Karl XII högmod ledde till hans fall

[CRS]

Min egen teori!
Nu syftade jag förvisso inte på tillfällen då August och Carolus varit nära varandra fysiskt, utan om de gånger då Karl XII helt sonika valde att bortse ifrån vad August företog sig. Låt mig illustrera med det kanske bästa exemplet under hela det polska kriget, nämligen kampanjen i i södra Polen på sommaren 1704 som slutade med stormningen av Lemberg.
Karl XII tågade dit med praktiskt taget hela den svenska armén, en numerär och kvalitativ övermakt av sällan skådat slag gentemot de trupper som August förfogade över. I synnerhet vad gällde kavalleriet förfogade svenskarna över en mycket större beridenhet än sachsarna. Övertaget i hastighet förelåg alltså i svensk favör. Karl XII:s marsch mot Lemberg motiverades av att man hört talas om att August rört sig i området, samt att en rysk kossackarmé skulle vara på väg dit. Talade ryktena sanning skulle man ha en ypperlig chans att stjäla åt sig den halkige kusinen och slutligen få slut på kriget i Polen. Till saken hör givetvis att man tidigare samma sommar lyckats upprätta den svenska marionetten Stanislavs I på den polska tronen. Hans ställning var endast säkrad medelst svenska vapen, och ändå hade han inte givits något större militärt stöd i Warszawa när Karl XII gav sig iväg i spetsen för sin armé. August höll hela tiden reda på vart svenskarna befann sig, och med tanke på de goda underrättelser som svenskarna brukade förskaffa sig om fiendens rörelser vore det märkligt om inte också Karl XII visste var han hade August. Väl komna i riktning Lemberg visade det sig att August tagit till flykten åt nordöst. Han höll på att lirka sig ur greppet. Inte bara innebar detta att man skulle missa honom igen, utan också att Stanislavs regim skulle vara utsatt för ett direkt hot, mot August trupper och utan svenskt stöd. Det måste ha varit uppenbart för alla, såtillvida Karl XII inte plötsligt glömt bort att han upprättat Stanislavs styre. Så vad gjorde Karl XII? Satte efter August och klämde honom mellan sig själv och Warszawa - med all sin övermakt borde han ha kunnat uträtta något av värde? Karl XII fortsatte ned till Lemberg, där han lät storma och brandskatta staden, samt lade de omkringliggande områdena under kontribution. En del oppositionella adelsmän pressades på pengar och fick sina egendomar förstörda. Sedan lät han ... armén vila i ett par veckor. Och sedan, när rapporterna redan inkommit om att August splittrat den svenskvänliga konfederationen, jagat iväg Stanislavs och intagit Warszawa, så satte man efter honom. Man får intrycket att Karl XII lät allt det där hända - för att han inte brydde sig varken om Polen eller detronisationen egentligen. Alternativt var han en stupid general, och det tror jag ingen kan gå med på. Allra sist jag själv.
Så varför gjorde han som han gjorde? Tja, Polen var ett utmärkt slagfält. Det gick att uppbringa tillräckligt med medel för krigsmaskinen där och man hade goda chanser att vinna ett avgörande om man själv kunde bestämma vart det skulle ske. Polen hölls som gisslan för att ryssarna skulle komma och frita det. August fick fortsätta kriget eftersom det skulle inge Sveriges fiender hopp om seger. Polen fick lida så mycket det ville under tiden. Jag tror att det ligger mycket i detta, och är väl egentligen ingen märklig strategi från svensk sida. Karl XII var bekväm, och överskattade möjligen Polens värde i Augusts och Peters ögon. Han trodde säkert t.ex. att de alliansfördrag som förhandlades mellan Polen och Sverige - med udden riktad mot Ryssland - skulle upplevas som ett sådant hot att tsaren skulle komma stormandes till undsättning. Frågan bör också ses ur det för svensk del omöjliga i att bekriga Ryssland från sina egna baltiska provinser. Det skulle vara som att kriga med sig själv, eller som någon vis man sa, att binda hästen vid sin egen gärdsgård.

