Svenska förlängda landningsbanor för amerikanskt bombflyg?
Svenska förlängda landningsbanor för amerikanskt bombflyg?
Det har länge förekommit rykten om att förlängningen av banorna på svenska flygbaser som skedde under femtiotalet och sextiotalet egentligen skedde för att kunna ta emot amerikanska bombplan på återväg från bombningar av Sovjetunionen, i händelse av VK3.. Detta eftersom amerikanskt bombflyg, innnan B-52, inte hade räckvidd nog att ta sig hela vägen fram och tillbaka från East Anglia i ett svep.
Sant eller inte? Någon som vet något mer? Jag har för mig att Wilhelm Agrell har berört ämnet i någon av alla (utmärkta) böcker om den svenska försvarspolitiken under efterkrigstiden, men jag kan inte för mitt liv hitta det och vad han säger om det. Kom att tänka på det när jag läste tråden om kalla-krigs-materiel i Sverige, men frågan meriterar en egen tråd då den inte behandlar militär utrustning specifikt.
Sant eller inte? Någon som vet något mer? Jag har för mig att Wilhelm Agrell har berört ämnet i någon av alla (utmärkta) böcker om den svenska försvarspolitiken under efterkrigstiden, men jag kan inte för mitt liv hitta det och vad han säger om det. Kom att tänka på det när jag läste tråden om kalla-krigs-materiel i Sverige, men frågan meriterar en egen tråd då den inte behandlar militär utrustning specifikt.
Senast redigerad av 1 Sarvi, redigerad totalt 13 gånger.
Re: Svenska förlängda landningsbanor för amerikansk bombflyg
I dagens Svd (pappersvarianten) har de en stor artikel om lagring av stormfällttimmer på en gammal flygbas i Småland, Byholma. Där finns det i en bisats att den troligen är så stor (rak och lång) för att kunna haft möjlighet att ta emot B52. Om det stämmer vet jag däremot inte.Sarvi skrev:Det har länge förekommit rykten om att förlängningen av banorna på svenska flygbaser som skedde under femtiotalet och sextiotalet egentligen skedde för att kunna ta emot amerikanska bombplan på återväg från bombningar av Sovjetunionen, i händelse av VK3.. Detta eftersom amerikanskt bombflyg, innnan B-52, inte hade räckvidd nog att ta sig hela vägen fram och tillbaka från East Anglia i ett svep.
Sant eller inte? Någon som vet något mer? Jag har för mig att Wilhelm Agrell har berört ämnet i någon av alla (utmärkta) böcker om den svenska försvarspolitiken under efterkrigstiden, men jag kan inte för mitt liv hitta det och vad han säger om det. Kom att tänka på det när jag läste tråden om kalla-krigs-materiel i Sverige, men frågan meriterar en egen tråd då den inte behandlar militär utrustning specifikt.
Hittade den på nätet: http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_10109689.asp
- Belisarius
- Medlem
- Inlägg: 5093
- Blev medlem: 26 november 2004, 14:43
- Ort: Utrikes
Precis min reflektion. Och även före B-52 hade väl bombarna gott om räckvidd att ta sig in i Sovjetunionen och tillbaka? Även en gammal B-29 borde ju klara Storbritannien - Ural ToR?Sarvi skrev:Exakt sådana rykten jag pratar om! Fast själva poängen med just B-52 var just att den inte skulle vara beroende av framskjutna Staging och Recovery Bases.
Däremot kan jag tänka mig, om det finns en baktanke bakom de långa banorna, att det skulle gå att ta ned fraktplan. Till skillnad från de lite modernare varianterna behöver ju de stora maskinerna låååånga banor. Praktiskt om man vill landsätta lite folk och annat bös som rullar och skjuter.
En himla intressant fråga!
Är det någon som vet när dessa byggen inleddes?
Var det verkligen så att man förlängde befintliga banor, eller var de så att nybyggda banor blev avsevärt längre än äldre banor?
Själv är jag skeptisk till teorin om att det var för att ta ner amerikanska bombplan i Sverige. Vem skulle serva och tanka dessa plan? Hade vi så mycket flygbränsle att vi kunde bjussa jänkarna på soppa? Skulle verkligen USA bygga sin doktrin på att Sverige skulle vara tillgängligt, och villigt att användas, som landningsbana? Nä, jag är skeptisk.
Argumentet att det var för att ta ner fraktflyg låter inte heller riktigt klokt i mina öron. Banorna skulle ju lika gärna kunna användas av ryssarna för strategiska eller operativa luftlandsättningar.
Är det någon som vet när dessa byggen inleddes?
Var det verkligen så att man förlängde befintliga banor, eller var de så att nybyggda banor blev avsevärt längre än äldre banor?
Själv är jag skeptisk till teorin om att det var för att ta ner amerikanska bombplan i Sverige. Vem skulle serva och tanka dessa plan? Hade vi så mycket flygbränsle att vi kunde bjussa jänkarna på soppa? Skulle verkligen USA bygga sin doktrin på att Sverige skulle vara tillgängligt, och villigt att användas, som landningsbana? Nä, jag är skeptisk.
