Dûrion Annûndil skrev:Lekmannen skrev: Så länge som någonting inte bevislingen är felaktigt, så spelar användandet av faktan mindre roll. Du fortsätter att kritisera källan, inte de presenterade påståendena.
Menar du på allvar att du tror allt du läser?
Men visst kan vi ta dina källors påståenden ett och ett:
1) Den första är ett rundskick på en lista mot USAs sanktioner mot Irak. I den hävdas att USA och Egypten samarbetat i samband med ett mordförsök på Qasim.
Om vi skulle ta och utvärdera påståendet i sig, så är bakgrunden att både Egypten och Irak var allierade med ryssarna vid tiden för mordförsöket. Båda var starkt "antiimperialistiska" som det så vackert hette under det kalla kriget.
Att Nasser stött ett mordförsök på Qasim är tänkbart, då de brukade ösa förolämpningar över varann via radion. Ändå är det vanligtvis så att statschefer brukar undvika den typen av handlingar just därför att det är en ordentligt riskfylld metod. Så vi kan säga att det kanske har 20% tänkbarhet.
Att amerikanarna skulle stött ett mordförsök på Qasim är återigen tänkbart, men inte speciellt troligt då man inte hade så mycket att vinna på att eliminera honom. Irak var inte ett viktigt land på femtiotalet och det fanns inga ersättare till honom som kunde tänkas alliera sig med amerikanarna. Baathpartiet var lika fientligt mot väst som kommunisterna var och båda
var mer fientliga till väst än Qasim var. Så vi kan säga att det kanske har en 5% tänkbarhet.
Att amerikanare och egypter skulle samarbetat om att ha stött ett mordförsök är synnerligen otroligt då
- dom var fiender, och
- risken att bli komprometterad ökar oerhört i och med att man blandar in en underrättelsetjänst från en annan stat överhuvudtaget, vilket gäller i kvadrat om denna stat har starkt divergerande intressen, vilket alltså Egypten och USA hade sedan 1955. Vi är nu nere på 0%.
Det är med andra ord en inte särskilt trolig historia. Med tanke på både avsändarens bakgrund - en av Bush fiender - budskapets karaktär - ett mail på en opinionsbildande lista - och det faktum att samma källa gör ett antal andra, klart påvisbart lögnaktiga påståenden, som bla att OSS huvudfiende var dom OSS egentligen samarbetat med, så gör jag bedömningen att källan inte är trovärdig.
Det förtjänar att nämnas att samma grupp, COAT, ger ut en tidning som bla avslöjat att "familjen Bush deltog i förintelsen". Det är med viss tvekan som jag berättar det för dig eftersom jag inte skulle vilja att du tror på det också.
2) Den andra är påståendet från en bok skriven av Batatu att amerikanarna stött Baath-partiet vid kuppen 1963. Stöden ska ha gått till så att man skickade listor på kommunister via radio från en hemlig radiostation i Kuwait efter att kuppen genomförts.
Om vi studerar påståendet som sådant inses med lätthet flera trovärdighetsproblem. CIA var kanske den stormakts underrättelsetjänst som var mest inkompetent under det kalla kriget. Att dom utifrån skulle ha haft bättre kunskap om irakiska kommunisters identitet än deras lokalt baserade rivaler - Baathpartiet - hade är inte speciellt troligt. Ännu mindre troligt är att man skulle överfört listor via radio när en vanlig kurirtransport eller fax varit både säkrare och medfört mindre risk för missförstånd. Att man skulle ordnat med en speciell radiostation just för detta ändamål är inte heller speciellt troligt eftersom man hade gott om resurser för dylikt hemma i USA. Detsamma gäller idén att man väntar tills kuppen utförts innan man börjar skicka namnlistorna.
Slutligen kommer det lustiga samband att CIA upprättar denna "hemliga" radiostation just i det land som irakiska nationalister velat lägga beslag på och
mycket, mycket gärna vill ha en krigsorsak mot.
Med tanke på att kommunister i flera andra sammanhang - Vietnam, Grekland, Frankrike, Ryssland, Jugoslavien,
Spanien osv - vädjat till chauvinistiska stämningar genom att dra just denna vals: att rivaler och motståndare samarbetar med det ondskefulla utlandet, gör att jag ställer mig skeptisk även till detta påstående. Det blir inte bättre av att:
- det finns flera olikalydande versioner av Batatus historia på nätet, och
- den som publicerar det tillhör den amerikanska extremvänstern, som av en händelse i ett led i agitation mot Bush krig i Irak, och
- den inkluderar påståendet att Hussein av Jordanien var en CIA agent och öppet medger det.