[Perra]

Ja som du säger drog August åt nordöst, på vägen mot Brest-Litovsk. Mot Lithauen, inte kan man då ana att det skulle utgöra något hot mot Warzawa och Stanislaus. Man antog förstås att August nu bestämt sig för att dels härja i Lithauen en stund, dels åter slinka ur greppet, eftersom det misslyckats med att samla en tillräckligt stor styrka nere vid Lembergtrakten, Steinau som skulle anlända från väst hade skärts av och ägnade resten av året till skrämytslingar med svenskarna kring Posen. Kosackerna under Mazepa som var på väg hade inte dykt upp då August fick höra att svenskarna var på väg, därför var det inte lönt att stanna kvar och med sin fåtaliga styrka möta svenskarna. Karl hoppades ändå att kosackerna skulle dyka up så att man kunde få en pratstund med dem, även om August avvikit. Nu dök förstås inte heller Mazepa upp när han fick nyheterna. Rhensköld lämnades kvar i Jaroslaw för att hålla ett öga på August, men han hade som sagt farit iväg i all hast.Men att han drog mot Lithauen är sannerligen ingen varningssignal att han skulle kasta om kusten så radikalt och helt plötsligt få ett infall av initiativkraft och ta hela Warzawa.

Dessutom, hade Stanislaus önskat få låna 300 000 daler av Karl, en summa han inte hade på hand. Men de kontributioner du nämner och brandskattningen av Lemberg, uppgick till den lämpliga summan av 300 000. Lemberg var en känd fästning som aldrig intagits, och den måste tett sig lockande för en sådan äregirig man som karl, särskilt då inget annat fanns att göra i trakterna och August tydligen dragit åt annat ofarligt håll. Man kan också betänka, att Karl X Gustav endast nått till Jaroslaw på sina marcher, skulle karl nu gå ner till Lemberg och inta denna egentligen värdelösa men kända fästning, skulle han bräcka farfadern på sätt och vis. Det kan ha varit en drivkraft. Nu var inte fästningen nämnvärt svår att inta, kungen tog den endast med hjälp av dragonerna, övriga armén hade ännu inte ens anlänt. Den plundring som höll på att dras igång hejdades snabbt av Karl, istället samlade han alltså in pengar för att understödja Stanislaus, så att han glömt av honom kan knappast sägas. Denne var för övrigt i skriande behov av pengar. När det visade sig att August intagit Warzawa kom det som en chock, snart tillsammans med en annan chock, nämligen Narvas fall.

August hade sina största anhängare i Volhynien, den sydöstra delen och mest avlägsna delen av landet. Om man nu kunde sprida lite propaganda för Stanislaus här så var det bara bra. Snart anlände han ju själv också då han tvingats fly Warzawa. Då bugade traktens adelsherrar och försäkrade sin eviga trohet, samt mottog från sin nye kung med glädje hälften av den summa på 300 000 som de tvingats avstå från.

August hade hoppats att kungen tänkte stanna kvar över vintern i Lemberg som hade ganska feta nejder runt omkring. Detta gjorde inte kungen, utan satte av mot Warzawa så snart Stanislaus hyllats i denna avkrok...mot august för att försöka få honom fast i någon slags fälla.

[Kapten_Gars]

CRS och Perra,
Har ni något emot att jag flyttar över er intressanta diskusion om Karl, August och Polen till en egen tråd? Jag tycker den är värd det och den blir också lättare att hitta för andra på det viset.
Mvh
Daniel

[Perra]

För min del är det okej. Gör så.

[Konteramiral]

I en bok jag har läst ville Karl ha fred men skulle bara ge tillbaka lite innan han drog sig tillbaka det var därför han anföll Danmark(Norge).
Han ville antagligen framstå som en vinnare innan han slutade "arbeta" som krigskung.

[Sarvi]

Vad hände? Sköldpaddan.nu hade skrivit ett meterlångt inlägg där han gick i närkamp med sina antagonister, och som slutord tog han sitt avsked från Skalman. Har moderator varit framme?

[Kapten_Gars]

Ja, moderatorn (dvs jag) har varit framme och tagit bort ett inlägg som inte följde forumets regler på flera punkter trots uppmaningar om detta.

[zyx83]

det var ju lite tråkigt med sköldpaddan....har han försvunnit nu?....det är inte lätt att sticka ut hajkan här bland allt kunigt folk men....

[Perra]

Han funderade inte mycket över sin egen delaktighet i att det blev som det blev. Han påstod att han påtrycktes åsikter han inte hade, men var själv inte dålig på att tilldela folk åsikter han tyckte de verkade ha.

Nu lägger jag ner det om det.

