Mat i 1600-talets fängelser

[Andreas Karlsson]

Hej,
Jag har i ett par rättsfall från andra halvan av 1600-talet i Halland stött på att fångar, eller deras anhöringa har fått stå för mat under den tid de varit i fängsligt förvar. I det ena fallet var det en kvinna som var dömd för barnamord och hölls på Varbergs fästning i väntan på stadfästelse av dödsdom. Hennes anförvanter skrev till landshövdingen och bad att handläggningen skulle påskyndas eftersom de inte längre hade möjlighet att förse henne med mat i Varberg
Det andra fallet rör en ren "häktning" under någon veckas tid på Halmstad slott. Fången beklagade sig över att han bara hade pengar till att köpa mat under de första dagarna och att han sedan fick svälta.

Var det brukligt att det gick till så här? Jag levde i tron att staten stod för maten under fängelsevistelsen. Känner någon till lagar eller föreskrifter som reglerade detta, eller var det mer ett godtyckligt förfarande?

Tips mottages tacksamt!
mvh
Andreas Karlsson

[Stefan Lundgren]

Jag kan skriva sådär, maten på fängelset under 1600-talet var undermåligt, oftast fick fången bara bröd och lite vatten.....Om han/hon inte hade någon anhörig som kom med maten. Känner inte till någon lag som reglerade detta i dagsläget och håller på att kolla det.

www.notisum.se kan du försöka att söka i, där finns det lagbestämmelser och även dem som inte längre är aktuella.

Stefan

[Roback]

Jag får väl bidra med ett mer "udda" arkivfynd rörande mat till fångar. I en förteckning i militieräkenskaperna för år 1679 (Krigsarkivet, Stockholm) hittade jag en specifikation över "det bröd som åtskillige snaphanefångar åtnjutit haver på Tunbyholm" under perioden 1/6 till 1/7. Antalet "snapphanar" som även innefattade en bonde från markaryd och en hästtjuv var sammanlagt åtta och de fick under en månad "njuta" av "en summa sex lispund och åtta marker mjukt bröd". Hur mycket detta blir per man och dag får mer insatta personer reda ut. Det låter dock i mina öron något snålt.

[dahnielson]

Jag får väl bidra med ett mer "udda" arkivfynd rörande mat till fångar. I en förteckning i militieräkenskaperna för år 1679 (Krigsarkivet, Stockholm) hittade jag en specifikation över "det bröd som åtskillige snaphanefångar åtnjutit haver på Tunbyholm" under perioden 1/6 till 1/7. Antalet "snapphanar" som även innefattade en bonde från markaryd och en hästtjuv var sammanlagt åtta och de fick under en månad "njuta" av "en summa sex lispund och åtta marker mjukt bröd". Hur mycket detta blir per man och dag får mer insatta personer reda ut. Det låter dock i mina öron något snålt.

28 skålpund viktualievikt (11,9 kg) totalt. Det vill säga 49,59 gram mjukt bröd per person och dag. Motsvarar alltså nästan två brödskivor.* Om jag räknat rätt.

*) Två skivor vitt skivat industribröd möjligtvis. Efter att ha vägt mina egenhändigt uppskurna skivor av Valjes grova så vägde de snarare 50 gram styck. Experimentell arkeologi!

[Historienovisen]

Hur mycket åt folk i vanliga fall utanför murarna? Många människor hade det väl inte för fett?

[Stefan]

Hur mycket åt folk i vanliga fall utanför murarna? Många människor hade det väl inte för fett?

Bra kommentar. Och satt de inne behövde de väl inte röra på sig så mycket? - Ja så länge de satt inlåsta och det inte var alltför kallt...

Hur som helst, om portionerna var små så njöt de verkligen utav dem. även om det vart bara bröd och vatten.


Annars, att släktingar fick komma med maten alternativt att fången fick köpa sin egen mat var ju inte enbart betungande. I själva verket torde det ha varit ett privilegium, och statsmaktens officiella förklaring var säkerligen att nu var de extra hyggliga. Fångarna fick faktiskt möjlighet att köpa sig mat utifrån, som ju bevisligen var klart bättre än den ordinarie fängelsematen som de annars hade fått åtnjuta.

[lampros]

Enbart vatten och bröd ger föga SALT, det är detta som är så nedbrytande med denna diet.

Som nämnts ovan: även folk utanför murarna hade det inte så fett. Men de hade i alla fall salt!

[frejs väpnare]

Charles Dickens berättar någonstans om mannen som satt i Newgate för obetalda skulder. När han väl fått ihop kapital så han kunde betala dessa skulder, bloev han ändå kvar i fängelset, Han inte kunde betala den skuld till fängelset han ådragit sig för mat och värme.

Edit. sorry, när jag sänt detta läste jag trådens rubrik. Knappast 1600-tal precis.

[Axial]

Enbart vatten och bröd ger föga SALT, det är detta som är så nedbrytande med denna diet.

Som nämnts ovan: även folk utanför murarna hade det inte så fett. Men de hade i alla fall salt!

Jag kommer inte ihåg exakt var *) jag läste det, men vid något tillfälle utfärdades det ett påbud om att brödet till fångar skulle bakas precis som vanligt, med vare sig mer eller mindre salt än vad som var gängse standard. Det framgick också av texten i boken att en fullvuxen man näppeligen kunde överleva mycket mer än en månad på vatten och bröd innan han avled till följd av saltbristen. Så något måste ju fångarna ha ätit.

