Skrönor och vandringssägner

Tillägnad vår saknade medlem varjag
Användarvisningsbild
Andreas Wien
Medlem
Inlägg: 758
Blev medlem: 23 mars 2002, 19:09
Ort: Wien, Österrike

Inlägg av Andreas Wien » 4 juni 2002, 22:29

John T skrev:Sen finns det det versionen att "FOA har sagt att mitt förband kommer att överleva i exaxt 7.32 sekunder" varvid någon annan snabbt svarar "vi skulle minsann ha överlevt i 4.2 sekunder"

FOA dementerar att man någonsin har räknat i dom termerna på förbands överlevnad.
Jag hörde ett utalanade i lumpen som löd: "Attackdykare lever bara 40 sekunder i strid"

Kan man även klassificera i ovan nämnda myter...

Mvh Andreas Wien

Användarvisningsbild
Relay
Medlem
Inlägg: 400
Blev medlem: 24 mars 2002, 19:01
Ort: Dackeland

missat???

Inlägg av Relay » 4 juni 2002, 23:28

N verkar ha missat alla dessa myter om Japanska soldater som titt som tätt dyker upp från sydostasiens djungler 50 år efter att kriget slutade.

För det måste väl ändå vara myter det där :? :? :? :?

Användarvisningsbild
Hans Rosenberg
Medlem
Inlägg: 152
Blev medlem: 24 mars 2002, 20:43
Ort: Stockholm

Inlägg av Hans Rosenberg » 5 juni 2002, 01:08

Faktiskt inte; jag kan rekommendera löjtnant Hiroo Onodas berättelse om hur han spenderade 30 år på en ö i Filippinerna i tron att andra världskriget fortfarande pågick. Först på våren 1974 lyckades man övertala honom att ge upp, efter att i åratal förgäves försökt fånga honom. En av hans kamrater dog ett halvår (har jag för mig) tidigare i strid med filippinsk polis.

Boken (Kapitulera? Aldrig! Mitt trettioåriga krig / No Surrender - My Thirty-Year War) finns bl a på amazon.com:

http://www.amazon.com/exec/obidos/ASIN/ ... 04-7811103

Jonas S
Tidigare medlem
Inlägg: 158
Blev medlem: 25 mars 2002, 12:49

Inlägg av Jonas S » 5 juni 2002, 11:08

Dessa kvarblivande japaner diskuterades på det gamla forat. Jag har försökt leta efter inläggen där, men har inte lyckats ännu. Jag återkommer om jag hittar det.

Användarvisningsbild
Mikael Eklund
Medlem
Inlägg: 225
Blev medlem: 10 april 2002, 15:21
Ort: Stockholm

Inlägg av Mikael Eklund » 5 juni 2002, 11:20

Vad jag vet så har man aldrig räknat per sekund hur länge någon trupp skall överleva i strid. Däremot har man räknat med procent. Pansar skytte soldater skulle förlora c:a 40 % av sin trupp vi ett eldöverfall. Speciellt då man fortfarande använde sig av "framåt, gå på, march " när jag gjorde lumpen. Samma gällde den trupp typ som jag tillhörde. Beräkningarna där påstod att om vi bara fixade 4-5 T-72:or så skulle vi "gå med vinst" rent ekonomiskt. Även om så hela kompaniet försvann. Detta var slutpläderingen från våra befäl på P-10.

Micke

Användarvisningsbild
Mats
Medlem
Inlägg: 699
Blev medlem: 24 mars 2002, 17:23
Ort: Sundbyberg
Kontakt:

Inlägg av Mats » 5 juni 2002, 13:18

Mikael Eklund skrev:Samma gällde den trupp typ som jag tillhörde. Beräkningarna där påstod att om vi bara fixade 4-5 T-72:or så skulle vi "gå med vinst" rent ekonomiskt. Även om så hela kompaniet försvann. Detta var slutpläderingen från våra befäl på P-10.
Gjorde du GU som pansarskyttesoldat och skulle slå ut stridsvagnar? Med vad? När jag låg på P10 var det "bakåt" som gällde om vi stötte på stridsvagnar. Vi hade inget som bet på dom. :(

(När gjorde du GU och vilka befäl hade du?)

ehrnborn
Medlem
Inlägg: 55
Blev medlem: 3 juni 2002, 23:07
Ort: Stockholm

Inlägg av ehrnborn » 5 juni 2002, 13:29

Mats skrev:Gjorde du GU som pansarskyttesoldat och skulle slå ut stridsvagnar? Med vad? När jag låg på P10 var det "bakåt" som gällde om vi stötte på stridsvagnar. Vi hade inget som bet på dom. :(
Men ni hade väl stridsvagnsminor och minst ett grg?

Lasse
Medlem
Inlägg: 1541
Blev medlem: 26 mars 2002, 16:03
Ort: Sthml

Inlägg av Lasse » 5 juni 2002, 14:21

Har hört en skröna som jag tycker låter lite otrolig, jo att under ww2 så skulle ett brittiskt fartyg som hade bordats av tyskarna eller något sånt och det var en massa män som var inlåsta i undre delen av båten, och tyskarna sänkte båten när dom var inlåsta, men när alla britter trodde att dom var döds dömda så, gick fartyget av på mitten och britterna flöt upp i en gigantisk luftbubbla.

