Varje land/ imperium klarade av att försörja sin egen befolkning med mat och livets nödtorft och sin armé med soldater, vapen och ammunition. Idag klarar de inte det. (Ekonomin 1914 var inte liberal, men varför kan vi ta i en annan diskussion). På lång sikt klarade länderna inte av detta under 1vk. Därför slog blockaden så oerhört hårt mot Tyskland.Även inför VK I var länderna ömsesidigt beroende av varandra. Egentligen är inte världshandeln sett ur omsatta penningmedel så hemskt olik idag mot år 1914. Vi vill gärna tro det. Men det är inte sant. Däremot är spridningen i typ kontonummer där pengar strömmar in och ut större idag. Ekonomin var inte merkantilistisk före VK I, snarare mycket liberal, däremot dominerades världen av det engelska imperiet som var ett formellt imperium med hegemoni som dock var i dalande på grund av kraftigt sjunkande produktivitet i förhållande till bland annat Tyskland.
Jag vill inte ha teorier, jag vill ha exempel.När det gäller att demokratier inte startar krig med varandra så är det en lögn och en myt. Democracies at War är en bra amerikansk bok om just denna föreställning. Krasst skulle man kunna säga så här. "Om folket vill ha krig, då blir det krig." Det är demokrati. Emmanuel Todd m fl pekar även på ett annat problem. Västerländska demokratier börjar likna oligarkier och ingen har hört någon säga "evig oligarkisk fred".
Handelskriget pågår ständigt. Militärt krig mellan de ekonomiska supermakterna - omöjligt.Kriget kan stå för dörren. Hur det utkämpas är i så fall en annan fråga. Kanske kommer det att utkämpas ekonomiskt istället för militärt.
Du ska få ett praktiskt exempel. Om vi antar att Kina och USA - som är det närmaste exemplet - skulle råka i luven på varandra och starta krig mot varandra. Vad är det första Kina gör då? Jo de lägger ut en heltäckande bombmatta över vissa ställen på Taiwan. Så står USA i princip utan nytillverkade datorer under ett halvårs tid.
