Cykelskyttebataljoner ÖN
- Stellan Bojerud
- Saknad medlem †
- Inlägg: 9662
- Blev medlem: 12 juni 2005, 06:23
- Ort: Stockholm
Cykelskyttebataljoner ÖN
Minns jag rätt bestod Cykelskyttebataljon ÖN av stab, stabs- och trosspluton samt endast två cykelskyttekompanier.
Var tanken att värnkompanier i Kalix-linjen inom resp bataljonsområde skulle underställas bataljonschefen och att de två skyttekompanierna avsågs för motanfall inom avvärjningsområdet?
Var tanken att värnkompanier i Kalix-linjen inom resp bataljonsområde skulle underställas bataljonschefen och att de två skyttekompanierna avsågs för motanfall inom avvärjningsområdet?
Re: Cykelskyttebataljoner ÖN
Det torde stämma. En lfskbat ÖN (80-talet) hade det orgen förutom att det inte var en st/trplut (avseende namnet) utan det var en stabsplut men med både stabs som tross funktioner.Stellan Bojerud skrev:Minns jag rätt bestod Cykelskyttebataljon ÖN av stab, stabs- och trosspluton samt endast två cykelskyttekompanier.
Var tanken att värnkompanier i Kalix-linjen inom resp bataljonsområde skulle underställas bataljonschefen och att de två skyttekompanierna avsågs för motanfall inom avvärjningsområdet?
Normalfallet torde varit så att cskbat stödde sig på värnförband i området.
Om jag förstod saken rätt så fanns det dels Cskbat ÖN vilka i sin helhet mobiliserade i ÖN (kortare mobtid) och dels Cskbat vilka mobiliserade längre söderut t.ex. i Dalarna och Östergötland men som var avseda för ÖN (avtransportförband)(längre mobtid)
Att hålla uppe numerären i brigadförband med nyligen muckade och yngre årgångar vpl (20-28) torde vara enkelt (genom att använda sörlänningar), men sedan sker ju en mer omfattande"successiv avtappning" (studier till andra yrken - annan totalförsvarsplacering, flytt och annan krigsplacering, utlandsflytt, sjukdom, dödsfall, fängelse, etc).
Försökte man då inte hålla samman äldre norrläningar i de lokalt rekryterade lokalförsvarsförbanden och äldre sörlänningar i avtransportförbanden? Det var ju en faktisk brist på krigsplaceringsbara män i ÖN i förhållande till avsedd förbandsmassa.
Att hålla uppe numerären i brigadförband med nyligen muckade och yngre årgångar vpl (20-28) torde vara enkelt (genom att använda sörlänningar), men sedan sker ju en mer omfattande"successiv avtappning" (studier till andra yrken - annan totalförsvarsplacering, flytt och annan krigsplacering, utlandsflytt, sjukdom, dödsfall, fängelse, etc).
Försökte man då inte hålla samman äldre norrläningar i de lokalt rekryterade lokalförsvarsförbanden och äldre sörlänningar i avtransportförbanden? Det var ju en faktisk brist på krigsplaceringsbara män i ÖN i förhållande till avsedd förbandsmassa.
Jo vissa snabbförband (gjkomp, vissa värnkomp) kunde ibland bara ha folk från Norr- resp.Västerbotten.FNP skrev:Försökte man då inte hålla samman äldre norrläningar i de lokalt rekryterade lokalförsvarsförbanden och äldre sörlänningar i avtransportförbanden? Det var ju en faktisk brist på krigsplaceringsbara män i ÖN i förhållande till avsedd förbandsmassa.
Men övriga ÖN-förband fick kallt räkna med tillförsel av sörlänningar.
Detta är intressant!
Har du någon uppfattning om hur stor andel i t.ex en brigadskyttebataljon som utgjordes av sörlänningar? Blandade man redan på grupp- och plutonsnivå inom brigadförbanden?
Strävade man efter att alla fördelningsförband skulle vara "blandförband" eller renodlade man vissa t.ex. Fristående Norrlandsskyttebat?
