Ryssland-Polen-Ukraina: krig och relationer

[mythcracker]

Det är på tiden att man choppar av de rysk-polsk-ukrainska diskussionerna och gör en egen tråd av dem.

Jag ville bara visa att även Kreml har utsatts för åtskilliga uppror. Alla nationer som kuvar andra har tampats med uppror.

Däremot uttrycker du dig väldigt kategoriskt. Vad majoriteten av det ukrainska folket ville kan du inte ha en aning om.

Ivan Vygovskij var en ukrainsk förrädare

Självklart, vad annars...

Det fanns säkert ryssvänliga kosacker - inte förrädare då alltså ???

Precis som det fanns polskvänliga ukrainare - säkert förrädare hela bunten. Men vad förrådde de? Suck...

Men Martin har rätt.

Tråden borde låsas.

Vygovskij var bara intresserad av den polska schlachtans privilegier och att 30 000 kosacker skulle få dessa privilegier. Genom avtalet i Gadjatj 1658 fick han som han ville. De vanliga ukrainarna knorrade utav själva f-n och förstod ingenting. Sen drog hjälten Vygovskij med sig turkiska arméer in över landet och lät dem ta byte (ukrainska slavar!) som tack för hjälpen. Om inte det är förräderi mot sitt eget folk, då vet jag inte vad ordet betyder.

De ryssvänliga kosackerna hade i alla fall majoriteten av sitt eget folk bakom sig. Vilket utgör en stor skillnad mot Vygovskij och Mazepa.

Mythcracker

[Stefan]

Vygovskij var bara intresserad av den polska schlachtans privilegier och att 30 000 kosacker skulle få dessa privilegier.

nu vet jag inte så mycket om situationen där och då, men begäran om schlachtans privilegier inte var en längtan att vältra sig i privata rikedomar, utan en äskan om medborgerliga fri- och rättigheter åt gruppen av kosacker ifråga.

Ungefär som de polska tatarerna fick vid ungefär samma tid, ja något senare. Fungerade kanon! De blev alltså småadel = fria bybönder. fick dessutom behålla sin muslimska tro. Deras ättlingar, en viss tatarisk minoritet finns i Polen än idag, dessutom med hyfsat bra status.

[Niedzwiadek]

Det är klart att kosackerna ville omfattas av "den gyllene friheten" som adliga. 10% av Polens befolkning var adliga och därmed fria män utan någon som bestämde deras öden. En liknande siffra hittar du inte i Europa vid denna tiden. Det är ju anledningen till att en del bojergrupperingar ville ha en polsk kung under oredan. Tror du inte att det vore bra för Ryssland ifall en del av deras invånare lärde sig leva i något annat än autokrati? Samma sak gäller 1812, vore det inte bättre om Napoleon hade stannat kvar i Mosvka och Codé Napoleon hade införts? Kanske skulle den demokratiska traditionen vara starkare vid en eventuell revolution och mensjeviker tillsammans med liberaler skulle kunna hålla fast vid makten istället för att tappa den till dem nya röda tsarerna som orsakade inte bara andra länder utan framförallt Rysslands egen befolkning ojämförligt lidande.

[Ben]

Det påstods i den andra tråden att majoriteten av befolkningen i Ukraina 1708-09 "ville" höra till Ryssland. Hur har man kommit fram till det, några opinionsundersökningar lär väl knappast ha genomförts?

Att Mazepa bara fick en mindre styrka med sig när han gick över till Karl XII må vara riktigt, men det torde också vara ett välkänt faktum att tsar Peter slog till mycket hårt för att "stämma i bäcken". Oavsett vad som exakt hände vid Baturin, så tror jag att alla kan vara överens om att tsaren använde mer piska än morot i det där skedet. Så "ville" befolkningen höra till Ryssland av fruktan för följderna av att inte "vilja" det eller var de uppriktigt förtjusta i tsar Peter och hans metoder?

[mythcracker]

Det påstods i den andra tråden att majoriteten av befolkningen i Ukraina 1708-09 "ville" höra till Ryssland. Hur har man kommit fram till det, några opinionsundersökningar lär väl knappast ha genomförts?

