Hej forum,
jag har läst boken "The art of cloaking ownership" av G. Aalders & C Wiebes, som handlar om bulvanaffärer och kamouflage av tysk ägande strax före och efter 2vk utbrott utförda av Stockholms Enskilda B, Wallenberg och associerade företag. Mängden ägande, kapital och inflytande som i hemlighet "bytte" ägare är svindlande, lika fantastiskt raffinerade är metoderna som användes för dessa byten.
Författarna kommer till slutsatsen att dessa kamouflagemetoder var avgörande för att kunna hålla den tyska industrin flytande under kriget. Avgörande för material- och kanske framför allt för krigsproduktion, något som torde varit avgörande för krigsinsatserna.
Oerhört intressant, känner någon månne till historien? Finns det mer att läsa?
Stockholms Enskilda Bank
-
Stefan Lundgren
- Stödjande medlem 2022
- Inlägg: 11938
- Blev medlem: 11 augusti 2003, 18:15
- Ort: Uppland
- Kontakt:
Några forskningsrapporter från min institution som har behandlat banker.
http://www.diva-portal.org/diva/getDocu ... lltext.pdf
http://www.diva-portal.org/diva/getDocu ... lltext.pdf
http://www.diva-portal.org/diva/getDocu ... lltext.pdf
På engelska
http://www.diva-portal.org/diva/getDocu ... lltext.pdf
Du kan även söka på Nationalekonomi också.
http://publications.uu.se/reports/searchresult.xsql
Stefan
http://www.diva-portal.org/diva/getDocu ... lltext.pdf
http://www.diva-portal.org/diva/getDocu ... lltext.pdf
http://www.diva-portal.org/diva/getDocu ... lltext.pdf
På engelska
http://www.diva-portal.org/diva/getDocu ... lltext.pdf
Du kan även söka på Nationalekonomi också.
http://publications.uu.se/reports/searchresult.xsql
Stefan
-
M Corleone
- Medlem
- Inlägg: 361
- Blev medlem: 19 februari 2004, 11:54
- Ort: Luleå
Tyskland var och är Sveriges största handelspartner och Wallenbergarna var och är Sveriges mäktigaste industrifamilj genom kontrollen över stiftelser, Investor och SE-Banken som i sin tur är stora ägare i företag som SKTF och Sandvik, så det är knappast förvånande att de hade kontakt och gjorde affärer med tyskarna under kriget. Men varken Marcus eller Jacob Wallenberg var några särskilda pro-tyskar utan de ville bara tjäna pengar. Däremot var de ovärdeliga för Sverige som diplomatiska ombud både i Berlin och London under kriget med sina utmärkta kontakter.
Som Per-Erik säger så delade Handelsbanken och Wallenbergarna på Kreugers företagsgrupp efter hans död.
Som Per-Erik säger så delade Handelsbanken och Wallenbergarna på Kreugers företagsgrupp efter hans död.
-
Martin Lundvall
- Medlem
- Inlägg: 5323
- Blev medlem: 22 mars 2003, 10:05
- Ort: Mer Lund än Moskva
- Kontakt:
Martin Lundvall skrev:Det var ett par år jag läste den, men det torde stå något i boken Affärer till varje pris. Boken behandlar Wallenbergarnas affärer under kriget, tyvärr kan jag inte bidra med något mer konkret till diskussionen.
Det är samma bok ni talar omJohansson skrev:Hej forum,
jag har läst boken "The art of cloaking ownership" av G. Aalders & C Wiebes, som handlar om bulvanaffärer och kamouflage av tysk ägande strax före och efter 2vk utbrott utförda av Stockholms Enskilda B, Wallenberg och associerade företag. Mängden ägande, kapital och inflytande som i hemlighet "bytte" ägare är svindlande, lika fantastiskt raffinerade är metoderna som användes för dessa byten.
MVH
-
Martin Lundvall
- Medlem
- Inlägg: 5323
- Blev medlem: 22 mars 2003, 10:05
- Ort: Mer Lund än Moskva
- Kontakt:
Njae, inte direkt sådär va.Per-Erik Larsson skrev:Ivar och Torsten Krüger gjorde ju stora affärer med tyskarna.
När Ivar tog självmord, så tog ju Wallenbergarna över.
Förvånar mej inte alls om de hade affärsförhavanden med tyskarna.
Ivar hade ju en hel del förehavanden med tyskland, dock Weimar-republiken, till vilken han lånade ut pengar så att de kunde betala krigsskadestånd, något som inte direkt gjorde Ivar omtyckt av det spirande nazistpartiet.