Har du någon uppfattning om hur stor andel i t.ex en brigadskyttebataljon som utgjordes av sörlänningar? Blandade man redan på grupp- och plutonsnivå inom brigadförbanden?
Strävade man efter att alla fördelningsförband skulle vara "blandförband" eller renodlade man vissa t.ex. Fristående Norrlandsskyttebat?
- Stellan Bojerud
- Saknad medlem †
- Inlägg: 9662
- Blev medlem: 12 juni 2005, 06:23
- Ort: Stockholm
Försvar av ÖN
Underskottet av värnpliktiga inom Milo ÖN fylldes med stockholmare. Underskottet i Milo NN fylldes med göteborgare.
Lokalrekrytering definierades som att den värnpliktige var bosatt inom respektive Milo.
Fördelnings- och brigadförband hade moborter i ÖN. Vpl från t ex Stockholm skulle inställa sig medelst enskild resa. Normalålder för överföring från fältförband till lokalförsvaret var 32 år.
Enligt VU-60 systemet skulle i normfallet en vpl göra två KFÖ med fyra års mellanrum vid fältförband och tre KFÖ vid lokalförsvarsförband. Vplåldern sträckte sig till 47 år men vpl äldre än 43 år skulle inte inkallas enär de inte kunde stå kvar i förbandet under en hel fyraårsperiod fram till nästa KFÖ (som ofta inbställdes av budgetskäl).
Lokalförsvarsförband kunde vara indelade i A- och B-omgångar. A-omgången bestid av i detta fall norrlänningar till det antal som utan avlösning kunde lösa huvuduppgiften. De mobiliserade i ÖN. B-omgången bestod i detta fall av stockholmare, som mobiliserade i mellansverige, där de erhöll personlig utrustning. B-omgången transporterades till ÖN såsom sluten trupp. När den var på plats kunde förbandet lösa uppgiften i minst två avlösningar.
Materielen undelades i G-del som var förbandsutrustning och personlig utrustning för A-omgången. Den var förrådsställd i ÖN. F-delen var personlig utrustning för B-omgången samt mtrl som erfordrades för transporten till ÖN.
G stod för Gotland. F stod för Fastlandet. Systemet infördes nämligen först på Gotland, men benämningarna kom att användas även inom Milo NN och Milo ÖN.
Normal KFÖ vid cykelskyttekompani med två F-veckor (F = förbandsskede) kostade under 1980 och 1990-talen drygt 1 miljon per kompani och KFÖ (Vid KFÖ 1986 kostade 1.cskkomp/10.cskbat 1,2 miljoner).
Överslagssiffror för KFÖ-kostnad (inkl övningsberoende kostnader såsom ammunition, drivmedel m m) vid skytteförband:
Yoff - inga tillkommande kostnader
Resoff - 1000 kr/övningsdygn
Vpl KFÖ - 500 kr/övningsdygn
Vpl GKÖ - 300 kr/övningsdygn (d v s åldersklass som genomförde GKÖ = Grundläggande Krigsförbandsövning)
Vid artilleri, luftvärn m m tillkommer ammunitionskostnader för pjäserna. Dyrast att göra KFÖ med var luftvärnsbataljon 40/48 eftersom den sköt bort stora mängder ammunition. Den sista gången jag hade att budgetera KFÖ med en lvbat 40/48 stannade notan på 18 miljoner. Detta minns jag därför att berört förband var just 18.lvbat.
Lokalrekrytering definierades som att den värnpliktige var bosatt inom respektive Milo.
Fördelnings- och brigadförband hade moborter i ÖN. Vpl från t ex Stockholm skulle inställa sig medelst enskild resa. Normalålder för överföring från fältförband till lokalförsvaret var 32 år.
Enligt VU-60 systemet skulle i normfallet en vpl göra två KFÖ med fyra års mellanrum vid fältförband och tre KFÖ vid lokalförsvarsförband. Vplåldern sträckte sig till 47 år men vpl äldre än 43 år skulle inte inkallas enär de inte kunde stå kvar i förbandet under en hel fyraårsperiod fram till nästa KFÖ (som ofta inbställdes av budgetskäl).
