Att städa efter kriget
Att städa efter kriget
hur många år höll folk på i tyskland med mera länder o rensa upp efter kriget? nån som har några bilder? är det nån som tänker som jag vad otäckt o ta hand om allt efter slaget om Berlin/stalingrad/Frankrike/Polen med mera 
- B Hellqvist
- Redaktör emeritus
- Inlägg: 5627
- Blev medlem: 24 mars 2002, 16:05
- Ort: Skövde
- Kontakt:
På sätt och vis fortsätter det än idag. För bara någon månad sedan dödades en tysk grävmaskinist av en odetonerad bomb från 2VK, och man hittar rester av döda soldater i omärkta gravar och stridsvagns- och flygplansvrak i ryska mossar. Men om du menar (vilket jag antar) upprensning av förstörda städer för att kunna bygga upp dem igen, började man redan under kriget med att röja. I städer som Berlin och London fanns det fortfarande obebyggda "bombtomter" en bra bit in på 50-talet, men den primära uppresningen hade man klarat av under åren direkt efter kriget. Det finns journalfilmer som visar tyska kvinnor som för hand röjer undan flera meter höga tegelhögar efter sammanrasade hus, och allierade soldater slogs av hur tyskarna tog itu med arbetet utan att vänta på att någon skulle komma och säga åt dem att börja. Stalingrad röjdes till stor del av tyska krigsfångar, och jag kan tänka mig att det var allt annat än angenämnt och säkert...
Kuriosa; min syster var gitf med en engelsman och bosatt i Liverpool under -80 talet. De bodde i ett typiskt radhusområde där det ligger sammanbyggda likadana hus efter varandra längs gatan. Vet att jag var konfunderaf eftersom vissa tomter där det skulle finnas en husfasad var det istället uppsatt korrugerad plåt. Jag frågade min svåger varför det så ut på det viset:
-Jaså det där, det är hus som tyskarna bombade ut under kriget!
Och detta var i början på -80 talet!!
Mvh
Gostap
-Jaså det där, det är hus som tyskarna bombade ut under kriget!
Och detta var i början på -80 talet!!
Mvh
Gostap
Re: upprensning?
Många tyska städer har artificiella 'berg', bestående av oerhörda mängder ruinrester - mest tegel. Det högsta är Teufelsberg i Berlin, 141 meter högt. Milliarder tegel återvanns även för återuppbyggnaden, mest av de s.k. 'Trümmerfrauen' - kvinnor som för hand knackade av murbruket från obrutna tegel.....svenne540 skrev:hur många år höll folk på i tyskland med mera länder o rensa upp efter kriget? nån som har några bilder? är det nån som tänker som jag vad otäckt o ta hand om allt efter slaget om Berlin/stalingrad/Frankrike/Polen med mera
Tysk länk till 'tegelbergen' i olika städer - och en bild av Teufelsberg, Varjag
http://de.wikipedia.org/wiki/Monte_Scherbelino
- Bilagor
-
- teufelsberg.jpg (20.71 KiB) Visad 5854 gånger
Not: Försökte få till en bra rubrik - vet inte om jag lyckades, men "upprensning" gav åtminstone mig helt fel associationer...
Edit: Måste säga att Teufelsberg & co var en helt häpnadsväckande sorts "krigsmonument". Trodde först att byggnaden på toppen var en moské - hade vart en sällsynt olämplig plats för en helig byggnad! - men det är alltså en Radaranlage, radaranläggning.
Edit: Måste säga att Teufelsberg & co var en helt häpnadsväckande sorts "krigsmonument". Trodde först att byggnaden på toppen var en moské - hade vart en sällsynt olämplig plats för en helig byggnad! - men det är alltså en Radaranlage, radaranläggning.
Senast redigerad av 2 Hexmaster, redigerad totalt 18 gång.
När jag var i Krakow för ett antal år sedan fanns det fortfarande vissa områden, i synnerhet de mindre välbärgade områdena, där det fortfarande gick att se kulhål i fasaderna.
Hur ser det ut i övriga Europa? Förekommer det ofta att fasader och hus inte reparerats för att täcka skadorna efter kriget?
Hur ser det ut i övriga Europa? Förekommer det ofta att fasader och hus inte reparerats för att täcka skadorna efter kriget?
I de fall det inte har reparerats så är det väl för att man vill bevara kulhålen. På mer perifera och glesbefolkade krigsskådeplatser finns det däremot fler spår kvar. Fast oftast inte på fasader vad jag vet.Corsair skrev:Hur ser det ut i övriga Europa? Förekommer det ofta att fasader och hus inte reparerats för att täcka skadorna efter kriget?
