Några gamla pistoler

[varjag]

C/93 blev världens första massproducerade automatpistol och den första som innefattar de flesta av de tekniska aspekterna som lever än idag. Den hade positiv regling, laddades med ett magasin som infördes i kolven – underifrån, hade lättopererad manuell säkring och – viktigast, var kamrad för en patron med verkligt ’’militära ambitioner’’. Borchardt konstruerade själv patronen – ’’7,65x25mm Borchardt’’ och hade personligen patenten på bägge.

Patronen – skulle i många skepnader och laddningar under olika namn - länge överleva honom och hans pistol. En lång rad pistoler och k-pistar har använt den och – den tillverkas fortfarande, som 7,63mm Mauser och 7,62mm Tokarev - 120 år senare!

7,65 Borchardt och 7,63 Mauser.jpg (7.59 KiB) Visad 4874 gånger

(notera körnslag i Mauserpatronens hylshals - den behandlade ammunitionen mycket våldsamt)

Pistolen var mycket välgjord med finaste blånering och ansågs ytterst elegant och tekniskt fulländad för sin tid.
Ludwig Loewe’s startade bums massproduktion – och byggde omkring 1000 stycken.
1896 ombildades Loewe efter köp/inköp i andra vapenfabrikanter till Deutsche Waffen und Munitionsfabriken AG (DWM), som kanske bekant för läsarna – skulle bli en tungviktare i tysk vapenproduktion i mer än ett halvsekel. Parentetiskt och anekdotiskt kan jag här påpeka att familjen Loewe – var av judisk börd......
DWM fortsatte produktionen med ytterligare omkring 3000 pistoler. Men, hoppet om militära
beställningar – uteblev. Militären förblev hårdflörtad. Varför? Jo – C/93 var föga fältmässig. Den var stor,och med....

klumpigt hölster m. axelrem.jpg (25.71 KiB) Visad 4874 gånger

.....30 cm lång, vägde 1,2 kilo – varav halva vikten hängde b a k o m avtryckarfingret. Vilket inte hjälpte vid precisionsskytte.
Dessutom var den långsam och dyrbar att tillverka, isärtagning för vapenvård ansågs för komplicerad för ’’genomsnitzFritz’’ – och mekanismen litade till en rekylfjäder av fjäderstål (klockfjäder) som militärerna inte – litade på. Dessutom hade mekanismen två skruvar – och skruvar i automatvapen har en förunderlig förmåga att ’’skruva upp sig själva’’ under eldgivning – vilket militärerna redan då antagligen kände till.

Icke desto mindre och trots att C/93 var dyr att köpa – en complet, med vapnet, stödkolv med läderhölster, löstagbart kindstöd, rengöringsverktyg, 3 magasin plus ett övningsmagasin av trä, betingade i USA – hör och häpna - hela.....$30.oo
För extra $5 – fick man en magnifik förvaringslåda!

$35 då - $40 000 idag.jpg (25.21 KiB) Visad 4874 gånger

(som jämförelse kostade då en Colt Fyrtiofem-revolver ungefär $14)

Många kända personligheter köpte sig en C/93, notabelt Theodore Roosevelt och ’’Buffalo Bill’’ Cody som även använde den i sin Wilda Westernshow då och då. I november 1894, demonstrerades Borchardts pistol för en Vapenkommitté ur amerikanska flottan i Providence, Rhode Island. Boston Herald skrev en glödande entusiastisk artikel:

’’utställaren skjöt 24 skott riktad eld på 43 sekunder, avstånd 110 fot (33½ meter) – alla var träffar!

- och förutspådde en strålande framtid....för pistolen’’
Denna snabbeld i revolvervänjda Amerika ansågs helt otrolig.Alltså tre 8-skottsmagasin med två omladdningar. En del av hemligheten, var att C/93 var utrustad med en magasin-utlösare, ett knapptryck – och magasinet f ö l l ur vapnet – bara isätta ett nytt, mekanismen stannade öppen efter sista skottet – fingerdrag på slutstyckets knopp...och pistolen var omladdad inom sekunder.
Och vem var skytten och representanten för Utställaren? -

forts.......