Att Mazepa bara fick en mindre styrka med sig när han gick över till Karl XII må vara riktigt, men det torde också vara ett välkänt faktum att tsar Peter slog till mycket hårt för att "stämma i bäcken". Oavsett vad som exakt hände vid Baturin, så tror jag att alla kan vara överens om att tsaren använde mer piska än morot i det där skedet. Så "ville" befolkningen höra till Ryssland av fruktan för följderna av att inte "vilja" det eller var de uppriktigt förtjusta i tsar Peter och hans metoder?

Det är också ett känt faktum att majoriteten av ukrainarna flydde till östra delen av landet, många bosatte sig i Ryssland. Staden Charkov bildades som ett resultat av denna massflykt undan polskt förtryck. Västra Ukraina blev helt avfolkat under slutet av 1600-talet, många byar tömdes och förföll. I början av Stora nordiska kriget pågick ett uppror i polska delen av Ukraina lett av Semjon Palej (Palij). Upproret stöddes även av öst-ukrainarna (då ledda av Mazepa). Det behövs inga "opinionsundersökningar" för att förstå hur stämningarna var hos de enkla ukrainarna.

Den kosackiska toppen har däremot alltid stått med en fot i vardera lägret. Man bytte sida kors och tvärs i jakt på förmåner och rikedomar. Själve Mazepa var en gammal polsk adelsman och hyste sympatier för Polen. Han var till och med bortstött av sina egna kosacköverstar. Ödet ville att han ändå skulle bli vald som hetman i östra Ukraina. Den enkle ukrainske mannen mindes däremot mycket väl det polska förtrycket innan 1648 års uppror. Att följa med den kosackiska toppen in i Polen och åter bli slavar åt szlachtan var inte något som de längtade efter.

Till historien hör också att den "store" Mazepa (som var makttörstig) förtalade den store ukrainske folkhjälten Palij (han var mycket folkkär) så att denne blev tillfångatagen av ryssarna. Mazepa såg honom som ett stort hot mot sin egen popularitet. Förtalet avslöjades några senare och Palij frisläpptes. Då hade Mazepa redan hunnit förråda sitt folk och hade dött i Bender.

Mythcracker

[mythcracker]

Det är klart att kosackerna ville omfattas av "den gyllene friheten" som adliga. 10% av Polens befolkning var adliga och därmed fria män utan någon som bestämde deras öden. En liknande siffra hittar du inte i Europa vid denna tiden. Det är ju anledningen till att en del bojergrupperingar ville ha en polsk kung under oredan. Tror du inte att det vore bra för Ryssland ifall en del av deras invånare lärde sig leva i något annat än autokrati? Samma sak gäller 1812, vore det inte bättre om Napoleon hade stannat kvar i Mosvka och Codé Napoleon hade införts? Kanske skulle den demokratiska traditionen vara starkare vid en eventuell revolution och mensjeviker tillsammans med liberaler skulle kunna hålla fast vid makten istället för att tappa den till dem nya röda tsarerna som orsakade inte bara andra länder utan framförallt Rysslands egen befolkning ojämförligt lidande.

Ett väldigt politiserat inlägg, må jag säga.

De siffor jag har hört skulle röra sig på kring 20 procent. Men oavsett 10 eller 20 procent, så var andelen adel oproportionellt stor i Polen jämfört med andra länder. En så stor andel rika måste försörja sig på andras arbete, givetvis. Ukrainarna och vitryssarna var gratis arbetskraft åt szlachtan fram till 1648 då de fick nog av "den gyllene friheten".

En annan aspekt var det ekonomiska förtrycket. Szlachtan var ovillig att ägna sin tid åt att driva in pengarna från sina gårdar och egendomar. Man började arrendera ut markerna åt judarna i landet och krävde att dessa skulle samla in pengar och varor åt dem. För att göra egen profit (utöver de polska adelsmännens krav) ökade judarna det ekonomiska trycket på den förslavade befolkningen. Reslutatet blev att ukrainarna och vitryssarna fick betala ännu mer, och arbeta fler dagar. De varor de producerade fick de köpa själva från sina markägare. Allt detta resulterade i ett uppdämt judehat i Ukraina. När revolten 1648 rasade i Polen/Ukraina dödades mellan 100 000 och 200 000 judar av den förbannade folkmassan.

