Skalman.nu Forum

Vi börjar denna saga med en tysk s.k. Sperrbrecher (reservminsvepare) med namnet
hsk II, som ligger infrusen i isen vid Kiel i februari 1940. Det var ju den mycket kalla Vinter-
krigsvintern och mannarna ombord ‘’fryser arselena av sig’’ som det heter….. Påpälsade till tusen slår dom klackarna och åkarbrasor och- sörplar ‘’negersvett’’ mot kylan.
Negersvett – är Kriegsmarinegrabbarns öknamn på det usla Ersatzkaffe som är det enda Tyskland kan erbjuda p.g.a. den brittiska blockaden. Det är en mycket tyst och dyster vinter i de tyska
hamnarna, inte bara p.g.a. av isen. De enda fartyg som kommer med laster, är svenska, norska
och danska. Hundratals tyska fartyg ligger vid kajer eller ankaren – övergivna och sysslolösa och igen
p.g.a. Blockaden. Kriget har lamslagit den tyska handelsflottan och den tyska utrikeshandeln.

Vårt andra skepp – är det norska rederiet Fred Olsen & Co’s m/s KNUTE NELSON – ett modernt motorfartyg om 5750 ton. Hon ligger till ankars i den lite isolerade Südepiepviken
norr om Elbemynningen. Det är mars 1940 och fartyget för den gula karantänsflaggan under
förmastens rå. Karantänsflaggan betyder inte absolut – att Svarta Böldpesten grasserar ombord, men att man
misstänker sig ha smittosam sjukdom eller farlig/instabil last ombord – som förhindrar direkt landkontakt innan vidare åtgärder vidtagits.
Medan KNUTE NELSON ligger där, flygfotograferas hon minst två gånger av engelska Blenheim spaningsflygplan. RAF håller minsann ett skarpt öga på förehavanden i de tyska hamnarna.

forts.f.

Varjag

Det tredje fartyget, på vilket jag tyvärr inte kan visa någon bild – är ett sovjetiskt depåfartyg
Крым (KRIM) – om kanske 7500 ton. Hon bär den ryska örlogsflaggan, hennes namnbräde visar bara
kyrillisk text, i motsats till den tvåspråkiga varningsskylten för propellrarna – På ettans lucka har hon en jättestor röd stjärna att avisera eventuella flygare om sin nationalitet
och på däck står ett sjöflygplan med ryska nationalitetsbeteckningar.
I april 1940, befinner hon sig utanför norska kusten med NO kurs – man kan anta att hennes destination är Murmansk.
Ryssarna, var ju redan då hemlighetsfulla av sig, avskydde kontakt med utlänningar och – antastades heller inte ofta av dessa.
Utan lämnades helst i fred….

Slutligen det fjärde skeppet i kavalkaden, är den japanska m/s KASII MARU, en 8000-tonnare
tillhörig rederiet Kokusai Kisen Kaisha med Yokohama som hemmahamn.
Vi möter henne i Sydatlanten den 10:e maj då japanen där möter den brittiska linjeångaren
CITY of EXETER som går på nordlig kurs. Fartygen passerar helt nära varandra men britterna bekvämarsig inte till någon artig hälsning med flaggan –
antagligen är dom för snottiga för att bry sig om ett japanskt fartyg…..

Men deras officerare studerar noga det japanska fartyget i kikare – dom ser kimonoklädda kvinnor
spatsera på promenaddäck ja – t.o.m. en som rullar en barnvagn -

Trots sitt oartiga uppträdande, radierar CITY of EXETER en siktningsrapport om mötet med japanen
som vi får ta del av längre fram…

Dagen efter, den 11:e maj siktar – japanen utanför Angolas kust en engelsk ångare. När avståndet mellan fartygen är nere till 3000 meter –
signalerar det japanska fartyget med flaggor och morselampa >

Stoppa! Dreja bi! Använd inte radion!

Samtidigt skjuter dom två prejskott – för om bogen på den engelska ångaren -- vattenuppkasten
är klart synliga för bägge parter…………………

forts.f.

Varjag

Vår berättar-varjag är tillbaka - det känns mycket bra !!

Mvh Hans K

Ja - underbart! En mycket spännande upptakt...

Ser fram emot den med säkerhet mycket spännande - och bildande - fortsättningen.

Jag kommer att besöka Skalman oftare nu.

Stort tack till läsarna för uppmärksamheten - & forts.....