[varjag]

Jo - en erkänt expert pistolskytt, vapenkonstruktör och Borchardt's främste medarbetare vid utvecklingen av C/93 – han hette......

Georg Luger.jpg (9.2 KiB) Visad 4872 gånger

- och skulle snart låta höra talas om sig!

Det sagt, var Borchardts pistol epokgörande och förvånande många har överlevt till idag.
(tyvärr flera – med brusten ’’klockfjäder’’) *
Jag har själv haft förmånen hålla i tre, av dessa dyrbara klenoder. En – fick jag inte göra
mantelrörelsen på (oro för klockfjädern!), en annan höll jag bara – av oro för ’’fjädern’’....

En Borchardt C/93 är idag pistolsamlarens Spaderess. Betingar med stödkolv, tillbehör & hölster eller i orginallåda sisådär $25000 – $40000 dollars i fint skick.
(Jag skyndar mig säga att jag - har aldrig ägt nån!!)

Denna länk visar en superb bildsvit av pistolen i alla dess detaljer -
http://www.pistolcollection.com/Borchardt.htm

(jag hastar säga att sajtets ägare - på intet sätt reklaterar det nedanstående - !)

varjag hade en gång privilegiet bli introducerad till en Californisk entustiast och samlare – och gynekolog..
Efter en två-vånings hissresa ned i underjorden från hans magnifika villa – till hans ’’vapenrum’’, där, när pansardörren ljudlöst svängde åt sidan – det första jag såg, var en rund glasmonter med fyra stycken Borchardt’s med stödkolvar. Arrangerade i cirkel......Whoa!

Mannen hade också ett tjugotal andra rariteter PLUS ett nåt dussin kulsprutepistoler – och en ljuddämpad underjordisk ’’skjuttunnel’’ som man kunde gå rak i fram till måltavlorna......
Det blev en mycket angenäm afton!
Och konstaterande av att – gynekologi – var ett ytterst lönsamt yrke i The Land of Fruits and Nuts.

Snacka om att ha funnit ’’de bästa av två världar’’

Varjag

[varjag]

Efter Borchardtpistolens debut 1893, blev i ett slag alla tidigare och - flera senare ’’patent’’ helt föråldrade. Men för ordningens skull bör några andra tyska konstruktioner få komma att nämnas i tråden.
Herman Schlegelmilch, en vapentekniker och uppfinnare i Suhl, patenterade och byggde(?)
en automatpistol, baserad på hans repeterpistol M.1891 -

Hermann Schlegelmilch repeterpistol 1891.png (239.77 KiB) Visad 4774 gånger

Liksom alla de andra, var kalibern 8mm – ett naturligt nybörjarval.
( i Österrike som i Tyskland – var arméns gevärskaliber densamma, eller 7,92 om vi nu skall envisas var hårfina...)

En annan var Mieg’s pistol från 1893. Den som synes ganska tunga bössan vägde lite mer än två kilo och skjöt en 8mm’s patron som enligt patentteckningarna – hade ’’flaskhals’’ och
fem av dom fick plats i magasinet.

Mieg pistol 1893 Suhl museum.jpg (86.35 KiB) Visad 4774 gånger

Den måste ha nått nämnbar försäljning, då ammunitionstillverkaren DWM gav kalibern ett hylsnummer – DWM 372.

Tre år senare,1896 vid Königliche Preußische Gewehrfabrique i Spandau, Berlin – kände sig
några vapenmästare kallade att uppfinna sin egen pistol. Den har gått till historien som
Spandau Selbstlade-Pistole M.1896. Såg ut, ungefär som Schlegelmilchs modifierade
repeter och - företaget tycks ha gått samma väg som TITANIC – det sjönk s.a.s. på jungfuresan.

forts.....

