Drakar i den nordiska mytologin

[Hammarhjärta]

Hur långt tillbaka kan man hitta tecken på att drakar funnits med i sagor och myter i den svenska historien?
Vad hade man för syn på jusst drakar var det odjur som vakta silverskatter eller var de rentav väsen man tillbad? Att det fick en sådan roll att man prydde sina skepp med dem måste väl tyda på att vikingarna hade hög aktning för jusst drakar.
Är det så att myter om dessa djur skapats i och med fynd av dinosaurieskelett?

[Widsith]

Något som kanske kan leda vidare till ett svar är en skillnad som finns mellan två versioner av Tingfararbalken, i den isländska Jónsbók, från år 1320 respektive 1350. I versionen från 1320 finns i initialbilden invävd en så kallad vegetativ drake, vilken i versionen från 1350 fått sällskap av Olav den helige som med yxa går lös på draken. Kanske är det så att drakar varit en utsmyckningsdetalj ursprungligen och huvudsakligen, och att drakslingorna först senare brutit sig lösa från konstens värld för att bli egna, självständigt verkande entiteter i saga och myt. Det är kanske en något radikal tolkning om man tänker på Sigurdsristningen, men där handlar det ju istället om en slags konstnärlig utsmyckning i ormskepnad, ej om vad vi vanligen kallar drake.

Vad tror Skalmans kämpar?

[Hammarhjärta]

Drakar förekommer ju i så gott som alla kulturers sagor och myter världen över.
Kan det vara så att det är något vikingarna fått berättat för sig på sina resor världen över eller fanns det redan sägner som berättade om jusst drakar redan innan vikingatiden?
Drakmyterna måste väl ändå ha börjat i och med fynd av skellet från dinosaurier.
Jag har fått berättat för mig att cykloperna i den grekiska mytologin hittats på för att förklara fynd av elefant kranier i medelhavsområdet.

[Schwalbe]

Jag håller helt med om att det måste ha börjat med dinosaurieskellettfynd.

[hangatyr]

varför skulle drakarna inte dykt upp i folks fantasi utan att man hade hittat dinosauriefossil?? det finns mängder av fabeldjur och dylikt som inte kan ha kommit upp på annat sätt än genom människors fantasi, så varöfr skulle drakarna vara ett undantag?

[Solitaire]

En annan gissning är att drakmytens uppsprung rör sig om av tidens gång förvrängda minnen av krokodiler.

[Hammarhjärta]

Som jag tidigare sa så har ju troligtvis också grekernas cykloper uppkommit på jusst detta sätt. Man kan förstå dåtidens medelhavsmänniskor (som inte visste att det funnits elefanter i deras områden) när de hittade elefantskelett att de fantiserade ihop jättelika mänskliga varelser med endast ett öga mitt i pannan. Ett elefantkranie har ju ett stort hål i centrum där snabeleln sitter som kan liknas vid en stor ögonhåla. Så varför skulle inte myten om drakarna ha uppkommit på samma sätt. Det ligger i människans natur att försöka hitta lösningar på mysterier och hittar man då ett jättelikt skelett som såg ut som en stor ödla så förklarade man väl det helt enkelt med att det tillhörde ett stort djur som levde högt upp i de ensliga bergen där de låg och lurade i sina grottor och det var därför man aldrig stötte på några levande.

[Widsith]

Här råder lite begreppsförvirring. Drakar skildrades i den tidiga nordiska mytologin som orm-liknande varelser. Det är först senare, framåt medeltid, som man här också anammar en drake med fötter och vingar. Att därför säga att de nordiska myterna uppkommit för att man hittat ödleskelett är att vända upp och ned på kronologin. Det är ju den nordiska mytologin vi diskuterar här.
Som Sigurdsristningen visar sågs draken Fafner under vikingatid som en stor orm.

[Hammarhjärta]

okej då är jag med på noterna det förklarar saken. Tack för upplysningen ´När jag läste sägnen om Sigurd Fafnesbane så tog jag nog förgivet att fafne hade ett klassiskt drakutseende.

[Ubbe]

Här råder lite begreppsförvirring. Drakar skildrades i den tidiga nordiska mytologin som orm-liknande varelser. Det är först senare, framåt medeltid, som man här också anammar en drake med fötter och vingar. Att därför säga att de nordiska myterna uppkommit för att man hittat ödleskelett är att vända upp och ned på kronologin. Det är ju den nordiska mytologin vi diskuterar här.
Som Sigurdsristningen visar sågs draken Fafner under vikingatid som en stor orm.

Jag trodde det var så att de flesta drakar avbildade från vikingatiden har ben men inga vingar, visligen slingrande och ormliknande men med ben.

[Hexmaster]

hittar man då ett jättelikt skelett som såg ut som en stor ödla

Hm. Vi vet att de var jätteödlor (eller inte alls förresten, men det är en annan sak) men att hitta ett dinosauriefossil, och direkt säga "Ödla!" ...Tog det bra många år även för vetenskapen att komma fram till. Dessutom är de monterade skeletten resultatet av mycket mödor, de man hittar är nästan undantagslöst osorterade ben. Undantag finns, men inte blir de mer lika ödlor för den sakens skull.

Här ett känt fossil i tämligen gott skick som geologen Scheuchzer på 1700-talet menade var en människa från tiden före syndafloden, Homo antediluviensis eller vad det blir. (Edit: Ser just nu pyttesmå bokstäver i bilden. Orkar inte läsa dem.)

Miniquiz: Nån som ser vad det är?

[Uruk-Hai]

Fafner benäms i vissa sagor som en skepnadsskiftare och inte genuin drake.

Många fantasifoster är kombination av olika levande djur eller en större variant av existerande djur ibland med speciella krafter.

Det som är lustigt för drakar är att de återfinns i de flesta kulture och ser snarlika ut. I alla fall med vissa yttre attribut. De är dessutom ofta djupa och sluga samt kan prata. Att dom är stora är också genomgående i myterna.