Ententens Grand strategy

[M Corleone]

Efter att på senare tid läst lite böcker om engelsk och fransk strategi under första världskriget så har jag börjat fundera på den engelska och franska strategin för att få centralmakterna på fall. Lite förenklat så kan man säga att fransmännen var för att det allra mesta resurserna skulle läggas på västfronten medan engelsmännen tyckte att man skulle försöka slå ut tyskarnas allierade en efter en på mer avlägsna krigsskådeplatser.

Fördelarna med en västfrontsstrategi skulle vara: 1) Band stora tyska trupper som inte kunde användas mot Ryssland eller på andra fronter, 2) Historien skulle visa sig att det var på västfronten kriget så småningom skulle avgöras, 3) Det var närmaste vägen till Tyskland
Nackdelarna med en västfrontsstrategi skulle vara: 1) Konsumerade oerhörda resurser och manskap, 2) Trots att ententen skulle uppnå numerärt övertag på västfronten så kunde man inte trots ambitiösa operationer (Somme, Nivelles offensiv) nå ett avgörande förrän 1918.

Fördelarna med en krigföring på mer avlägsna krigskådeplatser skulle vara: 1) Övriga centralmakterna (Bulgarien, Turkiet och Österike-Ungern) var betydligt svagare än Tyskland och lättare att besegra detta skulle skapa vissa strategiska fördelar som att öppna bosporen och vägen till ryssland. 2) Man skulle bättre kunna ge understöd åt sina egna svaga allierade (Italien, Serbien, Rumänien och Ryssland), 3) Tyskarna skulle tvingas att sprida ut sina armeér på flera fronter.
Nackdelarna men en krigföring på mer avlägsna krigsskådeplatser skulle vara: 1) Band stora förband som skulle behövas på västfronten, 2) Svårare och mer riskabelt att få fram förstärkningar och underhåll, 3) Det var Tyskland som var tvungen att besegras om centralmakterna skulle falla så därför behövdes en konstant press på tyskarna.

Hur skulle då ententen ha gjort för att effektivast vinna kriget? I grunden tycker jag fransmännens idé at satsa det mesta på västfronten var rätt, men efter att flertalet av ententens offensiver misslyckats (och de gången de lyckade som vid Cambrai så lyckades man inte utnyttja det) så borde man hållt sig mer defensiv för att spara manskap och istället då öka engagemanget på mer avlägsna krigsskådeplatser.

Vars skulle man då lagt sina resurser? Afrika var inget seriöst problem för ententen, även om man satsade och slängde bort stora resurser på att jaga Von Lettow-Vorbecks lilla kår i tyska östafrika. På den italienska fronten var det svårt pga av den svåra terrängen att genomföra större operationer. På Balkan slösade ententen bort stora resurser genom att låta närmare 500000 soldater vara stationerade och overksamma i Saloniki. Det försvarades med att det skulle binda bulgariska och österrikiska trupper och ge understöd till serberna (men man stannade kvar trots att serberna besegrats 1915-1916). Istället borde man lämnat kvar 1 eller 2 divisioner samt resterna av den serbiska armén och förflyttat resten där de behövdes bättre. Turkiet var istället den man skulle satsa på att slå ut först men inte genom det kostsamma gallipoli fiaskot utan genom den operation britterna genomförde 1917-18 genom ett synkroniserat anfall från Basra och Egypten. Turkarna hade kört slut på sig själva genom det fiaskobetonade anfallet på ryssland vid kaukasus så redan 1915 så borde de allierade satsat de trupper man slängde bort i Saloniki och Gallipoli på ett stort anfall mot Turkiet. Skulle man slå ut turkiet så skulle bosporen öppnas och det skulle vara lättare att understödja Ryssland och efter Turkiet så skulle man antagligen rätt enkelt kunna anfalla bulgarien från saloniki och turkiet. Då skulle tyskaran vara tvingade att understödja bulgarerna med med trupper och det kanske hade öppnat upp möjligheten för ett genombrott på västfronten.