[varjag]

Kvar på den tyska scenen återstår nu att berätta om Theodor Bergmann och hans konstruktör, Louis Schmeisser. För alla läsare som drar ett djupt andetag - vid nämnandet av namnet Schmeisser (och minns att alla tyska k-pistar sedan 1918, kallades‚‘Schmeisser‘ av fienden...) tvingas jag säga – andas ut! Louis var bara pappa till sonen Hugo som konstruerade Bergmann‘s kulsprutepistoler.
Men Theo Bergmann var en listig djäkel....alla patenten registrerades i hans namn!
Som skrivits ovan fick Schmeisser det österrikiska Brauswetter-patentet i sina händer och
1894 var han klar med sin första pistol. Bergmann Pistole No. 1 M.1894

Bergmanns modeller numrerades logiskt – 1, 2, 3 o.s.v. och läsaren kommer att möta t.o.m. ‘‘åttan‘‘ längre fram.

Pistolen var en enkel ‘‘blowback‘‘ (bakblåsare) av 8mm’s kaliber och följde ganska troget
patentritningen. Men Schmeisser – tog blowback på fullaste allvar och in absurdum....En koniskt formad patronhylsa, som fungerade som pistong vid avfyrning – skulle av resterande krutgaser i pipan (efter kulan lämnat loppet) helt enkelt b l å s a s ut bakåt....
Alltså – inget behov av en hylsutdragare!
Och – när den tomma hylsan blåstes bakåt – skulle den studsa vid nästa patron i magasinet - Och ut ur vapnet.....
Alltså – inget behov av hylsutkastare!

Varpå – omladdning skedde i vanlig ordning. Och, tro’t eller ej, men denna optimistiska teori
resulterade i de s.k. Bergmannska morotspatronerna för vilka Pistolerna No.1, 2 och 3 – blev kända. Morot – för att dom saknade utdragarskåra......

8mm Bergmann-Schmeisser.JPG (19.64 KiB) Visad 4767 gånger

- som ju inte behövdes med detta arrangemang.
(patronen på bilden ovan - är min egen. Och en FÖRFALSKNING! I likhet med den först nämnda 8mm Schönberger - finns ingen 8mm Bergmann-Schmeisserpatron bevarad. Men nån klurig, har seare lagt ned oerhört arbete & energi på att tillverka förfalskningar av densamma varför? Jo - om ngn kan övertyga patronsamlarmarknaden att han har en äkta -
patron till salu, gissar jag den skulle betinga sisådär $500 - $750 dollars )
I snabb följd efter No.1 kom No.2, en liten fickpistol i 5mmm’s kaliber och No.3 i 6,5mm –
alla med årsmodell M.1894, alla för ''morotspatroner''.

Theodor Bergmann hade, trots fabriksskorstenarna på hans brevpapper, ingen egen tillverkningskapacitet – utan tvingades lägga tillverkningen hos V.C. Schilling i Suhl – en renommerad vapensmedja, men bäst känd för dyra och fina jaktgevär och hagelbössor.

Schmeisser’s teori om bakblåsning – mördades snart av brutala fakta.....den fungerade bara
sällan – (eller alls...?) Pistole No.1 försvann snabbt, No.2 och No.3 överlevde i produktion i flera år. Men som M.1896 n.A. Och n.A. stod för neuer Art (ny typ) – och både vapnen och patronerna hade fått utdragare, utkastare och – utdragarskåra ......

En likadan patronask som ovan - obruten - med 50 st 6,5mm's oerhört mycket sällsyntare - ''morotspatroner'', datumstämplade på askens botten 1897 - fanns till salu hos en renommerad vapenhandel i Stockholm anno 1994. Priset på asken var 500:- kronor.....
varjagen som då befann sig i sin ''Bergmannperiod'' i lifvet, fick höra om den - vädrade morronluft och ringde butiken.

Ja - vi har en sån patronask...Näe, sorry - du har missuppfattat det - priset är Femhundra Dollars!
Jaha, ja tack då....byebye.

Två år senare, klev jag in i butiken - jodå, asken fanns kvar, priset fortfarande Femhundra spänn.
Jag köpte den så klart.
När pengarna var i kassalådan och asken i min ficka, sa jag ''du den har fallit i pris sista åren - det var ju $500 va?''
Jag så tvärt i ögona att killen var densamma jag pratat med för två sedan.....

Slängde mitt australiska Vapenhandlarkort på disken - och gick ut utan ett ord......

Det är många rufflare i handeln med gamla pistoler.........
varjagen var en! - jag sålde 33-34 av patronerna för $50 dollars per styck till australiska patronsamlare

Resten, gav jag till en gammal vän i samma bransch

forts följer.....