3) Den tredje källan är en anonym websida postad på ett webhotell. Källvärdet motsvaras alltså av toalettklotter. Även denna websida har målsättningen att delegitimisera Bush krig mot Saddam.
Alltså,
ingen av dessa källor förefaller särskilt trovärdiga. Samtliga är dessutom fullständigt öppna med att dom solidariserar sig med en nazistregim, vilket skulle få vilken sansad person som helst att dra åt sig öronen. Jag vet inte om du har hört talas om Salinger-syndromet?
Det är säkert inte en nyhet för dig att det finns människor som anser att judarna är ansvariga för allt elände på planeten; på samma sätt finns det människor som anser att USA är ansvariga för allt elände på planeten.
Dûrion Annûndil skrev:Lekmannen skrev:Det är i det sammanhanget som anklagelsen om samarbete med CIA
ska förstås, dvs en anklagelse om att Baath genom samarbete med CIA samarbetat med fienden.
Frågan var att du påstod att sammarbetet mellan CIA och Baath skulle vara en propagandabluff från de irakiska kommunisterna för att smutskasta Baathpartiet. Ett påstående utan grund således.
Som jag redogjort för ovan så är anklagelserna inte trovärdiga, kommer från tveksamma källor och har ett tveksamt syfte. Det dom sysslar med är dessutom ett klassiskt grepp bland propagandamakare så jag förstår inte varför du så envist vill motsätta dig en källkritisk ansats.
Dessutom är dom faktiskt
irrelevanta för tråden eftersom Saddam Hussein var runt 20 år då, inte satt vid makten vid den här tiden, inte ens hade något ansvar inom Baathpartiet vid denna tid och följaktligen hade Irak inte varit en allierad till
amerikanarna även om påståendena skulle vara sannare än vad Sions vises protokoll är.
Dûrion Annûndil skrev:Jan Guillou är journalist, inte historiker. Men nu ska jag förståss hellre kritisera vad som presenteras än källan... Guillou har ingen egentlig kunskap från Irak eller gällande aktörernas motiv 1977, han spekulerar. Som tur är har vi nu i efterhand tillgång till riktiga källor.
Visst har vi tillgång till riktiga källor. Jag har hänvisat till USAs arkiv, SIPRI och Utrikespolitiska Institutet.
Sen är det inte sant att Guillou spekulerar, han har gjort en flera månader lång reportageresa i Irak där han intervjuat diverse myndighetspersoner från regeringsmedlemmar och nedåt. Men du kan ju ta och kommentera Guillous samstämmiga uppgifter om att Irak såg sig som en fiende till USA istället för honom personligen. Du inser ju själv att du borde göra det.
Förresten är inte det här samma invändning som Sven-Eric reste mot Montefiore? Att författaren var journalist?
Dûrion Annûndil skrev:Eftersom det inte finns någon historisk koppling mellan Baathpartiet och Hitlertyskland, så ser jag inte vad poängen är? Och skillnaden mellan arabsocialismen och kommunismen har vi väl redan avklarat?
Nu är vi inne på ren förnekelse. Baathpartiet bildades av bla Michel Aflaq som var en känd vurmare för fascistiska idéer och stater. Baathpartiets andra stora hjälte, Rashid al-Gailani, är mannen som förde in Irak i kriget på Hitlers sida efter att ha gjort förbehållet att man skulle få privilegiet att själv göra upp med Mellanösterns judar och sen flydde i exil till Berlin efter det anglo-irakiska kriget 1941. Saddams farbror som sen hjälpte in denne i Baath deltog i kuppen. Dessutom ingick Baathpartiet i den bruna international som leddes av Franco, vilket bla innebar att man avdankade ledare till Madrid när man
ville bli av med dom. Slutligen var Saddam Hussein och hans chefsideolog med och firade Hitlers hundraårsdag strax innan det första gulfkriget. För svenska nazisters entusiasm för Saddam hänvisar jag till EXPO nr 3-4/2005 som nyligen dokumenterade hur dom ville skicka frivilliga ur Legion Wasa till honom.
Förresten verkar detta som ett bra tillfälle att citera Guillou lite till:
Guillou skrev:s231 Vid ett tillfälle medgav plötsligt en högt uppsatt bekant till oss att Hitlers Mein Kampf sluppit igenom censuren därför att den var politisk historia och inte hade ett mot den arabiska nationen fientligt innehåll.
