Omoderna vapen

[steben]

Pilbågar användes av de goda under Mau-mau upproret och bågar används fortfarande litet här och då.

Flintlås, inga förslag ?

De goda?

On 25 March–26 March 1953, nearly 1,000 rebels attacked the loyalist village of Lari, where about one hundred and seventy non-combatants were hacked or burnt to death.

Du menar dom då eller?

[varjag]

Däremot harpungevär, med gummislang istället för båge liknar ju en armborst ganska mycket.

Harpungevär - på torra land och nära håll - gissar jag tränger igenom det mesta 'kevlar' p.g.a. harpunens massa och hastighet. men det är ju inte ngt man tar med sig 'i fält' precis.
Jag gissar att spett's officer från 1913 blev dödad av en s.k. 'moro', primitiva muslimstammar med blankvapen som specialitet...
http://www.eriksedge.com/moroswords.html

Någonstans i bakskallen har jag också ett minne att ha läst om mongolryttare, som i striderna vid Ghalkin Gol, sommaren 1939, hellre litade till sina pilbågar - än gevär, mot japaner. (En häst måste få en viss 'skytteträning' så den inte kastar ryttaren vid skott)
Första raden i d e n katekesen löd: 'skjut ALDRIG rakt fram över hästens huvud - annars hamnar du på marken bakom en skenande pålle'
Varjag

[spett]

Nej, bymiliser som inte var Mau-Mau använde pilbågar. kom inte ihåg vad de hette bara.

[von Adler]

Vad jag vet använde Army of Illub Abor som slogs i Ogaden i februari 1936 massor av svärd och spjut och en del kastspjut och pilbågar - bara 1/6 hade nämligen eldhandvapen, även om de hade med sig en erövrad Italiensk stridsvagn.

[gostap]

Vietnam? (Rambo) OBS! Skämt!

Fast i Vietnam använde man väl sig av allehanda hemgjorda vapen. Åtminstone i början, vet dock ej om pilbåge/armborst ingick i arsenalen.

[Stefan Lundgren]

Jag förmodar att det är någon som vet vad jag syftar på för bok, "Vapenlexikonet" från 1997 eller nånting under kringliggande år t o m. Så finns det en bild på en som håller en pilbåge och en med ett modern vapen. Det är ainufolket som lever enskilld i Japan och den sista meningen är OT.

Såvisst används omoderna vapen fortfarande.

Stefan

[Airacobra]

Under 2a vk använde Japanska officerare svärd,vet ej hur många "kills" under regelrätt strid men tyvärr fick ju många allierade krigsfångar känna på svärdet.

Hälsningar/P39

[Wooster]

Under 2a vk använde Japanska officerare svärd,vet ej hur många "kills" under regelrätt strid men tyvärr fick ju många allierade krigsfångar känna på svärdet.

Hälsningar/P39

Använde japanerna verkligen under reguljär strid, eller är det en Hollywood-myt? Att svärdet var en viktig officerssymbol vet jag - å andra sidan används ju värjor och sablar (om än inte i samma utsträckning som i Japan under vk2) som rituell symbol i många, om inte de flesta, försvarsmakter fortfarande idag.

[varjag]

Under 2a vk använde Japanska officerare svärd,vet ej hur många "kills" under regelrätt strid men tyvärr fick ju många allierade krigsfångar känna på svärdet.

Hälsningar/P39

Använde japanerna verkligen under reguljär strid, eller är det en Hollywood-myt? Att svärdet var en viktig officerssymbol vet jag - å andra sidan används ju värjor och sablar (om än inte i samma utsträckning som i Japan under vk2) som rituell symbol i många, om inte de flesta, försvarsmakter fortfarande idag.

I Mochitshura Hashimoto's bok om det japanska ubåtsvapnet - relaterar han ett tillfälle när en japansk ubåt i övervattensläge kolliderar med en amerikanska motortorpedbåt....(Jag ids inte slå upp detaljerna)
Officerarna uppe i ubåtens torn anbefaller skrikande 'svärd, svärd, SVÄRD! - upp till 'bryggan'

Blotta tanken på att bemästra d e n situationen med svärd, visar hur hopplöst antikt tänkandet fortfarande var inom den japanska officerskåren. Varjag

[Bjernevik]

Blotta tanken på att bemästra d e n situationen med svärd, visar hur hopplöst antikt tänkandet fortfarande var inom den japanska officerskåren. Varjag

Nåja, har läst skildringar från Vietnamkriget där en stridsvagnsbesättning hade en kavallerisabel i tornet då de förutsåg extrema närstridsavstånd i vissa fall.

I trånga utrymmen kan ett blankvapen fortfarande vara vettigt, särskilt om det är mörkt och risken för vådabekämpning av egen personal är stor.