Varjag

[2Sharp]

Käkar jordnötter och dricker öl till detta, mycket trevligt

[varjag]

Käkar jordnötter och dricker öl till detta, mycket trevligt

Tack igen, ja salta peanuts & bärs - passar bra till pistoler Men - hantera aldrig peanuts & pistol samtidigt...
Saltet rostar blåneringen!

Jag har vid detta laget, för sekvensens skull, harvat igenom den tidiga utvecklingen. Med vapen som troligen är
mindre- eller helt okända för de flesta läsare.
Men du kan skaffa mera öl och nötter - för härnäst kommer vi in på pistoltyper - modeller, som blivit ''klassiska''
och är bekanta, åtminstone utseendemäsigt - för de flesta...

mvh, Varjag

[varjag]

1896 var året då Mauser’s berömda modell C/96 såg dagens ljus och med denna blev i ett slag alla tidigare modeller totalt föråldrade.

Mauserpistolen. Som – ehuru den bar Paul Mausers namn – inte hade det ringaste att göra med fabriksägaren, utan uppfanns av en anställd brödraskara.

Översyningsmannen i Mausers fabrik i Oberndorf,

Mauserfabriken omkring 1900.gif (210.71 KiB) Visad 4685 gånger

-
Fidel Federle tillsammans med hans bröder Friedrich och Josef var männen bakom konstruktionen. De tidiga prototyperna uppenbarade sig 1895 och året därefter marknadsfördes de första under beteckningen
Mauser C/96 Selbstlade-Pistole. (C – stod för Construction). Pistolerna i många olika utföranden, skulle komma att tillverkas utan avbrott under de följande 43 åren. De sista
gjordes 1939 – då totala antalet tillverkade överskred 1 miljon!

C/96 är ett ganska tungt, ytterst välgjordt vapen. Standardkalibern var 7,63x 25mm Mauser och laddas med en laddram ovanfrån precis som ett gevär.

Mauser C 96 med laddramar.jpg (40.1 KiB) Visad 4685 gånger

Laddramen/magasinet höll tio patroner som f.f.g. i ett enhandsvapen – låg förskjutna (liksom i moderna vapen). Den är otroligt funktionssäker men dess form och sikten lämpar sig inte för precisionsskytte på en
pistolbana. Dessutom är ammunitionen ''hot'' – det finns inga lätta skjutbaneladdningar av denna patron – det är stridsladdning som gäller - annars fungerar inte mekanismen.
Jag skrev tidigare ngt om skruvars förmåga i pistolmekanismer, att skruva upp sig själva –
well Mauser C/96 har en ytterst sinnrik mekanism – och, bara en enda skruv. Den håller ihop kolvplattorna.
Med varje vapen levererades en hålig stödkolv som dubblerade som hölster och
kunde bäras vid bältet eller i axelrem.
Patronen, lånades skamlöst från 7,65mm Borchardt’s C/93 – men fick en mycket kraftigare laddning (patronerna var exakt lika i dimensioner, de passade i bägge pistolerna men för att förhindra förväxlingar – kallade Mauser sin patron för 7,63mm Mauser) som höjde mynningshastigheten över Borchardt’s med nära 60 meter per sekund – till för den tiden fenomenala 445 meter/sekund.

7,63 Mauser var konkurrensfritt världens kraftigaste pistolpatron vid sin debut och, skulle hålla den ställningen i många år till.
Dess en aning aviga kolvform, något liknande ett kvastskaft – skulle ge C/96 dess världs-
bekanta engelska öknamn – Broomhandle Mauser. För första gången, kunde militära intressenter erbjudas en pistol med en flackskjutande patron, effektiv med stödkolven applicerad uppåt 100-150 meter, oklanderlig funktion och relativt lätt att ta isär/ihopsätta för rengöring och vapenvård.
Pistolen är trevlig att skjuta med – när man väl vant sig vid dess hårda knallar, att tomhylsorna kastas rakt uppåt och högt! (att leta tomhylsorna efter några magasin, är ett kapitel för sig själv – botanisering vore ett täckande ord....)
Ett par aspekter av konstruktionen kan man kritisera. Laddningen medelst laddramen införd i ett par spår i manteln, är lite tung och knepig, magasinsfjädern är hård och man måste trycka till hårt för att få ned alla tio – i ett drag s.a.s. Jag har upplevt flera fall av blå tumnagel vid den processen. Omladdning är relativt – mycket långsammare än med ett plåtmagasin i kolven,
men efter sista skott – stoppar slutstycket i öppet läge. Bara sätta i ny laddram – och akta tumnageln!
När laddramen dras bort – smäller slutstycket blixtsnabbt igen – och man håller ett laddat och osäkrat vapen i handen......säkringen kan först efter laddningen – appliceras.