Gissar att de flesta läsare vid detta laget anat sanningen – att alla fyra fartygen i f.g. poster är
ett och detsamma !
hsk II/KNUTE NELSON/KRIM/KASII MARU – fast med olika täcknamn, målningar och utseenden.
hsk II’s främre skorsten var en ‘’dummy’’av trä, plywood och presenningsduk. Den demonterades
natten efter hon tagit sig igenom Kielkanalen med hjälp av det gamla slagskeppet SMS HESSEN –
som tillfällig isbrytare. Och ‘’blev’’ KNUTE NELSON.
(Men skulle komma till användning igen, senare och fjärran….)

Jag ville med dom raderna och bilderna belysa den noggrannhet och fantasi med vilken tyskarna
förberedde sina Hilfskreuzer (HK) [ = Hjälpkryssare] för deras kommande värv att föra kaparkrig mot
Brittiska Imperiet på världshaven.

Huvudrollsinnehavaren i tråden – har som alla kära, många namn….
Hennes var inte inte sämre….HSK 2 hette inom Marinledningen – i det tyska amiralitetet och Raider- C inom det brittiska. Men det namn hon gått till historien
med – och vilket hon gavs av sin fartygschef , med besättningens acklamation må tilläggas –
var ATLANTIS.

Kanske ett passande namn, taget efter Platon’s legendariska sagö ‘’bortom Heracles Stoder’’ =
ngnstans ute i Atlanten utanför Gibraltarsundet, då mycket av hennes verksamhet just skulle
innefatta Atlanterhavet.

Det var nämligen så inom Kriegsmarine – att hjälpkryssarnas fartygschefer fick själva välja ett
namn för sina fartyg! Hennes – skulle komma att leda sitt fartyg och sin besättning på den längsta kaparkarriären av något
fartyg någonsin - och komma in som god tvåa vad beträffar sänkt och erövrat tonnage.

ATLANTIS började livet som m/s GOLDENFELS. Hon byggdes på Vulkan-varvet i Bremen 1937
för det renommerade tyska rederiet Deutsche Dampfschiffsfahrts Aktiengesellschaft Hansa-Linie
(DDG-Hansa). Hon fick ett standardtonnage om 7862 bruttoregisterton, med full last deplacerade hon 17300 ton.
Hon drevs av två –tandemkopplade Bremer-Vulkan dieselmotorer med 7600 hk och med en propelleraxel, som gav
henne en maximal fart av 17½ knop.
155 meter lång, 19 meter bred och drog 29 fot på full last. (8,7 meter).
Hennes egentliga uppgift – var som ett snabbt och modernt styckegodsfartyg i linjefart.
Just sådana fartyg – som passade utmärkt för Kriegsmarine’s planer för handelskrig på ossianerna…

Det sagt – lade sig den tyska marinen, tidigt i hennes och andra moderna motorfartygs konstruktion..
Precis som i England där Amiraltetet subventionerade vissa rederiers fartygsbyggen (bl.a. Cunard, P&O och Royal Mail Line)
mot att fartygen fick konstruktionsdetaljer som skulle göra dem lämpliga även för sjömilitära uppgifter - )
fick GOLDENFELS redan under byggnationen, förstärkta däck här och där – för att kunna bära tunga kanoner…..allt på KM’s bekostnad
(Detsamma gällde t.ex. hennes syster KANDELFELS (HK PINGUIN) och flera HAPAG-Lloyd
fartyg som också slutade som hjälpkryssare….)

En annan detalj, var givetvis hennes bunkerutrymmen. I linjefart gäller ju fraktinkomster –
inte en massa onödiga bunkerutrymmen.
Men ATLANTIS – i sin hjälpkryssarskepnad – hade nog med dieselolja för att – med
10 knops marschfart tillryggalägga 11 000 svenska mil – innan hon behövde ‘’macka’’
Det ni Det – är likamed nästan 3 ggr Jordens omkrets!

Forts.....

Varjag

För ordningens skull – även en kort beskrivning av hennes besättning, utrustning och beväpning.
Normalt bestod besättningen av 350 man. Som var trångbodda, då det dessutom fanns
utrymmen för omkring maxmalt – 300 fångar ombord.
Den innefattade ett 20-tal officerare med kompetens att som ‘’priskaptener’’ ta tagna fartyg
till tyska eller tyskallierade hamnar. Likaledes kunde 60-70 man avdelas som prisbesättningar att hantera
prisfartyg under längre perioder.
Det fanns pentryn och kabysser för att föda alla dessa i månader.
Och kyl-och frysrum för färskproviant.
Kort sagt var hela fartyget en veritabel trollerilåda av väl genomtänkta finesser för att kunna
fylla sina uppgifter.