/ Probstner
Här kan man se att dom inte städat än i ryssland.
Där ligger sakerna kvar som dom blev lämnade..
http://klad.hobby.ru/milarch.htm
Där ligger sakerna kvar som dom blev lämnade..
http://klad.hobby.ru/milarch.htm
Det finns som sagt mycket förstörda hus och liknande som har bevarats som minne av kriget, ett av de mest kända borde väl vara Kaiser Wilhem Gedächtniskirche i Berlin:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Kaiser-Wil ... tniskirche
Just byggnader i ruiner eller för den delen kulhål i väggar blir ju väldigt påtagliga minnesmärken.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Kaiser-Wil ... tniskirche
Just byggnader i ruiner eller för den delen kulhål i väggar blir ju väldigt påtagliga minnesmärken.
Själv bodde jag i England -81, Dudley och West Bromwich. Flyttade i fas två in i ett s.k. semidetached house med vänner, dvs två hus hängde ihop, billigt boende, hela gatan bestod av sådana gamla tegelhus på rad från sekelskiftet eller innan.gostap skrev:Kuriosa; min syster var gitf med en engelsman och bosatt i Liverpool under -80 talet. De bodde i ett typiskt radhusområde där det ligger sammanbyggda likadana hus efter varandra längs gatan. Vet att jag var konfunderaf eftersom vissa tomter där det skulle finnas en husfasad var det istället uppsatt korrugerad plåt. Jag frågade min svåger varför det så ut på det viset:
-Jaså det där, det är hus som tyskarna bombade ut under kriget!
Och detta var i början på -80 talet!!
Mvh
Gostap
Det huset som "hängde ihop" med vårt var en sammanfallen ruin. Vi tog/grävde oss ner i källaren. Där fann vi oöppnade ciderflaskor med datum 1926 på etiketten.
Antar att huset inte var det enda som föll ihop långt innan krigets bombningar.....
I en guidebok om Polen beskrivs den schlesiska staden Glogów (Glogau) som en gammal stadsmur med övervuxna ruiner (1945) innanför och allt modernt liv utanför. Men en titt på exempelvis hemsidan http://osobliwosci.eduseek.interklasa.p ... k[en].html tycks peka på att den beskrivningen är något överdriven. Någon som har varit där?
/ Probstner
/ Probstner
- Bilagor
-
- Nikolaus.jpg (15.24 KiB) Visad 5666 gånger
- Martin Lundvall
- Medlem
- Inlägg: 5323
- Blev medlem: 22 mars 2003, 10:05
- Ort: Mer Lund än Moskva
- Kontakt:
Vad menas med städa upp? Ska alla synliga spår efter kriget vara borta? I så fall kommer det inte ske.
Städningen av Stalingrad ombesörjdes av att tyska krigsfångar. Städerna i Östeuropa tog ofta längre tid att återställa, då kriget passerat över dessa samhällen flera gånger. Sovjetunionen hade en kronisk brist på bostäder under efterkrigstiden (förvisso inget som kriget ensamt var ansvrig för) det var först Chrusjtjov som tog itu med problemet genom att bygga billiga fyravåningshus. Fyra våningar var kostnadseffektivt då man ansåg att man inte behövde hiss till endast fyra våningar.
Kanske kan denna diskussion om Sveriges deltagande i uppröjningen av Normandiesträndern vara av intresse. viewtopic.php?t=4134
Slutligen ett souvenirtips, är ni i Berlin så säljs det flygfoto på staden genom åren. Stora enorma flygfoton, fotot från 1953 är mycket talande. Huvudstationen ser som en enda stor bombkrater.
/Martin
Städningen av Stalingrad ombesörjdes av att tyska krigsfångar. Städerna i Östeuropa tog ofta längre tid att återställa, då kriget passerat över dessa samhällen flera gånger. Sovjetunionen hade en kronisk brist på bostäder under efterkrigstiden (förvisso inget som kriget ensamt var ansvrig för) det var först Chrusjtjov som tog itu med problemet genom att bygga billiga fyravåningshus. Fyra våningar var kostnadseffektivt då man ansåg att man inte behövde hiss till endast fyra våningar.
