Jag tycker att det verkar vara en ypperlig taktik , på vilket sätt är den felaktig?Det amerikanska (felaktiga) konceptet för att bekämpa fientligt pansar var att använda kraftigt beväpnade, snabba men tunnt bepansrade vagnar en massé.
Varför inga tunga amerikanska stridsvagnar?
- Olof Larsson
- Medlem
- Inlägg: 1739
- Blev medlem: 25 mars 2002, 19:08
- Ort: Östergötland
Det finns flera skäl, dels tekninska och dels taktiska.
De tekniska är att vagnens tunna pansar gör den sårbar då man inte har "råd" att bli träffad.
Vid försvar innebär det att man bara kan stanna uppe en kort stund i eldställning, innan man går i skydd och besätter växeleldställning (eldställning på annan plats, men med samma eldområde), normalt skulle jag gissa att man bara sköt ett skott per eldställning.
Med en stridsvagn borde man kunna stanna uppe i eldställning tillräckligt länge för att skjuta två skott.
Vid anfall gör det tunna pansaret vagnen extremt känslig för flackerande eld.
Även indirekteld hade god verkan mot så tunnt bepansrade vagnar. Om jag inte missminner mig så hade vissa av vagnarna dessutom inget takpansar.
De taktiska problemet är att en befälhavare får ytterligare ett typ av förband att leda.
Om vi tänker oss en pansarbrigad med bl.a. en stridsvagnsbataljon och en pv-bataljon (med pv-vagnar) som blir anfallet av fientliga stridsvagnar på vänsterflanken. Brigadchefen skall då sätta in sin pv-bataljon mot fiendens stridsvagnar. Men om nu hans pv-bataljon befinner sig på hans högra flank och är bunden i strid med fienden, så måste han först avdela förband för att lösgöra pv-bataljonen och sedan skicka pv-bataljonen från höger till vänsterflank för att sättas in mot fienden. Detta tar självfallet tid. Om han istället hade haft två stridsvagnsbataljoner så skulle han ha kunnat skickat den närmsta.
Det blir med andra ord omständigare och långsammare att behöva agera med flera olika vagnstyper. Detta är ochså ett av huvudargumenten mot tunga stridsvagnar och ett av de tyngsta argumenten för MBT:s (Main Battle Tank).
De tekniska är att vagnens tunna pansar gör den sårbar då man inte har "råd" att bli träffad.
Vid försvar innebär det att man bara kan stanna uppe en kort stund i eldställning, innan man går i skydd och besätter växeleldställning (eldställning på annan plats, men med samma eldområde), normalt skulle jag gissa att man bara sköt ett skott per eldställning.
Med en stridsvagn borde man kunna stanna uppe i eldställning tillräckligt länge för att skjuta två skott.
Vid anfall gör det tunna pansaret vagnen extremt känslig för flackerande eld.
Även indirekteld hade god verkan mot så tunnt bepansrade vagnar. Om jag inte missminner mig så hade vissa av vagnarna dessutom inget takpansar.
De taktiska problemet är att en befälhavare får ytterligare ett typ av förband att leda.
Om vi tänker oss en pansarbrigad med bl.a. en stridsvagnsbataljon och en pv-bataljon (med pv-vagnar) som blir anfallet av fientliga stridsvagnar på vänsterflanken. Brigadchefen skall då sätta in sin pv-bataljon mot fiendens stridsvagnar. Men om nu hans pv-bataljon befinner sig på hans högra flank och är bunden i strid med fienden, så måste han först avdela förband för att lösgöra pv-bataljonen och sedan skicka pv-bataljonen från höger till vänsterflank för att sättas in mot fienden. Detta tar självfallet tid. Om han istället hade haft två stridsvagnsbataljoner så skulle han ha kunnat skickat den närmsta.
Det blir med andra ord omständigare och långsammare att behöva agera med flera olika vagnstyper. Detta är ochså ett av huvudargumenten mot tunga stridsvagnar och ett av de tyngsta argumenten för MBT:s (Main Battle Tank).