Hon hade sex 15 Cm’s kanoner Krupp C/16 av 1:a Vk-modell och ärvda av gamla kryssare och slagskepp från den epoken.
På backen (längst fram för landkrabborna…) satt en 7,5 Cm kanon av för mig okänt fabrikat.
Den var enbart avsedd som ‘’prejningskanon’’ – att skjuta varningsskott, innan de tunga
kanonerna måste komma till tals….Det tunga artilleriet var dolt bakom – och kunde avmaskeras och vara eldberett – på sekunder.

Dessutom två 37mm’s FLAK c/30 i dubbellavettage. En rätt värdelös enkelskottspjäs med
manuell omladdning – skott för skott.
Fyra stycken 20 mm’s Rheinmetall FLAK 38 i enkellavettage, betydligt bättre än 37:orna.
Därtill 4 torpedtuber under vattenytan med 24 omladdningar. Dessutom – hade hon i bagaget vid avresan – hela 92 kontaktminor. En last som varje fartygschef avskyr!
(En enda träff i minförrådet och – finis Atlantis. Inte undra på att Fc gjorde sig kvitt dom så fort som möjligt - )

Dessutom hade hon två stycken spaningsplan. Flottörförsedda Heinkel 114 – som sjösattes
under en lastbom, startade & landande på vattnet och återbördades på samma sätt.
Normalt stuvades flygplanen, delvis demonterade - i lastrum No.3. Men som vi sett
lämnades ett, fullt synligt med ryska nationalitetsbeteckningar ovanpå luckan under hennes
‘’inkarnation’’ som sovjetiska KRIM….
Jag kan tillägga, för de flygintresserade – att ett av Heinkelplanen var beväpnat med en
20mm’s MG FF-kanon. Ett för flygplanstypen helt inordinärt vapen. Var och hur -den fanns monterad – vet jag inte. En helt annan och ofta bortglömd detalj om hjälpkryssarnas ‘’beväpning’’ förtjänar också
omnämnas och berör deras ‘’kamelont-taktik’’ att förändra sitt utseende.
ATLANTIS hade med sig omkring 50 ton av – och hundratals penslar för snabba identitetsväxlingar. En liten men väsentlig detalj som
ofta glöms bort…..

forts. följer.....

Varjag

varjag skrev:...att ett av Heinkelplanen var beväpnat med en
20mm’s MG FF-kanon. Ett för flygplanstypen helt inordinärt vapen. Var och hur -den fanns monterad – vet jag inte.
Varjag

Har sökt i litteraturen, men inte ett ord om en 20 mm kanon - vare sig hos He 114 A, B eller C. Aradon däremot, Ar 196, hade två 20 mm MG FF kanoner i vingarna...kanske de avses...?

Mvh Hans K

sveahk skrev:

varjag skrev:...att ett av Heinkelplanen var beväpnat med en
20mm’s MG FF-kanon. Ett för flygplanstypen helt inordinärt vapen. Var och hur -den fanns monterad – vet jag inte.
Varjag

Har sökt i litteraturen, men inte ett ord om en 20 mm kanon - vare sig hos He 114 A, B eller C. Aradon däremot, Ar 196, hade två 20 mm MG FF kanoner i vingarna...kanske de avses...?

Mvh Hans K

Tack sveahk och nej, ingen Ar 196. När jag läste om denna ''Zwei-Centimeter Bordkanone'' på en He 114 - spärrade jag upp ögonen...
Det är minst 20 år sedan, men en sån grej lägger man på minnet. Har grubblat över VAR på fpl -man kunde montera den?
Jag anser synkronisering praktiskt taget utesluten.......

mvh, Varjag

Men nu - tillbaka till Sydatlanten.....

Stoppa! Dreja bi! Använd inte radion!

På ATLANTIS signalfall, hänger flaggorna XL. (betydelsen = Stoppa eller jag skjuter)
På ett annat signalfall hissas fyra flaggor, med betydelsen - Använd inte radion

Den japanska flaggan halas och i dess ställe hissas hakkorsflaggan. Ögonblicket är inne…

‘’Fäll camouflaget!’’

Täckplåtarna över 15-centimeters däckskanonerna lyfts, ‘’lyftkranen’’ förvandlas till Kanonen No.3,
alltsammans tar bara 10-15 sekunder......