Användarvisningsbild
Johan Elisson
Medlem
Inlägg: 3530
Blev medlem: 23 mars 2002, 17:58
Ort: Rikets värn i väst.

Inlägg av Johan Elisson » 5 juni 2002, 14:46

Vad jag vet så har man aldrig räknat per sekund hur länge någon trupp skall överleva i strid.
Stämmer det inte att en soldat i Stalingrad i genomsnitt hade en livslängd på 24 timmar?

/Johan

ehrnborn
Medlem
Inlägg: 55
Blev medlem: 3 juni 2002, 23:07
Ort: Stockholm

Inlägg av ehrnborn » 5 juni 2002, 15:00

Johan

24 timmar låter nästan lite väl mycket om man tänker på ryssarna. Det var inte så många som levde så länge när dom väl landsatts på stranden. Å andra sidan så får man ju se det som ett genomsnitt som du säger :)

Användarvisningsbild
Olof Larsson
Medlem
Inlägg: 1741
Blev medlem: 25 mars 2002, 19:08
Ort: Sverige

Inlägg av Olof Larsson » 5 juni 2002, 15:10

JohnT skrev:
Sen finns det det versionen att "FOA har sagt att mitt förband kommer att överleva i exaxt 7.32 sekunder" varvid någon annan snabbt svarar "vi skulle minsann ha överlevt i 4.2 sekunder"

FOA dementerar att man någonsin har räknat i dom termerna på förbands överlevnad.
Som sagt lär sådana beräkningar ej ha gjorts. Dessutom är strid en definitionsfråga. Om "jag" med min pluton gör omfattning på fienden längs en svacka utan att utsättas för eller utsätta någon för eld, samtidigt som resten av kompaniet är i strid, är då jag i strid? Om "min" vagn är i strid med akan och "mina" soldater är nedluckade, är då soldaterna i strid? Om "jag" skjuter ut en fientlig vagn med akan utan att fienden hinner skjuta tillbaka, är "jag" då i strid, eller är striden den tid det tar för pilen att nå fram, eller måhända från det att "jag" beordrar föraren att köra in i eldställning tills det att "vi" har kört i skydd igen?
Vissa förband som t.ex. attackdykare skall inte bedriva eldstrid. Hamnar de i eldstrid så har något gått fel. De skall bedriva spaning och sabotage. Samma sak kan sägas om jägarsoldater.

Det är helt enkelt så att det är svårt att definera när man är i strid och vissa förband skall överhuvudtaget inte hamna i eldstrid. Att dom sedan kanske inte klarar sig särskillt bra i en eventuell eldstrid är en annat femma.
Mikael Eklund skrev:
Vad jag vet så har man aldrig räknat per sekund hur länge någon trupp skall överleva i strid. Däremot har man räknat med procent. Pansar skytte soldater skulle förlora c:a 40 % av sin trupp vi ett eldöverfall. Speciellt då man fortfarande använde sig av "framåt, gå på, march " när jag gjorde lumpen. Samma gällde den trupp typ som jag tillhörde. Beräkningarna där påstod att om vi bara fixade 4-5 T-72:or så skulle vi "gå med vinst" rent ekonomiskt. Även om så hela kompaniet försvann. Detta var slutpläderingen från våra befäl på P-10.
Mats skrev:
Gjorde du GU som pansarskyttesoldat och skulle slå ut stridsvagnar? Med vad? När jag låg på P10 var det "bakåt" som gällde om vi stötte på stridsvagnar. Vi hade inget som bet på dom.
Nu vet jag inte när ni gjorde lumpen. Men jag förutsätter att ni hade kombinationen Pbv-302/Grg/Pskott 86/minor samt ev. Pvrb 56.
Vi tänker oss att fienden strider med kombinationen T-80/BMP-2.
Ni har då verkan på T-80 i alla attityder med pvrb och minor, samt i sida med grg och pskott. På BMP-2 har ni verkan i alla attityder med alla vapen utom Pbv-302 (frontpansaret på BMP-2 sluttar för kraftigt, vilket ger avglidning) och verkan i sida med PBV-302.

Sverige är till största delen täckt av skog (60-70% tror jag), och en stor del utgörs av sjöar och vattendrag (c:a 10%). Resten är fjäll (c:a 10%), öppen terräng och bebyggelse. En stor del av pansarförbandens strid skulle i ett krig mot "grannen" stå i betäckt, småbruten och bebyggd terräng.

Detta är terräng som gynnar uppdragstaktik, flexibelt agerande, förmåga att uppträda i mindre förband, god observationsförmåga framförallt på korta avstånd, förmåga att agera i kuperad terräng (god förmåga att dumpa pjäsen), minstrid och försvars/fördröjningsstrid.
Kraftigt frontalt skydd är av mindre betydelse eftersom flankerande eld är lätt att uppnå.

