Var det billigare förr?

Ekonomi, samhälle och kultur genom hela historien.
Användarvisningsbild
Hexmaster
Saknad medlem †
Inlägg: 10194
Blev medlem: 12 juni 2004, 18:41
Ort: Tjörn
Kontakt:

Inlägg av Hexmaster » 19 juni 2006, 14:41

Wooster skrev:den kommunala lägenheten håller en långt mycket högre standard än vad lektorns hus hade på 50-talet.
Utmärkt poäng där...
Wooster skrev:Att ha hembiträde och hemmafru eller inte handlar för övrigt om mer än bara "att ha råd" eller inte, det är ju inte precis politiskt korrekt att ha hembiträde eller hemmafru i dagens Sverige.
Ääh jo, men även om inställningen till äventyrs vände totalt över natten, så att alla som kunde gick man ur huse imorgon dag och städslade (vit) hemhjälp, så bleve nog den samlade kåren ändå en bråkdel av vad den var säg 1936. Att det blivit dyrare att anställa folk är jag spik säker på, helt oavsett om Wallenberg & co har diskmaskin eller husa.

Stefan Lundgren
Stödjande medlem 2022
Inlägg: 13585
Blev medlem: 11 augusti 2003, 18:15
Ort: Uppland
Kontakt:

Inlägg av Stefan Lundgren » 19 juni 2006, 15:17

Mathias Forsberg skrev:
Stefan Lundgren skrev:Konsumptionsindex styr väl priserna, gör det inte det?

Stefan
Du kanske menar KPI (Konsumentprisindex)?
http://www.scb.se/templates/tableOrChart____33837.asp

I ovanstående länk så kan man se hur priserna har varit sedan 1830.
Det har m a o stigit förutom en topp under 1910-talet.

Titta man exempelvis på konsumentprisindex sedan 1980, (basår 1980=100)

1980: 100,0
1981: 112,1
1982: 121,7
1983: 132,6
1984: 143,2
1985: 153,8
1986: 160,3
1987: 167,0
1988: 176,7
1989: 188,1
1990: 207,8
1991: 227,2
1992: 232,4
1993: 243,2
1994: 248,5
1995: 254,8
1996: 256,0
1997: 257,3
1998: 257,0
1999: 258,1
2000: 260,7
2001: 267,1
2002: 272,8
2003: 278,1
2004: 279,2

Källa: Faktakalenden 2006
Från NE
konsumentprisindex, KPI, index som mäter prisutvecklingen på varor och tjänster för privat konsumtion i Sverige.
Enligt KPI sedan 1980 så har det blivit mer än dubbelt så dyrare att leva. Har för mig att bussbiljetten i Uppsala kostade 1,50 i stan i början av 1980-talet, nu kostar det tjugo kronor.

Stefan

Användarvisningsbild
Wooster
Medlem
Inlägg: 3003
Blev medlem: 22 januari 2006, 15:50
Ort: Göteborg

Inlägg av Wooster » 19 juni 2006, 15:34

Hexmaster skrev:
Wooster skrev:Att ha hembiträde och hemmafru eller inte handlar för övrigt om mer än bara "att ha råd" eller inte, det är ju inte precis politiskt korrekt att ha hembiträde eller hemmafru i dagens Sverige.
Ääh jo, men även om inställningen till äventyrs vände totalt över natten, så att alla som kunde gick man ur huse imorgon dag och städslade (vit) hemhjälp, så bleve nog den samlade kåren ändå en bråkdel av vad den var säg 1936. Att det blivit dyrare att anställa folk är jag spik säker på, helt oavsett om Wallenberg & co har diskmaskin eller husa.
Givetvis, det har blivit dyrare med arbetskraft. Dessutom är det hyggligt krångligt att anställa folk, vilket man dock kan ta sig runt genom att inte anställa själv utan anlita ett företag. Då blir det å andra sidan ännu dyrare.

Men jag tror samtidigt att en viktig orsak till det idag är väldigt ovanligt med hemhjälp (borträknad den som är sanktionerad av det offentliga åt äldre) inte bara har att göra med prisutveckling, utan även med attityder. Det är mer accepterat att köpa ett stort hus som man betalar skyhöga räntor på än ha ett litet hus där man låter en städare städa varje torsdag och måndag förmiddag.

Hur vanligt var det förresten med hembiträden förr i tiden? Ett löst resonerande säger mig att en större del av "överklassen" och den "övre medelklassen" hade råd med hembiträden på 30-talet än som skulle ha råd idag, men samtidigt att en större del av den totala befolkningen tillhör de högre samhällskikten idag än tidigare.