Torsten hade förhållandevis lite ren business med tyskland under sent 30-tal och under kriget, däremot så stödde han svenska nazistpartier under hela 30-talet samtidigt som hans tidningar Aftonbladet och Stockholms Tidningen var synnerligen nazi/tyskvänliga publikationer, fram till Stalingrad bör tilläggas...
Att Wallenbrgarna tog över stämmer visserligen, fast mest av allt tog dom över Kreuger och Tolls Svenska industribestånd - innan Ivars död var Wallenbergarna förvissos en stor finansfamilj med egen bank, efter Ivars död blev ägded dom i princip hela svenska industrin...
/a
Bulvaner, kamouflage och finansieringen av Tyskland
Jag tackar för tipsen om Stockholms Enskilda: och passar på att önska alla en riktigt God Jul. Sista veckan har jag läst in mig lite mer på banker och kamouflage, grundtanken med kamouflage synes ha varit att försäkra sig om att utländskt placerade företag/aktieinnehav/patent o dyl inte beslagtas på grund av krigsutbrott.
Tyska industrin var vis av den omfattande skada som skedde med tyska företag under första världskriget. Redan då agerade Marcus s:r bulvan åt bl a Deutsche Waffen- und Munitionsfabriken AG. Situationen inför krigsutbrotten i slutet av 30-talet var något annorlunda än den varit på 10-talet. Betydligt mer ägande var situerat utomlands. Många av de stora tyska koncernerna var sant internationella, däribland Bosch, Krupps och IG Farben. SEB och Wallenberg hade efter Kruegerkraschen fått kontrollen över det mesta av svensk industri (SKF, ASEA, Sabb, Scania Vabis, Alfa Laval, Swedish Match och LME) och var även internationellt mycket inflytelserika. Wallenberg åtog sig att dölja tyskt ägande och inflytande världen över (framför allt handlade det om amerikanska döttrar till de stora koncernerna), något som genom mycket invecklade och hemliga operationer lyckades dem. Genom detta lyckades det Wallenberg en hel del märkliga saker, förslagenhet måste varit enorm.
1. Man lyckade få tyska företag i bl a USA att exportera viktiga produkter till Tyskland efter att det blivit förbjudet, samtidigt som man ägnade sig åt avancerat industrispionage och allmän spionverksamhet.
2. Wallenberg var med och strukturerade överföringen av judiska företag till tyskt ägande i Nederländerna. Det var Holland som denna typ av verksamhet initierades och fick sin form. Företagen köptes upp för en bråkdel av var de var värda och såldes/eller på annat sätt övergick i tyskt ägande. Detta blev senare modellen för ett allmänt övertagande i tyskockuperade europa.
3. Affärer och förhandlingar från tysk sida med Sverige skedde via Jakob Wallenberg som var svenska regeringens emissarie i Berlin. Svenska regeringen var därmed knuten via Wallenberg både till tyska styret och de tyska koncernerna som SEB med bulvaner hade ett mycket nära samarbete med. Detta innebar mycket god inblick i de tyska affärerna. Exporten av specialstålskullager var essentiell för all typ av avancerad mekanisk konstruktion som flygplan, tanks och olika typer av artilleri, lv m.m.
4. Enligt boken var svenskarna hårda affärsförhandlare, betalningsvillkoren var allt annat än generösa. Ofta skulle betalning ersättas inom 6 månader. Detta satte press på tyskarna allt eftersom exporten ökade. Gemensam länsning av de ockuperade länderna, överföringar av olika typer av judiskt ägande och senare slavarbete för judar och exempelvis politiska fångar. Stort utnyttjande av slavarbete skedde hos nästan alla de stora tyska koncernerna. Dessa olika aktioner inbringade tillräckliga medel för att möta de svenska kraven, förutom att det höll den tyska krigsproduktionen igång.
5. För att alla dessa typer av bulvan och kamouflage-affärer skulle fungera så var det av ytterst vikt att ursprungslandet förblev neutralt, så att överföring kunde ske i ett alliansfritt (alltså oantastligt) lands namn. Senare i kriget när allt blev mer osäkert blev Sverige även asylland för tyska patent, registrering av patent på RSV ökade 1943 med 500%, de allra flesta tyska patent som räddas undan ockupation.
6. Huvudsakliga hjärnorna bakom de enorma affärerna var bröderna Wallenberg, även om de fanns ett antal andra aktörer som Axel Wenner-Gren (elektrolux grundare, kontrollerande en del gruvor) och Sven Wingquist (det sfäriska kullagrets uppfinnare och styrelseordförande i SKF). Tillsammans med svenska regeringen utförde de ett arbete som hade enorm inverkan på svensk produktion och näringsliv, skapade en boost för svensk ekonomi som kom att hålla i sig i decennier. Ett halvsekellångt tidigare nära industrisamarbete med Tyskland, kriget och de mkt speciella förhållande som rådde i Tyskland, speciellt från ca 1940-41 var viktiga faktorer.
