Jag har fått ytterligare några frågor via PM (ställ gärna frågorna här annars, så att alla kan få veta), och jag väljer att svara på dem här, plus att jag kommer att skriva lite mer om annat.
Manualen
Det finns ingen svensk manual, men det spelar ingen roll, för när det gäller Hearts of Iron gäller den ovanliga regeln
DRTFM (Don't Read The Fucking Manual) till skillnad från den vanliga
RTFM (Read The Fucking Manual). Det enda som möjligtvis kan vara en fördel med att läsa manualen är att man får sig ett gott skratt (eller en irriterande känsla) när man läser om allt som
inte är med i spelet, men som står i manualen. Några exempel:
- Avtalen på världsmarknaden fungerar utan att någon "accepterar" avtalet så länge den råvara du vill ha finns "i lager".
- Att förbättra infrastrukturen ökar inte provinsens produktion av råvaror, trots att manualen säger det.
- Det finns ingen "Urban"-terräng, trots att det står i manualen.
- Det finns inget alternativ i diplomatin som gör att man ingår ett handelsavtal med något land.
- Man kan inte befria länder trots att det står så i manualen.
Nog om manualens brister och felaktigheter. Det enda man kan lita på i manualen är nog förresten delen som ger en överblick över vad som hände under andra världskriget.
Val av land och scenario
Förutom de åtta länder som är förvalda kan man spela alla andra länder som existerade under tidsperioden. Högerklicka bara på en flagga och du får en rullningslist med alla länder. Däribland Sverige, Tannu Tuva och Etiopien. Som tidigare sagt rekommenderar jag nybörjare att spela sitt/sina första spel som Tyskland. Räkna inte med att utföra bravader med några andra länder än de riktigt stora. Att som Sverige påverka kriget i någon större grad är ganska svårt, även om jag lyckades invadera det ockuperade Danmark och uppehålla ett 40-tal tyska divisioner ett tag i ett spel. Vill man ha utmaning ska man spela som Polen, Frankrike eller t ex Rumänien. Jag spelar alltid 1936-scenariot, och har aldrig på allvar testat på de andra, men jag tror att de är en större utmaning.
Industri och ekonomi
Det grundläggande i nästan alla länders (de länder utan större tillgång av olja eller gummi, vilket inkluderar de flesta) industri är att i början av spelet handla till sig så mycket gummi som möjligt innan kriget börjar. Nu gäller det att hålla koll på tillgången av gummi på marknaden. I början, när tillgångarna ligger runt 1 000 så räcker det med att handla 1:1 med kol eller stål (det du har mest av) mot gummi. Senare får man öka till 2:1, 3:1 eller t o m 4:1. Handla så mycket du kan med ditt överskott av kol/stål. Så länge du inte har väldigt bra konverteringstal så lönar en 4:1-handel sig nästan alltid. Detta gör att du får upp ett ansenligt lager gummi inom en tid, vilket gör att du slipper konvertera kol till olja till gummi vilket leder till att dina IC minskar. När kriget väl bryter ut så tar man bort all byteshandel från marknaden. Nu handlar det bara om att resurserna ska hålla så länge som möjligt. Om man vill ha en stabilare ekonomi utan att det "hackar" upp och ner hela tiden när man börjar få ont om resurser lönar det sig att uppgradera kustfortifikationer, landfortifikationer och luftvärn. Jag brukar alltid bygga luftvärn i Tysklands alla västligaste provinser från allra första början fram till dess att jag är uppe i nivå 10-12, detta gör både att jag har ett bra försvar mot allierade bombplan, vilket betyder att jag kan spara in resurser på flygutveckling och -konstruktion, samt att min IC-nivå håller sig konstant under uppbyggnadsfasen.
Ministrar
IC och ekonomi leder oss in på ministeravdelningen. Försök att, om du är ute efter att erövra territorier, ha så många ministrar som möjligt som ökar din IC-nivå från egna och införlivade provinser, samt ministrar som minskar dissent (minskar behovet av konsumtionsvaror). Har du ont om manpower installerar du en minister som ökar tillväxten av stridsdugliga personer. Det mesta inom ministerplatser är annars ganska självförklarande.
Strategi och taktik
Organisera dina trupper på bästa möjliga sätt. Detta varierar naturligtvis från tillfälle till tillfälle, men det grundläggande är att alltid utnyttja dina ledares förmåga till fullo. Jag organiserar mina arméer enligt följande (detta som Tyskland):
- Pansararméer - tolv pansardivisioner under en fältmarskalk.
- Mekaniserade arméer - nio mekaniserade divisioner och tre pansardivisioner under en fältmarskalk.
- Infanterikårer - tre infanteridivisioner under en generallöjtnant.
Pansararméerna är dina anfallsformationer. Det är dessa som utför dina genombrott och som slår tillbaka fientliga anfall. Pansardivisionerna ska aldrig,
aldrig, förstärkas med någon annan brigad än ingenjörsbrigaden. Detta för att utnyttja snabbheten till fullo. Dessutom ökar ingenjörerna försvarsförmågan samt även snabbheten. De mekaniserade arméerna är understöd i anfall och även reserv i försvar. De mekaniserade divisionerna kan vara utrustade med brigader, främst artilleri eller pansarvärn, vilket även gäller pansardivisionerna i denna formation, då snabbheten inte är lika viktig. Infanterikårerna innefattar alla andra typer av enheter, infanteri, bergsjägare, fallskärmsjägare och marininfanteri. Dessa ska bara agera försvar, och så gott som aldrig användas i anfall om det inte är riktig kris. De ska flyttas frammåt i spåret av de rörliga formationerna för att möjliggöra ytterligare genombrott av pansararméerna. Infanteridivisionerna utrustar jag oftast inte med brigader då dessa är relativt dyra, IC som kan användas till pansar istället. Motoriserat infanteri med artilleribrigader är en lösning som jag testat lite, men jag vet inte om den är till någon större nytta, möjligtvis i terräng där pansarformationerna har nersänkt anfallsstyrka. Se till att alltid ha en fältmarskalk med i varje anfall.