Detta är alla saker som gynnar den svenska armén. Ryska vagnar som BMP måste i allmänhet för att kunna rikta pjäsen tillräckligt lågt ta eldställning i framåtlut vilket dels exponerar hela vagnen, dels gör att effekten av pansarets lutning reduceras. En PBV-302 kan å andra sidan ta eldställning på ett sådant sätt att bara den lilla vapenhuven synns, vilket gör vagnen till ett snudd på omöjligt mål.

Vad gäller observationsförmåga på korta avstånd är sovjetiska vagnar med svenska mått katastrofalt dåliga.

Jag är av den övertygelsen att ett PBV-302 kompani med svenska soldater i "normalsvensk" terräng skulle kunna få stopp på ett sovjetiskt stridsvagnskompani med jämförbara förluster på bägge sidor.

Ett Stridsfordon 9040 kompani skulle under samma förutsättningar tack vare sin kraftigare akan som har kapasitet att slå ut T-80 i sida och sin högre rörlighet (jämfört PBV-302 och T-80) kunna utgå som segrare.

Ett Pbv-302 kompani mot ett BMP-2 kompani skulle bli en klar seger för svenskarna och i fallet Strf 9040 mot BMP-2 så skulle jag inte bli förvånad om Strf 9040 förbandet gick ur striden utan förluster.

Lasse
Medlem
Inlägg: 1541
Blev medlem: 26 mars 2002, 16:03
Ort: Sthml

Inlägg av Lasse » 5 juni 2002, 18:14

Vet inte om det är en skröna eller inte men under ww2 så skulle någon japanska som var född i usa ha sjungit i japan för de amerikanska soldaterna, så att de skulle få hemlångtan och ge upp.
Låter kanske lite otroligt.

Användarvisningsbild
subskipper
Medlem
Inlägg: 1226
Blev medlem: 23 mars 2002, 16:30
Ort: Örebro (Äntligen hemma igen)

Inlägg av subskipper » 5 juni 2002, 20:04

Ni tänker säkert på "Tokyo Rose" som amerikanerna kallade henne. Egentligen hette hon Iva Ikuko Toguri, (Tokyo Rose är tydligen en myt som har sin grund bland de amerikanska trupperna. Ingen av de japanska propagandasändningarna leddes av någon som gick under det namnet). Iva var japansk-amerikan, född i Los Angeles, och innan kriget bröt ut reste hon till Japan men vägrades inträde. När hon sedan skulle återvända till USA igen vägrades hon inträde även där eftersom amerikanerna hävdade att hon inte kunde bevisa att hon var amerikansk medborgare. Pearl Harbor bombades och Iva Ikuko Toguri var således fast i Japan. Hon vägrade kategoriskt att bli japansk medborgare och var uttalat pro-amerikansk i sin attityd. Hon jublade t.o.m när Doolittle bombade Tokyo.

Hon kom, genom sitt jobb, i kontakt med ett par allierade krigsfångar som tvingades skriva manus till propagandasändningar avsedda för de allierade styrkorna i Stilla Havet, och så småningom lyckades de få in henne som DJ i showen. Tillsammans smög de in en hel del pro-amerikanska hintar i programet, något som givetvis inte uppskattades av japanerna men oftast lyckades de undgå övervakarna. Mot slutet av kriget så var det ett flertal andra kvinnor som övertog Ivas DJ roll eftersom hon själv mer eller mindre skolkade från jobbet då de flesta i den ursprungliga skaran av krigsfångar som gjorde programet skingrats av olika orsaker. Vid kejsarens tal till nationen då han informerade om den totala kapitulationen jublade Iva än en gång, men det hjälpte henne föga.

I oktober 1945 arresterades hon men släpptes igen efter att FBI konstaterat att hon egentligen inte gjort någon som kunde klassas som förräderi. Efter att hon flyttat tillbaka till USA så åtalades hon i alla fall och dömdes till 10 år i fängelse. Hon släpptes 1956 efter att ha avtjänat 6 av de 10 åren och möttes av en storm av protester från upprörda personer som motsatte sig hennes frigivning, samt ett utvisningsbesked. Det dröjde ända till 1977 innan hon benådades av USA och utvisningsbeslutet upphävdes.

Så till viss del är Tokyo Rose en myt, det fanns som sagt ingen japansk DJ som gick under det namnet, och Iva Ikuko Toguri använde sig oftast av Ann, eller Orphan Annie. Tokyo Rose var heller inte endast en kvinna, utan flera personer alternerade i den rollen då Iva var frånvarande.


~Henric Edwards

Lasse
Medlem
Inlägg: 1541
Blev medlem: 26 mars 2002, 16:03
Ort: Sthml

Inlägg av Lasse » 6 juni 2002, 06:20

Ja, det var nog tokyos ros hon kallades.

Panzerbäck
Ny medlem
Inlägg: 4
Blev medlem: 11 juni 2002, 21:30
Ort: Köping

Inlägg av Panzerbäck » 11 juni 2002, 22:03

Har en liten skröna från haparanda, då striderna uppe i norra Finlad var som värst, var min farfars/farmors morbor (nån släkting var det) som hittade en död tysk under sin båt, de tog klocka samt andra värdesaker och lät liket flyta vidare

Skriv svar