Jag håller på med en uppsats om det här ämnet och det är synnerligen spännande. Har satt mig in i en hög litteratur där jag läst böcker som handlat om allt från att det förutom u-137 aldrig förekom några kränkningar och att just denna ubåt hamnat fasligt fel pga felnavigering, till att det var ett väl planerat spionuppdrag och även har böcker nu på sistone lagt fram argument för att många kränkningar kom från Nato. Förutom det har jag kollat i riksdagsdebatter, SOU (statens offentliga utredningar) och KU-förhör och en myriad av tidningsartiklar om det hela...mycket är ett enda stort frågetecken och debatten framför allt om de efterföljande ubåtsincidenterna är ju väldigt infekterad.
Diskussionen om felnavigeringen kom upp 1984 och stod då framför alt mellan en Ingvar Myhrberg (som skrivit
ubåtsvalsen från 1985 där man ifrågasätter allt som är vedertaget i statliga utredningar) som då skrev för DN, mot Myhrberg stod svenska dagbladet och de flesta militärerna. Myhrberg lägger fram andra exempel på hur snett fartyg har navigerat och kommit flera 100tals sjömil fel, det förklarar förstås inte u-137:s fall, bara att det är möjligt att komma väldigt fel. Det är mycket som är mystiskt och ologiskt med det hela och det har han och Tommy Lindfors som skrivit
under ytan 1996 rätt i. båten var skrotfärdig, navigeringsystemen var verkligen usla och en del helt klart trasiga, gyrokompassens trasighet var det man främst skyllde på. Och varför skulle man fara in i Gåsefjärden av alla platser där det är så grunt att man enligt Myhrberg inte ens kan dyka utan att tornet är ovanför vattenytan, fjärden är återvändsgränd, och fara in där i ytläge med 8 knops fart och som Myhrbergs öron-vittnen säger, med brummande dieselmotorer verkar mycket korkat. Myhrberg menar att den stora fyr som finns en bit utanför de här öarna enligt ryssarnas loggbok inte kunde ses från deras positioner, dessutom var det mycket dimmigt.
Mot detta finns ju mycket annat man kan vända, samma kväll hade svenska militären utfört torpedprov som ryssarna måhända ville avlyssna, området är skyddsområde och öronvittnen
kan ha hört den svenska marinen och inte den ryska ubåten som
kan ha gått in med tysta elmotorer. Att man låg i ytläge förklaras av att det var grunt (iofs fungerade inte ekolodet) och att man möjligen navigerade sig fram via de vitmålade stenarna på öarna runt omkring som man kan göra. Vidare kommer uppgiften att man i ubåten skulle haft en enormt stor skala på en karta blekinge skärgård fram i boken
Ubåt 137 - 10 dgar som skakade sverige, kommendörkapten Karl Andersson som var först ombord ska ha sett denna karta enligt boken, detta påstår Myhrberg är fel och falskt. Bara dagen efter dök emellertid en annan ubåt upp i farvattnen, vilket kan tyda på att det förekommit ett slags samarbete bland flera ubåtar tidigare. Under förhören med ryssarna framkom motstridiga uppgifter, kapten Gustjin sa att man inte hade haft fyllda ballasttankar (hade man haft det hade det antytt att man planerat för skärgårdsmiljö) medan den politiske officeren Besedin som kanske inte var lika hemma i sådana saker och vad ett medgivande av detta betydde, sa att man haft tankarna delvis fyllda. Gustjin sa att han trodde de hamnat utanför Polen vid stolpe bank, Besedin trodde de var vid Christiansö utanför Bornholm. Vidare sa Gustjin att man hade fyra navigeringssystem ombord, varav ett var väldigt avancerat, när han sa detta trädde den ryske diplomaten in och rättade kaptenen och sa att man bara hade tre. Då kom Kapten Gustjin plötsligt på att jo man hade nog bara tre, och dessa var alla sönder. Gyrokompassen var sönder men vem vet hur det gått till, radiopejlen skulle vara sönder efter en smäll från en fisketrål och ryssarna sa att de bara fick in dansmusik, svenskarna fick den dock att fungera hjälpligt. Glasluckan till magnetkompassen var så slitet och repat samt gulnat efter alla år att man inte kunde avläsa den om man inte tog bort glaset, den svenska sjöfartsinspektören beordrade detta för att kunna läsa av den.
Med förhöret av den ryske utkiken och navigeringsofficeren påstod de att de sett fyren, men de trodde att det var en sk fiskeprick av fiskebåtar. Alltså hade de kunnat se fyren och då måste Myhrberg haft fel, Myhrberg använder ryssarnas motstridiga uppgifter som argument för att det inte var ett spionuppdrag, de hade juaft en vecka på sig att synka sina historier. Medan de på andra sidan använder de motstridiga uppgifterna just som argument
för att det skulle varit ett spionuppdrag. Forskaren Willhelm Agrell påminner i
Ubåtskrisen också om att det förekom att ryssarna hade sådana här uppdrag när de skulle examinera och befordra officerare, det skulle förklara förekomsten av kommendör Avskujevitj som var den som verkligen hade befälet ombord.
Gustjin medverkade förövrigt i ett tv3 program 1994 där han erkände föremosten av kärnvapen ombord på ubåten, detta som FOA hade mätit fram men som ifrågasatts av sådana som Myhrberg och Lindfors. Och den senare skrev märkligt nog sin bok efter Gustjins framträdande. Jag tror nog att det inte rörde sig om någon felnavigering, trots de defekta och antika utrustningarna ombord, om man argumenterar som så att, varför skulle sovjet skicka in en sådan falfärdig skrotbit att spionera...så ska vi komma ihåg att de vågade satta kärnvapen just på densamma.
Nu är det visserligen inte detta jag undersöker i första hand, utan snarare hur de svenska politikern och militärerna agerade i den här situationen. Alla vidare källtips är välkomna.
Snutte99 skrev:
Naturligtvis var det ett trick. Militära myndigheter var informerade om grundstötningen strax efter midnatt.
Kanske det finns någon som har en bra teori varför de officiellt inte blev informerade förrän 09.54. Man hade troligen kunnat ta den från grundet innan gryningen och på så sätt kunnat undvika en offentlig skandal, vilket säkert regeringen hade föredragit. Istället får Kvällsposten veta om händelsen innan självaste statsministern.
Kan det ha varit för få större anslag? Ren och skär inkompetens? Någon som har en bra teori?
Inte blev de informerade vid midnatt i alla fall, man har helt enkelt inte koll på all kust hela tiden...inte ens skyddsområdena. Öborna hörde hur ubåten desperat brummande försökte ta sig ifrån torumskär hela natten och på morgonen såg fiskaren Bertil Sturkman ubåten och såg då till att militären kontaktades. Denna hade då inte en aning om att ubåten stod där den stod och var från början en smula skeptiska, att kvällsposten sedan får veta före statsminister ÖB och marinens informationsminister är ju ganska pikant. De som ringde till örlogsbasen i karlskrona ringde sedan med basens godkännande till tidningen, som sedan ringde och frågade marinens informationsminister Sven Carlsson om det stämmde, denne hade då inte en aning om det hela eftersom han inte fått nån info från karlskronabasen än...kommendörkapten Andersson hade ju knappt hunnit ut till ubåten innan den där familjen som upptäckt ubåten ringde kvällsposten.
Frågan är bara från VAR det blev en felnavigering.