Luftstrids- och Sjöstridskrafter bygger man nästan på principen "lassa-på-allt-du-har". Många bombplan åtföljda av ett fåtal jaktplan som skyddar.
Det hela går ut på att, främst på östfronten, bryta igenom linjerna med pansaret, följa upp med infanteri, anfalla vidare med pansaret och återigen följa upp med infanteri tills man har omringat en fiendeformation i en eller flera provinser. På detta sätt slipper du division för division nöta ner försvaret, istället så slår du ut dem i grupper om tjugo, trettio eller t o m femtio. Detta kan med fördel kombineras med insats av taktiska bombplan som hjälper till att nöta ut den försvagade, omringade, styrkan. Krossa sedan fickan och gruppera om för nästa inringning.
Teknologiträdet och vad man ska bygga
Huvudmålet för nästan alla länder, undantaget t ex USA, Storbritannien och Japan, är att utveckla landstridskrafterna så mycket som möjligt. Men man får inte glömma andra viktiga bitar också. Det som alltid har högsta prioritet vad gäller utveckling är industridelen. Se till att få så bra konverteringstal som möjligt så snabbt som möjligt. Industriträdet är vanligen det som jag har "tömt" först när jag spelar. Efter detta kommer utan inbördes ordning infanteri, pansar, artilleri och landdoktriner. Detta är de fyra vitala delarna för din armé. Vad gäller pansar så brukar jag nöja mig vid "Advanced Medium Tank", då denna ger högsta möjliga hastighet med bra värden. Se till att utveckla doktriner, dessa är (i och med patch 1.05) nödvändiga för att kunna utveckla bättre infanteri och pansar. Artilleriteknologier som bara förbättrar artilleribrigader har inte så hög prioritet om man inte bygger divisioner med artilleribrigader, detsamma för pansarvärn, o s v. Efter dessa fem områden kommer elektronik, bombplan, jaktplan och luftdoktriner. Elektroniken för att få snabbare utveckling av teknologier och bättre information om fienden, och luftkrigsteknologier för att nöta ut fienden från ovan. Sjöteknologier är naturligtvis mycket, mycket viktigare om man spelar länder som är beroende av havet. Det "onödigaste" att forska kring är raketteknologi och kärnvapen. Dessa kan man lämna till senare.
Vad ska man då bygga? Jag förlitar mig först och främst på pansardivisioner och infanteridivisioner. Dessa är de enda två helt nödvändiga markförbanden. Mekaniserade kommer i tredje hand, och därefter kommer bergsjägare, marininfanteri, motoriserat infanteri, fallskärmsjägare och sist och absolut sämst, kavalleri. Man klarar sig på pansar och infanteri, attack och försvar, men det är alltid trevligt med lite variation. Det är väldigt sällan jag bygger fallskärmsjägare och kavalleri, och enbart då och då jag bygger marininfanteri och motoriserat infanteri. Bland brigaderna är luftvärnsbrigaden i princip helt onödig. Pansarvärnsbrigaden är av mindre användning än artilleri då man oftare stöter på "mjuka" divisioner. Ingenjörsbrigaden må se fjuttig ut, men den har absolut sina fördelar. Ökad hastighet för divisionen, högre försvarsförmåga och nästan bäst, den är så gott som gratis. Bland luftenheterna inriktar jag mig på medeldistansjaktplan och taktiska bombplan. Mina luftvärnskanoner i provinserna tar effektivt hand om fientliga bombplan så speciellt många kortdistansjaktplan är inte nödvändigt. Strategiska bombplan är dyra och när man väl har råd att bygga dem i stora kvantiteter har man ändå så gott som vunnit. Resten är ganska onödiga dem också. Marinenheterna bygger jag med inriktning på ubåtar, och en jämn fördelning bland de övriga skeppen.
Tips och trix
- För att använda dina ledare så effektivt som möjligt ska man anfalla med fältmarskalker från så många provinser som möjligt på en gång.
- Annektera alltid länder om det går, marionettstater är nästan aldrig att föredra.
- Polen blir oftast ett envälde efter ett val 1936. Detta gör att man kan anfalla landet tidigt utan att de allierade bryr sig.
- Anfallsordning för Tyskland: Polen » Frankrike » Jugoslavien/Danmark/(Rumänien/Bulgarien/Ungern/Baltikum) » Sovjet » Storbritannien » Världen.
- Byt namn på avi-foldern i HoI-foldern för att slippa videofilmen i början.
- Håll ordning på dina formationer. Döp dem till vettiga namn.
Nu borde t o m de mest inbitna amatörerna (vilken motsägelse) klara av att besegra världen som Tyskland på högsta svårighetsnivå.
[edit: några språkmissar och stavfel hade smugit sig in]
[edit igen: ojojoj, missade ju att skriva helt om vad man ska bygga]
/Johan