[CRS]

Ja som du säger drog August åt nordöst, på vägen mot Brest-Litovsk. Mot Lithauen, inte kan man då ana att det skulle utgöra något hot mot Warzawa och Stanislaus. Man antog förstås att August nu bestämt sig för att dels härja i Lithauen en stund, dels åter slinka ur greppet, eftersom det misslyckats med att samla en tillräckligt stor styrka nere vid Lembergtrakten, Steinau som skulle anlända från väst hade skärts av och ägnade resten av året till skrämytslingar med svenskarna kring Posen. Kosackerna under Mazepa som var på väg hade inte dykt upp då August fick höra att svenskarna var på väg, därför var det inte lönt att stanna kvar och med sin fåtaliga styrka möta svenskarna. Karl hoppades ändå att kosackerna skulle dyka up så att man kunde få en pratstund med dem, även om August avvikit. Nu dök förstås inte heller Mazepa upp när han fick nyheterna. Rhensköld lämnades kvar i Jaroslaw för att hålla ett öga på August, men han hade som sagt farit iväg i all hast.Men att han drog mot Lithauen är sannerligen ingen varningssignal att han skulle kasta om kusten så radikalt och helt plötsligt få ett infall av initiativkraft och ta hela Warzawa.

Dessutom, hade Stanislaus önskat få låna 300 000 daler av Karl, en summa han inte hade på hand. Men de kontributioner du nämner och brandskattningen av Lemberg, uppgick till den lämpliga summan av 300 000. Lemberg var en känd fästning som aldrig intagits, och den måste tett sig lockande för en sådan äregirig man som karl, särskilt då inget annat fanns att göra i trakterna och August tydligen dragit åt annat ofarligt håll. Man kan också betänka, att Karl X Gustav endast nått till Jaroslaw på sina marcher, skulle karl nu gå ner till Lemberg och inta denna egentligen värdelösa men kända fästning, skulle han bräcka farfadern på sätt och vis. Det kan ha varit en drivkraft. Nu var inte fästningen nämnvärt svår att inta, kungen tog den endast med hjälp av dragonerna, övriga armén hade ännu inte ens anlänt. Den plundring som höll på att dras igång hejdades snabbt av Karl, istället samlade han alltså in pengar för att understödja Stanislaus, så att han glömt av honom kan knappast sägas. Denne var för övrigt i skriande behov av pengar. När det visade sig att August intagit Warzawa kom det som en chock, snart tillsammans med en annan chock, nämligen Narvas fall.

August hade sina största anhängare i Volhynien, den sydöstra delen och mest avlägsna delen av landet. Om man nu kunde sprida lite propaganda för Stanislaus här så var det bara bra. Snart anlände han ju själv också då han tvingats fly Warzawa. Då bugade traktens adelsherrar och försäkrade sin eviga trohet, samt mottog från sin nye kung med glädje hälften av den summa på 300 000 som de tvingats avstå från.

August hade hoppats att kungen tänkte stanna kvar över vintern i Lemberg som hade ganska feta nejder runt omkring. Detta gjorde inte kungen, utan satte av mot Warzawa så snart Stanislaus hyllats i denna avkrok...mot august för att försöka få honom fast i någon slags fälla.

Om man vill kan man visserligen läsa händelseförloppet såsom du redogjort för det ovan. Därmed måste man dock också kasta en mycket mörk skugga över Karl XII. Att han lät August, med en numerärt underlägsen armé, "avvika" och sedan överraska honom så fatalt, medan han ännu samlade in furage och kontanter i Galizien, torde i sådana fall tala emot det annars vedertagna faktumet att Karl XII var en duktig militär med slipat strategiskt sinne. August "fint", av Carl von Rosen kallat ett av krigets mest vackert genomförda manövrar, torde i sådana fall krympa hjälten ansenliga nummer. Inte bara var det i så fall vårdslöst av kungen att låta August operera utan noggrannare övervakning, han måste även ha varit ovanligt godtycklig för sina krigsmål och utpräglat stupid i sammanhanget. Det är inte den bilden jag har fått av Karl XII, bland annat genom att läsa hans korrespondens med C G Rehnskiöld och M Stenbock. Jag tror inte heller att bilden motsvarar den som så många andra svenskar håller för helig när det gäller Karl XII, inte minst på detta forum. Lembergoperationen var en ren och skär plundringskampanj, igångsatt för att berika armén och föda trupperna i områden som tidigare förskonats. August närvaro i söder gav Karl XII det perfekta motivet att dra dit. Ett bevis för detta är om inte annat det ganska märkliga sätt som "klappjakten" på August på hösten 1704 började: endast långsamt bröt armén upp, och endast genom en omsorgsfull plundrings- och brandskattningskampanj blev det någon vidare fart på utryckningen. Jag tror man misstar sig i stora mått om man i Karl XII:s polska krig endast vill se detronisation och "ädla" syften.

