Skalman.nu Forum

Som en utvikning från Stefan Lundgrens 'fynd' av ett lastbilsvrak på sjöbotten vid Lådna i Stockholms skärgård - som nästan säkert måste ha gått igenom isen någon gång, vore det skoj höra om andras erfarenheter av 'isvägar'?

Kanske först för dom som inte vet: en 'isväg' - var en plogad/oplogad 'allmän väg' - eller kommunal/privat väg över vinterisen på sjöar, över älvar, sund, inlopp och kanske också på havsis....det sista vet jag inte.
Dom första ordentliga broarna över norrlandsälvarna - var järnvägens. Biltrafik fanns inte utan allt gick med 'hästkrafter'.
Men järnvägsbroarna var oftast byggda med gap mellan balkar och syllar - varpå ingen häst kunde gå. Men jag vet att man drog hästkälkar över dem med 'brödånga' - d.v.s. handkraft - och troligen hjulvagnar också, då det var glest mellan tågen, vilket var nödvändigt där färjetrafik inte fanns - och isen 'varken bar eller brast'.
I korthet - isläggningen, öppnade mycket kortare och enklare kommunikationer på många håll. Det fanns (finns?) utmärkta tabeller om isens 'hållbarhet' vid olika tjocklekar - jag minns bara den grövsta...kan bära ett järnvägståg!

Hästar med släde - hade den bästa 'framkomligheten' och över många sjöar, älvar och frusna havsisar - fanns väl etablerade slädspår - alla 'punkterade' med runda knallar av hästspillning. Även 'riksvägarna' när bilarna kommit och färjetrafiken 'frusit in' - gick över isvägar. Som när isen bedömts tillräckligt stark - plogades för biltrafik. Då isarna låg 'öppet' och snön lätt 'vinddrev' var isvägarna plogade mycket breda - 50-60 meter. Vid snöfall med vind - tvingades bilarna ändå svänga och gira - undan de snabbt växande 'vindkarmarna'. Som ledning, kördes s.k. 'ruskor' (unga grantoppar) i plogkarmarna med ungefär 50 meters mellanrum så bilisten kunde se var 'karmen' fanns.

På vårkanten, när isen blev svagare - stängdes vägen för biltrafik. Men man lade spångar över isen för gång- och cykeltrafik - ibland cyklade man över spången med blått vatten skymtande här och där HUVALIGEN!

Kanske någon annan också har minnen av 'isvägar'?
Det var ett djärans liv - på Varjags tid

Varje vinter finns det ett antal bl.a. i Luleskärgård.

Två isvägar som man väl plogar även i "modern" tid i Stockholms skärgård är över Ramsösund till Ramsö och från fastlandet över till Norra Betsö. Genom den vägen kommer man till hela öräckan från Elgö och upp till Fåglarö. Men med tanke på att det är länge sedan det var en riktigt ordentlig isvinter så vet jag inte när dessa har varit plogade senast.

När det gäller isvägen till Betsö hände det en episod för si så där 25 år sedan. "Baltic Star" var på den tiden ganska ny som företeelse. Båten hade varit på varv och trafiken startade i slutet på januari. Navigatörerna hade inte observerat att det var isväg så de körde den "vanliga" leden i stället i stället för vinterleden. Och bröt ny ränna rakt igenom vintervägen. Detta skedde i en helg med massor av bilar på "fel" sida. Man fick skicka ut polis som stängde av vägen men lyckligtvis var det inte någon som körde ned sig.

Innan färjorna började vid Furusund och Norrsund så var det vinterväg över från Högmarsö till Yxlan. Men här korsade vintervägen den stora farleden. Som visserligen stängdes när det blev riktigt kraftig vinter men som ändå var öppen för det mesta. Här fanns något så ovanligt som en isbro. Det vill säga man hade en bro som drogs ut över isrännan. Och det fanns till och med en vaktstuga ute på isen där det satt några karlar som skötte om isbron. Antagligen var det hästkrafter som flyttade bron ut och in men jag vet inte helt säkert. Dess värre noterade man inte alla historier som man hörde tidigare generationer berätta för 50 år sedan.

Från de kalla krigsvintrarna finns det bilder som visar omstigning från Waxholmsbåt till buss ute på isen. Under en period gick inte ångbåtarna längre än till Grinda. Därifrån hade man röjt vinterväg ut mot Ingmarsö - Svartsö - Husarö samt Möja. Båtarna mot Norra skärgården vände vid Mörtsunda vid Ljusterö. Men den omtalade bilen på botten av Träsköfjärd skulle kunna vara från början / slutet av någon av de vintrarna.

Och lite OT. Jag minns än i dag kapten Orrevik berätta om när man en av dessa vintrar skickade iväg "Östanå ettan" som undsättningsbåt mot Blidö / Yxlan. Då hade det inte varit båt dit upp på flera månader. De gick ut med helt proppfull båt. Fylld med frakt alltså. Det tog nära två dygn att komma fram. Så hade man gjort upp med bönderna från Vagnsunda om vedköp så man fick påfyllning av bränsle där.

++++++
Donkeyman Filosoferar: www.nordens-paris.blogspot.com

Nöjde man sig med att ploga, eller utförde man förstärkningsarbeten? (Jag har för mig att jag läst om sådant i en gammal SoldF, inkl. hållbarhetstabeller.)

Isvägar till havs? Eller inomskärs då - tror inte jag hört talas om etablerade leder, bara äventyrliga utsagor i stil med "då man kunde köra bil på isen till X".