[Andreas K]

Primitiva vapen var (eller är) ett ständigt återkommande inslag så fort närstrid uppstår. Alla känner väl till de stridsklubbor och liknande tillhyggen som användes under första världskriget?

[lampros]

Japanska svärd: japanen har ju ett fetischistiskt förhållande till svärd, kanske kan man kalla det heligt. Därför inte så konstigt om de värdesatte sina svärd (om det var gamla familjeklenoder), och var man officer ute på en avskuren stillahavsö med order att kämpa till slutet - klart man drog blankt i det sista banzaianfallet.

(OT men intressant: Svärdsdyrkan, svagheten för att använda svärd går igen på andra håll i Japan. Som när Henry Scott Stokes i sin Mishimabiografi nämner hur han går och ser en gangsterfilm i 70-talets Japan och man slåss med svärd, modern miljö med svärdsfight. Ovanligt (då) för en västerlänning, idag kanske svärdsfetischismen råder även här i kölvattnet av Sagan om Ringen, Conan och whatnot...

Nämnde Mishima som Stokes skrev om begick ju också seppuku (självmord med svärd) i början av 70-talet, den förste att göra så sedan 1945. En teatralisk författare som iscensatte sin död som ett scendrama, tagande livet av sig på en generals ämbetsrum på ett regemente. Generalen hade han dessförinnan tagit som gisslan, och han hade hållit ett upproriskt tal. Teater...)

[von Adler]

Vad gäller den japanska svärdsfetishismen så uppstod den egentligen i större skala under den senare Edo- (Tokugawa-shogunatet) och tidigare Meiji-eran när svärdsbärande faktiskt förbjöds. Samuraj-klassen var redan i stort sett ruinerad och skuldsatt upp över öronen (ofta med många årsinkomster framåt pantsatta till den framväxande medelklassen av fabrikörer, handelsmän o.s.v.) och var i stort sett en impotent klass av tjänstemän (de hade fortfarande adelsprivilegiet att vara de enda som fick arbeta statligt). De 'gamla' familjeklenoderna var och är sällan så gamla som en del vill tro att de är. Innan Edo-eran (då svärdet helt förlorat sin betydelse) var det inte alls bara samurajklassen som bar svärd. Munkar och rikare bönder beväpnade sig mer än gärna och bar svärd och straffades inte för det.

Hela svärdsgrejen uppstår som en romantisistisk rörelse under en tid då svärdet i princip bara är en klädaccessoar och bygger på myter och i många fall absurda (om än underhållande) nypåfunna legender. Överlag användes japanska svärd väldigt lite i krig eller konflikt. Innan den mongoliska invasionen var samurajen en uppsutten bågskytt. Efter mongolerna hade en ny sorts krigföring tvingats fram, där samurajen i princip var en officer i en stor armé av ashigaru, det vill säga ofrälse, precis som i Europa under den här tiden. I inbördeskrigens era i början av 1600-talet, innan Edo-perioden liknade japansk krigföring väldigt mycket pik- och skyttestriderna i Europa (och 30-åriga kriget).

Svärd enligt den gamla traditionen görs efter 900 och före 1600 på ett sätt som är förlorat idag. Dessa är de riktigt legendariska svärden och de betingar ibland oerhörda summor. Efter 1600 växer arméerna och de små smedjor som upphållit traditionerna försvann tydligen (ev genom våld) i inbördeskriget. Svärden blir mer massproducerade alternativt blir de dekorerade modeaccessoarer för en överklass som i mycket förlorat sitt syfte. Samma sak gäller under Meiji-eran, när svärd blir väggdekoration efter att bärandet av dem förbjuds.

De flesta svärden man ser idag är korta svärd som var underofficersbefälstecken under 1:a och 2:a världskriget, de är massproducerade och tämligen usla vapen som har lite gemensamt med de finaste antika vapnen.

[varjag]

Samma sak gäller under Meiji-eran, när svärd blir väggdekoration efter att bärandet av dem förbjuds.

Under - och efter 'MacArthur-eran' förbjöds dom också vad jag minns. Bara 'innehavet' av ett svärd var majestätsbrott
Numera har man lättat på tryckkokaren och tusentals svärd - finner 'sin väg tillbaka' till Japan, Varjag

[Stefan]

Sedan har nog en massa soldater bragts om livet med diverse tillhyggen som funnits till hands, typ fältspadar t.ex.,

Väntade man sig en närstrid så inte sällan har fältspaden skarpslipats, på sidan då. Den blev ju därmed fullt jämförbar med en stridsyxa - ett fruktansvärt vapen i handgemäng, speciellt som oppsarna inte är tränade att slåss mot stridsyxor och har övht mindre vana vid handgemäng.

Jag har läst mer än en gång om dylika närstrider, och om dessa skarpslipade fältspadar. Nog gjorde de sin nytta både på det ena och det andra sättet.


Lite OT, men iaf.