Mauser C/96, blev världens första automatpistol som genomträngde den militära –
Skepsisvallen. Men inte i någon armé, nej i en Flotta – då ju som bekant sjömän plägar vara
mera progressiva än deras landbundna milifötter...... (och antagligen hade mera frikostiga budgetar att fiffla med)

1899 köpte den Kungliga Italienska Flottan 5000 pistoler från Oberndorf. Den beställningen
kom att bli en ögonöppnare för militär konservatism – och av historisk betydelse i sammanhanget.
Dessförinnan köpte Turkiets armé 1000 stycken 1897, men detta ringa antal avsågs tydligen
enbart för en minoritet meriterade officerare och antogs aldrig som generellt armévapen.
Och säkert influerat at Turkiets inblandning med Mausergevär vid den tiden...mutor?
Som kuriosa kan nämnas att dessa turkiska Mauserpistoler betecknades Typ 1314 efter inköpsåret.....enligt den Muslimska Tideräkningen.

De italienska kontraktpistolerna, eliminerade en del kostsamma fräsarbeten på ramen –
och kallas populärt för slabside Mausers. Flera av den typen för både civil och militär marknad skulle följa.

forts .....

[varjag]

Paul Mauser’s heta önskan att C/96 skulle antas som tyska arméns standardpistol
blev en oerhörd besvikelse. Det hände aldrig.....först tolv år senare – 1908 – skulle Tysklands armé officiellt införa en automatpistol – och den blev Luger’s Parabellum.
Det sagt – tvingades Kaisern’s armé 1916 att under 1:a Världskrigets desperata behov
av pistoler, skyndsammast beställa 150 000 C/96:or men – kamrade för Lugerpistolens
9mm Parabellum-patron. Vilket enbart innebar ändringar av manteln – pipa & kammare.
Inget annat behövde ändras. Men för att undvika förväxlingar av ammunitionen – fick
de Parabellumkamrade pistolerna en stor rödmålad 9:a – inbränd i greppskalen. Vilket
länt dem namnet ‚''Red Nines'' – pistolhistorien -

Även Österrike’s armé beställde 55 000 stycken Red Nines. Hur många som levererades
vet jag inte. Tyska armén fick omkring 137 000 stycken – innan Freden bröt ut 1918.

Redan 1912, efter stora exportframgångar i Kina och Sydamerika hade Mauser erbjudit
en exportmodell av C/96. Den kamrades för en helt ny 9mm’s patron kallad
9x25mm Mauser Export (man rätade helt enkelt ut patronhylsan....)

9x25mm Mauser Export.jpg (37.91 KiB) Visad 4677 gånger

Förutom ett par ungerska k-pistar och ett par schweiziska karbiner – använde inga andra den.
Kineser och Sydamerikaner månde ha krävt något alldeles extra – för Mauser Export förblev
världens häftigaste pistolpatron och en verklig Magnum, innan .357 Magnum kom på scenen
tjugotvå år senare 1934.