Kanske kan denna diskussion om Sveriges deltagande i uppröjningen av Normandiesträndern vara av intresse. viewtopic.php?t=4134
Slutligen ett souvenirtips, är ni i Berlin så säljs det flygfoto på staden genom åren. Stora enorma flygfoton, fotot från 1953 är mycket talande. Huvudstationen ser som en enda stor bombkrater.
/Martin
Jag tågluffade i Västtyskland vid flera tillfällen under åren 1960-65 och en sista gång 1968. Med visst besvär hann jag bl a besöka Östberlin via Checkpoint Charlie sommaren 1960 innan muren byggdes året därpå. Som svensk slyngel var man noga iaktagen av de nervösa Östtyskla gränsvakterna som hade fingret på avtryckaren på sina ryska PPsH kpistar. I Själva Östberlin såg det för jä--ligt ut. Stora avröjda områden inrutade med taggtråd på grund av risken för blindgångare, mängder med obebodda bombskadade hus, kulhål och granatskador överallt under lager av s-it, vanvård och mänskligt missmod. I trakterna kring Weissensee och Lichtenberg i Berlins östra utkanter var anblicken så tragisk och deprimerande att jag fortfarande mår dåligt då jag tänker på besöket. Det fanns ju människor som levde i detta elände. Men det fanns också rader av prydligt nybyggda kvarter på sina håll och ganska gott om nybyggen på gång i såväl Öst- som Västberlin.
I de stora städerna väst fanns det då ännu stora skador från kriget på bebyggelsen. Vissa partier i t ex Västberlins utkanter var då fortfarande rena ruinfält. Gatorna och refugerna var iordninggjorda men terrängen runt omkring kunde vara tegelhögar blandade med oändliga drivor av obeskrivligt bråte och en och annan rest av någon mur som stack upp här och var. I dessa ödelandskap kunde det finnas hus där de nedre våningarna fanns kvar och var bebodda. Dessa ruinhus var täckta med nytt tak av kurrugerad plåt på en traställning som vilade dirakt på ruinens övre oregelbundna murrester medan de beboliga delarna var hyggligt iordninggjornda med nya fönsterkarrnar etc. Dessa återanvända ruiner kunde också vara ombyggda till verkstäder av olika slag, jag minns bl a en stor bilverkstad och ett rörmokarlager som höll till i dylika lokaler. På såväl de obebodda ruinfälten som på de återbrukade ruinhusen växte ofta ogräs och ibland ganska ordenliga slysnår högt upp på murresterna.
Kulhål och ganska häftiga granatträffar fanns nästan överallt i yttertväggarna på de äldre husen i städer där det hade förekommit strider och motstånd, och även "halva" boningshus var ganska vanliga, - som ovan - där de övre våningarna hade skalats bort av bombträffar medan den nedre en eller två våningarna hade klarat sig och återbrukats med nya provisoriska yttertak av plåt. Sådana hus var ganska vanliga t o m i centrala delarna av t ex Frankfurt a M. I allmänhetkan man säga att infrastrukturen och de centrala delarna av de tyska städerna i stort sett var i full gång och fungerade även om det fanns betydande ärr nästan överallt. Flera städer, jag minns särskilt München, var lapptäcken av bombade tomter, skadade hus, och oskadda hus. På vissa ställen hade man bara jämnat till ruinhögarna med jord och och gjort parkmark av alltsammans.
Det "tyska undret" hade fått upp farten i början av 60-talet och inget saknads på den västra sidan. Vissa städer som Frankfurt a M, Weissbaden m fl kryllade av amerikanska militärer som levde i egna amerikaniserade samhällen i stora inhägnade enklaver dit inga tyskar var välkomna. Varken gamla eller unga tyskar ville då prata om kriget, det var tabu på något sätt. Jag letade efter krigssouvenirer hos handlare som sysslade med begagnat gods, men det fanns i stort sett ingenting och ingen ville ens prata om saken.
I utkanterna av de stora industristädena i Rhurområdet, Duisburg, Wuppertal, Bochum för att inte tala om Essen m fl samhällen i dessa trakter, var det ibland landskap bestående av enorma rostiga skrothögar som var rester av industrier som bombats sönder och samman och ännu ca 15-20 år efter kriget inte var "uppstädade". En bit bort dunkade emellertid de nya tyska industrierna för fullt.