[CRS]

CRS och Perra,
Har ni något emot att jag flyttar över er intressanta diskusion om Karl, August och Polen till en egen tråd? Jag tycker den är värd det och den blir också lättare att hitta för andra på det viset.
Mvh
Daniel

Låter kanon!

[Perra]

Att karl XII var en gigantisk strateg har jag aldrig sagt eller inbillat mig. Dock förstår jag inte varför man måste anses stupid
för att man i början av 1700-talet inte kan ha fullständig överblick på en samling människor, han hade ingen gps precis. Inte heller var han tankeläsare och kunde därför inte räkna ut vad August skulle ta sig för. August opererade väl inte sällan utan att man visste var han var. Vårdslöst är lätt att kalla det i efterhand, eftersom det gick som det gick med Warzawa, som snart återtogs. Att man gödde trupperna i denna del av landet kan knappast ses som något dumt, att ständigt jaga går inte heller, självklart tog man tillfället i akt och fylldepå förråd, mat och pengar. Det är du som säger att karl XII skulle vara utpräglat stupid för att han inte i all hast lät armén kasta sig efter August vid detta tillfälle...sanningen behöver inte alls vara så, min åsikt är som du kanske gissar inte så heller. Jag har inte sagt att det rådde någon "klappjakt" hösten 1704, men man stannade heller inte över vintern vilket man skulle kunnat göra om det är som du säger. Saken är nu den, att du har bestämt dig för din uppfattning, och kommer garanterat inte att ändra den en milimeter oavsett vad jag skulle säga. Jag i min tur menar inte att allt var ett enda stor ädelt företag, mycket oädelt förekom sannerligen i kölvattnen, mycket onödigt tidsspill kan också tyckas, men avsättningen var målet. Ädelt eller inte.

[CRS]

Att karl XII var en gigantisk strateg har jag aldrig sagt eller inbillat mig. Dock förstår jag inte varför man måste anses stupid
för att man i början av 1700-talet inte kan ha fullständig överblick på en samling människor, han hade ingen gps precis. Inte heller var han tankeläsare och kunde därför inte räkna ut vad August skulle ta sig för. August opererade väl inte sällan utan att man visste var han var. Vårdslöst är lätt att kalla det i efterhand, eftersom det gick som det gick med Warzawa, som snart återtogs. Att man gödde trupperna i denna del av landet kan knappast ses som något dumt, att ständigt jaga går inte heller, självklart tog man tillfället i akt och fylldepå förråd, mat och pengar. Det är du som säger att karl XII skulle vara utpräglat stupid för att han inte i all hast lät armén kasta sig efter August vid detta tillfälle...sanningen behöver inte alls vara så, min åsikt är som du kanske gissar inte så heller. Jag har inte sagt att det rådde någon "klappjakt" hösten 1704, men man stannade heller inte över vintern vilket man skulle kunnat göra om det är som du säger. Saken är nu den, att du har bestämt dig för din uppfattning, och kommer garanterat inte att ändra den en milimeter oavsett vad jag skulle säga. Jag i min tur menar inte att allt var ett enda stor ädelt företag, mycket oädelt förekom sannerligen i kölvattnen, mycket onödigt tidsspill kan också tyckas, men avsättningen var målet. Ädelt eller inte.

Till att börja med. Ta inget personligt, Perra. Du behöver inte se det jag skriver som ett angrepp mot dig.