Där fick jag med en del av den faktaspäckade boken. En hel del övrigt vad gäller affärerna under den här tiden har man inga uppgifter om, men det finns en hel del indicier på vidden av affärerna var än mer omfattande.
Tyska industrin var vis av den omfattande skada som skedde med tyska företag under första världskriget. Redan då agerade Marcus s:r bulvan åt bl a Deutsche Waffen- und Munitionsfabriken AG. Situationen inför krigsutbrotten i slutet av 30-talet var något annorlunda än den varit på 10-talet. Betydligt mer ägande var situerat utomlands. Många av de stora tyska koncernerna var sant internationella, däribland Bosch, Krupps och IG Farben. SEB och Wallenberg hade efter Kruegerkraschen fått kontrollen över det mesta av svensk industri (SKF, ASEA, Sabb, Scania Vabis, Alfa Laval, Swedish Match och LME) och var även internationellt mycket inflytelserika. Wallenberg åtog sig att dölja tyskt ägande och inflytande världen över (framför allt handlade det om amerikanska döttrar till de stora koncernerna), något som genom mycket invecklade och hemliga operationer lyckades dem. Genom detta lyckades det Wallenberg en hel del märkliga saker, förslagenhet måste varit enorm.
1. Man lyckade få tyska företag i bl a USA att exportera viktiga produkter till Tyskland efter att det blivit förbjudet, samtidigt som man ägnade sig åt avancerat industrispionage och allmän spionverksamhet.
2. Wallenberg var med och strukturerade överföringen av judiska företag till tyskt ägande i Nederländerna. Det var Holland som denna typ av verksamhet initierades och fick sin form. Företagen köptes upp för en bråkdel av var de var värda och såldes/eller på annat sätt övergick i tyskt ägande. Detta blev senare modellen för ett allmänt övertagande i tyskockuperade europa.
3. Affärer och förhandlingar från tysk sida med Sverige skedde via Jakob Wallenberg som var svenska regeringens emissarie i Berlin. Svenska regeringen var därmed knuten via Wallenberg både till tyska styret och de tyska koncernerna som SEB med bulvaner hade ett mycket nära samarbete med. Detta innebar mycket god inblick i de tyska affärerna. Exporten av specialstålskullager var essentiell för all typ av avancerad mekanisk konstruktion som flygplan, tanks och olika typer av artilleri, lv m.m.
4. Enligt boken var svenskarna hårda affärsförhandlare, betalningsvillkoren var allt annat än generösa. Ofta skulle betalning ersättas inom 6 månader. Detta satte press på tyskarna allt eftersom exporten ökade. Gemensam länsning av de ockuperade länderna, överföringar av olika typer av judiskt ägande och senare slavarbete för judar och exempelvis politiska fångar. Stort utnyttjande av slavarbete skedde hos nästan alla de stora tyska koncernerna. Dessa olika aktioner inbringade tillräckliga medel för att möta de svenska kraven, förutom att det höll den tyska krigsproduktionen igång.
5. För att alla dessa typer av bulvan och kamouflage-affärer skulle fungera så var det av ytterst vikt att ursprungslandet förblev neutralt, så att överföring kunde ske i ett alliansfritt (alltså oantastligt) lands namn. Senare i kriget när allt blev mer osäkert blev Sverige även asylland för tyska patent, registrering av patent på RSV ökade 1943 med 500%, de allra flesta tyska patent som räddas undan ockupation.
6. Huvudsakliga hjärnorna bakom de enorma affärerna var bröderna Wallenberg, även om de fanns ett antal andra aktörer som Axel Wenner-Gren (elektrolux grundare, kontrollerande en del gruvor) och Sven Wingquist (det sfäriska kullagrets uppfinnare och styrelseordförande i SKF). Tillsammans med svenska regeringen utförde de ett arbete som hade enorm inverkan på svensk produktion och näringsliv, skapade en boost för svensk ekonomi som kom att hålla i sig i decennier. Ett halvsekellångt tidigare nära industrisamarbete med Tyskland, kriget och de mkt speciella förhållande som rådde i Tyskland, speciellt från ca 1940-41 var viktiga faktorer.
Där fick jag med en del av den faktaspäckade boken. En hel del övrigt vad gäller affärerna under den här tiden har man inga uppgifter om, men det finns en hel del indicier på vidden av affärerna var än mer omfattande.
