Ja, men såvitt jag sett nämns det i form av spekulationer, och mer framsprungna ur fantasier och vikingaromantik än ur logik.UrsusRex skrev:Jo jag fick det att låta som något ur Röde Orm, men arvslös skulle han vara om han inte var äldsta sonen. Just arvslöshet och markbrist i kustområdena nämns ofta som eventuella orsaker till viking.Dan Koehl skrev: Det här later mer som romantik kring en individ men det det är väl ok. Varför skulle en fribondes son vara arvlös?
/B
Skulle du ha sagt morsning och good bye till alla andra söner och bara låtit äldste sonen ärva och få hjälp och resurser till en vardag på 700-talet? Och i så fall varför samt i synnerhet i ett socialt klimat där ätten var allt och gemenskapen var villkoret för överlevnad? Näe detta låter som an blandning om vikingaromantik och en begynnande fideikomiss där individen nått en sådan makt och styrka att ha inte vill fragmentera den i nästa generation.
Vad tjänade man på att av dunkel anledning ställa 40% av befolkningen på egna ben som en sorts vargungar, när samtligas händer troligen var viktiga vid försvar, jakt, fiske, slåtter mm?
I Östersjöområdet fanns dessutom ingen markbrist vid tiden för de dramatiska landhöjningarna mellan 600 och år 900. Alla vann på att varenda son fanns kvar i närheten och jag är övertygad om att hemgården villigt hjälpte igång nyodlingar mm tills de klarade sig själva.
(se också strängen Husbyar där jag utvecklar min syn på deras vardag lite närmare)
En liten passus: jag har en smula forskat i min farmors släkt i Norrland (byn heter också Norrland och släkten Nordlander) från cirka 1600-talet till idag. Släkten är en storbonde släkt som lever längs Ångermanälven, strax söder om Kungsgården i Bjärtrå därifrån de härstammmade.
Särskilt intressant är att se årstidsrytmen i deras liv, eftersom de inte levde på svältgränsen eller lydde under en greve, utan kunde välja själva.
Och när de under några generationer bygger egna skepp och startar handel med Estland och Danmark samtidigt som de brukar sin jord är det spännande att föreställa sig att detta kan ha varit som på vikingatiden.
Vår och höst intensivt jordbruk, sommar handel på havet och på vintern vila. Det går i perioder och vågor, och jag började då fundera kring om detta kan ha varit ett system under vikingatiden?
Man behöver alltså inte ha släppt anknytningen till hemorten, utan kan ha varit allt på en gång, bonde och viking, plundare och köpman, men ändå styrd av reella förutsättningar, och utan att fullständigt specialisera sig på något av dem. Hruvida man plundrade eller handlade berodde kanske på den tidens internationella politik och vem man identifierade som fiende och vem man identifierade som potentiell handelspartner.
Det absolut största och mest berömda plundringarna tycks dessutom ha varit ett näst intill planerat förstadium till dynastisk storpolitik, jag tänker då särskilt på englandsgälderna. Knut den store lät utrusta och skicka stora flottor i tre omgångar, vilka krävde engelsmännen på frilösen, och treje gången hade han försvagat dem så mycket att han seglade dit och tog landet, samt bildade Danelagen.
Och plötsligt avlöses plundringarna av kolonisation och integrering.