Markus Holst skrev: ↑17 november 2020, 16:27

Berätta om den bilden. Trots att däck och horisont verkar parallella så forsar det in vatten. Hur kan det komma sig? Är "horisonten" månne en stor våg som kommer rullande, som nu långsamt tar sig in över båten? Jag tycker i min enfald att båten borde luta om den blir översköljd på det viset. Fast min båterfarenhet inskränker sig till TT-line och liknande strapatsfria färder.
Du ser ingen horisont - du ser toppen på ett vågberg - UTAN brott på toppen = grov dyning med måttlig överspolning…..
''Ten men hauling...on the lee fore brace>>>'' - var tavlor faderskapet hade
Min far upplevde och överlevde - ett gråskägg - norr om Nya Zealand; skeppet var den amerikanska ''slätskonaren ELLA A''
p.r.t. US West Coast. En skeppskamrat, en finsk lättmatros, gjorde det inte >>>>>>>sveptes bort och försvann i nattmörkret
Säkert därför han hade tavlan ! Skutan sprang läck och ''vi bar henne på armarna'' (vi pumphjulet…) till nödhamn i Honolulu >
Därför ''hulaflickan'' >>>>>
När jag gick till sjöss f.f.g. - presenterade pappa mig med ett - oljeställ !

- oljestaell.png (30.21 KiB) Visad 3286 gånger
Gummikläder för hårt väder på däck…...det blev kortlivat; under den värsta storm jag upplevt - söder om Grönland januari 1955
- m/s Aspen 10 000 ton av skrotlast - kämpade desperat mot 20-25-meters vågor och orkanvindar från nordväst >
vi kunde bara ''vaka sjön'' - fullmaskinkraft rakt mot vågorna - tog hon ideligen ''gråskägg'' över bogen…..
Ett av dom rev av luckpresenningen på 1:an lastrum - båtsman kom bums och lånade mitt oljeställ (jag hade frivakt till kl. 12 på dagen)
och tillsammans med tre-fyra matroser - tacklade skadan…
Och vips - så kom en brottsjö och svepte båsen och en matros - med sig...….båsen bröt ett lårben och bars till sjukhytten.
För att kommma åt benbrottet - klippte dom sönder oljestället - och dess saga ''var all'' >>>>>
Jag törnade till rors klockan 12 - kapten själv var på bryggan och gav styrorder till rorgängaren ,,,,,, hela tiden RAKT MOT brott-
sjöarna - maskinchefen var likaså ''stand by'' i maskinrummet - och telefonlinjen mellan dem var öppen.
När nån mastodontvåg siktades - bad kapten om ''några pall till'' - och chiefen där nere - försökte klämma det sista ur dom
1800 Doxfordhästarna >>>>>>
Andrestyrman (min vaktstyrman) - förklarade för mig - ''att komma tvärs i sån sjö är mycket farligt….''
Jag trodde honom tveklöst !
På eftermiddagen - hördes en nödsignal från ett annat fartyg i samma oväder >>>>> ''vi bryts sönder''
Det var en
Helsvetsad amerikansk krigsvara…...tror inte någon överlevde
Varjag