Men fängelsestraff var väl inte särskilt vanliga för gemene man på 1600-talet? Det var väl främst böter eller bilan som var straffet?

*) Det rör sig antingen om Döden i skogen, http://www.bokus.com/b/9789188858276.html eller Vita Duvan : det gamla cellfängelset i Luleå, http://www.prisjakt.nu/bok.php?p=629128 ... &s=sponsor Jag ska inte heller svära på att just den bestämmelsen gällde 1600-talet.

[lampros]

Man satte folk på vatten och bröd inte för att döda dem, men bryta ner dem, förslöa dem.

Med en normal saltmängd i brödet så överlever kanske fången, men knappt. Men han DÖR inte.

Så gissar jag att taktiken kan ha varit.

[Axial]

Man satte folk på vatten och bröd inte för att döda dem, men bryta ner dem, förslöa dem.

Med en normal saltmängd i brödet så överlever kanske fången, men knappt. Men han DÖR inte.

Så gissar jag att taktiken kan ha varit.

Jo, fången gör nog faktiskt det, tyvärr. http://www.algonet.se/~hogman/slbrott_vatten-o-brod.htm

EDIT: förtydligande: syftet med vatten och bröd-straff var ju naturligtvis inte att avrätta fången men inte heller att hålla dem passiva. Det var rätt och slätt ett kroppsstraff och 1734 år lag anger den maximala strafflängden till 28 dagar.

För att relatera till den inledande frågeställningen i tråden så verkar vatten och bröd inte ha varit särskilt vanligt förrän slutet av 1600-talet. http://runeberg.org/display.pl?mode=fac ... &page=0202. Och då alltså som straff och inte längre än en månad. Så vad åt alltså fängelsekunder efter den första månaden och hur vanligt var det egentligen med längre fängelsestraff på den tiden? Jag har fått uppfattningen att det inte var så vanligt utan det var antingen böter, någon form av kroppsstraff (gatlopp osv) eller dödsstraff som var "the going rate".

[lampros]

Okej, I stand corrected.

"Vatten och bröd" alltså lika med "camouflerat dödsstraff"?

[Göstring]

Förhållandena före 1734 års lag borde finnas utredda i förarbetena till lagen:
http://books.google.com/books?id=S842Og ... 1734&hl=sv
Forummedlemmen Nina Ringbom har gjort Straffbalken i 1734 års lag tillgänglig http://www.historiesajten.se/lag.asp

I 1. kap 3 § Straffbalken (av år 1734) står:

Hwar som någon häfta låter, then ej i grof missgierning har åtagen är; ware skyldig honom så länge föda, at han för Rätta till saken bindes. Nu orkar han honom ej föda, eller wil ej saken fullfölja; eller har man å embetes wägnar missgierningsmannen fängsla låtit; niute tå han uppehälle af allmänna fångamedel.

Efter 1736 var det således målsäganden som fick försörja den häktade, eller under vissa villkor det allmänna.

Som jag läser 1734 års lag var kroppsstraffen förvandlingsstraff för böter (5. Kap.1. § Straffbalken). Den som inte förmådde betala böter, straffades istället med kroppen. Fängelse på vatten och bröd var i sin tur ett alternativt kroppsstraff för den, vars heder och välfärd skulle förspillas av annat kroppsstraff(5. Kap. 5. § Straffbalken)

[Axial]

(---)
Som jag läser 1734 års lag var kroppsstraffen förvandlingsstraff för böter (5. Kap.1. § Straffbalken). Den som inte förmådde betala böter, straffades istället med kroppen. Fängelse på vatten och bröd var i sin tur ett alternativt kroppsstraff för den, vars heder och välfärd skulle förspillas av annat kroppsstraff(5. Kap. 5. § Straffbalken)

Artikeln i Nordisk Familjebok, som jag länkat till ovan, låter antyda att vatten och bröd kunde vara ett "omedelbart straff" före 1864 års lag och inte enbart ett förvandlingsstraff, och att bägge strafformerna förekom redan från slutet av 1600-talet. Men den enda form av vatten och bröd som omedelbart straff som jag kan utläsa av 1734 års lag är just 5. kap 5 §. Är det rätt uppfattat av mig?

[Göstring]

Jag undrar om de fått svenskan rätt i familjeboken. Överst ett citat och därefter min rättning.

Från senare hälften af 1600-talet möter emellertid
fängelse vid vatten och bröd mycket ofta i lagar och
författningar än såsom förvandlingsstraff, än såsom
omedelbart ålagdt straff. I 1734 års lag gjordes
ett ganska rikligt bruk deraf.


Från senare hälften af 1600-talet möter emellertid
fängelse vid vatten och bröd mycket oftare i lagar och
författningar -- såsom förvandlingsstraff, än såsom
omedelbart ålagdt straff. I 1734 års lag gjordes
ett ganska rikligt bruk deraf.

Nu har jag gått igenom ungefär halva MB och hittar fängelse som omedelbart straff i några få fall, men inte fängelse vid vatten och bröd, annat än som förvandlingsstraff.

5. § i Straffbalkens 5. kapitel handlar väl just om förvandling av ett straff till ett annat.