Men eftersom jänkarna aldrig genomförde en offensiv utan att ha låtit flygvapnet bomba sönder området innan så tycker jag att det borde funka.
Vid den offensiven dom förlorade mest stridsvagnar , strax efter Normandie , så förlorade dom över 200 stridsvagnar och majoriteten av dom blev träffade av eld ifrån AT-88:or som defenitivt saknar pansar , och jag är helt säker på att 88:orna inte bytte eldställning efter varje skott.
Vid den offensiven dom förlorade mest stridsvagnar , strax efter Normandie , så förlorade dom över 200 stridsvagnar och majoriteten av dom blev träffade av eld ifrån AT-88:or som defenitivt saknar pansar , och jag är helt säker på att 88:orna inte bytte eldställning efter varje skott.
- Olof Larsson
- Medlem
- Inlägg: 1739
- Blev medlem: 25 mars 2002, 19:08
- Ort: Östergötland
Flygbombning åstadkommer generellt sett lite reel skada på markförband. Det handlar främst om psykologisk verkan.wreezig skrev:
Men eftersom jänkarna aldrig genomförde en offensiv utan att ha låtit flygvapnet bomba sönder området innan så tycker jag att det borde funka.
Vid den offensiven dom förlorade mest stridsvagnar , strax efter Normandie , så förlorade dom över 200 stridsvagnar och majoriteten av dom blev träffade av eld ifrån AT-88:or som defenitivt saknar pansar , och jag är helt säker på att 88:orna inte bytte eldställning efter varje skott.
USAF flygdoktrin för markunderstöd gick dessutom ut på avregling av slagfältet, d.v.s. att man försöker skära av det tänkta stridsområdet från förstärkningar och underhåll.
Detta skedde genom att man slog ut broar, tåg, ammunitions- och framförallt drivmedelsdepåer.
Eftersom tyskland var så beroende av tåg för underhåll och hade sådan brist på drivmedel så fungerade det ypperligt.
Flyganfallen åstakom med andra ord liten skada på stridande förband.
Dragna pv-pjäsers främsta skydd är de är små och svåra att upptäcka.
De omgrupperar som sagt inte efter varje skott eftersom deras rörlighet var så liten, även om doktrinen för användande av pv-pjäser innan kriget sa att pv-pjäser skulle utnyttja en utpräglad "hit and run" taktik.
Detta fungerade nog så bra så länge man hade lätta 37 och 50mm pjäser.
När kalibrarna steg mot 75, 88 och slutligen 128mm så var detta inte längre ett alternativ. Man var helt enkelt tvungen att hålla stånd, vilken ofrånkomligen ledde till stora förluster.
Detta var huvudanledningen till att Tyskland mot slutet av kriget försökte ersätta sina pv-pjäser med pv-vagnar.
Vad avser striderna i Normandie så hade tyskarna fördelen att strida i terräng som man hade gjort grundliga försvarsförberedelser i (mineringar o.s.v.) och som var idealisk för bakhåll mot pansar. Att de amerikanska förbanden var ovana och inte pressades på framåt tillräckligt mycket var från tysk synvinkel knappast heller en nackdel.
När väl Patton och hans 3:e armé hade kommit över kanalen och kriget övergick i mer rörlig strid så minskade det dragna pansarvärnets effekt.
De amerikanska pv-vagnarna användes inte heller bara defensivt mot pansar som de tyska 88:orna, utan det användes även offensivt för att slå ut tyskt pansar.
Stridsvagnar = skrymmande last
Magnus O - jag tror att Per Andersson och Larsson ar paa ratt spaar att
det var ganska skrymmande last. Jag har aldrig sysslat med ro-ro tek-
nik men tror mig begripa en del om hur man lastar, t.ex. en 10 000 tons
Liberty-baat.Och betraffande Shermanstridsvagnar - eller vilka andra
som helst for den delen, saa ar val problemet att man inte kan lasta dom
PAA mycket annat i under-rummen - och relativt selektiv frakt ovanpaa dem (sackgods foljt av laad/kartonggods?).Pa mellandacken ar utrymme
premium, och barkraften saadan att stridsvagnar nog bara kunde lastas
nara skotten och tvivlar jag paa mellandacksluckorna dar man nog ville
mera utspridd dodvikt.