Vi kan väl försöka reda ut två saker när vi talar om denna krigsfas av kampanjerna 1704. För det första: på vilket sätt ingick Lembergoperationen i detronisationskriget? Sett till sitt resultat skadade den endast Karl XII:s syften, om nu dessa verkligen var att avsätta August och upprätta en svenskvänlig polsk regim. Först och främst därför att svenskarna försummade att få fast August armé - medvetet eller ej - men också p.g.a. att man så till den grad underlåtit att beskydda den nya regimen under Stanislavs att denna splittrades vid första åsynen av Augusts armé. Två jättelika "misstag". För det andra: hur väl kunde Karl XII känna till August rörelser? Tja, av vad vi vet om underrättelseverksamheten i övrigt borde det inte ha varit så svårt att hålla koll på armén som August drog omkring med. Den var ganska otymplig och svenskarna ägde som sagt en betydande övermakt i rytteri, ett faktum som vanligtvis gjorde att karolinerna kunde förekomma sina fiender i fält (tänk t.ex. på Pultuskoperationen 1703). Karl XII hade i vanliga fall mycket god uppsikt över krigshändelserna. Visst, han kunde inte känna till varje skvadron eller kompani av fienden, men det var i princip omöjligt för en större kår eller armé att gömma sig. Ville Karl XII veta vad August gjorde, och han ägde trots allt en armé av sådan storlek att den måste ha uppfattats som ett direkt hot mot den av svenskarna upprättade regimen i Warszawa, så kunde han veta det. Det hade inte varit svårt att detachera en större avdelning att förfölja August på håll. Detta hade säkerligen förhindrat denne från så vågade företag som att bege sig direkt till Warszawa. Vi ska också minnas att det enda som stod emellan Warszawa och August stridskrafter i väster, under Schulenburg och Patkull, var en tapper liten svensk besättning på fästet Posen som mot alla odds lyckades hålla fienden stången. Hade Posen fallit hade Warszawa varit lika utsatt från detta håll, och därför blir det ganska svårt att begripa varför Karl XII nödvändigtvis måste ha med sig hela huvudhären ned till Lemberg.

[CRS]

Vi kan ju ställa den uppenbara frågan: vilken av städerna Warszawa och Lemberg var viktigast för det svenska krigsmålet, dvs Augusts avsättning? Vilken strategisk betydelse hade Lemberg? Hur motiverades den totala avsaknaden av försvar för Warszawakonfederationen?
När August ryckte av mot nordöst utgjorde detta ett direkt hot mot den nya svenskvänliga regimen och borde ha orsakat ett motdrag från svenskarnas sida, t.ex. en nordlig rörelse av Rehnskiölds armé, som var god nog att förhindra August intagandet av den polska huvudstaden. För de svenska krigsmålen var givetvis Warszawa av högsta prioritet, dvs om krigsmålen verkligen var att detronisera August. Därför blir det oerhört svårt att finna någon som helst logik i detta skede av kriget. Karl XII saknade heller inte uppgifter om Augusts rörelser. Både Rehnskiöld och Stenbock försåg honom inledningsvis med rapporter. Mest besynnerligt är dock att Karl XII heller inte lyssnade på larmropen från sina män i Warszawa. Horn hade skrivit till honom i god tid:

"Här är ett ryckte, som om Saxerna i Stor Påhlen gifwa sig neder åth Preussen, och Konung August tager dhen wägen åth Lublijn, i dhen tankan att gåå till Preussen, att dher Conjungera sig medh hela sin force, hotandes att willia insultera Warschau en passant, men iag tröstar dhem dher medh att dhet medh gudz hielp intet lärer haa någon nödh, emedan E. K. M:t, som kan marchera så wäl som någon, lär wäl föllia honom så på hälarna, att han lär glömma att incommodera dhenna orten."

Redan i början av sommaren hade Horn och Wachschlager i princip genomskådat Augusts avsikter, och det är kusligt hur väl deras föraningar stämmer in med vad som sedan hände:

"H:r Cardinalen berättade, huru den afsatte konungen nu grepo till de yttersta medel, han kunde uptänkja till at förhindra walet. Han läto befästa Sandomir och anstälte sig, som wille han sig där fast sättia, men sökte i siälfwa wärket allenast därmed at låcka H:r Generalen Rheenschiöld dijt efter sig, på det, sedan han där lemnat denne sitt infanteri att nappas med, kunde han siälf i medlertid med sitt rytteri och alle de Polackar han öfwerkommo, stiäla sig hijt utföre åt Warschau till at bryta walet, och kasta Confoederationen öfwer ända."

Man måste, som en god historiker också gjort, ställa sig mycket frågande till Lembergtåget.
"Hvad Carl XII än företog sig under detta fälttåg, var det af största vigt att ej blottställa Warszawa. Warszawa måste under alla förhållanden skyddas. Konung Stanislaus' ställning var ej stark. Intagandet och besättandet af hans hufvudstad med den afsatte konungens trupper kunde ej annat än på det mest betänkliga sätt rubba förtroendet till honom inom landet och göra ett mycket dåligt intryck i utlandet. Något sådant måste under alla förhållanden förhindras."

[Ben]

Möjligen kan man inflika att fler än denne "gode historiker" har ägnat sig åt Lembergsfälttåget. Och även framkastat andra tolkningar av orsakerna bakom det.