Militära graders uppgift under 1808-1809 och 1814 års krig

Ståhlspets · Inlägg av **Ståhlspets** » 14 januari 2006, 04:40

Hej!

Jag har i släkten under de årtal som rubriken säger två rotesoldater, Corpral Stålspets och Sergeant Warg.

Frågorna är:

Vad var deras uppgift militärt sett?
Vad var deras uppgift mot mannarna(faderlig, undervisande mm)

Tack på förhand

Ralf Palmgren · Inlägg av **Ralf Palmgren** » 14 januari 2006, 12:44

Den svenska krigsmakten genomgick en betydelsefull omstrukturering under Konung KARL XI av Sverige (1660-1697). Han bestämde att varje landskap skulle från och med nu ställa upp ett så kallat landskapsregemente. Bondgårdarna delades in i rotar. Varje sådan rote skulle hålla en rotesoldat. Soldaten skulle förses med ett torp, litet åker, utsäde och kläder. Den militära utrustningen stod de kungliga hovstaterna för. Bönder på vissa bondgårdar behövde inte betala skatt mot att hålla en ryttare och en häst. Dessa soldater kallades för rusthållare. Den så kallade karolinska armén kom så småningom att bli en av de starkaste i hela Europa. Indelningsverket bestod i Sverige fram till året 1901 då allmän värnplikt infördes.

egilo · Inlägg av **egilo** » 15 januari 2006, 05:25

Just nu har jag inte lämplig referenslitteratur tillgänglig men låt mig tänka högt.
I den nuvarande finländska armen är de militära graderna något annorlunda än i den riksvenska. Korpral är den högre graden i gruppen "manskap" (manskap, underofficerare, officerare) och ges till "mannen i ledet" som utmärkt sig eller har lång, klanderfri tjänstgöring bakom sig. En korpral kan ges mindre uppgifter av ledarkaraktär - i dag t.ex. vicegruppchef. Hans dagpenning (sold) är något högre än soldatens. Korpral är idag den nästlägsta militära graden inom infanteriet. Ingen speciell militärskola krävs för att bli korpral.
För att bli sergeant krävs idag underofficersskola. En nyutbildad sergeant bär idag graden närmast under sergeant, alltså undersergeant. Sergeantens vanligaste uppgift inom infanteriet är gruppchefens. Han basar över 7 - 8 man - kanske med en korpral som hjälpreda och assistent.
Jag kan inte se någon anledning till att befälsföringen skulle ha varit så mycket annorlunda under 1808 - 1809 års krig.
Under och efter krig brukar en viss "inflation" i militära ranger helt naturligt att uppstå.
Dina släktingar har enligt mitt förmenande haft ledarroller på gruppnivå - inte illa alls.

Torbjörn Aronsson · Inlägg av **Torbjörn Aronsson** » 16 januari 2006, 15:15

Ett kompani var ju indelat i ett antal korpralskap eller grupper, och korpralen således gruppchef i vissa sammanhang, även om andra befäl även kunde fungera som sådana. Det fanns i allmänhet endast en sergeant vid varje kompani, en av dennes uppgifter var att ansvara för kompaniets skyttar, men uppgifterna varierade med förband och över tid. Båda dessa kategorier kunde uppnås med erfarenhet och duglighet, och deras roller blev väl då mera faderliga och undervisande. Även yngre "gradpasserare" som tjänstgjorde i lägre grader innan de blev officerare förekom, men de blev i allmänhet inte långvariga.

Ståhlspets · Inlägg av **Ståhlspets** » 17 januari 2006, 18:57

Tack för svaren!

Så man kan säga att:

Sergeant: faderlig och undervisande
Corpral: ??
Furir: ??
Löjtnant: ??
Kapten: ??
Överste: ??

Jag har sett någon uppdelning av detta för många år sen men självklart var det väl bara riktlinjer som inte alltid följdes.

Torbjörn Aronsson · Inlägg av **Torbjörn Aronsson** » 17 januari 2006, 22:24

I ett patriarkalt samhälle som det får sägas att det var under tidigt 1800-tal hade alla dessa befäl i någon utsträckning en både faderlig och undervisande roll. På olika sätt då, korpralen bodde ju i närheten av mannarna och delade deras vardag både i den rent militära tjänstgöringen som utanför denna. Så även de andra lägre befälen, översten var en mer distant överhetsperson. Kaptenen hade kanske oftast den mest "faderliga" rollen. Ett lästips i sammanhanget är "Svenska knektar" av Lars Ericson.