Lokalförsvarsförband kunde vara indelade i A- och B-omgångar. A-omgången bestid av i detta fall norrlänningar till det antal som utan avlösning kunde lösa huvuduppgiften. De mobiliserade i ÖN. B-omgången bestod i detta fall av stockholmare, som mobiliserade i mellansverige, där de erhöll personlig utrustning. B-omgången transporterades till ÖN såsom sluten trupp. När den var på plats kunde förbandet lösa uppgiften i minst två avlösningar.
Materielen undelades i G-del som var förbandsutrustning och personlig utrustning för A-omgången. Den var förrådsställd i ÖN. F-delen var personlig utrustning för B-omgången samt mtrl som erfordrades för transporten till ÖN.
G stod för Gotland. F stod för Fastlandet. Systemet infördes nämligen först på Gotland, men benämningarna kom att användas även inom Milo NN och Milo ÖN.
Normal KFÖ vid cykelskyttekompani med två F-veckor (F = förbandsskede) kostade under 1980 och 1990-talen drygt 1 miljon per kompani och KFÖ (Vid KFÖ 1986 kostade 1.cskkomp/10.cskbat 1,2 miljoner).
Överslagssiffror för KFÖ-kostnad (inkl övningsberoende kostnader såsom ammunition, drivmedel m m) vid skytteförband:
Yoff - inga tillkommande kostnader
Resoff - 1000 kr/övningsdygn
Vpl KFÖ - 500 kr/övningsdygn
Vpl GKÖ - 300 kr/övningsdygn (d v s åldersklass som genomförde GKÖ = Grundläggande Krigsförbandsövning)
Vid artilleri, luftvärn m m tillkommer ammunitionskostnader för pjäserna. Dyrast att göra KFÖ med var luftvärnsbataljon 40/48 eftersom den sköt bort stora mängder ammunition. Den sista gången jag hade att budgetera KFÖ med en lvbat 40/48 stannade notan på 18 miljoner. Detta minns jag därför att berört förband var just 18.lvbat.
Senast redigerad av 1 Stellan Bojerud, redigerad totalt 10 gånger.
- Stellan Bojerud
- Saknad medlem †
- Inlägg: 9662
- Blev medlem: 12 juni 2005, 06:23
- Ort: Stockholm
Personalsammansättning
Vid specialtruppslagen var individerna blandade från hela riket. Vid infanteriet, t ex I 19 strävade man att hålla samman skyttekompanierna "folkslagsvis". Så var t ex 7.komp I 19 "Tornedalskompaniet" (och närmast finskspråkigt). Stockholmare i större mängder återfanns fråmst i stabs-, granatkastar- och trosskompanierna.FNP skrev:Detta är intressant!
Har du någon uppfattning om hur stor andel i t.ex en brigadskyttebataljon som utgjordes av sörlänningar? Blandade man redan på grupp- och plutonsnivå inom brigadförbanden?
Strävade man efter att alla fördelningsförband skulle vara "blandförband" eller renodlade man vissa t.ex. Fristående Norrlandsskyttebat?
Även inom "Norrbottenskompanierna" fanns det en hel del stockholmare, främst på plutonchefsnivå (stf plutch) och specialistbefattningar såsom sjukvårdare och signalister m fl.
Stockholmarna hade helt oförtjänt dåligt rykte. Detta berodde på att de var "snackiga och kvirriga", men i slutänden löste de uppgifterna lika bra som de tysta och tåliga norrlänningarna. Ibland t o m bättre p g a stockholmaren generellt sett har större "påhittighet" och initiativförmåga vad gäller problemlösning.
Re: Personalsammansättning
Under vilken tidsera refererar du till?Stellan Bojerud skrev: Vid specialtruppslagen var individerna blandade från hela riket. Vid infanteriet, t ex I 19 strävade man att hålla samman skyttekompanierna "folkslagsvis". Så var t ex 7.komp I 19 "Tornedalskompaniet" (och närmast finskspråkigt). Stockholmare i större mängder återfanns fråmst i stabs-, granatkastar- och trosskompanierna.