I radiohytten sitter telegrafisten med lurarna över öronen och handen på sändarnyckeln –
beredd att störa ut varje nödsignal från fienden….allt – ‘’enligt Bokens Regler’’

Kpt. Rogge har också valt tiden exakt – under varje hel timme GMT – råder två 2½ minuters radio-
tystnad världen över, för att ge plats för eventuella nödsignaler – i den annars fullproppade etern
av signaler och radiobrus. (Fientligheter inleds m.a.o. INTE under, eller strax före/efter radiotystnaden då alla lyssnar…) ‘’Enligt Boken’’ – skall nu fienden besvara signalen, stoppa och invänta order.
Men ingenting av detta händer. Fienden ändrar kurs – och visar ATLANTIS sitt kölvatten.
Tyskarna gapar av förvåning……..

Men radiohytten alarmerar kommandobryggan; ‘’fiendens radio sänder…!’’

QQQ QQQ QQQ, okänt fartyg beordrar oss stoppa – sänd hjälp –

(QQQ – som föregår själva meddelandet - är den engelska attentionssignalen för ‘’okänt fartyg & trubbel’’.
(Q = question = fråga? - det finns två andra sådana signaller RRR – betyder Raider = fientligt krigsfartyg. SSS – betyder Submarine = ubåt)

ATLANTIS telegrafist håller nere sändarnyckeln för att störa ut engelsmannens signaler…….

Eldtillåtelse!

Fyra sextummare dånar, däcket skakar under fötterna – fyra vattenpelare uppenbarar sig
runt det engelska fartyget.
Ny salva! Och igen – och igen…

‘’Fiendens radio sänder fortfarande !’’

Ny salva – och ny igen….två röda blixtar slår upp från målet….’’fiendens radio har tystnat’’

Eld upphör!

Britten har stoppat, rökpelare från en brand ombord stiger mot himlen. Vita ångmoln ur
skorstensröret – man blöder av ångtrycket i pannorna. Däcken svärmar plötsligt av folk – liv-
båtarna bemannas och sjösätts.
ATLANTIS motorbarkass med Fc’s adjutant – Lt. Ulrich Mohr, minofficeren Lt. Fehler och ett
dussin matroser med pistoler och k-pistar – sätter av mot det engelska fartyget.

Jag överlämnar ordet till Löjtnant Mohr:

Jag får min första verkliga titt på fienden i livbåtarna. Ärligt, blev jag överaskad – över att se så många färgade ansikten….
jag hade aldrig mött en Lascar tidigare, hade trott alla skulle vara vita engelsmän.
En ensam figur finns kvar ombord – Kapten Windsor, O.B.E (Order of the British Empire, en
engelsk civilmedalj)
Han besvarar kort min honnör men med kylig blick. Vi är bägge lite besvärade….Kan jag få se era
skeppspapper?

Fartyget är s/s SCIENTIST på 6200 ton och tillhör T.J. Harrison & Co i Liverpool. Hon kommer från
Durban, skall till Freetown för att förenas med en konvoj där och vidare till England.
Hennes last; 2500 ton majs, 1200 ton krommalm, koppartackor, zinckoncentrat, jute, hudar och
2600 ton garveribark.
Fehler applicerar sina (sänknings)-laddningar medan jag genomsöker fartygets kaptenshytt, brygga
och navigationshytt efter kodböcker, hemliga telegram etc. Men – kammar noll.
Kpt. Windsor har gjort sitt jobb väl – allt sånt har slängts överbord innan vi kom fram.
Allt jag tog var en kikare, en kronometer och några signalflaggor. Både Fehler och jag var gröna
i det här jobbet, vi tog mycket mera tid än nödvändigt….det var otäckt att söka igenom
andras tillhörigheter, se foton av fruar, fästmör och barn – dom liksom tittade anklagande
mot en från fotografierna – men, krig är krig….
Radiohytten, hade skadats illa – men telegrafisten hade som genom ett under undkommit
med en lättare armskada. Lukten av brinnande jute var irriterade och luktade illa over hela
skeppet.
På däcket låg en död Lascar – halva hjässan saknades i en stor blodpöl som sipprade
mot relingen – en man som en halvtimme tidgare hade varit en levande varelse…..
Pojkarna bakom mig stirrade, deras anskten var kritvita, en av dem såg ut som om han
skulle kräkas…..Allright allright – ta er samman!
För att vara säkra på att sänka SCIENTISTöppnade vi bottenventilerna innan Fehler
detonerade sina två 15-kilosladdningar av dynamit…..