CvD · Inlägg av **CvD** » 18 januari 2006, 10:52

Enligt Alf Åbergs och Göte Göranssons bok Karolinerna och den här hemsidan hade befälen följande funktioner:

Föraren – skulle ha noga uppsikt över kompaniets fana, som han bar. Han hade också hand om kompaniets sjuka. Han skulle se till att ingen ”vanskötslades” och att alla intog sina anbefallda medikamenter.

Furiren skulle märka ut kompaniets lägerplats. Han skulle också ta emot provianten och dela ut den till kompaniet.

Rustmästaren skulle ha hand om ammunitionen och dela ut den efter order till de meniga. Han skulle också visitera gevären och se till att de hölls färdiga och rena.

Fältväbeln och kvartersmästaren skulle vara kompaniets öga. Han skulle därför vara särdeles kvick, exakt och hurtig. Han skulle kunna läsa och skriva. Han ställde upp kompaniet och såg till att allt stod rätt till i rotar och leder. Han skulle rapportera vilka karlar som var frånvarande och känna var och en till kapacitet och villkor. Smärre förseelser bland de meniga skulle han direkt bestraffa med värjan eller piken.

Det högre kompanibefälet var fänriken, löjtnanten och kaptenen – vid kavalleriet ryttmästaren.

Fänriken skulle vara en sidlig, stilla, nykter, kysk och därtill tapper karl. Han skulle vara gudfruktig och full av medömkan, så att om någon fattig soldat förtjänade något straff, skulle han avge förbön om nåd för honom. Fänriken skulle också sköta exercisen och inspekterade de sjuka.

Löjtnanten var kompanichefens närmaste man. Han skulle vara en tapper förståndig och väl exercerad karl, på vilkens skuldror hela kompaniet skulle vila.

Kaptenen var kompaniets chef. Han skulle exercera folket väl och föregå dem med ett gott exempel. Han skulle se till att allt vid kompaniet gick väl och skickeligen till. Som en fader för sina barn skulle han försvara och försörja sitt kompani och vara deras förespråkare inför översten.

Stora krav ställdes på regementsbefälet i staben. Regementskvartermästaren skulle ordna lägret i fält. Han skulle ordna med tältens placering och gatorna i lägret.

Majoren borde vara utrustad med ett gott förstånd och ett heroiskt mod. Han svarade för den inre tjänsten, regementets vakter och kommenderingar. Han höll reda på kompaniets styrka. Han lät också trummorna gå på rätt tid för revelj och uppställning.

Överstelöjtnanten skulle först och främst respektera och älska sin överste. Han var överstens ställföreträdare och skulle vara ett stöd under överstens armar. I befälsföring skulle han vara modest och familjär men något allvarsam.

Översten var chef för regementet. Han skulle först av allt näst Gud älska, ära och vörda sin konung. Han skulle ha ett gott förstånd, hålla strängt på disciplin och gudsfruktan, och veta vad en knekt tålde. Han skulle också känna till allt om tjänsten i fält och vara tapper och beslutsam.

Hur mycket det sedan skiljer sig 100 år senare, det kan jag inte svara på

/CvD

Edit: lite mer info här

Ståhlspets · Inlägg av **Ståhlspets** » 18 januari 2006, 19:02

Tack för ditt uttömmande svar och jag förklarar mig härmed nöjd i denna fråga!

Kn Korrekt · Inlägg av **Kn Korrekt** » 19 januari 2006, 09:28

Stålspets skrev:Tack för svaren!

Så man kan säga att:

Sergeant: faderlig och undervisande
Corpral: ??
Furir: ??
Löjtnant: ??
Kapten: ??
Överste: ??

Jag har sett någon uppdelning av detta för många år sen men självklart var det väl bara riktlinjer som inte alltid följdes.

Exakt det du skriver, fast mer fullständigt förstås, står i Herman Lindqvists "Historien om Sverige del 4 storhet och fall".