LasseMaja
Redaktör emeritus
Inlägg: 4809
Blev medlem: 22 januari 2003, 08:19
Ort: Dalarna

Inlägg av LasseMaja » 24 juni 2006, 22:52

Wooster skrev:Mycket beror på olika löneutveckling, arbetarna har fått högre lön och bättre arbetsvillkor, tjänstemän och akademiker har generellt fått lägre lön (relativt sett).
Bätte arbetsvillkor i det moderna arbetslivet gäller nog främst fysiska arbetsvillkor, inte lika hårt arbete, inte lika farligt och liknanade. Psykosocialt sett så har ofta arbetsvillkoren försämrats, produktivitetsökningen har lett till en tilltagade stress hos både arbetare och tjänsteman, både i privat och offenlig sektor. Något vi idag ser i form av förtidspensioner, utslagning från arbetslivet, utbrändhet mm

Användarvisningsbild
Donkeyman
Saknad medlem †
Inlägg: 3181
Blev medlem: 5 februari 2004, 18:29
Ort: Tromsø

Inlägg av Donkeyman » 25 juni 2006, 14:03

Hans skrev:För att fylla på.

Min far tillhörde flygvapnet och såsom ung fänrik kunde han i början av sextiotalet försörja hustru och två barn. Vi hade ett litet nybyggt hus, tv och bil. Inga flådiga utlandsemstrar men tältsemester i Sverige. När jag tittade på min situation i början av 90-talet som kapten i armén med 14 500 före skatt i lön insåg jag fort att det inte fanns den blekaste chans till att uppnå samma nivå som min far.
Så fyller jag också på. Min far var en vanlig hederlig gammaldags droskchaffis i Stockholm. Eller som det hette på den tiden - en "droskbög". Men om man kom in i droskorna, spårvägen, järnvägen eller något liknande så hade man en ganska hög status bland arbetare. Och jag var stolt över farsan där han var i sin fina uniform och körde en Plymouth Savoy i Stockholmstrafiken.

Han började i droskorna som 24-åring år 1944. Men för att komma in bland droskorna så hade han först jobbat från 14 till 19 års ålder som springsjas (springpojke, cykelbud), så blev han massäck (bärare) på en lastbil. För att slutligen bli chaffis på lastbilen som körde för Sunlight och distribuerade varor. Men vid 24 års ålder accpeterades han som droskchaffis. Antagligen därför att morsan hade en äldre släkting som var droskägare. Men jag vet inte säkert.

Efter 20 år som chaffis blev han droskägare i mitten på 60-talet. Och han gick i pension år 1985. Som en perfekt invånare ur samhällsekonomisk synvinkel dog han kort efter pensioneringen.

MEN. Under hela efterkrigstiden gick hans hustru som hemmafru. Vi hade lägenhet på Söder i Stockholm. Vi hade den tidens moderniteter. Radio, tvättmaskin med mera. Och 1959 inhandlade vi en Volkswagen. Jag var med fadern på VW Lindhagensplan och hämtade den flong nya bilen. Vilken betalades med 9.800 Svenska spänn i kontanter. Tusenlappar stora som handdukar. Vilket var bortåt en årslön för en arbetare. Men det hade man klarat att spara.

Varefter den stolta familjen körde ut till Roslagen för att besöka moderns syster. Där bägge familjerna hade sommarnöje vägg i vägg. Året efter köpte även systerns familj en ny Volkswagen. Och mannen i den familjen var hamnarbetare. Eller "hamnbuse" som det hette på den tiden. Ett av de jobb som över huvud taget hade lägst status bland de Svenska arbetarna. Fast de tjänade klart bättre än till exempel droskisar. Och lägenhet på S:t Eriksgatan hade man. Sommarnöje i Roslagen. Samt hemmafru. Och två barn som kunde gå igenom gymnasium, universitet och skaffa sig goda jobb.

Och därefter reste bägge familjer på årliga semesterresor med bil. Fast de här resorna var inte någon nyhet. Före bilen så reste man med tåg och båt i stället.

För övrigt hade dessa två systrar två nära väninnor som var hembiträden. Den ena jobbade för en Skeppsredare på Birger Jarlsgatan. Jag minns att när Skeppsredarens familj var bortrest på lång tid så organiserades det familjemiddag för dussinet personer i Skeppsredarens salong. På hans porslin och med hans mat. Och "Tant Gertrud" serverade de mest otroliga rätter av en kaliber som vi barn aldrig stötte på i hemmahushållet. Men då var det allvarliga ting. Barnen uppförde sig väl. Vi satt till bords, höll käft och det fick inte förekomma någon lek annat än inne i köket. Självfallet hade det varit katastrof om någon av Skeppsredarens dyrbarheter hade ramlat i golvet i samband med barnlek. Trots detta såg vi ungar dessa middagar som fantastiska högtidspunkter.

