Den japanska -
-
..... befinner sig klockan 07.15 strax sydost om Okinoshima, har précis girat om för att sätta kurs tillbaka mot Tsushima
när man i det tunga diset siktar en ångare på motsatt kurs. Nästan samtidigt i bäring NO – kommer först en ‘’Fyrpipig’’
kryssare, tätt följd av en likadan och - en tredje med två skorstenar….
TSUSHIMA’s fartygschef inser omedelbart att han siktat Vladivostokdivisionen!
Och försöker radiotelegrafera en varning till amiral Kamimura. Men får ingen kvittering av signalen. Han sätter full fart mot
WSW för att komma närmare signalstationen Tsutsu på Tsushima’s sydudde.
Hela tiden fortsätter hans telegrafist att repetera signalen;
‘’Fienden i sikte. Tre tremastade fartyg ur Vladivostokdivisionen
med sydlig kurs öster om Okinoshima’’…..
Ryssarna bibehåller sin kurs, det är oklart om de siktat TSUSHIMA. Som fortsätter under fortsatt telegraferande – tills
man tappar de ryska kryssarna ur sikte. Fortfarande ingen bekräftelse på hennes signaler – det är störningar i etern….
Men äntligen, en kvart över åtta – uppfångar TSUSHIMA en signal från Takeshiki, som varskor bägge flaggskeppen om hennes signaler.
Ja IZUMO hade redan 07.4o fått radiomeddelande från signalstationen, som också uppfattat TSUSHIMA’s signaler.
Men ovetande om detta styr kryssaren väst i ytterligare 20 minuter – då hennes varningar bekräftas av Tsutsu Radio.
Vilket besvaras med att man igen styr österut, för att försöka återfå kontakten med ryssarna.
Kamimura beordrar att ånga för 15 knop tas upp, sänder sina torpedbåtar ut att beordra alla handelsfartyg till sjöss söderut in i
närmaste hamn och – varnar Shimoniseki att annulera alla avseglingar med omedelbar verkan!
Under tiden – har amiral Bezobrazov fria händer…..klockan 9.oo siktas den hemvändande IZUMI MARU.
GROMOBOI tar upp jakten, öppnar eld och 30 man dödas eller skadas – innan ångaren stoppar och ger sig. Omkring 100 sårade
och skadade tas av henne innan hon sänks med alla som fördragit dö med fartyget........
Eldgivningen hörs, både från den återvändande TSUSHIMA och SADO och HITACHI MARU…..
Som klockan 10 – finner sig i full sikt av de ryska kryssarna. Bägge vägrar stoppa och försöker undkomma. RURIK hinner kvickt ifatt
SADO MARU men eftersom majoriteten där var civilister – stryker hon flagg. RURIK ger dem 40 minuter att evakuera fartyget innan
det sänks – men innan fristen är ute, beordras RURIK återansluta till flaggskeppet. Evakueringen är långt ifrån klar – så ryssarna sätter
en torped i ångaren. Som ändå inte visar tecken att sjunka….Man cirklar – och skjuter en andra torped i den motsatta fartygssidan…sedan
lämnas den åt sitt öde.
SADO MARU – flyter, och bogseras i hamn........
(Man undrar vad för fel det måtte vara på de ryska torpederna? INGEN 3000-tonnare kan ta två – och överleva!)
För Gardisterna på HITACHI MARU
....är givetvis kapitulation omöjlig. GROMOBOI
förföljer och granaterna smäller in fartyget.......
Den befälhavande Marinofficer som finns ombord, får huvudet avskjutet, mässdäcken är en blodig röra av döda och döende…
Hennes engelske befälhavare, Capt. John Campbell fortsätter tills han såras.
En träff i maskinrummet dödar den engelske maskinchefen…
När det är uppenbart att det inte går att undkomma, låter regementschefen, överste Suchi – bränna regementsfanan varefter han –
''med ett leende på läpparna'' – begår självmord.
De kvarvarande lyder överstens sista order;
ta av er kläderna och hoppa i sjön….
Färre än 150 räddas, omkring 1350 mannar följer HITACHI MARU in i evigheten…..
Under tiden har Bezobrazov’s flaggskepp uppsnappat mycket av den intensiva radiotrafiken deras närvaro förorsakat.
Amiralen förstår att en överlägsen styrka snabbt samlas mot hans division – han överger planen att återvända via
väster om Tsushima. Istället sätter han kurs mot Vladivostok och lyckas – i den usla sikten, undvika kontakt med den japanska
förföljarna. Hans division kastar helt oskadda ankar i hemmahamnen kvällen den 17:e juni.
(forts)
Varjag