.
Under senare delen av 70-talet samt 80-90-talet som var det blandad och det fanns inte något speciellt "etniskt" kompani.
Tyvärr inte avseende brigskbat. I en nskbat/strvbat så var det väldigt blandat. Men i procentsatser så har jag inga uppgifter.Har du någon uppfattning om hur stor andel i t.ex en brigadskyttebataljon som utgjordes av sörlänningar?
Ja.Blandade man redan på grupp- och plutonsnivå inom brigadförbanden?
Även fristående nskbat var blandade.Strävade man efter att alla fördelningsförband skulle vara "blandförband" eller renodlade man vissa t.ex. Fristående Norrlandsskyttebat?
Som jag skrev ovan så var det oftast vissa speciella förband med kort mobtid som var lokalrekryterade t.ex. värnförband, gjförband.
Re: Personalsammansättning
Kan instämma där!Stellan Bojerud skrev: Stockholmarna hade helt oförtjänt dåligt rykte. Detta berodde på att de var "snackiga och kvirriga", men i slutänden löste de uppgifterna lika bra som de tysta och tåliga norrlänningarna. Ibland t o m bättre p g a stockholmaren generellt sett har större "påhittighet" och initiativförmåga vad gäller problemlösning.
En norrbottning var generellt en bra soldat. Man brukade säga att pojkar från Malmfälten eller Kalix-området var antingen mycket bra eller mycket dåliga.
- Stellan Bojerud
- Saknad medlem †
- Inlägg: 9662
- Blev medlem: 12 juni 2005, 06:23
- Ort: Stockholm
Re: Personalsammansättning
Främst utbildningsåret 1964/65. Chef 7.komp/I 19 var då kapten Christer Palm. Han blev sedermera övlt vid I 14 i Gävle. Det var inte bara Tornedalingar i kompaniet utan även folk från Kiruna och Gällivare med kringliggande orter.MD650 skrev:Under vilken tidsera refererar du till?Stellan Bojerud skrev: Vid specialtruppslagen var individerna blandade från hela riket. Vid infanteriet, t ex I 19 strävade man att hålla samman skyttekompanierna "folkslagsvis". Så var t ex 7.komp I 19 "Tornedalskompaniet" (och närmast finskspråkigt). Stockholmare i större mängder återfanns fråmst i stabs-, granatkastar- och trosskompanierna.
.
Under senare delen av 70-talet samt 80-90-talet som var det blandad och det fanns inte något speciellt "etniskt" kompani.
Re: Personalsammansättning
Då är jag med. Det var avsevärt före min tid.Stellan Bojerud skrev: Främst utbildningsåret 1964/65. Chef 7.komp/I 19 var då kapten Christer Palm. Han blev sedermera övlt vid I 14 i Gävle. Det var inte bara Tornedalingar i kompaniet utan även folk från Kiruna och Gällivare med kringliggande orter.
Jag vet att 9.komp och ev. 10.komp senare var s.k. "finnkompanier". Men det var nog under tidigt 70-tal.
- Stellan Bojerud
- Saknad medlem †
- Inlägg: 9662
- Blev medlem: 12 juni 2005, 06:23
- Ort: Stockholm
Finsktalande värnpliktiga
Det fanns på 1960-talet vid I 19 en minoritet värnpliktiga som knappast kunde ett ord svenska. Majoriteten av de finsktalande kunde i varierande grad svenska och många var fullständigt tvåspråkiga. Även de som var helt tvåspråkiga föreföll att föredra att tala finska framför svenska. Jag frågade en gång de helt tvåspråkiga bröderna Alakangas varför de talade finska sinsemellan och fick svaret att finskan kan uttrycka mer nyanser än svenska.
Jag har upplevt att plutonchefen givit order på svenska och att gruppcheferna i sin tur gett order på finska.
Jag har upplevt att plutonchefen givit order på svenska och att gruppcheferna i sin tur gett order på finska.