Givetvis ville väl de ryska bojarerna ha lite "gyllene frihet", d.v.s. leva på någon annans rygg. Vem skulle tacka nej till att softa i soffan samtidigt som någon annan försörjer en? Det ligger i människans natur att göra så lite som möjligt.

Resten om mensjeviker och Napoleon hör inte till bilden av 1600-talets polska verklighet.

Mythcracker

[Ben]

Det är också ett känt faktum att majoriteten av ukrainarna flydde till östra delen av landet, många bosatte sig i Ryssland. Staden Charkov bildades som ett resultat av denna massflykt undan polskt förtryck. Västra Ukraina blev helt avfolkat under slutet av 1600-talet, många byar tömdes och förföll. I början av Stora nordiska kriget pågick ett uppror i polska delen av Ukraina lett av Semjon Palej (Palij). Upproret stöddes även av öst-ukrainarna (då ledda av Mazepa). Det behövs inga "opinionsundersökningar" för att förstå hur stämningarna var hos de enkla ukrainarna.

Den kosackiska toppen har däremot alltid stått med en fot i vardera lägret. Man bytte sida kors och tvärs i jakt på förmåner och rikedomar. Själve Mazepa var en gammal polsk adelsman och hyste sympatier för Polen. Han var till och med bortstött av sina egna kosacköverstar. Ödet ville att han ändå skulle bli vald som hetman i östra Ukraina. Den enkle ukrainske mannen mindes däremot mycket väl det polska förtrycket innan 1648 års uppror. Att följa med den kosackiska toppen in i Polen och åter bli slavar åt szlachtan var inte något som de längtade efter.

Till historien hör också att den "store" Mazepa (som var makttörstig) förtalade den store ukrainske folkhjälten Palij (han var mycket folkkär) så att denne blev tillfångatagen av ryssarna. Mazepa såg honom som ett stort hot mot sin egen popularitet. Förtalet avslöjades några senare och Palij frisläpptes. Då hade Mazepa redan hunnit förråda sitt folk och hade dött i Bender.

Mythcracker

"Förråda sitt folk" - vilka var egentligen Mazepas folk? Vilket intresse hade egentligen den vanlige invånaren i Ukraina för att utkämpa ett krig som rörde en hamn vid Östersjön?

Sedan fanns det inte något i avtalet mellan Mazepa och Karl XII som talade om att Ukraina skulle hamna under polsk överhöghet. Valet stod alltså inte mellan Polen och Ryssland, utan mellan Ryssland och en form av självständighet under svenskt beskydd.

Sedan tror jag att man bör använda de små bokstäverna när det gäller Mazepas "makthunger". Tsar Peter var inte så dålig på det området, han heller.

[mythcracker]

"Förråda sitt folk" - vilka var egentligen Mazepas folk?

För det första, ukrainarna själva, t.o.m. upprorsledaren Bogdan Chmelnitskij (1648) kallade sig själva för "ryssar". Med Ukraina avsågs området kring Kiev med omnejd, och då som ett geografiskt begrepp "gränsområde" ("okraina"). Det blev så småningom namnet på befolkningen i hela landet (Lill-Ryssland - Malo-Rossija - har det också kallats).

Men vad gäller Mazepa. Han själv kom från en kosacksläkt, där hans far hade känningar inom szlachtan (den polska adeln). Modern var så vitt jag vet polsk (Marina Moskijevskaja).

Mazepa hade själv känningar i den polska adeln, men blev bortstött av den. Man såg ner på Mazepa. Även ukrainska kosacktoppen tog avstånd från honom. Han hamnade mellan två stolar, men lyckades hålla sig kvar tills ödet gav honom hetmanskapet över Ukraina i slutet av 1680-talet.

Om han själv var av ukrainskt ursprung (dock med starka med polska sympatier), så förrådde han definitivt sitt folk som hade anslutit sig till Ryssland 50 år innan efter en blodig revolt mot polackerna.

Vilket intresse hade egentligen den vanlige invånaren i Ukraina för att utkämpa ett krig som rörde en hamn vid Östersjön?