Men, trots det – sjönk SCIENTIST bara mycket mycket sakta. Hon brinner med en massa rök som syns miltals borta…
Rogge tappar tålamodet och beordrar AO att sänka henne med artillerield……inte ens det skyndar på henne….
Till slut tvingas han offra en av sina dyrbara torpeder – och först då ger hon upp kampen –
och försvinner i djupet.

När SCIENTIST sjönk var det nån på bryggan som utbrast – ‘’Bra – det är så jag vill se
alla deras förbannade gamla byttor gå ned…..’’

Rogge skakar på huvudet; ‘’Jag håller inte med…låt oss bara se det hela som en del av
ett nödvändigt jobb. Skepp är som människor, var och ett har sitt eget liv och alla dör på
olika sätt också.Jag - är ledsen att se henne försvinna…..’’

Lt. Mohr igen:

Jag tänkte att en sån filosofi skulle inte uppskattats av besättningens flertal, men stämde mig
till eftertanke då jag insåg att Rogge hade rätt.
Alla skepp dör på olika sätt. En del dör elegant, andra smärtsamt och efter en lång kamp.
Några dyker i djupet med dödsskrin av bristande plåtar, andra kapsejsar och vänder buken
upp – innan de försvinner som en dykande val. Och några, liksom SCIENTIST, glider tyst
under – men med sin stolthet i behåll.


forts. följer

Varjag

Härlig tråd!

varjag skrev:På backen (längst fram för landkrabborna…) satt en 7,5 Cm kanon av för mig okänt fabrikat.
Den var enbart avsedd som ‘’prejningskanon’’ – att skjuta varningsskott, innan de tunga
kanonerna måste komma till tals….

Enligt mina källor har den där 75mm / 3-tumskanonen polskt ursprung (Schneider-Creusot?) – Kanske från polska ORP Mazur? – ex. tyska SMS V-105, via Brasilien 1920 och sedan Storbritannien för att hamna i Polen 1931 och förses med tre stycken sådana. Efter att Mazur sänkts så tog tyskarna reda på beväpningen.
Det kan vara ursprunget? – från Polen ska den i alla falla härstamma från.

Amund skrev:Härlig tråd!

varjag skrev:På backen (längst fram för landkrabborna…) satt en 7,5 Cm kanon av för mig okänt fabrikat.
Den var enbart avsedd som ‘’prejningskanon’’ – att skjuta varningsskott, innan de tunga
kanonerna måste komma till tals….

Enligt mina källor har den där 75mm / 3-tumskanonen polskt ursprung (Schneider-Creusot?) – Kanske från polska ORP Mazur? – ex. tyska SMS V-105, via Brasilien 1920 och sedan Storbritannien för att hamna i Polen 1931 och förses med tre stycken sådana. Efter att Mazur sänkts så tog tyskarna reda på beväpningen.
Det kan vara ursprunget? – från Polen ska den i alla falla härstamma från.

Alls ingen dum tanke - och kan vara helt korrekt.....
De flesta HK's fick en liknande pjäs - just som prejkanon på backen och - det rådde brist på alla sorts kanoner 1940 - tro't eller ej!
en ''Schneider Sjuttiofemma'' är ju detsamma som den revolutionerande första ''snabbskjutaren'' från 1897, till vilka tyskarna erövrade
snart sagt obegränsade kvantiteter ammunition redan 1914-18.

Tack Amund för den biten, Varjag

Efter sänkningen av SCIENTIST, masar sig ‘’KASII MARU’’ makligt söderut och rundar Godahopps-udden på behörligt avstånd, men utan att sikta något mål.
Rogge gör en kort sväng in i Indiska Oceanen, innan han vänder till kontrakurs – och styr mot
Afrikas sydligaste udde – Cap Agulhas.
Den 10:e maj, dagen då det tyska storanfallet i väster – Fall Gelb – slås ut och Holland, Belgien
och Frankrike invaderas, ingriper även ATLANTIS i striden….

Med en offensiv minering av sydafrikanska vatten!
Jag berättade kortfattat ovan – att hjälp-kryssaren medför även inte mindre än 92 minor, lömska djävulsägg – som han vill så ut, just vid den livligt trafikerade sydudden.

Den rundas av hundratals fartyg i månaden, all trafik från och till Fjärran Östern – som inte
använder Suez-kanalen samlas här på ett litet havsområde. Och han bedömer träffchanserna
som goda.

