Skarp torped har avfyrats vid fler tillfällen, dock ej med "lyckat" resultat.FNP skrev:Det finns två Hävringeincidenter:
1. 1988 vid detta tillfälle fälldes sjunkbomber, konstaterades luftuppkok mm
2. 1992 vid detta tillfälle sköts för första och enda gången torped (Torped 44)
Utö-incidenten - foton?
Avser du Härnösand 1975 som "o-lyckat" Marlow? När åskådarna skulle få se verkan av en torped. Och den detonerade inte, utan man fick ta sig ner och s.a.s ta hand om den.
Menar du dessutom 44:an som kustkorvett avlossar skarpt mot en "kontakt" men som istället var ytterst nära att träffa eget fartyg? Nästan rätt in i egna blåögat.
Vad gäller Halland, så har jag för mig att det inte bara var begränsning till bara en Aurak, utan även att tillåtet skjutavstånd inte var effektivt.
Menar du dessutom 44:an som kustkorvett avlossar skarpt mot en "kontakt" men som istället var ytterst nära att träffa eget fartyg? Nästan rätt in i egna blåögat.
Vad gäller Halland, så har jag för mig att det inte bara var begränsning till bara en Aurak, utan även att tillåtet skjutavstånd inte var effektivt.
Enl. mannen som "tryckte på knappen" så hade han bara eldtillstånd för en raket. von Hofsten(FC Halland) är dock mer irriterad över att man inte får skjuta direkt verkanseld.Vad gäller Halland, så har jag för mig att det inte bara var begränsning till bara en Aurak, utan även att tillåtet skjutavstånd inte var effektivt.
Lite kanske kryptiskt skrivet ordvis av mig ovan, som kan missuppfattas, men min mening var givetvis att det endast var en Aurak som fick avlossas. Med begäran att den inte skulle träffa målet.Psilander skrev:Enl. mannen som "tryckte på knappen" så hade han bara eldtillstånd för en raket. von Hofsten(FC Halland) är dock mer irriterad över att man inte får skjuta direkt verkanseld.Vad gäller Halland, så har jag för mig att det inte bara var begränsning till bara en Aurak, utan även att tillåtet skjutavstånd inte var effektivt.
Antar att vi är överens.
- Robert Lindqvist
- Medlem
- Inlägg: 163
- Blev medlem: 29 mars 2007, 11:05
- Ort: VÄSTERÅS
Det där med Hävringe -88 ( vad som hände kan väl knappt vara hemligt längre? det är ju snart 20 år sen....) läste jag just om i SOU 1995:135 " Ubåtsfrågan 1981-1994". Och då mindes den här tråden
Den där sonar bilden kommer från en handhållen videokamera ombord på minjaktfartyget ( vet dock inte vad hon hette ). Man filmade helt enkelt sonarbildskärmen när man hade "gafflat" in ubåten. Filmen har visats på tv ( i programet "kust & hav" tror jag ) till och med, så den är offentlig. Jag har sett den senare också. På en kurs för plutonschefer i "marint Hv" En av lektionerna hölls av en örlogskapten ( inga namn ). Enligt honnom - vilket i huvudsak stöds av SOU 1995:135 -gick det hela till ungefär såhär:
Tidig sommar 1988. Efter en stort antal optiska iaktagelser, "typljudskontakter" och till slut tydliga utslag i en fast-kontrollerbar minering, dras en ubåtjakt igång i Hävringebukten. Området är utanför Oxelösund och runt fyren "Gustaf Dalén". Minjaktfartyget som nämnts får kontakt med sin aktiva riktade minjaktssonar. Som ju är till för att upptäcka små föremål ( minor ) företrädelsevis nära eller på botten. Ubåten är strax under 30m lång och avtecknar sig tydligt som en svart skugga mot botten. Med torn och allt.