De tillhörde numera samma union som Ryssland och krigade i gemensamma intressen. Inte konstigare än när polackerna ställde upp på Litauens sida när dessa båda utkämade sina krig med grannarna.

Sedan fanns det inte något i avtalet mellan Mazepa och Karl XII som talade om att Ukraina skulle hamna under polsk överhöghet.

Det finns källor som pekar på kontakter mellan Mazepa och Polen i början av 1700-talet. Redan då hade han planer på att återgå till polsk överhöghet. Att Karl XII kunde hjälpa lite på vägen låg i hans intresse.

Valet stod alltså inte mellan Polen och Ryssland, utan mellan Ryssland och en form av självständighet under svenskt beskydd.

Ukraina hade redan en form av självständighet under ryskt överbeskydd. Skulle det svenska "överbeskyddet" vara mer passande för Ukraina?

Sedan tror jag att man bör använda de små bokstäverna när det gäller Mazepas "makthunger". Tsar Peter var inte så dålig på det området, han heller.

Han lyckades dölja sina maktplaner rätt väl för omgivningen. Först när svenska armén var en eller ett par dagar ifrån huvudstaden Baturin bekände han färg och revolterade öppet med sina 10 000-20 000 medlöpare. Av dessa anslöt sig endast 1 500-5 000 till den svenska armén vid Poltava. Inget som liknar stort folkligt stöd. På Bogdan Chmelnitskijs tid gick en armé bestående av över 70 000 uppretade ukrainare bärsärkargång i Polen.

Mythcracker

[Ben]

Palej är också en intressant figur. Vems intresse gagnade han genom att ställa till kaos i delar av Polen då svenskarna stod i landet och August II försökte få den polska adeln att gå i strid med svenskarna? Var det inte väldigt lojalt av Mazepa att hjälpa till att undanröja denne Palej, som genom sin verksamhet motarbetade både Augusts och tsarens intressen?

[Ben]

När det sedan gäller Mazepa tror jag det vore sunt om allt moraliserande kunde slängas ut genom fönstret. Mazepa var inte ett dugg bättre eller sämre än andra i hans samtid. Tsar Peter hade verkligen inga dubier mot att frångå avtal om det gynnade hans egna syften och samma gällde för potentater i andra europeiska länder.

När det sedan gäller Ukrainas ställning är det helt givet att den skulle bli friare om "beskyddaren" befann sig i Stockholm snarare än i Moskva, om inte annat så på grund av avståndet.

[Stefan]

En så stor andel rika måste försörja sig på andras arbete, givetvis.

Nja, det fanns flera olika grupper / nivåer av adelsmän. Alltifrån magnater, via den tämligen välmående schlachtans breda lager - "kamrater", till småadel. Och en ganska vanlig småadel levde i princip som vanliga bybönder., till vardags barfota och allting. Säg att det fanns 30 hushåll i byn, således trettio adelshushåll med kanske var sin dräng eller piga till hjälp...
Denna adel sågs givetvis ner utav den "riktiga" adel, och de räknades inte in till "kamrater" - men de hade ändå sina medborgerliga fri- och rättigheter och var inte alls i samma underläge som de riktiga bönderna som var då mer eller mindre livegna.
Edit. Det är möjligt att synonymen "sällskap" är bättre än "kamrater" för dessa medelklass-adelsmän. Ett par beteckningar för småadeln: Zascianek, chudopacholek. Finns någon till för att beteckna byadeln har jag för mig.

Vid krig stod de redo att värvas och bildade då utmärkta ryttartrupper, t.ex. dragoner.

Ett annat exemplum är de polska tatarerna som jag nämnde ovan. Som då efter en hel del om och men fick jord + byar att bosätta sig i, samt sina fri- och rättigheter inklusive religionsfrihet, i egenskap av småadel. Detta iofs inte enkom pga den polska statens allmänna välvilja(*ler*). Det visade sig vara en smidig lösning att ersätta det sedan länge obetalda solden som Kronan häftade sedan länge i skuld till dessa militärer.

[Artur Szulc]

Ett väldigt politiserat inlägg, må jag säga.

Mythcracker, Niedzwiadeks inlägg var inte mer politiserat än något av dina. Så vi kan väl undvika att kasta sten i glashus.