Till det ovriga haarklyveriet om Shermans eller Pershings kan jag inte se
naagon speciell fraktsvaarighet for endera typen med daatidens fartyg,
men U.S. Army's relativt konservativa haallning betraffande hur fram-
tidens slagfalt skulle se ut - fore 1940 - har nog sin del den har sagan.
det var ganska skrymmande last. Jag har aldrig sysslat med ro-ro tek-
nik men tror mig begripa en del om hur man lastar, t.ex. en 10 000 tons
Liberty-baat.Och betraffande Shermanstridsvagnar - eller vilka andra
som helst for den delen, saa ar val problemet att man inte kan lasta dom
PAA mycket annat i under-rummen - och relativt selektiv frakt ovanpaa dem (sackgods foljt av laad/kartonggods?).Pa mellandacken ar utrymme
premium, och barkraften saadan att stridsvagnar nog bara kunde lastas
nara skotten och tvivlar jag paa mellandacksluckorna dar man nog ville
mera utspridd dodvikt.
Till det ovriga haarklyveriet om Shermans eller Pershings kan jag inte se
naagon speciell fraktsvaarighet for endera typen med daatidens fartyg,
men U.S. Army's relativt konservativa haallning betraffande hur fram-
tidens slagfalt skulle se ut - fore 1940 - har nog sin del den har sagan.
- Per Andersson
- Medlem
- Inlägg: 1186
- Blev medlem: 24 mars 2002, 21:51
- Ort: Stockholm
Till viss del så gjorde man det. Den lätta stridsvagnen M24 'Chaffee' är till viss del baserad på M18 designen.Larsson skrev:
-M18-byggd från grunden som pv-vagn. 76.2mm kanon, max 25mm pansar och max 88.5 km/h.
USA:s bästa pv-vagn som man nog borde försökt bygga en stridsvagn på.
När man ändå talar om M18 'Hellcat' så vill jag passa på att framföra min åsikt att den vagnen med all sanolikhet hade varit världens bästa pansrade spaningsfordon, om den använts i den rollen. Snabb som ett skållat troll, bra sikt från det öppna tornet, låg, hjälpligt pansrad och väl beväpnad.
Utmärkt för armored cavalry med andra ord...
Och med facit i hand så är det ju den här vagnen man skulle byggt stridsvagn av. Samma eldkraft som M26 'Pershing', men på ett pålitligare och vanligare chassi. Allt den behövde var ett riktigt torn.-M36-byggd på Sherman. 90mm kanon, max pansar 108mm, och max 42 m/h.
Tunga vagnar, medeltunga och annat smått och gott.
Innan vi mobbar amrisarna och ryssarna för hårt skall vi komma ihåg vilka som vann kriget...
Tunga vagnar är porriga, men inte vann de kriget åt tyskland.
Tunga vagnar är porriga, men inte vann de kriget åt tyskland.
Vill göra några tillägg:
1. Flygets verkan mot stridsvagnar ökade betydligt då man bytte ut bomberna mot först grova kanoner som t ex Hurricanes 40 mm, sedan mot raketer. Tyskarna hade väl en Stukaförare som sköt sönder en f-b massa ryska stridsvagnar.
2. Logistiken. Logistiken är mer än ro-ro. Att byta ut ett vapensystem mot ett annat är i fallet Sherman enormt arbete. Reservdelar ska flyttas om, servicepersonal ska utbildas. Ryssarna valde ju t ex att inte använda sig av T-44 i slutskedet av kriget trots att den var överlägsen T-34. Just p g a logistiken.
3. Hastigheten. Amerikanernas armé var den som var högst mekaniserad i 2vk. Deras doktriner byggde mycket på mycket rörelse. En sådan stridsvagn som Tiger hade definitivt inte funkat i den amerikanska armén.
