även: Valdis Zwilgemeyer:Vikingekvinnen 1986

[oilc]

Tack för tipsen!

Som jag har uppfattat det var vikingakvinnan friare och mer oberoende före kristendomens införande än efter. Den enda förbättringen som kristendomen förde med sig torde ha varit att män inte längre fick ha flera fruar, men det tycks inte ha varit särskilt vanligt i vilket fall som helst. Dock har jag inte hört om särskilt många exempel på kvinnliga regenter under vikingatiden, förutom drottningen av Agder.

[Den skitande apan]

Tack för tipsen!
Som jag har uppfattat det var vikingakvinnan friare och mer oberoende före kristendomens införande än efter. Den enda förbättringen som kristendomen förde med sig torde ha varit att män inte längre fick ha flera fruar, men det tycks inte ha varit särskilt vanligt i vilket fall som helst.

Det finns det inga belägg för.

[Odinkarr]

Den enda förbättringen som kristendomen förde med sig torde ha varit att män inte längre fick ha flera fruar

Tværtom tør man vel sige. I det nordiske bryllup er det kvinden der tager sig en mand til ægte, ikke omvendt. Kvinden gør dette mod at modtage en Morgengave, hvorved hun sikres økonomisk uafhængighed fra ægteskabets begyndelse. Kvinden besidder naturligvis også retten til skilsmisse.

Alt dette, og mere, fratages kvinden med kristendommens indførelse ved tvangskonverteringen i 1200 tallet.

Jeg kan ikke erindre nogen lovgivning der forbyder kvinden i at tage flere ægtemænd. Dette skyldes at det ikke er nødvendigt at skrive dette da håndfæstningen netop er dette, og kun kan ske een gang (ad gangen).

mvh

Flemming

[Den skitande apan]

Jeg kan ikke erindre nogen lovgivning der forbyder kvinden i at tage flere ægtemænd. Dette skyldes at det ikke er nødvendigt at skrive dette da håndfæstningen netop er dette, og kun kan ske een gang (ad gangen).

Jag tror inte du kan erinra dig så värst många lagar från nordisk förkristen tid överhuvudtaget.
Jag trodde det var allmänt känt att män tog sig fruar och frillor under hednatid.

[Odinkarr]

Jag trodde det var allmänt känt att män tog sig fruar och frillor under hednatid.

"Frillor" - fridle (olddansk); friðla (oldnordisk), hunkønsord med betydningen "elsker", og som modsvares at hankønsordet "friðill", er en helt anden snak, der finder sted uden for ægteskabets strengt rituelle opbygning i sæder og lov. Fra hvad jeg har set og hørt fra det sydlige Europa og Sydamerika er det ingen grund til at tale i datid om dette emne.

Vi kan jo lade det komme an på en prøve - vis os bare et eneste eksempel i skrift på at en mand har fået sit frieri godtaget af to forskellige kvinder, og at disse i samme tidsrum har taget samme mand til ægte.

Denne debat minder mig om at vi kender til lovgivningen omkring skilsmisse fra bystaterne Athen og Sparta. I begge stater kunne mand og kvinde begære skilsmisse.

Diodorus Siculus (år 90-21 f.Kr.): Bibliotheca Historica (XII.18) forklarer os at lovgiveren Charondas (?, men før Anaxilas fra Rhegium 494-476 f.Kr.) ændrer denne lov lidt i den nygrundlagte græske bystat Thurii (Thurium), i dag i Coriglioano Calabro, landskabet Calabria, Italien.

Det sker fordi “en hvis mand, der var vel op i årene og havde en kone der var yngre end ham og havde forladt ham…” foreslog en lov der forbød dette. Derfor blev der her tilføjet den særlige regel, at man ikke måtte gifte sig igen med en person der var yngre end den fra hvilken man var blevet skilt. Denne lovregel var gældende for begge køn.

mvh

Flemming