Dessutom är det nog dags för mythcracker att börja källbelägga alla dina uppgifter - annars blir det ju bara löjligt.
Du anger siffror, procentsatser, förklaringar osv osv som måste komma från olika källor, vänligen ange dessa.

Det behövs inga "opinionsundersökningar" för att förstå hur stämningarna var hos de enkla ukrainarna.

Då fastställer vi att det är spekulationer från din sida.

Det är också ett känt faktum att majoriteten av ukrainarna flydde till östra delen av landet, många bosatte sig i Ryssland. Staden Charkov bildades som ett resultat av denna massflykt undan polskt förtryck. Västra Ukraina blev helt avfolkat under slutet av 1600-talet, många byar tömdes och förföll.

Nja, stämmer detta verkligen helt och fullt? Jag skulle vilja påstå att du politiserar verkligheten för att passa in i din mall.

En annan förklaring till stadens uppkomst:

Kharkov was founded in 1654 by Cossacks as a frontier town and fortress against Tatar invasion. It became the cultural and administrative centre of Russian Ukraine in the mid-18th century. Kharkov also became an important centre of the 19th-century Ukrainian nationalist and literary movements. From 1919 until 1934 it was the capital of the Ukrainian SSR, until it was supplanted by Kiev. The city was the scene of heavy fighting in both World War I and the Russian Civil War. During World War II, it was occupied by German forces (1941-43) and suffered heavy damage.

http://encyclopedia.farlex.com/Kharkov

Ytterligare en till:

Active development of those lands began in the 1630s and acquired a cohesive identity during the liberation war of the Ukrainian people of 1648-1654. At that time the vast territories of the present-day Eastern Ukraine were mostly inhabited by re-settlers from the Trans-Dnieprian areas. Those territories were called Slobidska Ukraine or Slobozhanschyna. The city of Kharkiv, located at the junction of the Kharkiv and the Lopan Rivers, was founded in 1654 and became their center.

In the period between 1656 -1659, the first wooden fortress was constructed in the present central part of the city under the leadership of the first military head - voevoda Voin Selifontov. That is why a bent golden bow with an arrow against green background was depicted in the first Kharkiv emblem.

In order to defend against the Tartars, Cossack regiments were established in Kharkiv, Izum, Akhtyrka, Sumy and Ostrog in the mid-17 century. Kharkiv rapidly became the military and administrative center of the whole Slobozhanschyna and later the trade-craft and economic center.

http://www.kharkivoda.gov.ua/show.php?page=155&lang=en

Och en till:

Kharkov city was founded in 1656 as a military stronghold to protect Russia's southern marchlands.

http://ukrainetrek.com/Kharkov_city.shtml#history

[mythcracker]

Svar till Artur Szulc angående staden Charkovs grundande (förutom att datumen och namnen varierar så är uppgifterna relativt samstämmiga):

http://tvoj.kharkov.ua/history/hst.php?r=3

Основание Харькова относится к 50-м годам XVII века. Первый письменный документ о городе — «Именной список жителей г. Харькова 1655 года», в котором значилось 587 взрослых жителей — мужчин, входивших в состав Харьковского казачьего полка. Свое название город получил от реки Харьков. Она впервые упоминается в «Книге Большому Чертежу», составленной в 1627 году.

Переселенцы, основавшие город, поселились на возвышенности у места слияния рек Лопани и Харькова. Позже по указу московского царя Алексея Михайловича Харьков был выделен в самостоятельное воеводство, здесь под руководством воеводы Воина Селифонтова началось строительство крепости, входившей в систему укреплений, предназначенных для защиты южных русских земель от опустошительных набегов крымских татар. Возведение оборонительного сооружения завершилось в 1659 году.

Charkovs grundande daterar sig till 1650-talet. Första skriftliga dokumentet om staden är "1655 års namnlista över invånarna i staden Charkov", vilken inkluderade 587 vuxna invånare - män, som ingick i Charkovs kosackregemente. Staden fick sitt namn efter floden Charkov. Floden omnämns för första gången i "Stora Ritningsboken" sammanställd 1627.