[Stefan]

spara manskap skriver du nånstans. Men se, detta var inte alls deras strategi eller avsikt. Strategin var att SLÖSA med manskap*. Man hade större resurser än tyskarna, således räknade man kallt med att tre döda franskbritter mot två tyskar var ett utomordentligt gynnsamt och bra utväxling.*

De väldiga trumeldbeskjutningar inför anfallen var ett flop. Vid ett par tillfällen gjordes anfall med bara en kort förberedelse, (bästa exemplet ett kanadensiskt anfall) som slog igenom på alla anfallsavsnitt utom det centrala, där man tillämpade traditonell taktik...

Trumelden, som inte gav några handfasta krigsfördelar orsakade dels att all avvattning förstördes - med de ständiga gyttjebaden som oundviklig följd. Vidare själva markens, lerans struktur sprängdes sönder - vilket även det bidrog till gyttjan. Det måste ha varit tusentals soldater där den omedelbara dödsorsaken var att osåradee drunkna i gyttjan... Och då nämner jag inte ens dem som faktiskt var sårade - och drunknade.


*Lite OT. Stalin kritiseras ofta för sitt manskapsslukande krigföringsätt. Visst. Men i sanningens namn måste det påpekas att de västliga demokratierna har inte agerat ett dugg bättre bara en generation innan, dvs när Stalin och alla hans rådgivare och befälhavare själva varit i värnpliktsåldern -18-30 år.

[M Corleone]

Nja, det stämmer att Haig och Joffre gärna offrade manskap i blodiga frontalangreep men sedan Petain tog över som commander-in-chief så ändrade fransmännen taktik och satsade på begränsade offensiver med så få förluster som möjligt. Då hade iof frankrike redan kört slut på sina reserver och ryssland var på fallrepet så petain behövde spara manskap för den väntade stora tyska offensiven när de kunde frigöra trupper från östfronten och moralen inom den franska armén var låg efter nivelles offensiv.

När det gäller trumelden så hade fransmännen redan vid verdun lärt sig dess ineffektivitet. Nivelle hade nått stor framgång där med en ny artilleritaktik som innebar att artilleriet hela tiden gav understöd åt det anfallande infanteriet. Dette ledde till att den relativt okände Nivelle fick ta över efter Joffre som commander-in-chief framför högre generaler som Foch, Petain och Castenaue. Nivelles stora anfallsplan den sk Nivelles offensiv skulle sedan vinna kriget åt fransmännen. Nivelle kunde dock inte hålla käften utan skröt om den (tom tyskarna fick nys om den) och byggde upp sådana förväntningar att när sedan genombrottet misslyckades så fick han ta konsekvenserna av det, i själva verket så uppnådde han mer och till färre förluster än Joffres Artoiskampanj 1915. Det kan dock vara intressant att påpeka att Petain senare under 1917 i princip uppnådde målen med Nivelles offensiv (förutom genombrottet då) med få förluster med sin taktik "begränsade offensiver och förluster".

[LasseMaja]

*Lite OT. Stalin kritiseras ofta för sitt manskapsslukande krigföringsätt. Visst. Men i sanningens namn måste det påpekas att de västliga demokratierna har inte agerat ett dugg bättre bara en generation innan, dvs när Stalin och alla hans rådgivare och befälhavare själva varit i värnpliktsåldern -18-30 år.

Ja de stora frontalanfallen var ju en form av självmordsattacker. Vid Somme förlorade britterna 20 % av trupperna, 40 % sårade (enl Keegan) på första dagens anfall. Jag har sett att man drar paralleller mellan dessa anfall, japansk kamikazi och de moderna självmordsbombarna.

[varjag]

De franska och de brittiska intressena - var bara gemensamma i avsikten att
'sätta de uppstudsiga preussarna på plats'. Liksom i det 2:a VK - väntade England
att Frankrike skulle bli slagfältet, bära bördan - medan britterna skulle mest tyngas
av bärandet av en Segerfana vid slutparaden. Så gick det nu som bekant inte - då
bägge staterna, liksom 25 år senare - grovt underskattade Tysklands krafter.
Tyskarna själva - försummade aldrig påpeka detta för det blödande Frankrike....