Re: Bulvaner, kamouflage och finansieringen av Tyskland
Nu får man inte ta för hårt på denna bok, den är hyggligt vinklad och föredrar en källa framför att titta på helheten.Johansson skrev:Jag tackar för tipsen om Stockholms Enskilda: och passar på att önska alla en riktigt God Jul. Sista veckan har jag läst in mig lite mer på banker och kamouflage, grundtanken med kamouflage synes ha varit att försäkra sig om att utländskt placerade företag/aktieinnehav/patent o dyl inte beslagtas på grund av krigsutbrott.
Det är nog inte så mycket som är direkt ljug men författarna har konsekvent försökt att hitta en förklaring som passar deras syften och källor därefter.
Du kan argumentera ganska långt i 180 grader från författarnas synpunkt.
- Att Tyska bolag placerade i utlandet för att de var rädda att Nazistpartiet skulle nationallisera tyska företag.
Sedan kan man även läsa SKF's historia och då upptäcker man att "Cloaking" var det enda sättet att jobba internationellt på en protektionistisk marknad. SKF var tvungna att köpa ett franskt bolag för att komma in på franska marknaden. Så metodiken var inget nytt för Nazityskland utan business as usual.
Hmm, lite halvt underförstått- det var svenska krav som fick Nazityskland att göra detta...Johansson skrev: 4. Enligt boken var svenskarna hårda affärsförhandlare, betalningsvillkoren var allt annat än generösa. Ofta skulle betalning ersättas inom 6 månader. Detta satte press på tyskarna allt eftersom exporten ökade. Gemensam länsning av de ockuperade länderna, överföringar av olika typer av judiskt ägande och senare slavarbete för judar och exempelvis politiska fångar. Stort utnyttjande av slavarbete skedde hos nästan alla de stora tyska koncernerna. Dessa olika aktioner inbringade tillräckliga medel för att möta de svenska kraven, förutom att det höll den tyska krigsproduktionen igång.
Jag känner att den andan går igenom hela boken men den är absolut värd att läsas.
Sverige har inget snövitt samvete för vad som hände under vk2 men jag tycker dom drar det fär långt.
God Jul
/John T.
sen replik
Hej forum,
ursäkta en rejält senkomen replik, men det tog ett tag att ordentligt undersöka bakgrunden och framför allt mottagandet till "The art of cloaking ownership" av G. Aalders & C Wiebes (Amsterdam University Press 1994). Jag har vänt upp och ned på internet och artikelsamlingar efter responser på boken och det har visat sig att mycket få invändningar mot bokens ganska sensationella påståenden står att finna. Tvärtom är betydligt mer evidens framkommit från författarna sen det dryga decennium sista editionen utkom, den forskning de gjort har internationellt, inom forskning om andra världskriget, en mycket god renomè och står sig gott vid hårdgranskning.
På senare tid är det framför allt G. Aalders som fortsatt. Numera som anställd av en nederländskt statlig kommision för att fortsätta forskningen inom området plundring av judisk egendom under 2VK. Snarast verkar det som om att det som hittintills framkommit om Stockholms Enskildas (och Wallenbergs) affärer endast är toppen på isberget. Wallenberg och Sverige var under andra världskriget mycket långt ifrån de passiva aktörer som tidigare antagits. Det handlade absolut inte om att ”gilla läget” och dra nytta kaoset. Snarare drevs situationen fram på ett synnerligen aktivt sätt. Vad som skedde var att stora delar av den nödvändiga budgeten framskaffades, utländska produktionsmedel bibehölls och viktig marknadskontroll bevarades. Att föra krig kostar pengar, varje patron och kanon måste betalas. Parader, långa tal och svulstiga ord går det inte att betala ens en ”snuskburk” med.
Många har trott att politik och ideologi skulle ett mycket stort inflytande, efter ha läst Aalders et al inser man att saker och ting måste finansieras och att det är det är utan tvekan det viktigaste faktorn i maktutövning såväl som i krig.