Flyktingarna som grundade staden, bosatte sig på höjden där floderna Lopanj och Charkov flyter ihop. Senare delades Charkov av till ett självständigt vojevodskap efter tsar Aleksej Michajlovitjs ukas därom, här påbörjades under ledning av vojevoden Voin Selifontov uppförandet av en fästning som ingick i ett befästningssystem som var avsett för att skydda de sydliga ryska områdena mot krimtatarernas förhärjningsräder. Uppförandet av fästningen avslutades 1659.

http://kharkov.ukrgold.net/page/8578/

Официально признанной датой основания Харькова считается 1654 год. После поражения Богдана Хмельницкого под Берестечком в 1651 году волна беженцев хлынула на Слобожанщину. И уже через три года Харьков начинает активно упоминаться в официальных документах. Основателем считается руководитель тот партии переселенцев Иван Каркач. Украинские переселенцы пришли на Дикое поле и поселились там, где река Харьков впадает у реку Лопаний.

Officiellt anses år 1654 vara datumet för Charkovs grundande. Efter Bogdan Chmelnitskijs nederlag vid Berestetjko 1651 kom en våg av flyktingar in över "Slobozjansjtjina" (d.v.s. nuv. Charkovområdet). Redan tre år senare börjar Charkov att aktivt omnämnas i de officiella dokumenten. Som grundaren av staden räknas ledaren för den ovannämnda flyktinggruppen Ivan Karkatj. Ukrainska flyktingar kom till Dikoje pole ("Vilda fältet") och bosatte sig där floden Charkov går in i floden Lopanj.

Från ryska Wikipedia:

Город возник на возвышенном плато водораздела рек Харьков и Лопань сначала как острог Московского государства для защиты границ государства от набегов кочевников. Около этой крепости в 1654 (по другим данным — 1656) поселились казаки под руководством Ивана Каркача, переселенцы из Правобережной Украины и Надднепровья, которые бежали в пределы Московского государства от руины времен восстания Богдана Хмельницкого. Первый харьковский острог строили под начальством первого воеводы города Воина Селифонтова. В 1658 году по именной описи в Харькове проживало 578 душ мужского пола.

Staden grundades på en förhöjd platå kring floderna Charkov och Lopanjs vattendrag, först som Moskvarikets "ostrog" (pålfästning) för att försvara statsgränserna mot nomadernas räder. Bredvid denna fästning bosatte sig 1654 (enligt andra uppgifter 1656) kosacker under ledning av Ivan Karkatj, flyktingar från västra Ukraina och övre Dnjeprområdet, som hade flytt in i Moskvariket undan ruinen som rådde under Bogdan Chmelnitskijs uppror. Första Charkov-"ostrogen" (pålfästningen) byggdes under ledning av den förste vojevoden Voin Selifanov. 1658 bodde det enligt en namnlista 578 personer av manligt kön i Charkov.

Enligt http://5nizza.kharkov.ua/arc/5nizza228/5nizza22809.html var stadens grundare ataman Ivan Krivosjlyk (som fanns med i namnlistan från 1655, står där som nummer ett och betecknas som "Charkovs ataman"). I denna lista förekom även Ivan Karkatj.

Enligt http://www.1stolica.com.ua/article.php?div=xz_kh&id=1 grundades Charkov tidigare än de officiella datumen, nämligen 1651 efter slaget vid Berestetjko. I artikeln står det att på Charkovs kosackregementets fana, liksom senare på Charkovs dragonregementes fana stod årtalet 1651. Enligt artikeln fanns två andra "mytiska" figurer som betraktades som grundare av staden, nämligen Charko och Andrej Kvitka. Författaren säger dock att den riktige grundaren var Ivan Karkatj.

Det finns många källor till som alla bekräftar flyktinghistorien från västra ("polska") Ukraina efter nederlaget vid Berestetjko.

Mythcracker

[mythcracker]

En så stor andel rika måste försörja sig på andras arbete, givetvis.

