Ludwik Fleck är rätt!Bagheera skrev:Fleck?
Är inte dessa begrepp mer eller mindre synonyma med Kuhn´s term paradigm?
I förordet till sin bok om De vetenskapliga revolutionernas struktur ger Kuhn ett kort men tydligt erkännande åt Fleck som en av sina viktigaste föregångare:Även om det är Kuhns term "paradigm" - eller "disciplinär matris", som han också kallat det - som fått störst genomslag i vardagsspråket, så har Fleck och hans begrepp tankestil och tankekollektiv under de senaste decennierna också blivit uppmärksammade, och hans bok från 1935 översattes 1997 till svenska med titeln Uppkomsten och utvecklingen av ett vetenskapligt faktum. Inledning till läran om tankestil och tankekollektiv.Thomas Kuhn skrev:Det är den sortens närmast slumpmässiga undersökningar som Society of Fellows tillåter, och det är bara genom en sådan som jag kunde kommit i kontakt med Ludwig Flecks nästan okända monografi: Entstehung unt Entwicklung einer wissenschaftlichen Tatsache (Basel 1935), ett arbete som föregriper många av mina egna idéer. Tillsammans med en anmärkning från en annan Junior Fellow, Francis X. Sutton, fick Flecks arbete mig att förstå att dessa idéer behöver relateras till de vetenskapliga samfundens sociologi. Fast läsaren kommer att finna få referenser vare sig till dessa arbeten eller de samtal jag redogör för nedan står jag i tacksamhetsskuld till dem på flera sätt än jag nu vare sig kan bedöma eller redogöra för.
Det finns likheter mellan de två, förmodligen till stor del av det skäl att Kuhn helt enkelt inspirerats av Fleck. De kritiserar bägge den positivistiska vetenskapssyn som ser vetenskapens objekt som en uppsättning självständigt existerande "fakta" som gradvis kartläggs av "de stora upptäckarna", och framhåller i stället forskningen/tänkandet som en kollektiv och social process i en viss historisk situation. I vetenskapssamhället skolas forskaren in i ett visst tänkande baserat på gemensamma metafysiska antaganden, en gemensam begreppsapparat, en viss vedertagen metod etc., och detta kommer ofrånkomligen att prägla hennes "eget" tänkande och forskande. "Vi tittar med våra egna ögon men ser med samhällets", framhåller Fleck.
Men till de skillnader som gör att många vetenskapshistoriker börjat framhålla föregångaren Fleck på den mer kände Kuhns bekostnad hör att Flecks begrepp uppfattas som mer flexibla och nyanserade. Kuhns "paradigm" har främst avseende på vetenskapssamhället i snäv mening, och är bristfälligt när det gäller att förklara de förändringar i tänkandet som trots allt sker. Kuhn försöker ju hantera detta genom att hävda att ett visst paradigm med tiden alltid drabbas av allt fler anomalier, sådant som inte passar in i systemet, och därmed råkar i kris - för att sedermera ersättas av ett nytt, lika monolitiskt avgränsat paradigm. Fleck däremot är mer intresserad av det mänskliga tänkandets generellt sociala karaktär, och begränsar sig inte enbart till vetenskapssamhället (även om det är därifrån han som läkare och forskare hämtar sina exempel). "Vetenskaparen" är inte uteslutande fånge i ett enda rådande paradigm på sitt eget snäva vetenskapsfält, utan tillhör liksom alla människor samtidigt flera olika tankekollektiv, även om vart och ett av dessa präglas av en viss gemensam tankestil. En kemist, t.ex., ingår i ett visst tankekollektiv i sin yrkesmässiga vetenskapliga verksamhet, men i andra tankekollektiv som t.ex. förälder, filatelist eller folkpartist. I vissa sammanhang är vi esoteriskt "invigda", i andra (och oftast) är vi exoteriska "hangarounds". En poäng hos Fleck är då att tänkande - inklusive nya vetenskapliga fakta - uppstår i ständiga möten och krockar mellan tankestilar från olika tankekollektiv, utan att fördenskull vara avsedda. Ord och begrepp från ett visst tankekollektiv kan få en ny innebörd när de upptas av ett annat tankekollektiv med en annan tankestil, och detta sker kontinuerligt i vardagen och inte bara under vissa dramatiska/traumatiska "kriser".
Ludwik Fleck (1886-1961) är för övrigt intressant även genom sitt biografiska livsöde - det skall rentav ha gjorts en brittisk TV-film om hans liv. Han var verksam som läkare och mikrobiolog i den galiziska staden Lwów, och efter tyskarnas erövring av staden 1941 blev han föreståndare för det bakteriologiska laboratoriet vid det judiska sjukhuset i stadens ghetto där han utvecklade ett diagnostiskt test för tyfus liksom ett vaccin mot sjukdomen, vilket den tyska armén drog nytta av. Senare tvingades han framställa vaccinet som fånge i Auschwitz och senare Buchenwald. Efter kriget blev han professor i medicin i Polen 1947 och medlem av den polska vetenskapsakademien 1954. I Uppkomsten och utvecklingen av ett vetenskapligt faktum gör han en vetenskapshistorisk studie av sjukdomen syfilis och den diagnostiska metoden "Wassermanreaktionen", ett "vetenskapligt faktum" vilket han följdriktigt inte kopplar till någon snillrik individuell "upptäckt" i modern tid utan till kollektivt förmedlade resonemang som rentav går tillbaka på medeltida tankestilar kring "dåligt blod".
Frågan till Bagheera!
