Maffian på Sicilien och andra världskriget

[mr_fect]

Hej! jag har hört att maffian på Sicilien hjälpte amerikanarna att kämpa mot nazisterna. jag skulle göra behöva lite mer info om detta.!

Tack på förhand!

[Marco]

Mussolini hade ju satt stora summor på att förstöra maffian innan kriget, så det låter inte konstigt att maffian skulle ha hjälpt USA.

[Krellus_Valerius]

Japp, maffian agerade "partisaner" på Sicilien och rapporterade trupp positioner etc vad jag vet.
Ska försöka gräva lite.

[Hans]

The United States used the Italian connection of the American Mafiosi during the invasion of Italy and Sicily in 1943. Lucky Luciano and other members of Mafia, who had been imprisoned during this time in the U.S., provided information for US military intelligence, who used Luciano's influence to ease the way for advancing American troops.[3]

Some mafia analysts, such as the Catanese author Alfio Caruso, argue that the U.S. Office of Strategic Services deliberately allowed the mafia to recover its social and economic position as the "anti-State" in Sicily and that the U.S.-mafia alliance forged in 1943 was the true turning point of mafia history and the foundation of its subsequent 60-year career. Others, such as the Palermitan historian Francesco Renda, have argued that there was no such alliance. Rather, the mafia exploited the chaos of post-fascist Sicily to reconquer its social base. The OSS indeed, in its 1944 "Report on the Problem of Mafia" by the agent W. E. Scotten, pointed to the signs of mafia resurgence and warned of its perils for social order and economic progress.
http://en.wikipedia.org/wiki/Mafia

At the same time, the Office of Naval Intelligence undertook its own efforts, including one of the most famous (or infamous) aspects of the covert war in Italy: the release of Mafia chieftain "Lucky" Luciano from a Stateside prison to conduct advance work in Sicily. This effectively shut out Corvo who, knowing the Mafia well from his childhood, refused to work with gangsters. Corvo would later be replaced by James Jesus Angleton, destined to become a major figure in the postwar Central Intelligence Agency. Angleton, a hardline anti-Communist even then, wished to avoid dealing with the Left—a difficult task in a country that had the largest Communist Party of any non-Communist country in Europe. Instead, Angleton ended up working with Masons, syndicalists (non-Communist leftists associated with anarchism), and disaffected Fascists.
http://www.espionageinfo.com/Vo-Z/World ... 5Ball%5D=1

MVH

Hans

[Andreas K]

Ja, det var ju ett lönanade samarbete för både de allierade och maffian, åtminstone under kriget.

[Magnus Lindström]

Ja att säga att maffian kämpade mot elaka nazistiska ockupanter är ju fel, deras huvudmotståndare var ju istället den fascistiska Italienska staten. Ren maktkamp och inte mycket romantiserad ”frihetskamp” kan man ju säga.

[Wooster]

Det står något kapitel om det i boken "Maffia" av Tomas Lappalainen - behandlar dock främst hur fascisterna varit de enda som lyckats kuva maffian. Helt enkelt genom att använda samma metoder som maffian själva. En annan bok som tar upp den sicilianska maffian och därmed dess förhållande till fascisterna är Maud Websters bok "Maffians Värld" - vet dock inte om det tillför så mycket att läsa den om man läst Lappalainens bok.

Dessutom brukar förhållandet mellan den sicilianska maffian och de allierade tas upp i böcker som behandlar just erövringen av Sicilien. Dels så krossade ju fascisterna maffian och fick den därmed mot sig, dels så använde ju de allierade maffian som "grund" när man skulle ersätta den fascistiska administrationen på ön med en antifascistisk.

Rätt eller fel? Frihetskamp eller kamp för egen makt? Det ligger nog i betraktarens ögon. Klart att det var en kamp för egen makt, å andra sidan, vilken frihetskamp är inte det? Nästan i alla konflikter där det funnits motståndsrörelser har det efter krigsslutet också funnits interna strider om vem som skall ta makten.

Att vi inte vill se maffians motstånd på sicilien som ett frihetskrig beror på vår bild av maffian. Med samma cyniska blick kanske vi skall granska även andra "frihetsrörelsers" kamp mot ockupanter.

[Königstiger]

Med tanke på att Lucky Luciano blev frisläppt av amerikanarna efter kriget så borde hans frihetsinsats fått bra betyg

[diskutera]

Vad fick maffian i utbyte då?