Historien om Wallenbergarna belyser detta med all önskvärd tydlighet och visar även på hur oerhört lite vi vet:
Ett synnerligen komplicerat sätt att dölja dessa affärer och överrenskommelser har gjort att man haft föga aning vad som egentligen skedde. Detta tills helt nyligen. Konsekvenserna av dessa affärer för Sveriges vidkommande var och är smått otroliga. Efterkrigstidens välstånd kan sägas vara överskottet av krigstidens affärer.
ursäkta en rejält senkomen replik, men det tog ett tag att ordentligt undersöka bakgrunden och framför allt mottagandet till "The art of cloaking ownership" av G. Aalders & C Wiebes (Amsterdam University Press 1994). Jag har vänt upp och ned på internet och artikelsamlingar efter responser på boken och det har visat sig att mycket få invändningar mot bokens ganska sensationella påståenden står att finna. Tvärtom är betydligt mer evidens framkommit från författarna sen det dryga decennium sista editionen utkom, den forskning de gjort har internationellt, inom forskning om andra världskriget, en mycket god renomè och står sig gott vid hårdgranskning.
På senare tid är det framför allt G. Aalders som fortsatt. Numera som anställd av en nederländskt statlig kommision för att fortsätta forskningen inom området plundring av judisk egendom under 2VK. Snarast verkar det som om att det som hittintills framkommit om Stockholms Enskildas (och Wallenbergs) affärer endast är toppen på isberget. Wallenberg och Sverige var under andra världskriget mycket långt ifrån de passiva aktörer som tidigare antagits. Det handlade absolut inte om att ”gilla läget” och dra nytta kaoset. Snarare drevs situationen fram på ett synnerligen aktivt sätt. Vad som skedde var att stora delar av den nödvändiga budgeten framskaffades, utländska produktionsmedel bibehölls och viktig marknadskontroll bevarades. Att föra krig kostar pengar, varje patron och kanon måste betalas. Parader, långa tal och svulstiga ord går det inte att betala ens en ”snuskburk” med.
Många har trott att politik och ideologi skulle ett mycket stort inflytande, efter ha läst Aalders et al inser man att saker och ting måste finansieras och att det är det är utan tvekan det viktigaste faktorn i maktutövning såväl som i krig.
Historien om Wallenbergarna belyser detta med all önskvärd tydlighet och visar även på hur oerhört lite vi vet:
Ett synnerligen komplicerat sätt att dölja dessa affärer och överrenskommelser har gjort att man haft föga aning vad som egentligen skedde. Detta tills helt nyligen. Konsekvenserna av dessa affärer för Sveriges vidkommande var och är smått otroliga. Efterkrigstidens välstånd kan sägas vara överskottet av krigstidens affärer.
Ok, nu ska vi kanske coola ner oss lite. Att säga att:
"Konsekvenserna av dessa affärer för Sveriges vidkommande var och är smått otroliga. Efterkrigstidens välstånd kan sägas vara överskottet av krigstidens affärer."
är att dra frukterna av Wallenbergarnas wheelande & dealande under VK2 allt för långt. Efterkrigstidens välstånd kan vi till största del tacka kalla kriget och USA för och Wallenebergarnas maktbas byggdes upp redan 1932 när dom lade under sig stora delar av Ivar Kreugers bolagssfär. Dessutom fick Wallenbergarna rejält med pisk genom Bosch-affären och hade inte det kalla kriget kommit som en räddande ängel hade deras verksamhet och (av state department) frusna kaptial i USA troligtvis varit ett minne blott. Nu blev det inte så och inte heller valde man att gräva i vad dom gjort eller inte gjort med och för nazi-tyskland under kriget - något som inte är förvånande om man tittar rent generellt på hur vi i Sverige har hanterat vår historieskrivning gällande 30- och 40-talet...
Dessutom är Wallenebergarna endast en liten liten liten kugge i det gigantiska ekonomiska spel som spelats sedan innan vk1. I.G. Farben, Bosch etc. hade alla bedrivit sin verskamhet delvis genom cloaking och trixeri och att det ekonomiska krig som utkämpades under vk2 inte är något som är "allmänt känt" är väl för att det är betydligt mindre fartfyllt än böcker och filmer om slag, generaler och allehanda vapen...
Därmed inte sagt att det inte finns saker som man häpnar över. Vissa hävdar konspirationer och om det får man väl tycka vad man vill...
Men bara en liten obetydlig sak som hur Wallenebrgarna i princip slapp unden svartlistning av UK (pga. sina minst sagt tveksamma affärer med tyskland) efter kriget får iaf. mig att häpna. Såhär gick det (i kondenserad form) till:
UK utreder 1945 företag som handlat med nazityskland. Wallenebergarnas namn är ständigt på tapeten.
Charles Hambro, bankir och OSE hot-shot med ansvar för bla. skandinavien under vk2 är inblandad i utredningen och kämpar hårt för att se till att svartlisntingen inte skall bli av. Det blir den inte heller. Den här historien återfinns i Aalders & Wiebes bok.