Den "Taktiske Ledaren" som finns ombård på en robottbåt ( vet ej namn ) bestämmer sig för att " this is it! " När ubåten lägger sig på bottnen beslutar han att sätta in ALLT han har i samma smäll. Två patrullbåtsdiv ( 3 + 3 patrullbåtar? ) anfaller divisionsvis med båtarna på linje. De första 3(?) båtarna rusar in mot kontakten och skjuter alla sina antiubåtsgranater mot målområdet. Varpå dom kör över platsen och fäller alla sina sjunkbomber. Patrullbåtsdivision nr 2 upprepar manövern omedelbart efter den första. Örlogskaptenen berättade att ubåten nu gör en panikgrej och kommer upp till ytan som en kork. I SOU 1995:135 uppges att det dröjer 17 minuter. Hur som helst filmas saken. Det har visats vid samma tillfällen som sonarbilden. och nämns också i SOU 1995:135. En skakig videosekvens som visar ett stort "vattenuppkok" av bubblor och virrvlande vatten. I den offentlig gjorda versionen som jag har sett uppges matrosen som filmar ha "fipplat" och i sin upphettsning stängt av kameran... eller nåt dyligt. Hur som helst tar filmen slut just när man äntligen tror att man ska få se hur dom jävlarna ser ut
Ubåtens besättning har i det här läget ingen kontroll alls. Manövern att komma upp från bottnen uppges i vara en ren "nöd blåsning".Oavsett ytan bryts eller ej, dyker man igen och går förmodligen för full maskin i akt och mening att fly platsen. Ubåten är kraftigt otrimad ( om det är ett riktigt uttryck ) och framtung. Hon går i botten med fören först. I vinkel liksom. Fortfarande med full maskin plogar hon sig fram över en mjuk lerbottnen. Ett "dike", upp till 1m djupt och upp till 3m brett, 250m långt, med skarpa kanter och tydligt lervallar leder från anfallsområdet i riktning NO. Kontakten med ubåten uppges därefter ha upphört.
På botten finns ett tydligt avtryck där ubåten låg när den blev anfallen. Det finns också fullt av tydliga kratrar efter sjunkbomberna. Det här gör att man kan avgöra att den närmaste smällen, som är intill akterskeppet, är så nära att "personal som funnits akter om ubåtens torn förmodligen har omkomit" Detta alltså enligt denne Örlkn. Inget av händelseförloppet motsägs igentligen i SOU 1995:135. Med reservation för det där med tidsförloppet efter anfallet. Och "diket" efter som att det tidigt gjordes en oberoende utredning om en massa bottenspår som man hittat efter ubåtsjakter runt om i landet. Den utredningen var lite skeptisk. Min Örlkn var däremot stupsäker.
Jag var inte på platsen så jag vet ju igentligen inte vad som hände eller inte. Men jag tror inte att vi på den där kursen var utsatta för en dessinformationskampanj från försvarsmakten.
Några reflektioner. Jag har fram tills nu när jag läser SOU 1995:135 för andra gången varit säker på att den här händelsen uppges ha hänt 1992. Men båda tillfällena finns beskrivna i boken. 1988 sägs difust att "man anföll med ubjaktgranater och sjunkbomber". 1992 skedde tre vapeninsatser vid ubåtsjakten i Hävringebukten. Två med sjunkbomber från helikopter och en med torped från en korvett. Alltså måste jag har blandat ihop årtalen lite.
En anna sak är att han på fullt allvar menade att "motsåndaren" drabbades av förluster. Och inte bara vid det tillfället. Något som jag upplevde som en "väl spridd hemlighet". Åtminstonde i flottan.
Och det där med filmen. Givetvis filmades det hela tiden. Man har bara valt att offentligöra det som man bedömde skulle räcka som bevis för att det var på riktigt. Märkligt nog var det knappt nån som reagerade.
Finns det nån här som var på plats 1988? Halva flottan verkar ju ha deltagit.
Jag vet att det är heeeeemligt å allt sånt, så ni får skälla på mig om ni vill. Själv tycker jag som sagt att det är börjar bli lite länge sedan nu. Och inte fullt så hemligt.
Den där sonar bilden kommer från en handhållen videokamera ombord på minjaktfartyget ( vet dock inte vad hon hette ). Man filmade helt enkelt sonarbildskärmen när man hade "gafflat" in ubåten. Filmen har visats på tv ( i programet "kust & hav" tror jag ) till och med, så den är offentlig. Jag har sett den senare också. På en kurs för plutonschefer i "marint Hv" En av lektionerna hölls av en örlogskapten ( inga namn ). Enligt honnom - vilket i huvudsak stöds av SOU 1995:135 -gick det hela till ungefär såhär:
Tidig sommar 1988. Efter en stort antal optiska iaktagelser, "typljudskontakter" och till slut tydliga utslag i en fast-kontrollerbar minering, dras en ubåtjakt igång i Hävringebukten. Området är utanför Oxelösund och runt fyren "Gustaf Dalén". Minjaktfartyget som nämnts får kontakt med sin aktiva riktade minjaktssonar. Som ju är till för att upptäcka små föremål ( minor ) företrädelsevis nära eller på botten. Ubåten är strax under 30m lång och avtecknar sig tydligt som en svart skugga mot botten. Med torn och allt.