Men dessa bägge hembiträden hade det sannerligen inte dåligt ekonomiskt. De var bägge i 60-årsåldern och hade jobbat som kokerskor i fina familjer i hela sitt yrkesliv. Antagligen si så där 1920-1965 som yrkesaktivitet. Ingen av dem såg sig som någon utnyttjad människa. Tvärtom de betraktade sig som ansedda yrkesdamer som gjorde en fullvärdig insats. Även om de i dagens moderna samhälle hade varit Politiskt Icke Korrekta. Eftersom de jobbade som tjänstefolk åt överklassen. Antagligen tycker de moderna politikerna det varit bättre om dessa damer hade varit arbetslösa.

Så jag återvänder till min teori. Jag tror att man egentligen hade bättre familjeekonomi för 50 eller 40 år sedan. MEN däremot fanns det inte så många moderna elektroniska vidunder att lägga pengar på. Och lånefinansieringen hade inte börjat så därför hade inte prisstegringen nått sådana höjder.

Användarvisningsbild
Martin Lundvall
Medlem
Inlägg: 5323
Blev medlem: 22 mars 2003, 10:05
Ort: Mer Lund än Moskva
Kontakt:

Inlägg av Martin Lundvall » 25 juni 2006, 14:52

Intressant läsning, det är alltid kul att få ta del av en levande historia.

/Martin

Frogman
Medlem
Inlägg: 1166
Blev medlem: 15 februari 2003, 22:27
Ort: Sverige

Inlägg av Frogman » 25 juni 2006, 16:20

Donkeyman, jag håller med, anledningen var säkert att Sverige fick Marshall-hjälp och dessutom hade tjänat mycket pengar på tvivelaktiga affärer under andra världskriget. Det låg till grund till "rekordåren", senare började man själv
ge U-hjälp och tvivelaktiga affärer har det inte varit i samma utsträckning som under 1940-talet.

varjag
Saknad medlem †
Inlägg: 48101
Blev medlem: 24 april 2002, 12:53
Ort: Australien

Inlägg av varjag » 27 juni 2006, 13:14

Frogman skrev:Donkeyman, jag håller med, anledningen var säkert att Sverige fick Marshall-hjälp och dessutom hade tjänat mycket pengar på tvivelaktiga affärer under andra världskriget. Det låg till grund till "rekordåren", senare började man själv
ge U-hjälp och tvivelaktiga affärer har det inte varit i samma utsträckning som under 1940-talet.
Marshall-hjälpen till Sverige var av relativt blygsam omfattning. Ej heller kan jag hålla med om att Sverige tjänat
mycket på 'tvivelaktiga affärer' under kriget. Sveriges enorma fördel - var ju att vi hade en intakt och fungerande
industri, skicklig arbetarstam och en handelsflotta som kunde leverera varorna vi producerade. Allt - saker som i
mycket saknades i det sönderslagna Europa. Som jag skrivit tidigare - var 40-talets efterkrigsår ingen dans på
rosor i Sverige heller även om det var oerhört mycket bättre än annorstädes. EN aspekt av den stigande levnads-
standarden, som jag minns ganska bra - var motoriseringen. Fram till c:a 1950 gick, cyklade eller bussade
man till jobben. 1951-52 började man se 'knegare' som hade köpt motorcykel, obligatoriskt en Monark 125cc - och
givetvis på avbetalning (Donkeymans lånefinansiering Jättebra ord!). Bilar - var ännu en lyxartikel, dessutom var det brist på dom - så även den begagnade bilmarknaden - höll höga priser. Bilismens 'genomslag' - kom nog inte
förrän 1954-57 och var ganska 'finkalibrigt'. Vem minns sådana ursäkter för bilar som Gutbrod, Lloyd, Minor eller
den klassiska Messerschmitt.....rena skräpet - men man åkte någorlunda torr, t.o.m. i regnväder. Även om den blåa
2-taktsröken framkallade hosta på Stureplan.... Di fatttiga - hade mopeder, först en vanlig cykel 'med hjälpmotor' -
sen verkliga mopeder - innan dom också 'kom sig opp' i en begagnad SAAB 92 eller extrafint - en PV 444 'i gott skick'.

Varjag

Användarvisningsbild
Belisarius
Medlem
Inlägg: 5093
Blev medlem: 26 november 2004, 14:43
Ort: Utrikes

Inlägg av Belisarius » 27 juni 2006, 19:14

Donkeyman skrev:Så jag återvänder till min teori. Jag tror att man egentligen hade bättre familjeekonomi för 50 eller 40 år sedan. MEN däremot fanns det inte så många moderna elektroniska vidunder att lägga pengar på. Och lånefinansieringen hade inte börjat så därför hade inte prisstegringen nått sådana höjder.
I huvudsak så gäller det här priset för boendet, som jag ser det. Och visst har den ekonomiska marknadens utveckling med nya produkter inneburit en möjlighet att öka finansieringen, så anser jag att det i grunden beror på att utbudet inte på långt när motsvarar efterfrågan, inte heller är nytillskottet tillräckligt stort. Och vad DET beror på ska jag inte gå in på här, för då blir det ett stort X på tråden.