Nja, det fanns flera olika grupper / nivåer av adelsmän. Alltifrån magnater, via den tämligen välmående schlachtans breda lager - "kamrater", till småadel. Och en ganska vanlig småadel levde i princip som vanliga bybönder., till vardags barfota och allting. Säg att det fanns 30 hushåll i byn, således trettio adelshushåll med kanske var sin dräng eller piga till hjälp...
Denna adel sågs givetvis ner utav den "riktiga" adel, och de räknades inte in till "kamrater" - men de hade ändå sina medborgerliga fri- och rättigheter och var inte alls i samma underläge som de riktiga bönderna som var då mer eller mindre livegna.
Edit. Det är möjligt att synonymen "sällskap" är bättre än "kamrater" för dessa medelklass-adelsmän. Ett par beteckningar för småadeln: Zascianek, chudopacholek. Finns någon till för att beteckna byadeln har jag för mig.

Vid krig stod de redo att värvas och bildade då utmärkta ryttartrupper, t.ex. dragoner.

Ett annat exemplum är de polska tatarerna som jag nämnde ovan. Som då efter en hel del om och men fick jord + byar att bosätta sig i, samt sina fri- och rättigheter inklusive religionsfrihet, i egenskap av småadel. Detta iofs inte enkom pga den polska statens allmänna välvilja(*ler*). Det visade sig vara en smidig lösning att ersätta det sedan länge obetalda solden som Kronan häftade sedan länge i skuld till dessa militärer.

De olika adels-chatteringarna är inget annat än deras grad på szlachtaskalan, d.v.s. ju högre upp på skalan desto fler slavar (ukrainare och vitryssar) och större områden ägde dem. Alla dessa grupper hade långt mycket mer privilegier och rättigheter än de ukrainska slavarna, som hade nada. En szlachtaman kunde t.o.m. döda en slav utan rättslig påföljd. I vissa fall räckte det med att betala en straffavgift för en dödad slav, så var saken utagerad ur "rättsligt perspektiv".

Angående den s.k. "religionsfriheten": de ortodoxa slavarna hade ingen sådan. Polackerna gjorde allt för att utrota (i andligt avseende) de ortodoxa ryssarna (termen ukrainare fanns ännu inte i slutet av 1500-talet). Den s.k. Brestunionen (från 1596) var ett tydligt försök från polsk sida att underställa den ukrainska ortodoxa kyrkan direkt under Rom och påvarna. Den s.k. grekisk-katolska kyrkan (unionskyrkan) var ett försök att assimilera ryssarna och göra dem till polacker. Åtgärden föll inte i god jord och föranledde åtskilliga folkresningar fram till den sista 1648, då "ukrainarna" blev fed up med den polska "gyllene friheten".

Viktigt att notera är att den kosackiska toppen och den gemene "ukrainske" bonden stred för helt olika saker trots att de stred tillsammans mot polackerna. Kosacktoppen ville framtvinga mer fördelaktiga privilegier (utökat kosackregister från 2 000 till 6 000 och sedermera till 30 000 personer, plus landområden, titlar och annat, och de hade ingenting emot att vara kvar i Polen), medan bönderna kämpade för sitt liv, grundläggande mänskliga rättigheter och religionsfrihet (och de ville bort från Polen). Kosacktoppen förrådde många gånger den stora bondemassan, såsom Ivan Vygovskij gjorde 1658 i Gadjatj, då han nöjde sig med polackernas löften om 30 000 registrerade kosacker och gav fasiken i vad som skulle hända folket (som åter skulle bli polska "undersåtar", d.v.s. slavar).

Mythcracker

[mythcracker]

Svar till Artur Szulc angående szlachtans numerär:

Poland's nobility were also more numerous than those of all other European countries, forming some 10%-12% of the total population and almost 25% among ethnic Poles[1], while in some poorer regions (e.g. Mazowsze, the area centred on Warsaw) nearly 30%.

Källan till fotnot [1] är: http://books.google.com/books?vid=ISBN1 ... AngHIk7gz8

D.v.s. bland etniska polacker var adelsandelen 25-30 procent.

Och enligt http://www.everyculture.com/No-Sa/Poland.html:

The szlachta may still constitute some 10 to 15 percent of the population, but their significance has been practically eliminated.

Normen för övriga Europa är 1-2 procent (Frankrike t.ex. har 1 procent). Med andra ord är polackerna det riktiga herrefolket.

Mythcracker