Hexmaster skrev:Nöjde man sig med att ploga, eller utförde man förstärkningsarbeten? (Jag har för mig att jag läst om sådant i en gammal SoldF, inkl. hållbarhetstabeller.)

Isvägar till havs? Eller inomskärs då - tror inte jag hört talas om etablerade leder, bara äventyrliga utsagor i stil med "då man kunde köra bil på isen till X".

Isväg tvärs över östersjön--- Under vk2 skickades en hel del utrustning till Finland inkl artilleri med lastbilstransport över isväg...Läste en artikel i tidningen Boggie förra året. Det fanns bland annat bilder på en engelsk QF 25 pounder
som just skulle rulla över havet.

Jag tror även att man körde på anlagda isvägar till Aspö från Karlskrona (på den tiden det fanns is på havet)

Varje vinter finns ett antal isvägar i Luleå, bla till Avan, Storbrändön, Sandön och Junkön.
För något år sedan åkte jag padda ut till Junkön en vacker vinterdag. Att ligga i behaglig landsvägshastighet och ha fri horisont åt alla håll utom sandön bakåt och junkön framåt är en upplevelse.

Tänkte visa någon bild men kommer inte åt via mobilen och dessutom drabbas väl varjagen av akut längtan till solig vårvinter med metertjocka isar, isbrytare och havsörnar.

dc: Jaha, Östersjön. I synnerhet oppigenom finns ju förutsättningarna. Jag tänkte mer på havet.

Har inte ämnet varit uppe på Skalman tidigare?

Jag vet nämligen att Vägverket har en del information om isvägar, och kan bara komma på Skalman som källa till denna min kunskap (landkrabba och boendes i syd som jag är).

Hur som helst finns det en trevlig liten skrift från Vägverket i ämnet: "Allmän teknisk beskrivning - Vägar på sötvattenis" (hittar tyvärr inte motsvarande för saltvattenis): http://www.vv.se/Filer/Publikationer/Vag_pa_is.pdf

En av de mest berömda, var ju 'Livets väg' över delar av Ladoga under belägringen 1941-44, som var Leningrads enda navelsträng till resten av Ryssland.

http://en.wikipedia.org/wiki/Road_of_Life

Som kuriosum, byggdes även järnväg på Bajkalsjöns is! När Transsibiriska Järnvägen drogs, var en av de allra svåraste sträckorna, bergsformationerna vid sjöns södra ända - den, var den sista biten som 'sammanfogades', ett bra tag senare än öppnandet av trafiken. Sommartid fanns det en järnvägsfärja - men på vintern lade man helt sonika järnväg över isen tills banan blev klar , Varjag

Hexmaster skrev:dc: Jaha, Östersjön. I synnerhet oppigenom finns ju förutsättningarna. Jag tänkte mer på havet.

Efter detta angrepp på Östersjön bör du inte gå nära någon örlogsbas på ett tag..

dc skrev: Isväg tvärs över östersjön--- Under vk2 skickades en hel del utrustning till Finland inkl artilleri med lastbilstransport över isväg...Läste en artikel i tidningen Boggie förra året. Det fanns bland annat bilder på en engelsk QF 25 pounder
som just skulle rulla över havet.

Du tänker på isvägen mellan Umeå och Vasa, det finns en bok som tar upp ämnet av Eric Björklund.
http://www.bokrecension.se/9186748092

Hexmaster skrev:Isvägar till havs? Eller inomskärs då - tror inte jag hört talas om etablerade leder, bara äventyrliga utsagor i stil med "då man kunde köra bil på isen till X".

En gång i ungdomens glada dagar gjorde ett antal yngre förmågor en tur medels "Hitlersläde" (=VW bubbla) från Blidö till Svenska Högarna. Målet var Kallskär men eftersom det var så vackert väder så drog vi en repa runt Högarna också...... Men det var på den tiden det var riktig isvinter då och då.

Tänkte visa någon bild men kommer inte åt via mobilen och dessutom drabbas väl varjagen av akut längtan till solig vårvinter med metertjocka isar, isbrytare och havsörnar.

Snöscootrarna - har ju förvandlat 'forntidens' strapatser till härliga dagsutflykter Över isar och terräng - dit man lätt 'kör' med en sån idag, användes en 'sparkstötting'. Men inte en liten modern skit med stålmedar, utan en stor tung skapelse av trä med järnskodda trämedar och försedd med mast och segel och ett ordentligt lastflak för prylar och mat. När vinden var tjänlig - hissades seglet till hjälp åt isvandraren. Farsan hade en och vid tio års ålder traskade parveln med fader, 'fot om fot' från Luleå - ut till Rödkallen, på s.k. 'vårvakt'. Det blev ingen vind den dagen . Men hemfärden blev värre...Det var 20 centimeters 'flödmål' ovanpå isarna mesta delen av vägen. Med nyfrusen, så kallad 'brödis' ovanpå ....den resan var värst utav alla, det är sant....

minns, Varjag

Jo, det som är sport nu bland gubbarna är att köra ut så tidigt och så sent som möjligt med skoter ut på isarna när man ska ut till skärgårdsstugorna.
.

varjag skrev:Sommartid fanns det en järnvägsfärja - men på vintern lade man helt sonika järnväg över isen tills banan blev klar , Varjag

Brittiskbyggd om jag inte minns fel, fraktad med järnväg och ihopplockad på plats.

/Martin