Jag antar att det handlar om den specialskrivna versionen där araber inte befann sig längst ner på Hitlers rasstege.
Dûrion Annûndil skrev:Dokumentet som producerades av CIA verkar tämligen trovärdigt i sin bedömning att Irak 1979 knappast springer Sovjetunionens ärenden, och att man har en gemensam agenda i att hålla tillbaka sovjetiskt inflytande i regionen. Efterföljande dokument som vi sett avhandla hur USA under 1980-talet skickar finansiell och militär hjälp,
och trycker på sina allierade i regionen att göra detsamma, talar emot att USA skulle sett Irak som en sovjetisk satellit.
Som jag berättade gjorde dom just den bedömningen bla i punkten 42. Den alternativa tolkning som du försökt lansera både då och nu bygger helt på en
spekulation om att
eventuella ryska framgångar i Iran skulle lämna öppningar för amerikanarna att åstadkomma ett närmande till Irak. Den var den sista punkten just för att den inte var en
observation utan en spekulation.
Jag ser att du inte citerade nedanstående när du länkade till sidan på NSAs arkiv. Det kan ju vara en helt oskydig miss så jag citerar det åt dig:
NSA skrev:The Soviets, opposing the war, cut off arms exports to Iran and to Iraq, its ally under a 1972 treaty (arms deliveries resumed in 1982).
http://www.gwu.edu/~nsarchiv/NSAEBB/NSAEBB82/
Dûrion Annûndil skrev:Vi får nog definiera vad vi då menar med allierade, för Saddam Hussein verkar i amerikanernas bedöming inte varit någon trogen allierad - ständigt kritisk mot sovjetiska politik i Etiopien och Afghanistan, begränsningar och utrensningar mot irakiska kommunister - samtidigt som han byggde upp ett nära sammarbete med västländer som
Frankrike - och slutligen med USA. Vad ska vi kalla mannen som försöker sitta på två stolar?
Om han var kritisk vet vi inte, det var en gissning, inte fakta. Däremot var det observerat att ryssarna fick mellanlanda på irakiska flygfält när dom flög vapen till Etiopien så kritiken - om det nu var någon alls - måste varit synnerligen försagd. Vad gäller utrensning av kommunister så hejdade det inte ryssarna från att samarbeta med Chiang, Nasser, Arafat, Hitler
eller Assad så jag förstår inte varför det skulle hindrat dom från att vara allierade med Saddam?
Samarbetet med väststaterna kan dessutom knappast beskrivas som nära, jag har låtit Guillou redogöra för irakisk politik, medan samarbetet med ryssarna under alla omständigheter var närmast intimt:
- det var ryssarna som utvecklade oljefälten i Norra
Rumailia, och
- det var ryssarna som utbildade Saddams officerare i Frunze-akademin, och
- det var rysk taktik irakierna följde, och
- det var ryska stridsvagnar, helikoptrar, kanoner och flygplan irakierna använde, och
- det var ryska piloter som flög dom avancerade planen i kriget mot kurderna 1974-75 när irakiska piloter inte klarade det, och
- det var ryssarna som gav dom riktigt stora krediterna, och
- det var kommunister, inte demokrater, som fick ekonomiskt stöd av Baathpartiet och deltog i styret av
Irak.
Vad beträffar stol-argumentet så har jag har använt ett ganska enkelt kriterium: man är allierad om man har ett avtal om en allians. Enkelt att förstå, enkelt att falsifiera och enkelt att bevisa.
Emot detta har det anförts att man inte är allierad fast man har ett avtal om en allians eftersom den inte egentligen gällde, även om man i och för sig samarbetade (eller kanske inte). Ja, om det gäller ryssarna förståss.
Däremot är man allierad om det saknas avtal om allians, även om man egentligen inte samarbetar (fast kanske i smyg) därför att några mer eller mindre anonyma extremister påstår det. Ja, om det gäller amerikanarna förståss.
Så vill du berätta för mig vad man kallar mannen som försöker sitta på två stolar så är jag idel öra.
Dûrion Annûndil skrev:Menar du att amerikanska säkerhetstjänsten och regeringen varit pronazistisk?