På gatorna i städer och samhällen kunde man möta män i 40-50-årsåldern med handikapp av olika slag som kunde misstänkas ha med kriget att göra, armar och ben som saknades. Vissa körde omkring i olika former av hjälpredskap och en del bar andra synliga spår av betydande skador. Dessa skadade ser man inte nu för tiden. Att som svensk bortklemad slyngel resa omkring i detta då trots allt trygga Västtyska samhälle 15-20 år efteråt var en absurd och obegriplig situation. Jag kan än i dag inte riktigt smälta de värsta synerna från östra Östberlin, mötet med de människorna där, och vissa bombskadade städer i Västtyskland. Ibland blev det för mycket. Oändligt mycket finns kvar fast nu i allmänhet dolt i jorden och jag tror att uppstädningen pågår fortfarande på sina håll även om ruinlandskapen är borta liksom i stort sett de generationer som upplevde kriget direkt.
I de stora städerna väst fanns det då ännu stora skador från kriget på bebyggelsen. Vissa partier i t ex Västberlins utkanter var då fortfarande rena ruinfält. Gatorna och refugerna var iordninggjorda men terrängen runt omkring kunde vara tegelhögar blandade med oändliga drivor av obeskrivligt bråte och en och annan rest av någon mur som stack upp här och var. I dessa ödelandskap kunde det finnas hus där de nedre våningarna fanns kvar och var bebodda. Dessa ruinhus var täckta med nytt tak av kurrugerad plåt på en traställning som vilade dirakt på ruinens övre oregelbundna murrester medan de beboliga delarna var hyggligt iordninggjornda med nya fönsterkarrnar etc. Dessa återanvända ruiner kunde också vara ombyggda till verkstäder av olika slag, jag minns bl a en stor bilverkstad och ett rörmokarlager som höll till i dylika lokaler. På såväl de obebodda ruinfälten som på de återbrukade ruinhusen växte ofta ogräs och ibland ganska ordenliga slysnår högt upp på murresterna.
Kulhål och ganska häftiga granatträffar fanns nästan överallt i yttertväggarna på de äldre husen i städer där det hade förekommit strider och motstånd, och även "halva" boningshus var ganska vanliga, - som ovan - där de övre våningarna hade skalats bort av bombträffar medan den nedre en eller två våningarna hade klarat sig och återbrukats med nya provisoriska yttertak av plåt. Sådana hus var ganska vanliga t o m i centrala delarna av t ex Frankfurt a M. I allmänhetkan man säga att infrastrukturen och de centrala delarna av de tyska städerna i stort sett var i full gång och fungerade även om det fanns betydande ärr nästan överallt. Flera städer, jag minns särskilt München, var lapptäcken av bombade tomter, skadade hus, och oskadda hus. På vissa ställen hade man bara jämnat till ruinhögarna med jord och och gjort parkmark av alltsammans.
Det "tyska undret" hade fått upp farten i början av 60-talet och inget saknads på den västra sidan. Vissa städer som Frankfurt a M, Weissbaden m fl kryllade av amerikanska militärer som levde i egna amerikaniserade samhällen i stora inhägnade enklaver dit inga tyskar var välkomna. Varken gamla eller unga tyskar ville då prata om kriget, det var tabu på något sätt. Jag letade efter krigssouvenirer hos handlare som sysslade med begagnat gods, men det fanns i stort sett ingenting och ingen ville ens prata om saken.
I utkanterna av de stora industristädena i Rhurområdet, Duisburg, Wuppertal, Bochum för att inte tala om Essen m fl samhällen i dessa trakter, var det ibland landskap bestående av enorma rostiga skrothögar som var rester av industrier som bombats sönder och samman och ännu ca 15-20 år efter kriget inte var "uppstädade". En bit bort dunkade emellertid de nya tyska industrierna för fullt.
På gatorna i städer och samhällen kunde man möta män i 40-50-årsåldern med handikapp av olika slag som kunde misstänkas ha med kriget att göra, armar och ben som saknades. Vissa körde omkring i olika former av hjälpredskap och en del bar andra synliga spår av betydande skador. Dessa skadade ser man inte nu för tiden. Att som svensk bortklemad slyngel resa omkring i detta då trots allt trygga Västtyska samhälle 15-20 år efteråt var en absurd och obegriplig situation. Jag kan än i dag inte riktigt smälta de värsta synerna från östra Östberlin, mötet med de människorna där, och vissa bombskadade städer i Västtyskland. Ibland blev det för mycket. Oändligt mycket finns kvar fast nu i allmänhet dolt i jorden och jag tror att uppstädningen pågår fortfarande på sina håll även om ruinlandskapen är borta liksom i stort sett de generationer som upplevde kriget direkt.