Den "Taktiske Ledaren" som finns ombård på en robottbåt ( vet ej namn ) bestämmer sig för att " this is it! " När ubåten lägger sig på bottnen beslutar han att sätta in ALLT han har i samma smäll. Två patrullbåtsdiv ( 3 + 3 patrullbåtar? ) anfaller divisionsvis med båtarna på linje. De första 3(?) båtarna rusar in mot kontakten och skjuter alla sina antiubåtsgranater mot målområdet. Varpå dom kör över platsen och fäller alla sina sjunkbomber. Patrullbåtsdivision nr 2 upprepar manövern omedelbart efter den första. Örlogskaptenen berättade att ubåten nu gör en panikgrej och kommer upp till ytan som en kork. I SOU 1995:135 uppges att det dröjer 17 minuter. Hur som helst filmas saken. Det har visats vid samma tillfällen som sonarbilden. och nämns också i SOU 1995:135. En skakig videosekvens som visar ett stort "vattenuppkok" av bubblor och virrvlande vatten. I den offentlig gjorda versionen som jag har sett uppges matrosen som filmar ha "fipplat" och i sin upphettsning stängt av kameran... eller nåt dyligt. Hur som helst tar filmen slut just när man äntligen tror att man ska få se hur dom jävlarna ser ut
Ubåtens besättning har i det här läget ingen kontroll alls. Manövern att komma upp från bottnen uppges i vara en ren "nöd blåsning".Oavsett ytan bryts eller ej, dyker man igen och går förmodligen för full maskin i akt och mening att fly platsen. Ubåten är kraftigt otrimad ( om det är ett riktigt uttryck ) och framtung. Hon går i botten med fören först. I vinkel liksom. Fortfarande med full maskin plogar hon sig fram över en mjuk lerbottnen. Ett "dike", upp till 1m djupt och upp till 3m brett, 250m långt, med skarpa kanter och tydligt lervallar leder från anfallsområdet i riktning NO. Kontakten med ubåten uppges därefter ha upphört.
På botten finns ett tydligt avtryck där ubåten låg när den blev anfallen. Det finns också fullt av tydliga kratrar efter sjunkbomberna. Det här gör att man kan avgöra att den närmaste smällen, som är intill akterskeppet, är så nära att "personal som funnits akter om ubåtens torn förmodligen har omkomit" Detta alltså enligt denne Örlkn. Inget av händelseförloppet motsägs igentligen i SOU 1995:135. Med reservation för det där med tidsförloppet efter anfallet. Och "diket" efter som att det tidigt gjordes en oberoende utredning om en massa bottenspår som man hittat efter ubåtsjakter runt om i landet. Den utredningen var lite skeptisk. Min Örlkn var däremot stupsäker.
Jag var inte på platsen så jag vet ju igentligen inte vad som hände eller inte. Men jag tror inte att vi på den där kursen var utsatta för en dessinformationskampanj från försvarsmakten.
Några reflektioner. Jag har fram tills nu när jag läser SOU 1995:135 för andra gången varit säker på att den här händelsen uppges ha hänt 1992. Men båda tillfällena finns beskrivna i boken. 1988 sägs difust att "man anföll med ubjaktgranater och sjunkbomber". 1992 skedde tre vapeninsatser vid ubåtsjakten i Hävringebukten. Två med sjunkbomber från helikopter och en med torped från en korvett. Alltså måste jag har blandat ihop årtalen lite.
En anna sak är att han på fullt allvar menade att "motsåndaren" drabbades av förluster. Och inte bara vid det tillfället. Något som jag upplevde som en "väl spridd hemlighet". Åtminstonde i flottan.
Och det där med filmen. Givetvis filmades det hela tiden. Man har bara valt att offentligöra det som man bedömde skulle räcka som bevis för att det var på riktigt. Märkligt nog var det knappt nån som reagerade.
Finns det nån här som var på plats 1988? Halva flottan verkar ju ha deltagit.
Jag vet att det är heeeeemligt å allt sånt, så ni får skälla på mig om ni vill. Själv tycker jag som sagt att det är börjar bli lite länge sedan nu. Och inte fullt så hemligt.