Vad som dock INTE finns med där är att Charles Hambro och Marcus Walleneberg var goda vänner sedan 20-talet då MW gjorde sin praktik på Hambros Bank - en bank som f.ö. SEB var delägare i! Vidare hade Charles på 30-talet gift sig med MW's exfru, Doie MacKay med vilken MW's hade två barn: Peter och Marc Jr. MW, Doie och Charles fortsätter att vara mycket goda vänner och man tar hand om varandras barn från båda äktenskapen - sönerna (både MW's och Charles) går på Sigtuna på höst- och vårterminer och är i england med Charles och Doie på sommrarna. När kriget kommer ingår MW i den delegation som skall förhandla handelsavtal med England och Charles ingår i delegationen från den brittiska sidan.
Charles blir sedemera chef för SOEs skandivien avdelning och av den brittiska legationen i Sthlm kallas han bakom sin rygg för "Wallenbergs buksvåger".
Man blir inte direkt förvånad över att Hambro inte anser att Wallenbergarna är skyldiga till några brott...
På USA-sida är det nästan ännu värre - där är bröderna Dulles inblandade. Dessa herrars koppling till Wallenberg och SEB under 30-talet och deras allehanda finansiella skumraskande med nazister och tyskt industriellt kapital under och direkt efter vk2 tycker jag är extremt intressant... Är man intresserad krävs det inte så mycket rotande för att hitta saftiga bitar... (hint-hint).
/a
"Konsekvenserna av dessa affärer för Sveriges vidkommande var och är smått otroliga. Efterkrigstidens välstånd kan sägas vara överskottet av krigstidens affärer."
är att dra frukterna av Wallenbergarnas wheelande & dealande under VK2 allt för långt. Efterkrigstidens välstånd kan vi till största del tacka kalla kriget och USA för och Wallenebergarnas maktbas byggdes upp redan 1932 när dom lade under sig stora delar av Ivar Kreugers bolagssfär. Dessutom fick Wallenbergarna rejält med pisk genom Bosch-affären och hade inte det kalla kriget kommit som en räddande ängel hade deras verksamhet och (av state department) frusna kaptial i USA troligtvis varit ett minne blott. Nu blev det inte så och inte heller valde man att gräva i vad dom gjort eller inte gjort med och för nazi-tyskland under kriget - något som inte är förvånande om man tittar rent generellt på hur vi i Sverige har hanterat vår historieskrivning gällande 30- och 40-talet...
Dessutom är Wallenebergarna endast en liten liten liten kugge i det gigantiska ekonomiska spel som spelats sedan innan vk1. I.G. Farben, Bosch etc. hade alla bedrivit sin verskamhet delvis genom cloaking och trixeri och att det ekonomiska krig som utkämpades under vk2 inte är något som är "allmänt känt" är väl för att det är betydligt mindre fartfyllt än böcker och filmer om slag, generaler och allehanda vapen...
Därmed inte sagt att det inte finns saker som man häpnar över. Vissa hävdar konspirationer och om det får man väl tycka vad man vill...
Men bara en liten obetydlig sak som hur Wallenebrgarna i princip slapp unden svartlistning av UK (pga. sina minst sagt tveksamma affärer med tyskland) efter kriget får iaf. mig att häpna. Såhär gick det (i kondenserad form) till:
UK utreder 1945 företag som handlat med nazityskland. Wallenebergarnas namn är ständigt på tapeten.
Charles Hambro, bankir och OSE hot-shot med ansvar för bla. skandinavien under vk2 är inblandad i utredningen och kämpar hårt för att se till att svartlisntingen inte skall bli av. Det blir den inte heller. Den här historien återfinns i Aalders & Wiebes bok.
Vad som dock INTE finns med där är att Charles Hambro och Marcus Walleneberg var goda vänner sedan 20-talet då MW gjorde sin praktik på Hambros Bank - en bank som f.ö. SEB var delägare i! Vidare hade Charles på 30-talet gift sig med MW's exfru, Doie MacKay med vilken MW's hade två barn: Peter och Marc Jr. MW, Doie och Charles fortsätter att vara mycket goda vänner och man tar hand om varandras barn från båda äktenskapen - sönerna (både MW's och Charles) går på Sigtuna på höst- och vårterminer och är i england med Charles och Doie på sommrarna. När kriget kommer ingår MW i den delegation som skall förhandla handelsavtal med England och Charles ingår i delegationen från den brittiska sidan.
Charles blir sedemera chef för SOEs skandivien avdelning och av den brittiska legationen i Sthlm kallas han bakom sin rygg för "Wallenbergs buksvåger".
Man blir inte direkt förvånad över att Hambro inte anser att Wallenbergarna är skyldiga till några brott...