[Martin Lundvall]

Har det gjorts någon uppsakttning i hur viktigt maffians stöd för de allierade var? Maffian tjänade på samarbetet, men hur var det med de allierade? De fick ett lugnt Sicilien (?) men hade man inte kunnat få det annars också?
I andra länder spelade motståndsrörelsen stor betydelse i samband med striderna, hade maffian på Sicilien en sådan roll eller inskränkte deras roll till att endast förvalta de befriade områdena?

/Martin

[M Corleone]

Enligt John Dickie i "Cosa Nostra" så har maffians hjälp till de allierade överdrivits och romantiserats. Ofta återinstallerade de allierade de män som facisterna avsatt på viktiga poster. Dessa män var i flera fall maffiamedlemmar eller var nära anknutna till maffian.

[Martin Lundvall]

Är boken läsvärd?
Har du någon aning om maffians eventuella hjälp hade någon betydelse för det militära erövrandet av Sicilien?

/Martin

[Donkeyman]

Men - det fanns också ett direkt samarbete mellan maffian i USA och myndigheterna. Jag har glömt detaljerna och pga flyttning har jag ännu inte fått packat ut mitt bibliotek så jag kan inte kolla. Men det var så att maffian behärskade hamnarna genom fackföreningarna (som styrdes av maffian). Och genom ett ömsesidigt avtal lämnades maffian i fred mot att man aktivt stödde den Amerikanska krigsinsatsen. Det vill säga verksamheten i hamnarna funkade utan störningar så länge kriget pågick. Ett avtal som maffian hade stor nytta av även efter kriget.

Och så förmedlade man kontakter mellan sina Sicilianska bröder och de Amerikanska trupperna.

Men det finns säkert någon som kan mer detaljer kring detta.

[M Corleone]

Är boken läsvärd?
Har du någon aning om maffians eventuella hjälp hade någon betydelse för det militära erövrandet av Sicilien?

/Martin

Ja boken är helt klart läsvärd, har dessutom nyligt kommit på svenska, har dock ej läst den svenska versionen. I praktiken spelade maffians hjälp ingen större roll. Visst de allierade fick underättelser och sådant men det var ingalunda avgörande för hur Sicilien invasionen skulle sluta, men som Dickie sa så har det i efterhand överdrivits och romantiserats.

[M Corleone]

Men - det fanns också ett direkt samarbete mellan maffian i USA och myndigheterna. Jag har glömt detaljerna och pga flyttning har jag ännu inte fått packat ut mitt bibliotek så jag kan inte kolla. Men det var så att maffian behärskade hamnarna genom fackföreningarna (som styrdes av maffian). Och genom ett ömsesidigt avtal lämnades maffian i fred mot att man aktivt stödde den Amerikanska krigsinsatsen. Det vill säga verksamheten i hamnarna funkade utan störningar så länge kriget pågick. Ett avtal som maffian hade stor nytta av även efter kriget.

Och så förmedlade man kontakter mellan sina Sicilianska bröder och de Amerikanska trupperna.

Men det finns säkert någon som kan mer detaljer kring detta.

Detta rör främst den amerikanska delen av Cosa Nostra, tack vare dennas starka inflytande över hamnfacket i speciellt New York. Amerikanska Cosa Nostras inflytande över sin sicilianska systerorganisation var begränsad, bara för att man var medlem i USA betydde inte att man var det på Sicilien. Först på 1950-talet började bandet mellan syskonorganisationen bli tätare, bla så inrättade sicilianarna en kommission enligt amerikanskt mönster och bägge parterna blev sedan allt mer involverade i den lukrativa knarkhandeln i den sk Pizza Connection.

Att "Lucky" Luciano bosatte sig i Neapel efter hans utvisning påstår en del att det berodde på hans stora inflytande som maffians påve. Men i själva verket så blev han marginaliserad i Neapel, bossarna i USA (Meyer lansky, Carlo gambino mfl) lyssnade minder och mindre på honom och vid den tiden fanns det ingen klar ledare eller ledarstruktur på sicilien, denna kom först på 1960-talet då Corleones Luciano Leggio och bägge Palermobossarna, Tano Badalamenti och Stefano Bondate kunde styra kommissionen som ett triumvirvat.