Argumentet att det var för att ta ner fraktflyg låter inte heller riktigt klokt i mina öron. Banorna skulle ju lika gärna kunna användas av ryssarna för strategiska eller operativa luftlandsättningar.
Teorin om fraktflygplan låter kanske vettigare än bomb/attackflyg. SAC var ju helt lufttankat redan vid den här tiden och knappast intresserade av svenska baser. Vad beträffar det amerikanska fraktflyget på 50-60 talen använde det väl knappast flygplanstyper som inte kunde LANDA på svenska banor även om landingsvikten nog var i högsta laget för den svenska betongen här och där. Start med tomt fpl. borde inte ha erbjudit större svårigheter.
Jag ställer mig tveksam till båda teorierna om att det var för att ta ner amerikanskt flyg. Långa banor kunde lika gärna bli en inkörsport för ryssarna som en möjlighet att få undsättning från Nato, och dessutom fanns det inga garantier för att vi skulle få hjälp från väst.
Vad säger ni om den här teorin? Den är inte särskilt stark, men jag har sett sämre i mina da'r.
Om ryssarna ville slå ut våra flygbaser så måste de lägga bombmattor tvärs eller snett över start- och landningsbanorna. Om banan är tillräckligt lång från början så kommer det alltid att finnas en eller två stumpar av tillräcklig längd kvar.
Vad säger ni om den här teorin? Den är inte särskilt stark, men jag har sett sämre i mina da'r.
Om ryssarna ville slå ut våra flygbaser så måste de lägga bombmattor tvärs eller snett över start- och landningsbanorna. Om banan är tillräckligt lång från början så kommer det alltid att finnas en eller två stumpar av tillräcklig längd kvar.
Någon som borde ha hyfsad koll är freds- och konfliktforskaren Wilhelm Agrell. Många
verkar inte gilla honom eftersom han gärna blir politisk, och bland annat uppmanat
den svenska regeringen att inte stödja USA eftersom de "skapar terrorism" nu enligt
honom (håller förvisso med, men det är ju en annan historia). I hans bok "Svenska
förintelsevapen" nämns förvisso inte B-52:or i samband med svenska baser men i
kapitel elva (Sverig och ytkriget) förs en diskussion kring just flygbaser och
amerikanarnas behov av sådana.
Under slutet av 1940-talet hade USA baser i Mellanöstern, Storbritannien och Japan,
men det behövdes något ännu närmre. Sovjetunionen hade för övrigt samma problem
och de flög ju i stort sett samma bombflygplan också (Tu-4, en kopia av B-29). 1952
skaffade sig USA baser i Norge i Gardemoen och Stavanger. Förvisso hade USA inte
flyg där men de förbereddes för dem, och centralerna bemannades av amerikansk
personal under större delen av 1950-talet.
Jag ställer mig således ganska tveksam till detta rykte, åtminstone Agrell borde under
sin grundliga research ha stött på uppgifterna, men han nämner inte dem såvitt jag
kan se, och dessutom kan man fråga sig varför USA behövde Sverige när de hade
lämpliga landningsbanor i Norge med egen personal.
verkar inte gilla honom eftersom han gärna blir politisk, och bland annat uppmanat
den svenska regeringen att inte stödja USA eftersom de "skapar terrorism" nu enligt
honom (håller förvisso med, men det är ju en annan historia). I hans bok "Svenska
förintelsevapen" nämns förvisso inte B-52:or i samband med svenska baser men i
kapitel elva (Sverig och ytkriget) förs en diskussion kring just flygbaser och
amerikanarnas behov av sådana.
Under slutet av 1940-talet hade USA baser i Mellanöstern, Storbritannien och Japan,
men det behövdes något ännu närmre. Sovjetunionen hade för övrigt samma problem
och de flög ju i stort sett samma bombflygplan också (Tu-4, en kopia av B-29). 1952
skaffade sig USA baser i Norge i Gardemoen och Stavanger. Förvisso hade USA inte
flyg där men de förbereddes för dem, och centralerna bemannades av amerikansk
personal under större delen av 1950-talet.
Jag ställer mig således ganska tveksam till detta rykte, åtminstone Agrell borde under
sin grundliga research ha stött på uppgifterna, men han nämner inte dem såvitt jag
kan se, och dessutom kan man fråga sig varför USA behövde Sverige när de hade
lämpliga landningsbanor i Norge med egen personal.