1. Flygets verkan mot stridsvagnar ökade betydligt då man bytte ut bomberna mot först grova kanoner som t ex Hurricanes 40 mm, sedan mot raketer. Tyskarna hade väl en Stukaförare som sköt sönder en f-b massa ryska stridsvagnar.
2. Logistiken. Logistiken är mer än ro-ro. Att byta ut ett vapensystem mot ett annat är i fallet Sherman enormt arbete. Reservdelar ska flyttas om, servicepersonal ska utbildas. Ryssarna valde ju t ex att inte använda sig av T-44 i slutskedet av kriget trots att den var överlägsen T-34. Just p g a logistiken.
3. Hastigheten. Amerikanernas armé var den som var högst mekaniserad i 2vk. Deras doktriner byggde mycket på mycket rörelse. En sådan stridsvagn som Tiger hade definitivt inte funkat i den amerikanska armén.
Försök till sammanfattning?
Diskussionen här, liksom på många andra sådana trådar, startade med att jämföra stridsvagn mot stridsvagn - och varför var de västallierades stridsvaganar så mycket sämre än de tyska och sovjetiska.
Frågan är kanske intressant i sig, men den är egentligen delvis fel ställd. Det finns här många olika aspekter som belystes i denna diskussion på ett utmärkt sätt.
Och den kanske viktigaste aspekten är att det inte alls är sagt att stridsvagnens främsta uppgift är att jämföras med andra stridsvagnar!
Stridsvagnar är inga riddare som skulle jämföras med varandra, när de inte red ner bondetrupper...
Stridsvagnens uppgift är i princip att bryta upp infanteriets försvarslinjer, leda och göra möjliga snabba rörliga manövrar i olika former.
Att kämpa mot andra stridsvagnar då? visst är det praktiskt, men detta beror också på resurser. Har man ont om sidoresurser, då är ju naturligtvis egna stridsvagnar det enklaste sättet att bekämpa fientliga stridsvagnar. Men har man gott om resurser så finns det många andra sätt att bekämpa stridsvagnar; alltifrån infanteriets medel; handgranater, bazookas/pv-gevär, fältkanoner, pv-kanoner, via tung artilleri och i tyskarnas fall 88mmlv, till flyg, mm.
Nu säger några att flyget inte var så effektivt mot stridsvagnar. Men vad säger att inte amerikanarna tog fel i sin strategiplanering? Men å andra sidan tack vare sitt luftherravälde behövde inte deras trupper lida så mycket från tyskt flyg, så det jämnade ut sig med råge.
Så i amerikanarnas fall betydde inte deras måttligt bra stridsvagnar så mycket. De uppfyllde ändå med råge amerikanarnas syften - iom att de kunde kompletteras av andra vapen - precis som var deras strategi.
Frågan är kanske intressant i sig, men den är egentligen delvis fel ställd. Det finns här många olika aspekter som belystes i denna diskussion på ett utmärkt sätt.
Och den kanske viktigaste aspekten är att det inte alls är sagt att stridsvagnens främsta uppgift är att jämföras med andra stridsvagnar!
Stridsvagnar är inga riddare som skulle jämföras med varandra, när de inte red ner bondetrupper...
Stridsvagnens uppgift är i princip att bryta upp infanteriets försvarslinjer, leda och göra möjliga snabba rörliga manövrar i olika former.
Att kämpa mot andra stridsvagnar då? visst är det praktiskt, men detta beror också på resurser. Har man ont om sidoresurser, då är ju naturligtvis egna stridsvagnar det enklaste sättet att bekämpa fientliga stridsvagnar. Men har man gott om resurser så finns det många andra sätt att bekämpa stridsvagnar; alltifrån infanteriets medel; handgranater, bazookas/pv-gevär, fältkanoner, pv-kanoner, via tung artilleri och i tyskarnas fall 88mmlv, till flyg, mm.
