Gutekrigaren skrev:En liten reflektion, förutom den att melina är väldigt tyst i diskussionen (är "arbetet" månne redan inlämnat?):
Med all respekt för lend-lease, men om man kan tala om en segrare i ett krig (som vi alla här vet är det logistik och underhåll som vinner krig, men striderna tenderar ju att kommas ihåg) bör det ju ändå, i mina ögon, framhållas vilka som blödde och dog för segern. Att påstå att anledningen till att SSSR vann kriget pga lend-lease är som att påstå att Sveriges landvinningar under 30-åriga kriget skedde enbart pga franska subsidier. Kriget vanns av de som dog, sårades och led i första hand.
Om man ser på det stora fosterländska kriget ur utnötningsaspekt under de första 12 månaderna är det uppenbart att sssr vann. Enligt statistiken förlorade de närmare 8 miljoner man på ett år, men de mobiliserade 11 och sommaren 1942 var de mycket starkare än sommaren 1941. Axelmakternas förluster var mycket mindre men de kunde inte ersätta dem. Med tiden blev - som vi alla vet - röda armén starkare och starkare, och till sist kunde axelmakterna knappt ens vinna lokala strider. Under lång tid gick det kanske åt 5-6 soldater för sssr på varje från den andra sidan, men det var ett pris de kunde betala. Det är svårt att se att lend-lease har så mycket att göra med det. Det avgörande var Sovjetunionens egen kraft att mobilisera miljonhärar.
I det förgångna har det ibland spekulerats kring hur tyskarna skulle ha gjort för att vinna, och ofta har det handlat om argument av slaget, man skulle ha svängt åt ett annat håll i en viss vägkorsning. Det troliga är, givet den övergripande utnötningssituationen, att tyska operationer inte kunde vinna kriget. Istället hade man varit tvungna att, som du är inne på Gutekrigaren, vinna politiskt, eller ha förberett invasionen bättre. Barbarossa byggde på en felaktig kalkyl, och de riktigt förutseende tyskarna fattade nog redan sommaren 1941 att det här blir väldigt väldigt svårt. Det visade sig ju tidigt att de hade underskattat Sovjets styrka när de stötte på förband som helt enkelt inte skulle finnas.
Det är ett väldigt intressant spörsmål, och ett enkelt svar är att man kan välja. Självfallet måste USAs industriella potential ha varit avgörande, men kanske inte som kriget kom att gestalta sig. Själv tror jag att det hade varit fullt möjligt för USA och Storbritannien att vinna även om Sovjet mer eller mindre hade dukat under, men nu verkar det ju faktiskt som att Sovjet, trots att mycket var ruttet, och trots att folk kanske svalt, i sig hade förmågan att stå emot Tyskland.
Avgörande ögonblick för mig är Storbritanniens fortsättande av kriget, operation Barbarossa, Pearl Harbor och Tysklands krigsförklaring mot USA. Om man funderar över olika valmöjligheter skulle Tyskland kanske ha kunnat vinna genom att aldrig låta ubåtar sänka skepp överallt och inte invadera Sovjet. Storbritannien hade ju ensamt aldrig kanske kunnat vinna efter att Frankrike gav upp. Det kan tyckas omanligt, men för mig är det en bättre strategi att inte förklara krig med Sovjet. Stalin må ha haft en stor armé, men det är inte bevisat att han var på väg att invadera Tyskland. Själv tror jag att en sådan invasion inte alls fanns i korten sommaren 1941: de hade väntat, åtminstone tills det fanns en allierad armé i Västeuropa.
Får avsluta med off topic - och berätta från Ryssland ifrån Millerovo, om försonande beteende. Hurusom tyskar i sitt anfall mot Stalingrad ändå fann i sitt hjärta att vara vänliga mot civila ryssar. Jag vet en gammal dam därifrån som berättat om hur tyska soldater gav mat till svältande civila. Det har inget med ämnet att göra, men det kan vara trevligt att visa att godhet finns överallt, och att allt inte är svart och vitt.
) men av fruktan för 'interna oroligheter' avböjde kanadickerna.
.