Jag menar att ryssarna och deras medlöpare intog en sådan position. Jag tror mig ha sagt det en fem, sex gånger. Jag beklagar om det inte varit tillräckligt tydligt för dig tidigare. Berätta gärna för mig om det var otydligt även denna gång och därför vill att jag ska säga det en gång till.
Förresten, när du nu ställer den frågan, innebär det att du erkänner Baathpartiets historiska och ideologiska koppling till Hitlertyskland?
Dûrion Annûndil skrev:Av texten att döma står det ganska klart att man inte hade med en sovjetisk satellit-stat att göra (man hjälpte dem med pengar till krigföring, vapen och underrättelser), och att man byggde upp ett nära sammarbete med Irak. Jag tror faktiskt att detta är just definitionen på sammarbete, och varför inte säga det rent ut - en allians. Men
naturligtvis ingen formell sådan, så som Irak hade med Sovjetunionen - som dock knappast var värd särskilt mycket när det gällde Kalla Kriget. Den gällde inte ens Kalla Kriget...
I den post du svarar på förklarade jag för dig varför USA ville stötta Irak. Jag kan göra det igen om du redan glömt det:
USA inledde med att försöka närma sig Iran först, men Khomeini avböjer och insisterar på att behålla den gisslan man tagit från den amerikanska ambassaden. Då drar sig amerikanarna tillbaka och Kissinger fäller det ökända uttalandet: "A pity that they can't both lose".
Det är efter att kriget vänt och iranierna kastat tillbaka irakierna till gränsen och fortsätter över den, bla tar man ön Fao, som amerikanarna blir oroade. Det har två skäl:
- man vill inte se Khomeini vinna och sprida sitt inflytande över resten av Mellanöstern, och
- USAs
faktiska allierade, Kuwait och Saudiarabien, trycker på därför att dom känner en, på etnisk grund baserad, solidaritet med Irak.
Det förtjänar att upprepas att det stöd ryssarna gav Saddam var mycket större, som jag har visat sålde ryssarna mer än 100 gånger så mycket vapen som amerikanarna gjorde. Det är därför jag säger att det handlade om solidaritet socialister emellan.
Dûrion Annûndil skrev:Vad olika intellektuella har för politiska åsikter tycker jag inte spelar någon roll i sammanhanget, för det är inte deras åsikter vi diskuterar här. Pilger har dessutom aldrig ställt sig på Saddams sida - han har utryckligen fördömt USA för sitt sammarbete med Saddam Hussein genom 80-talet, vartefter han fortsatt sin vendetta mot USA genom att även kritisera grunderna för krigen mot Irak senare, sanktionerna och lite annat.
Det är relevant därför att dom ställt sig på Saddams sida
just på grund av att han varit en rysk allierad. Hade Saddam varit en amerikansk allierad hade man i stället kritiserat honom som man kritiserade tex Botha, Syngman Rhee eller Pinochet.
Klart är under alla omständigheter att Guillou inte skrivit en hyllningsbok till Saddams ära om denne varit en amerikansk allierad. Det är alltså ett led i bevisföringen, inte utfall.
Vad gäller Pilger så är det så att i hans meritlista ingår att han lojalt följde ryssarnas politik. Vilket tex innebär att han försvarade Pol Pot ända tills vietnameserna invaderade Kambodja. Hans kritik av denne dateras till 1979 när denne redan var störtad och frågan istället var om Hanoi skulle få slicka i sig Kambodja också. Sen när Gorbatjov fallit bytte han
till istället till Saddams stall.
http://www.johnpilger.com/page.asp?partid=4
Dûrion Annûndil skrev:Lekmannen skrev:P.S. Någon håller på och fiddlar med mitt konto så att jag inte kan redigera poster när fem minuter gått, kan du hjälpa mig med att ordna det?
Jag har upplevt detsamma ibland, tror det har med frånvaro av aktivitet på sidan att göra medan man skriver ett långt inlägg. Men jag kan inte göra något, så vänd dig till Marcus, så får administratörerna ta hand om saken.
Det har nog med mitt konto att göra för ändra-länken syns inte. Men det är lugnt, jag fick hjälp av en annan moderator när jag hade samma problem för några veckor sen så jag kan fråga honom igen. Inga problem.
MVH
Peter
P.S. Jag ser nu att jag missade lite när jag citerade detta stycke,
Guillou skrev:s230 När det gällde Vietnam var det irakiska folkets medvetenhet så hög att där kunde man utan risk låta fienden föra fram sin propaganda, ingen vettig människa skulle ändå tro på den.