Lars Gyllenhaal skrev:JohnT skrev: Förlåt att lägger mig i en diskussion som jag i detaljerna inte riktigt tycker är så meningsfull
Hej John!
Du behöver inte be om förlåtelse för att du "lägger dig i". Hade jag bara önskat före en diskussion med herr Pendlare så hade jag skickat honom ett privat meddelande. Däremot förstår jag inte vad du menar med detaljer som inte är meningsfulla. Utveckla gärna det.
Mest att jag inte riktigt vill gå in i diskussionen med hull och hår och därför inte vill gå för djupt utan mer bara hysta ur mig lite åsikter;)
Lars Gyllenhaal skrev:
Vad gäller de svenska sjömännen i de allierades konvojer så har jag varken här eller i boken kallat dem för en frivilliggrupp, eftersom det skulle vara missvisande. Men en stor del av dem var definitivt frivilliga. Det vet jag inte blott genom att ha läst ett antal böcker i ämnet. Jag har även intervjuat några av dem och samlat artiklar, listor etc om dem i många år.
Men ska du "fånga" någon som hade pro tyska uttalanden får du leta i vad som sas då.
(Bara en lite avstickare, efter att själv försökt reda ut hur folk tänkte då vilket inte stämde med vad som sas på släktmiddagarna när jag var med ett halvsekel senare)
Lars Gyllenhaal skrev:
Det är möjligt att många av svenskarna var i de allierades konvojer till Liverpool och Murmansk etc för att de hamnat på "fel sida om spärren". Men betänk att även hälften eller "bara" en tredjedel av 8 000 blir rätt många personer. Och glöm framförallt inte de enorma risker de löpte i dessa konvojer. Fler av dem borde ha dragit sig undan till jobb i land i Nord- eller Sydamerika om de inte känt sympati för de allierades sak. Visst, några såg det kanske som för komplicerat att dra sig undan till Argentina, och blev av den anledningen kvar i allierad tjänst, men... jag tror ändå att många/majoriteten av de svenska sjömännen hade en proallierad inställning - detta framgår rätt tydligt t ex av Terje Fredhs böcker och av en av de mest kända organisatörernas memoarer: Frisco-Per av Per Eriksson & Arvid Rundkvist. Jag har f.ö. intervjuat Eriksson flera ggr på 80-talet.
Sedan är det ju också viktigt att minnas att långt ifrån alla tjänstgjorde inom Svenska handelsflottan. Av de 8 000 svenskarna i konvojtrafiken var det drygt 700 som arbetade i norska Handelsflottan, 500 i den amerikanska och 400 i den brittiska. Många av dessa svenskar bar norsk/US/brittisk uniform, betjänade olika vapensystem och nästan alla fick krigsdelatagardiplom/medaljer.
Dom som fanns på den vinnande sidan har ju inte heller så mycket de behöver förklara för att leva upp till "modern moral". De allierade organiserade helt enkelt sjötrafiken bättre och enhetligare än vad tyskarna gjorde, därav uniform och medaljer.
Men du kan jämföra med västkustfiskarna, dom kunde också gå i land men många "fattade inte bättre" utan fortsatte att fiska trots riskerna. Gjorde dom det i nationens intresse eller bara därför att så var det?
Jag tycker att du framställer de som jobbade åt de allierade som ett argument för att det stora flertal av svenskarna som fanns innanför spärren inte var nazistantrukan och det sambandet kan jag inte se.
Lars Gyllenhaal skrev:
Till skillnad mot vad du tror så tar vi upp problematiken med handelsflottan innanför spärren - se s. 224-225 i storpocketupplagan av vår bok. Men för att sammanfatta dessa stycken så kan jag säga att drygt 500 svenskar arbetade på fartyg chartrade av tyska staten för att frakta bränsle till Wehrmacht. De bar inte tysk uniform, var inte på tyskägda fartyg eller hade någon form av vapen - men de arbetade indirekt för Wehrmacht.
Med malmbåtarna är det inte svart-vitt. De fraktade malm till alla som betalade, dvs bägge sidorna, till dess att det blev omöjligt att frakta till Storbritannien. Därefter kan de sägas ensidigt ha hjälpt den tyska rustningsindistrin. Men de kan nog ändå inte direkt jämföras med de svenskar som var på allierade skutor och bar uniform, betjänade vapen etc. Dels för att de inte var anställda av Tyskland, dels för att de inte bar tysk uniform etc och sist men inte minst för att utan deras malmfraktande så hade det varit stor risk för tyska motåtgärder mot Sverige...
Jag refererar bara till vad du skriver här.
Dels fanns det beväpning på vissa svenska fartyg i tysk trafik och jag har fått en bild av att Svenskar som gick i Tysk charter från tysk sida sågs mer som kanonmat och då är det praktiskt att de inte har vår uniform (Inte en av oss - dom stackars satarna). Och att man från officiel svensk sida undvek all sådan koppling med uniformer och beväpning.
Så jag landar bara på 250 frivilliga i Waffen SS - 50 i Allierad militärtjänst.
Handelsflottorna ser jag inte den stora skillnaden på. Men jag får läsa din bok och kolla argumentatione i detalj.
Hur var sjukvårdmannens kommentar i Fullmetal jacket?
- We fire, they fire, the only difference is who gets the grease.
Och det är den filosofi jag tror merparten av handelsflottan levde efter.
Få ut så hög hyra som möjligt till så liten risk som möjligt,
Om pengarna var Dollar eller Reichmark tror jag inte var avgörande, inte förän kriget hade vägt över till de allierade fördel.
Men natuligtvis kunde de utanför spärren efteråt hävda att de var mer vinnare än de innanför. Ett agerande man lätt förstår när man ser vilka befängda straffskatter och annan byråkratiskt översitteri dom drabbades av efter kriget.
mina två ören
/John T