Men i princip så är det en allmänt ökad levnadsstandard och en högre finansieringsförmåga, kombinerat med bristfällig konkurrens samt (missriktande) politiska styrmedel som har gjort levernet dyrare än förr, i vissa avseenden.

Frogman
Medlem
Inlägg: 1166
Blev medlem: 15 februari 2003, 22:27
Ort: Sverige

Inlägg av Frogman » 29 juni 2006, 15:15

Varjag, hur mycket var 107 miljoner US$ på den tiden om man index reglerar det hela?
Economic Assistance, April 3, 1948 to June 30, 1952
(in millions of dollars)

COUNTRY Total Grants Loans
Total for all countries $13,325.8 $11,820.7 $1,505.1

Austria 677.8 677.8 --
Belgium-Luxembourg 559.3 491.3 68.0a
Britain 3,189.8 2,805.0 384.8
Denmark 273.0 239.7 33.3
France 2,713.6 2,488.0 225.6
Germany, Federal Republic of 1,390.6 1,173.7 216.9b
Greece 706.7 706.7 --
Iceland 29.3 24.0 5.3
Ireland 147.5 19.3 128.2
Italy (including Trieste) 1,508.8 1,413.2 95.6
Netherlands (*East Indies)c 1,083.5 916.8 166.7
Norway 255.3 216.1 39.2
Portugal 51.2 15.1 36.1
Sweden 107.3 86.9 20.4
Turkey 225.1 140.1 85.0

Jodå, Sverige var inblandade i många tvivelaktiga affärer under WW2, alltifrån lastbilschaufförer som körde grejor till
Murmansk till järnmalm ifrån Oxelösund.

Användarvisningsbild
Belisarius
Medlem
Inlägg: 5093
Blev medlem: 26 november 2004, 14:43
Ort: Utrikes

Inlägg av Belisarius » 29 juni 2006, 16:59

Oj, bortsett från Irland var det inte stora låneandelar.

varjag
Saknad medlem †
Inlägg: 48101
Blev medlem: 24 april 2002, 12:53
Ort: Australien

Marshallhjälp och Lastbilschaufförer

Inlägg av varjag » 30 juni 2006, 04:05

Jamen Frogman - om hjälpen till Sverige utgjorde 0,8% av hela Marshallhjälpen - kan man inte kalla det
obetydligt? Järnmalmen från Oxelösund - vad var skumt med den? Om 'skumma affärer' - vill jag gärna
höra mera om lastbilschaffisarna som körde grejor till Murmansk ????

MVH, Varjag

Frogman
Medlem
Inlägg: 1166
Blev medlem: 15 februari 2003, 22:27
Ort: Sverige

Inlägg av Frogman » 30 juni 2006, 13:28

Lite för givaren, mycket för mottagaren. Kommer inte ihåg namnet på den svenska boken om Svenskarnas smutsiga affärer med Tyskarna på Nordkalotten, nån som gör det?

varjag
Saknad medlem †
Inlägg: 48101
Blev medlem: 24 april 2002, 12:53
Ort: Australien

Inlägg av varjag » 30 juni 2006, 13:40

Frogman skrev:Lite för givaren, mycket för mottagaren. Kommer inte ihåg namnet på den svenska boken om Svenskarnas smutsiga affärer med Tyskarna på Nordkalotten, nån som gör det?
Kanske 'Kriget på Nordkalotten' av Lars Gyllenhaal - men några svenska lastbilar till Murmansk ( 8O ) - kan
jag inte erinra mig. Varjag

Användarvisningsbild
Wooster
Medlem
Inlägg: 3003
Blev medlem: 22 januari 2006, 15:50
Ort: Göteborg

Inlägg av Wooster » 30 juni 2006, 16:57

varjag skrev:
Frogman skrev:Lite för givaren, mycket för mottagaren. Kommer inte ihåg namnet på den svenska boken om Svenskarnas smutsiga affärer med Tyskarna på Nordkalotten, nån som gör det?
Kanske 'Kriget på Nordkalotten' av Lars Gyllenhaal - men några svenska lastbilar till Murmansk ( 8O ) - kan
jag inte erinra mig. Varjag
I Slaget om Nordkalotten av Lars Gyllenhaal finns det ett kapitel som bland annat behandlar hur tyskarna anlitade svenska åkerier och lastbilschaufförer att köra förnödenheter (däribland ammunition) från de tyska förråden i Luleå till de tyska linjerna på Murmanskfronten. Min vilda gissning är att det är vad du, Frogman, tänker på?

Skriv svar