Exakt varför – han väljer lägga minfältet från öster mot väster – begriper jag inte.
Kanske en baktanke om att de värdefullaste lasterna befinner sig på väg till – inte ifrån
England. Eller – vill han ‘’flyta in’’ med den mest trafikerade filen…vem vet?

Minofficeren, Lt. Fehler, en man som beskrivs som ‘’gillande allting som smäller’’ ☺ och
gärna umgås med alla slag av knalleffekter – leder företaget från mindäcket….
ATLANTIS kommer nu för första gången sedan seglatsen började – helt nära land.
Dom kan klart i nattmörkret se, både ljus från bostäder och billjus som rör sig….
Sydafrika är inte mörklagt och mången tysk sjöman drömmer säkert om die Heimat
och freden vid den åsynen. Ja dom känner t.o.m. ‘’lukten av land’’ – något som bara
är sjömannen förunnat….

Minorna, det är EMB eller EMC kontaktminor de lägger ut……
vardera med 225 eller 300 kilosladdningar.Klumpen, under minan är ankaret – som är
fäst vid minan via en wire på trumma….som ringlar ut och – hejdar den flytande minan
just de kritiska 4-6 metrarna under ytan. Det här sker, i okända vatten – inte med ngn
automatik – utan minofficeren får kontinuerligt ekolodets djuprapporter från kommando-
bryggan. Och – justerar vattendjupet för varje enskild mina – innan den fälls. Säg att
vattendjupet är 75 meter och han vill ankra minan – fem meter under vattenytan;
ställer han in minankaret för låsning när 70 meter wire spolats ut….


På en slät havsbotten utan topografiska variationer kan fällningen göras med hög fart.
Men ATLANTIS tar hela 4½ timmar på sig – att bli av med Lt. Fehler’s leksaker.
Alltså omkring tre minuter mellan varje mina så hon körde säkert sakta fart under hela
utläggningen för att nå den önskade koncentrationen av minfältet.
Cap Agulhas är en klippig kust där havsbottnen utanför alltid liknar topografin på land och måste ha gjort minofficerens
jobb stökigt – med hela tiden varierande vattendjup.
(några sajts på nätet, beskriver minorna som ‘’magnetiska kontaktminor’’. Det är ett djur som
inte finns….alla vittnesmål på platsen, beskriver vanliga ‘’hornminor’’ – alltså – kontaktminor)

Det var en stjärnklar och lugn natt och tyskarna siktar flera andra fartyg……det är säkert
med en lättnadens suck – som dom ser den 92:a och sista minan – rulla av minrälsen och plaska ned i vattnet. Och kan försvinna ut på havsvidderna igen……
Hela operationen – är ganska bullrig och för att vilseleda fångarna ombord använde man
några tricks för att inbilla dessa – att man varit i kontakt med en ubåt under natten – som
var den som lagt minorna. Hela idén – var att inbilla britterna att tyska ubåtar opererade
vid den sydafrikanska kusten. Förefaller något befängt – men en misshandlad livboj – med
U 37 målat på den – hivades överbord. Med hopp om att någon skulle hitta den – dra fel
slutsatser och ytterligare förvirra fienden.

Åtta dagar senare - den 18:e maj hör dom på radionyheterna från Capetown att ‘’en
explosion inträffat vid Cap Agulhas’’.

Bingo – vi har fått en minträff!

Och den 25:e kungör Goebbels Propagandaministerium på radion att ‘’åtta engelska last-
fartyg gått förlorade i ett minfält – lagt av en tysk raider i… Sydatlanten’’

Så var det med allt hemlighetsmakeriet -

Liksom det mesta Goebbels propagerande – var det outspädd bullshit!

I verkligheten, upptäcktes ATLANTIS minfält bara tre dagar efter utläggningen – den 13:e maj.
Det var en patrullerande trålare, HMS ARISTEA, som upptäckte fältet och kunde varna
sjötrafiken tills området kunde minsvepas.

Minfält – brukar vanligen upptäckas genom att ett fartyg går på en mina.
Men det tycks inte varit fallet här……troligen hade någon mina mankerat – och trålaren siktade
forts.

Varjag

Jag undrar, den där enorma mängden olja - KAN det ha varit för att raidern skulle kunna hjälpa u-båtar med tankning, ifall det knep? OM ja, fanns det andra faciliteter så den kunde agera moderfartyg, förutom då läkarvård? Tex extra torpeder, lite reservdelar, mm?