1939 - kom Den Nya Nelsonsignalen......

England väntar - att varje Fransman - gör sin Plikt

det var en god del sanning i det! Varjag

[M Corleone]

Att Frankrike bar huvudbördan för ententens krigsinsats är riktigt under de första krigsåren, verdun och nivelles offensiv gjorde dock att britterna efter det fick ta över huvudanvaret. På de mer pereferia krigsskådeplatserna (haven, afrika, mellanöstern, saloniki) så var det britterna som hade huvudbördan från första början. Men det stämmer att britterna enligt sin egen klassiska strategi trodde att det skulle räcka att beväpna och understödja sina allierade så som de gjort under tidigare konflikter, därför tog det också så lång tid för en stor brittisk armé sättas upp.

Fransmännen underskattade inte tyskarna, de visste mycket väl att tyskland både var rikare och hade en större befolkning och att de hade inte glömt den tyska arméns effektvitet under fransk-tyska kriget. Därför skapade man Entente Cordiale så att man inte skulle tvingas slåss utan allierade som under 1870-71. Däremot överskattade fransmännen sin egen armé, man led bla brist på tungt artilleri, var inte förberedd för en defensiv krigsföring och man överskattade sin allierade Ryssland kapacitet.
Fransmännen var 1914 var förberedd för en offensiv krigsföring som skulle visa sig leda till enorma förluster för den franska armén under främst 1914-1915. Lärdomen man drog efter kriget var att defensiven var viktigast med tungt artilleri och befästningar, defensiva tänkare som "vunnit" kriget (ex Petain) fick alldeles för stort inflytande,det skulle visa sig ödestiget 1940 då fransmännen var förberedda för gårdagens krigföring...

[Lauq]

Det som, enligt mig, bidrog mest till dom enorma förlusterna under Första Världskriget var generalernas syn på krigföringen.
Man tänkte offensivt, så offensivt att man ansåg det bästa vapnet vara ett frontanfall med bajonett. Man insåg inte hur vapnena anpassat sig för defensiv krigföring. Magasingeväret och kulsprutan var så klart dom främsta av dessa vapen, då dessa tillät en soldat att ligga skyddad i ett värn och samtidigt beskjuta fienden, med en eldkraft som en enskild soldat aldrig tidigare haft. Vapnens defensiva fördelar var dock inte det enda som gjorde västfronten till ett orörligt krig med ändlösa skyttegravar, utan även bristen på manöverutrymme för dom enorma arméerna bidrog naturligtvis, vilket inte var något problem på östfronten, men som i sin tur hade ett glest utbyggt järnvägsnät, vilket försvårade snabba förflyttningar.

Säkerligen något jag glömt.

[real parakeet]

Men alltså rent logiskt...borde generalerna inte fattat att man hade fel taktik redan efter det första misslyckade bajonettanfallet?

[Kapten_Gars]

Fast nu var och är anfallet/"bajonetanfallet" enda sättet för infanteri att ta försvarad terräng. Man kan förbereda anfallet med olika formera av eldunderstöd och utföra själva framryckning och stormningen på olika sätt men till sist så handlar det ändå om närstrid med handeldvapen, blankvapen och granter.

Generalerna sökte hela tiden efter nya taktiska lösningar på hur man skulle lösa inbrytningen och genombrottet av de fientliga ställningarna. Problemet var att inge hade ställts inför den typen av utmaningar tidigare. Oilka elmement hade funnits med i tidigare krig men inte alla på en gång. Man skall komma ihåg att frontalangrepp var den enda möjliga lösningen om man ville bryta igenom på västfronten. De storskaliga offensiverna var hela tiden avsedda att leda till ett genombrott av fiendens linjer så att man kudne återgå till manöverkriget, de var itne täntka som ett eld i en utnötningsstrategi.

Problemet var att även om båda sidor var fullt kapabla att slå upp ett hål i fiendens linjer redan 1916 så saknade man de tekniska förutsättningarna för att forsätta anfallet på djupet. Man sprang helt enkelt ifrån sitt eget eldunderstöd samtidigt som fienden förfogade över sin fulla artilleristyrka.