På USA-sida är det nästan ännu värre - där är bröderna Dulles inblandade. Dessa herrars koppling till Wallenberg och SEB under 30-talet och deras allehanda finansiella skumraskande med nazister och tyskt industriellt kapital under och direkt efter vk2 tycker jag är extremt intressant... Är man intresserad krävs det inte så mycket rotande för att hitta saftiga bitar... (hint-hint).
/a
Hej Forum, Affe m fl,
nu har det gått en tid. Jag hann läsa lite till i boken och har även frågat en sakkunnig på internationell finansiering. Som Affe skriver är det framförallt I.G Farben, Bosch, Krupp mfl tyska koncerner som stod för substansen och produktiviteten. Naturligtvis större än SEB. Men för att behålla utländskt ägande, inflytande, patent behövdes en annan, oberoende part, nämligen Wallenberg/SEB. Detta kunde de inte ha gjort själva. Och detta är själva poängen med boken, scoopet.
Enligt boken hade 1:a VK för de tyska koncernerna inneburit en rejäl smäll i termer av förlorat ägande och framför allt marknadsandelar (något jag fått konfirmerat), med mycket stora utländska förluster. Läget var inför ett möjligt 2:a VK betydligt värre, men betydligt mer internationellt ägande. Detta skulle inte de tyska koncernerna lida, och såg därför till att en stor skala överföra. Omfattning av detta var inte känt innan Aalders bok och som Affe skriver det amerikanera kände till kunde fått digra följder för Wallenberg om inte kalla kriget räddat dem.
""Konsekvenserna av dessa affärer för Sveriges vidkommande var och är smått otroliga. "
Efterkrigstidens välstånd kan sägas vara överskottet av krigstidens affärer." "
är att dra frukterna av Wallenbergarnas wheelande & dealande under VK2 allt för långt."
På detta kan svaras:
Förutom det kapital och ägarinflytande som tillföll Wallenberg/SEB m fl, så kan ju nämnas den enorma produktionen från företag i Wallenberg sfären i utlandet och framför allt i Sverige.
Enligt uppgifter skall mellan 1/3 och 1/2 av all järnmalm som konsumerades i Tyskland (ett land i världskrig, tänk på den konsumtionen) vara bruten i Sverige. Detta var högkvalitativ järnmalm som tyskarna betalade bra för. Till det kommer SKF, VKF. ASEA osv. Svensk industri gick på högfart under alla krigsåren, direkta effekter och bieffekter av sveriges industri (dvs Wallenberg) tillsammans med en välvillig styrelse och täta förbindelser med de tyska koncernerna och tyska regeringen. De ekonomiska sidorna av att slippa delta i kriget bör också tilläggas.
"Dessutom är Wallenebergarna endast en liten liten liten kugge i det gigantiska ekonomiska spel som spelats sedan innan vk1." I.G. Farben, Bosch etc. hade alla bedrivit sin verskamhet delvis genom cloaking och trixeri och att det ekonomiska krig som utkämpades under vk2 inte är något som är "allmänt känt" är väl för att det är betydligt mindre fartfyllt än böcker och filmer om slag, generaler och allehanda vapen... "
Har är jag tydlig: krig handlar om ekonomi och produktivitet; punkt slut. Slag och generaler är bara en aspekt av större orsaker och hänsyn, orsaker och relationer som vid infallet av 2 VK var globala (och tidsmässig mkt större än ett halvdecenniums krig).
Kraften bakom Tyskland var dess världsledande industri, och hade den känt sig hotad vid ett eventuellt krigsutbrott kan man mycket väl fråga sig om den tillåtit krig. Man kan bara se på hur väl den tyska industrin överlevde 2:a VK, reste sig på rekordfart i den totala förödelsen och kan sägas ha vunnit kriget genom att bli mer inflytelserika. Koncernerna hade betydligt mer långsiktiga mål än de flesta i den tyska nazi-eliten och hade betydligt mer grepp om situationen.
De och säkerligen Wallenbergarna, fann nog de politiska målen såsom intressant endast om de gynnade deras egna, större och långsiktigare mål.
/
Johansson
nu har det gått en tid. Jag hann läsa lite till i boken och har även frågat en sakkunnig på internationell finansiering. Som Affe skriver är det framförallt I.G Farben, Bosch, Krupp mfl tyska koncerner som stod för substansen och produktiviteten. Naturligtvis större än SEB. Men för att behålla utländskt ägande, inflytande, patent behövdes en annan, oberoende part, nämligen Wallenberg/SEB. Detta kunde de inte ha gjort själva. Och detta är själva poängen med boken, scoopet.