Nu säger några att flyget inte var så effektivt mot stridsvagnar. Men vad säger att inte amerikanarna tog fel i sin strategiplanering? Men å andra sidan tack vare sitt luftherravälde behövde inte deras trupper lida så mycket från tyskt flyg, så det jämnade ut sig med råge.
Så i amerikanarnas fall betydde inte deras måttligt bra stridsvagnar så mycket. De uppfyllde ändå med råge amerikanarnas syften - iom att de kunde kompletteras av andra vapen - precis som var deras strategi.
- Mikael Eklund
- Medlem
- Inlägg: 225
- Blev medlem: 10 april 2002, 15:21
- Ort: Stockholm
Dalmas. Hans namn var Hans Rudel, han sköt sönder 519 ryska vagnar. Detta kan man läsa om på följande länk http://www.achtungpanzer.com/gen9.htm
Mvh Micke
Mvh Micke
Mikael Eklund skrev:Dalmas. Hans namn var Hans Rudel, han sköt sönder 519 ryska vagnar. Detta kan man läsa om på följande länk http://www.achtungpanzer.com/gen9.htm
Mvh Micke
T.o.m. Hans-Ulrich Rudel.....
Jag har alltid undrat hur pålitlig den tyska statistiken över nedskjutna/utslagna fiender är. Det måste vara fruktansvärt svårt för piloten att avgöra om bomben man släppte verkligen slog ut tex en stridsvagn. Har svår att tänka mig att de tog en extra vända över målområdet för att räkna vraken. Dessutom, gick man på piloten/vagnchefens ord eller krävdes det vittnen?
Sedan var ju såna som Rudel och Wittman stora Nazistiska affischnamn. Det vore väl inte helt otroligt om siffrorna är något överdrivna i propagandasyfte? Det lär inte vara någon som ifrågasätter att killarna var jäkligt vassa, men vissa siffror känns lite väl höga.
Något som talar för att siffrorna är korrekta är att tyskarna brukade vara noggranna med siffror.
/MOS 13F
Sedan var ju såna som Rudel och Wittman stora Nazistiska affischnamn. Det vore väl inte helt otroligt om siffrorna är något överdrivna i propagandasyfte? Det lär inte vara någon som ifrågasätter att killarna var jäkligt vassa, men vissa siffror känns lite väl höga.
Något som talar för att siffrorna är korrekta är att tyskarna brukade vara noggranna med siffror.
/MOS 13F
Tyska siffror
Det skulle vara intressant och se vilka siffror som propagandaministeriet redovisade när de berättade hur duktiga deras respektive ess var
och jämföra dessa med krigsmaktens statiskikers egna siffror.
och jämföra dessa med krigsmaktens statiskikers egna siffror.
- subskipper
- Medlem
- Inlägg: 1226
- Blev medlem: 23 mars 2002, 16:30
- Ort: Örebro (Äntligen hemma igen)
Att svara på exakt hur väl siffrorna för de tyska essen stämde med verkligheten överlåter jag till någon annan. Däremot vet jag att det system man använde för att bekräfta luftsegrar och räkna antalet nedskjutna fiender var väldigt strikt. Det krävdes vittnen för att överhuvudtaget kunde göra anspråk på en seger. Jag tror att det är därifrån utropet "Horrido!" kommer. Man ville helt enkelt påkalla de övrigas uppmärksamhet vid en nedskjutning och på så sätt få vittnen till händelsen. Ibland kunde en pilot få vänta i över ett år för att få "credit" för en seger. Med dessa regler så skulle jag nästan tro att den tyska proceduren var betydligt snävare än dess allierade motpart. De höga siffrorna på tysk sida kan till stor del förklaras av individuell skicklighet som successivt byggts upp under långa tjänstgöringsperioder samt en "måldensitet" som saknar motstycke i flyghistorien.
~Henric Edwards
~Henric Edwards
- subskipper
- Medlem
- Inlägg: 1226
- Blev medlem: 23 mars 2002, 16:30
- Ort: Örebro (Äntligen hemma igen)