Bortsett från kortare jagarpatruller utanför hamnen och en eller annan kanonbåt – utskickad för att med sina
kanoner understödja de egna trupperna i landförsvaret, har de marina operationerna i stort sett upphört.
Geografin runt Port Arthur är så bergig, att slagskeppen i hamnen inte kan elevera sina tunga vapen högt nog
för att verksamt ingripa till arméns hjälp.
Veckan efter amiral Vitgefts död och flottans snöpliga återkomst till Port Arthur, hålls en militärkonferens där.
Varunder vice-amiralen och nu äldste sjöofficer på platsen, Pavel Ukhtomski som vi erinrar oss var fartygschef på slagskeppet PERESVIET den 10:e och ledde flottan tillbaka i hamn - kategoriskt förklarar att det kan inte längre bli tal om några utbrytningar för flottan – varken till Vladivostok eller någon annan stans….
Mot protester från stadskommendanten, General Smirnov – erbjuder Ukhtomski obehövlig personal och kanoner, som
flottans bästa bidrag till fästningens försvar.
Snart efteråt, börjar man demontera och ta iland lättare kanoner från många fartyg för att användas på de alltmer krympande landfronterna.
Hur man applicerade fartygskanoner för strid på land vet jag inte – har någon sett bilder av ‘’suspekta ryska kanonlavetter’’ från den tiden?
Det torde mest rört sig om 47 - och 57mm’s snabbsljutande kanoner från jagare och kryssare.
Under patrull nattetid samma vecka, den 24:e – går jagaren VUINOSLIVI på en mina - och sjunker….. Vi det här laget finns det så många minfält och minor i farvattnen utanför Port Arthur, ryska som japanska – att det är omöjligt fastställa
vems minor man gått på…..Minor är ju som bekant ‘’equal opportunity-weapons’’ (
I periferin
Den 10:e september, går den Baltiska Flottan – nu befordrad till ut i Finska Viken för övningar och skarpskjutning med slagskeppsartilleri (mot fasta mål….
Brittiska korrespondenter som medföljer rapporterar att ‘’halva personalen sov igenom övningen – samt att inte en enda träff kunde
observeras under skjutningen……’’...............
(forts)
Varjag