Enligt boken hade 1:a VK för de tyska koncernerna inneburit en rejäl smäll i termer av förlorat ägande och framför allt marknadsandelar (något jag fått konfirmerat), med mycket stora utländska förluster. Läget var inför ett möjligt 2:a VK betydligt värre, men betydligt mer internationellt ägande. Detta skulle inte de tyska koncernerna lida, och såg därför till att en stor skala överföra. Omfattning av detta var inte känt innan Aalders bok och som Affe skriver det amerikanera kände till kunde fått digra följder för Wallenberg om inte kalla kriget räddat dem.
""Konsekvenserna av dessa affärer för Sveriges vidkommande var och är smått otroliga. "
Efterkrigstidens välstånd kan sägas vara överskottet av krigstidens affärer." "
är att dra frukterna av Wallenbergarnas wheelande & dealande under VK2 allt för långt."
På detta kan svaras:
Förutom det kapital och ägarinflytande som tillföll Wallenberg/SEB m fl, så kan ju nämnas den enorma produktionen från företag i Wallenberg sfären i utlandet och framför allt i Sverige.
Enligt uppgifter skall mellan 1/3 och 1/2 av all järnmalm som konsumerades i Tyskland (ett land i världskrig, tänk på den konsumtionen) vara bruten i Sverige. Detta var högkvalitativ järnmalm som tyskarna betalade bra för. Till det kommer SKF, VKF. ASEA osv. Svensk industri gick på högfart under alla krigsåren, direkta effekter och bieffekter av sveriges industri (dvs Wallenberg) tillsammans med en välvillig styrelse och täta förbindelser med de tyska koncernerna och tyska regeringen. De ekonomiska sidorna av att slippa delta i kriget bör också tilläggas.
"Dessutom är Wallenebergarna endast en liten liten liten kugge i det gigantiska ekonomiska spel som spelats sedan innan vk1." I.G. Farben, Bosch etc. hade alla bedrivit sin verskamhet delvis genom cloaking och trixeri och att det ekonomiska krig som utkämpades under vk2 inte är något som är "allmänt känt" är väl för att det är betydligt mindre fartfyllt än böcker och filmer om slag, generaler och allehanda vapen... "
Har är jag tydlig: krig handlar om ekonomi och produktivitet; punkt slut. Slag och generaler är bara en aspekt av större orsaker och hänsyn, orsaker och relationer som vid infallet av 2 VK var globala (och tidsmässig mkt större än ett halvdecenniums krig).
Kraften bakom Tyskland var dess världsledande industri, och hade den känt sig hotad vid ett eventuellt krigsutbrott kan man mycket väl fråga sig om den tillåtit krig. Man kan bara se på hur väl den tyska industrin överlevde 2:a VK, reste sig på rekordfart i den totala förödelsen och kan sägas ha vunnit kriget genom att bli mer inflytelserika. Koncernerna hade betydligt mer långsiktiga mål än de flesta i den tyska nazi-eliten och hade betydligt mer grepp om situationen.
De och säkerligen Wallenbergarna, fann nog de politiska målen såsom intressant endast om de gynnade deras egna, större och långsiktigare mål.
/
Johansson
Re: Stockholms Enskilda Bank
Hej! Har du kvar den här boken? Jag letar efter den och vill nämligen köpa den! Mvh SaraJohansson skrev: ↑16 december 2005, 17:08Hej forum,
jag har läst boken "The art of cloaking ownership" av G. Aalders & C Wiebes, som handlar om bulvanaffärer och kamouflage av tysk ägande strax före och efter 2vk utbrott utförda av Stockholms Enskilda B, Wallenberg och associerade företag. Mängden ägande, kapital och inflytande som i hemlighet "bytte" ägare är svindlande, lika fantastiskt raffinerade är metoderna som användes för dessa byten.
Författarna kommer till slutsatsen att dessa kamouflagemetoder var avgörande för att kunna hålla den tyska industrin flytande under kriget. Avgörande för material- och kanske framför allt för krigsproduktion, något som torde varit avgörande för krigsinsatserna.
Oerhört intressant, känner någon månne till historien? Finns det mer att läsa?
-
Markus Holst
- C Skalman
- Inlägg: 13599
- Blev medlem: 4 september 2006, 15:28
- Ort: Västergötland
- Kontakt:
Re: Stockholms Enskilda Bank
Välkommen till Skalman!
Johansson har inte varit aktiv på forumet på sex år så jag tror inte han kommer att se din fråga.
Johansson har inte varit aktiv på forumet på sex år så jag tror inte han kommer att se din fråga.