Probstner skrev:Vem skall bestämma huvudinriktningen då?
Det är regeringen och riksdagen som beslutar om riktlinjer och mål för Statens historiska museer. Verksamhetsgrenar som nämns är bevarande, förmedling och kunskapsuppbyggnad. Exempel på desamma:
Bevarande:
Målet är att förbättra förutsättningarna för samlingarnas långsiktiga bevarande. Arbetet med samlingarna skall bedrivas utifrån en långsiktig policy för insamling och gallring av föremål. Myndigheten skall registrera, dokumentera, digitalisera och vårda samlingarna.
Målet är att samlingarnas sammansättning bättre skall spegla skilda perspektiv, t.ex. kön, klass, kulturell bakgrund och generation. Skilda perspektiv skall också uppmärksammas och prioriteras när det gäller det löpande arbetet med samlingarna.
Förmedling:
Målet är att öka tillgängligheten till samlingarna och nå fler och nya besökare. Samlingarna skall göras tillgängliga i hela landet, t.ex. genom presentationer på Internet, vandringsutställningar, depositioner och utlån. Statens historiska museer skall nå besökare från hela landet. Åtgärder skall vidtas för att öka tillgängligheten för funktionshindrade.
Målet är att vidareutveckla den pedagogiska verksamheten i direkt kontakt med bl.a. skola samt universitet och högskola.
Kunskapsuppbyggnad:
Målet är att Statens historiska museer genom kunskapsuppbyggnad grundad på forskning och i samverkan med andra skall bidra med ny kunskap inom sitt verksamhetsområde. Särskilt avseende skall fästas vid samarbete med universitet och högskolor, skolor och andra museer.
Källa:
Statens historiska museer - Verksamhetsplan för år 2004
Eftersom man nu har en chef som egentligen vill driva ett konstmuseum så plockar han ut de bitar som passar. För det verkar vara det som är grundproblemet - inte att få mer besökare, inte att göra historien mer levande, utan just att han egentligen vill ha ett konstmuseum. Vasamuseet är ett lysande exempel på hur man kan fullgöra sina uppdrag
och göra massorna glada och intresserade, det verkar finnas någon elitistisk uppfattning att man måste välja antingen det ena eller det andra. Där verkar f.ö. Kristian Berg ha valt en tredje väg, där han varken bryr sig om uppdrag eller besökare, för hur många är intresserade av modern konst?
Att sedan få se ett namn som Dick Harrison i styrelsen är extremt förvånande. Jag skulle mycket gärna vilja höra hans kommentar till det hela.
Edit: För två år sedan gick en debatt i Populär Arkeologi, de har samlat inläggen
här.
De fem arkeologerna som sparkades verkar vara huvudnumret, om flummiga konstutställningar har jag inte hittat något men de hade kanske inte börjat vid den tiden.
