’’ Markus Holst skrev:Fler nyfikna frågor:
Hur mycket kol hade en båt med sig?
Hur långt kom man på det?
Hur lång tid räknade man för kolning?’’
Jag skall försöka besvara dom frågorna, inom ramen för trådens ämne. Men – med utvikningar där sådana kanske hjälper....☺
Fråga 1) Hur mycket kol.......?
Hur långt är ett snöre??
Beror givetvis på fartygstyp, tonnage, maskinstyrka, kolboxarnas volym & kolens beskaffenhet.
Dåtidens (1890-1905) slagskepp hade kapacitet för 1000-2000 ton kol, kryssare 900 – 1400 ton och jagare –
nånting mellan 75 – 140 ton. Handelsfartyg, lastångare – som regel 200 – 1000 ton. (10% av deplacementet)
Tio år senare, hade slagskeppen volym för i runda slängar 3000 ton, kryssarna 1200-1500 ton och jagare 100-150 ton.
Lastångare i stort sett oförändrat, då betalande last, var viktigare än kol i bunkers.....Stora fyrpipiga ’’ossiansångare’’
som t.ex. LUSITANIA eller TITANIC tog resp. 7000 och 7700 ton kol!!!
Det berättas att LUSITANIA’s kortvariga existens som hjälpkryssare – snabbt avslutades då Amiralitetet fick klart för
sig hur mycket kol fartyget brände....
T.o.m. härdade amiraler med erfarenhet av kolslukande slagkryssare – baxnade
när de fick se siffrorna......och bums och artigt avskrev fartyget som hjälpkryssare........
Fråga 2) Hur långt kom man....
En ännu mera elastisk fråga! Räckvidden är ett ytterst tänjbart begerpp. Och – beror av Fyra olika faktorer:
A – Fartygets Fart. Sparlåga, Ekonomisk Marschfart, Toppfart
(ganska likt en bil. Tänk Teknikens Världs ’’snålhetstest’’ – mot ’’snabbaste varvtid på Nürburgring!’’ Den senare tar
4-5ggr så mycket som den tidigare....)
B – Kolens kvalité (= olika bränslevärden) Den minnesgode erinrar sig att jag i början av tråden skrev om Deutsche
Amerika Linie’s kolningskontrakt med den ryska flottan. Som stipulerade .....
430 000 ton - Goda Cardiff-kol.
De walesiska kolen, som utskeppades just från Cardiff - ansågs då som världens bästa för att alstra ånga
- Welsh steaming coals.jpg (26.56 KiB) Visad 1128 gånger
’’Donkeyman skrev: Annars varierade kolets kvalitet ganska rejält. Inte bara så att det var skillnad på ursprungslandet
men även inom samma fyndighet var det skillnad. Fick man dåliga kol blev eldningen betydligt tyngre och mer arbetskrävande.
Ibland gick det helt enkelt inte att hålla trycket utan man måste reducera effektuttaget.’’
(Och – krävde mera dåliga kol per tillryggalagd distans. Det var ingen tilfällighet att Royal Navy alltid använde kol från Wales
i sina fartyg och lagrade det på kolstationer världen över)
C – Väder - vind, sjögång och havsströmmar påverkar framfarten ’’över grund’’. Vid hårt väder – t.o.m. dramatiskt.
D - Eldarpersonalens skicklighet på fyrdurken – att utvinna det mesta av tillgängliga kolbunkers. Jag har hört att
’’klantar’’ förbrukade 10-15% mera kol – än en erfaren eldare....
Fråga 3) Hur lång tid för kolning....
Kolboxarna var/är i princip fyrkantiga ’’tankar’’, höga och djupa – idealiskt mellan däcksnivån och fyrdurken nere i
pannrummen. Dom har en sorts rutschbana nedtill som leder kolen att rinna ut till en lucka på fyrdurken–
händigt för eldarnas skyfflar.
- kolbunker.jpg (124.1 KiB) Visad 1128 gånger
Kol är ju inte en vätska, utan ett fast material som vid störtning ner i kolboxarna – formerar en toppig hög, med en massa
luftutrymme inne i högen. För att maximera kolintaget används s.k. ’’trimmning’’. En eller flera ’’trimmare’’ i kolboxen
lirkar och skyfflar kolen ut mot boxens sidor mellan varje ’’stört’’. Tänk en skokartong, ställd på ända – och hur djävligt
det blir för trimmarna när boxen börjar bli full !?
- bunkerlucka paa dæck.jpg (25.67 KiB) Visad 1128 gånger
Vid normal kolning, bara störtades kolen tills boxen var ’’full’’ under luckan. Gick ganska snabbt, 80-120 ton i timmen.
En liten jagare tog bara 1-1½ timme att fylla. Jagare var så trångbodda att på mycken trimmning – var knappast en tanke.
Men det är ’’från kaj’’ med effektiva kolningsanordningar. Ryssarna, var hänvisade till ’’ship-to-ship’’ kolning – en
mycket långsammare metod. Med lastbommar, vinchar och kolbyttor. Och – muskelkrafter......
Vi återvänder strax till den ryska flottans vedermödor. Där det inte bara var fråga om trimmning, inte maximalintag....eller –
som det sades i mässarna;
inte bara kol upp till halsen – nej kol över öronen! Ja äventyrande av fartygets säkerhet.....
Det gällde Optimalintag!
f.f. Varjag
