...vilket jag redan har påpekat.Henric Edwards skrev:Ronson och Zippo var två av de föga smickrande smeknamnen Shermanvagnen ådrog sig. Man syftade på det faktum att de tidiga modellerna lätt fattade eld.
mvh/ Daniel
Även Panther D hade problem med bränder.Henric Edwards skrev:Ronson och Zippo var två av de föga smickrande smeknamnen Shermanvagnen ådrog sig. Man syftade på det faktum att de tidiga modellerna lätt fattade eld.
Sherman var knappast föråldrad, vare sig 1942 eller 1945.Joachim skrev:fattar inte hur vissa kan frälsa Us vagnen vid namn SHERMAN. den var föråldrad när den sattes in i krig med en patetiskt liten pipa och dålig bepansring. den kallades lik-kistan om jag inte minns fel.
Tigern är den vagnen som jag ser som stryktålig samt med otroligt effektiv eldkraft. Sherman är en liten klen vagn med en tandpetare som pipa.
Sherman var långsammare på väg, men snabbare i terrängen påBjörn E skrev:Sherman var väl inte lika snabb som T-34:an?
Om jag förstått saken rätt så hade även de sena versionerna av Pantherntryggve skrev:En dum fråga, kanske. Men var inte Panthern ganska svår att serva och underhålla? Eller var det endast de tidiga modellerna som led av denna brist?
Jag håller inte riktigt med till 100% här. Visserligen är det sant det du säger att man ofta inte utkämpar dueller på flera kilometers avstånd (inte ens det är dock sant om man tar och tittar på vissa skeden i de två Gulfkrigen eller på t ex pansarslagen på den ryska stäppen under andra världskriget, som visserligen ligger ganska långt från Sverige, men vi pratar väl rent allmänt nu?), men nu till det jag inte håller med om. På det lägsta taktiska planet, t ex enskilda vagnars strid och små grupper av vagnar, så spelar mobiliteten inte speciellt stor roll. Tigrarna och Panthrarna led knappast av att vara underlägsna T-34:an vad gäller framkomlighet när det rörde sig om strider på kilometeravstånd på den ryska stäppen. Mobiliteten spelade ingen som helst roll (vi pratar fortfarande lågt taktiskt plan), det var i princip bara pansargenomslag och pansartjocklek som hade någon betydelse. Inte hjälper överlägsen mobilitet när man måste utsätta sig för fiendens dödliga eld under lång tid för att överhuvudtaget kunna komma ner till ett avstånd där man kan slå ut honom? Inte hjälper mobilitet när en sammanstöt äger rum med en fientlig vagn på kort avstånd, då gäller det bara att skjuta först, då spelar även pansargenomslag och pansartjocklek mindre roll, och det mesta hänger på en skicklig besättning. På det högre planet, där har däremot mobiliteten en klart större betydelse än pansargenomslag och -tjocklek. Generalerna bryr sig mindre om att en viss vagn blir utslagen p g a undermåligt skydd och en dålig kanon, så länge som resten av förbandet klarar av att framrycka inom tidsgränsen och omringa fienden.Larsson skrev:Avslutningsvis så måste jag hålla med Varjag.
Pansargenomslag/pansarskydd är inte en stridsvagns viktigaste egenskaper.
Detta eftersom stridsvagnen inte är till för att utkämpa dueller en mot en
mot andra stridsvagnar i en biljardbordsplatt öken.
*Harkel*D. Löwenhamn skrev:...vilket jag redan har påpekat.Henric Edwards skrev:Ronson och Zippo var två av de föga smickrande smeknamnen Shermanvagnen ådrog sig. Man syftade på det faktum att de tidiga modellerna lätt fattade eld.![]()
mvh/ Daniel
Jo det stämmer. Växellådan var tvungen att bytas ut med jämna mellanrum (ca 1 000 km) och flera andra delar av vagnen var ömtåliga, t ex hjulen och fjädringen. Dessa problem kvarstod hos Panther G. De skickliga tyska teknikerna lyckades trots detta att hålla förvånansvärt många av dem i insatsberett skick (det skiljer f ö inte mycket varken mellan Pz IV, Pz V eller Pz VI på denna punkt trots föreställningarna om detta) vilket väl dock snarare är ett bevis på deras yrkesmässiga förmåga snarare än vagnens kvalitet.tryggve skrev:En dum fråga, kanske. Men var inte Panthern ganska svår att serva och underhålla? Eller var det endast de tidiga modellerna som led av denna brist?
Riskfyllt är det alltid. Krig är farligt. Men strv på vikter över 60 ton har förvånansvärt god framkomlighet.Totmes skrev: .
Även framkomlighet verkar vara en egenskap som förbises i denna diskussion. Att röra sig med en stridsvagn på 50-60 ton i terräng som man inte har rekat i förväg verkar riskfyllt.
Haverier och fastkörningar får man alltid räkna med. Jag vet inte om det finns något riktvärde i % att räkna på.Totmes skrev:Ja, det var inte fienden jag tänkte på här, utan det rent praktiska. Hur ta sig fram utan haverier och fastkörningar? Broar, vägar, vattendrag osv.