Tack Mustamato! Nu hittade jag var Agrell skrev om förlängda banor - jag kollade i fel böcker. I Agrells "Svenska förintelsevapen", kapitel 31 - Handlingsfrihet och säkerhetsgarantier nämns fenomenet när Nato:s taktiska flygburna kärnvapen omskrivs, efter att de amerikanska styrkorna baserade i Norge avhandlats:
Det låter ju, jämfört med B-52:or i Småland, som en plausiabel förklaring till en del av den här historien. Är det ingen mer än jag som har hört den?Vilhelm Agrell skrev:Stora delar av det norska flygvapnet var avdelat för s.k. Snowcat-operationer. Dessa hade ingenting med det nordliga klimatet att göra, Snowcat var förkortningen för Support of Nuclear Operations with Conventional Attack. Norskt attack- och spaningsflyg skulle helt enkelt slå upp bräscher i det sovjetiska luftförsvaret och därmed fungera som "dörröppnare" åt det kärnvapenbärande flyget. [...] Från mellersta Norge skulle flygförbanden via Sverige angripa mål i södra Finland och i Baltikum och från Sydnorge skulle angrepp riktas mots södra Östersjöområdet. I den sistnämnda planläggningen ingick inte bara överflygning av svenskt område utan också att återvändande flygplan skulle kunna landa på svenska baser. De anpassningsåtgärder vid en rad svenska flygbaser i Syd- och Mellansverige under 1960-talet som Neutralitetspolitikkommissionen kunde kartlägga har här förmodligen en viktig del av sin förklaring.
Vad hindrar att man placerar bombfällningen i banans riktning? Med anpassade vapen så behövs det inte många träffar i banan för att förstöra dagen för ett startande eller landande plan. Mera intressanta uppgifter från Agrell: "...eftersom Sverige förfogade [i början av sextiotalet] över 75 ordinarie baser och 100 reservvägbaser med sammanlagt ca 250 startbanor skulle det fordra 40 000 flygplanföretag per dygn för att kontinuerligt hålla alla obrukbara" Angående risken för att ryssen skulle genomföra ett kuppöverfall med landande fraktflygplan på krigsbaserna så skulle det, med minimal förvarning för det svenska försvaret, slutat med ett antal brinnande Antonov-vrak på banorna. De flesta krigsflygfält skyddades med b.la värnkanoner bemannade av hemvärnet - och hur svårt är det att köra ut några skördetröskor och gödselspridare och ställa mitt i banan?map385 skrev:Om ryssarna ville slå ut våra flygbaser så måste de lägga bombmattor tvärs eller snett över start- och landningsbanorna.
Nu är inte flygbombning mitt område men vad jag förstår så hade man inte den precisionen vid bombning från hög höjd att man kunde lägga mattan längs med objektet. Risken var helt enkelt för stor att man skulle missa målet helt och hållet. Bättre då att säkert få in ett antal träffar än att chansa på att få in alla men riskera att inte få in en enda. På de svenska beskrivningar jag sett över hur man röjer flygbaser eller järnvägsstationer efter flygbombning så ligger bombmattorna snett över startbanor och bangårdar.Sarvi skrev:Vad hindrar att man placerar bombfällningen i banans riktning?map385 skrev:Om ryssarna ville slå ut våra flygbaser så måste de lägga bombmattor tvärs eller snett över start- och landningsbanorna.
Ditt påpekande om svårigheterna att genomföra en luftlandsättning med flygplan på en bevakad bas är givetvis riktiga. Man vad jag minns från HStorm så trodde man väl att ryssarna skulle inleda med att fälla fallskärmstrupper en bit från banan, dessa skulle slå ut våra bevakningsförband och säkrade banan. Om man utförde ett par sådana operationer kunde man räkna med att åtminstone ta en bana intakt.
1. Säkringsstyrkamap358 skrev:
Ditt påpekande om svårigheterna att genomföra en luftlandsättning med flygplan på en bevakad bas är givetvis riktiga. Man vad jag minns från HStorm så trodde man väl att ryssarna skulle inleda med att fälla fallskärmstrupper en bit från banan, dessa skulle slå ut våra bevakningsförband och säkrade banan. Om man utförde ett par sådana operationer kunde man räkna med att åtminstone ta en bana intakt.
2. Mtrl
3. Huvudstyrkan
Beror ju på var man vill luftlandsätta.Ja77 skrev:På 50-60 talet, hadde verkligen ryssarna något jaktplan med tillräkligt lång (efektiv) räckvid att eskortera eventuela transportplan med fallskärmstrupper?
Med tanke på de allierades P51 Mustang och P47 Thunderbolts förmåga att eskortera bomflyg från Storbrittanien t.o.r. Tyskland under 2.vk torde ryssarna haft förmåga att eskortera sitt flyg från t.ex. Baltikum till Sverige.
- Kapten_Gars
- Medlem
- Inlägg: 3112
- Blev medlem: 6 augusti 2003, 17:20
- Ort: Göteborg
Nu vet jag inte hur det låg till med MIG-15/17 men faktum är att den Sovjetiska förmångan att agera med jakt och attack över Sverige utan baser i Finland&Gotland var begränsad om de inte höll sig till kustområdena och Skåne-Blekinge. Om man inte satte in bombflyg dvs. Dett är iaf vad som sades och demonsterades med exempel under min tid på LVOHS