- Robert Lindqvist
- Medlem
- Inlägg: 163
- Blev medlem: 29 mars 2007, 11:05
- Ort: VÄSTERÅS
Kungl. Örlogsmannasällskapet. http://www.koms.se
- Björn Gustafsson
- Medlem
- Inlägg: 39
- Blev medlem: 25 april 2011, 18:51
- Ort: Halmstad
Re: Utö-incidenten - foton?
Jag tillhörde den besättning som snabbåterkallades från Karlskrona örlogsskolor för att bemanna Halland. Fartyget låg på Muskö och hade påbörjat en årsöversyn som fick avbrytas. Vi var ett gäng nyutnämnda furirer och överfurirer som fick bussas upp för att fylla upp de mest väsentliga befattningarna. Totala besättningsstorleken blev vid den här incidenten ungefär hälften av normalt, så vi kunde bara bemanna de viktigaste drabbningsplatserna och skapa ett system med tre vaktkvarter mot normalt fyra.
Min drabbningsplats var vid stridsledningsindikatorn (till ELPLO 875) i stridsledningscentralen och jag hade vakten där då vi gjorde vapeninsatsen. Vi fick mycket riktigt order att bara insätta en AU-raket medan Fartygschefen ville skjuta fullsalva och den skulle dessutom läggas 50 m vid sidan om målläget. FC sa då till UbjO att noggrannheten inte var bättre än 50 m och att han skulle skjuta mot målets läge, vilket vi också gjorde. Efter detonationen var vattnet så upprört och fyllt av bubblor att både vi och helikoptrarna tappade kontakten med målet.
Vi fick senare höra att man fått sporadiska kontakter igen närmare territorialhavsgränsen och att ubåten "lät illa" som om den vore skadad. Vi fanns kvar i området nästan ytterligare en vecka innan insatsen avbröts. Några dagar efteråt kom uppgifterna att det polska dykeri- och ubåtsstödfartyget Piast hade siktats på internationellt vatten i Gotska sjön tillsammans med 2 ubåtar av Whiskey-klass varav den ena hade något problem. Jag har också sett flygfotografier från det mötet men minns inte var och de var i för dålig upplösning för att kunna bedöma vilka skador det kan ha handlat om.
Min drabbningsplats var vid stridsledningsindikatorn (till ELPLO 875) i stridsledningscentralen och jag hade vakten där då vi gjorde vapeninsatsen. Vi fick mycket riktigt order att bara insätta en AU-raket medan Fartygschefen ville skjuta fullsalva och den skulle dessutom läggas 50 m vid sidan om målläget. FC sa då till UbjO att noggrannheten inte var bättre än 50 m och att han skulle skjuta mot målets läge, vilket vi också gjorde. Efter detonationen var vattnet så upprört och fyllt av bubblor att både vi och helikoptrarna tappade kontakten med målet.
Vi fick senare höra att man fått sporadiska kontakter igen närmare territorialhavsgränsen och att ubåten "lät illa" som om den vore skadad. Vi fanns kvar i området nästan ytterligare en vecka innan insatsen avbröts. Några dagar efteråt kom uppgifterna att det polska dykeri- och ubåtsstödfartyget Piast hade siktats på internationellt vatten i Gotska sjön tillsammans med 2 ubåtar av Whiskey-klass varav den ena hade något problem. Jag har också sett flygfotografier från det mötet men minns inte var och de var i för dålig upplösning för att kunna bedöma vilka skador det kan ha handlat om.
Re: Utö-incidenten - foton?
Välkommen, jag hoppas att jag får läsa mer av dig.Björn Gustafsson skrev:Intressant
MVH
Hans
Re: Utö-incidenten - foton?
Jag känner mig ganska säker på att det antingen inte filmades något ubåt som bröt ytan alternativt tyvärr ej var sovjetisk.Robert Lindqvist skrev:Det där med Hävringe -88
...
En skakig videosekvens som visar ett stort "vattenuppkok" av bubblor och virrvlande vatten. I den offentlig gjorda versionen som jag har sett uppges matrosen som filmar ha "fipplat" och i sin upphettsning stängt av kameran... eller nåt dyligt. Hur som helst tar filmen slut just när man äntligen tror att man ska få se hur dom jävlarna ser ut.
...
Och det där med filmen. Givetvis filmades det hela tiden. Man har bara valt att offentligöra det som man bedömde skulle räcka som bevis för att det var på riktigt. Märkligt nog var det knappt nån som reagerade.