Kina, blev som sagt en av Mausers bästa marknader. Men, dom flitiga kineserna var också bra på att kopiera. Utan svammel med bagateller som licensiering eller avgifter......
När vi hör om kinesiska kopior från 20-talet – tänker vi genast på uthamrade hästskor – omsmidda till bristfälligt primitiva pistoler som funkade bara något eller några magasin...
Det är helt fel. Redan 1918 började Sichuan Arsenal massproducera kopior av C/96.
Hanyan Arsenal följde med en acceptabelt bra kopia 1921 med en produktion av 200
vapen per månad. Taiyan Arsenal i Shansi tog upp tillverkning omkring 1927 – och efterfrågan p.g.a. de inre oroligheterna i Kina vid den tiden – kunde ändå inte möta behoven!
Från alla banditer, krigsherrar, pirater – eller regeringen......
Inte ens Mauser’s produktion, som började urholkas av spanska kopior – ASTRA, Azul och
Royal.......
http://amonio.es/pistolas_mauser_espanolas.htm

Som, oh fasa! – erbjöd – halv OCH helautomatiska alternativ. Vilket uppenbarligen
kittlade de kinesiska ansiktshållandet om att vara värst....

Mausers svar, blev den s.k. Typ 712 - M.1932, allmänt kallad Mauser ''Schnellfeuerpistole''

Mauser Modell 712 Schnellfeuer.jpg (6.05 KiB) Visad 4677 gånger

- med 20-skotts-magasin, väljare mellan halv - helautomatisk eld och ultrapopulär i Kina!

forst följer

Varjag

[cats]

Intressant läsning. Kom och tänka på att jag såg en Mauser i Band of Brothers och googlade lite var det var. I episod 9 skjuter en fransk soldat en tysk fånge med en Mauser 96

[varjag]

Intressant läsning. Kom och tänka på att jag såg en Mauser i Band of Brothers och googlade lite var det var. I episod 9 skjuter en fransk soldat en tysk fånge med en Mauser 96

Jodå cats, Mausern gör sällsynta men dramatiska gästspel i filmens värld. Då dess form numera är obekant för de flesta tittare - verkar pistolen mycket exotisk och farlig.....
Och sätts följaktligen nästan alltid i händerna på nattsvarta bovar med lömska uppsåt - för att krydda anrättningen....

WantedMorganFreeman.jpg (120.06 KiB) Visad 4641 gånger

, Varjag

[Eken]

C/96'ans största filmroll är nog ändå som Han Solos "blaster"

[varjag]

Tack för den lärdomen Eken, jag - har lyckats missa Solo och hans ''blaster''. Som är urtypisk för Tinsel Towns
kreativitet när det gäller ''bygga på så det ser ännu djävligare ut...''

mvh, Varjag

[varjag]

Mauser 712 Schnellfeuerpistole som kom 1932 skiljde sig i mycket från C/96:an.
Den var försedd med en väljarmekanism – antingen halv- eller helautomatisk eld. Hade ett
löst magasin om antingen 10 eller 20 patroner som infördes i vapnet underifrån och var märkbart ‚‘köttigare‘‘ – pipa, mantel slutstycke och stödkolven/hölstret – hade betydligt grövre dimensioner än hos C/96.

Pistollitteraturen, mest amerikansk, har under ett trekvarts sekel krediterat Schnellfeuer med
en fantastisk eldhastighet – uppåt 1100 skott i minuten p.g.a. dess lätta slutstycke i jämförelse med genuina kulsprutepistoler – och avfärdat vapnet som ett rent attentats ditto – utan allt militärt värde., då stegringen under automateld ansågs helt okontrollerbar.
Antagligen mest för att skribenterna skrev teori – utan personlig exponering till vapnet då
en Schnellfeuer i USA var oerhört sällsynt och dessutom krävde en mycket dyrbar Federal Vapenlicens.

Det mesta skrivna stämmer inte, då jag varit ägare till två stycken och skjutit omkring 500 skott med en av dom, just för att testa sanningshalten i skriverierna. Som helautomat – måste så klart stödkolven appliceras. Med skriverierna om vapnet i minnet laddade jag först bara magasinet med 3-4 patroner för att ta dess puls och fann i vanlig k-pistordning, att bössan snabbt klättrade från riktpunkten – upp mot klockan 2-tiden....Inga speciella sensationer där.
Eldhastigheten, var betydligt lägre än beskrivits – jag uppskattade den till 700 skott/minuten
Men – när vapnet hettat till – sjönk eldhastigheten märkbart....kanske 600-650/minut. Berodde kanske på ökad friktion i de upphettade rörliga delarna..(?) Och en snabb läxa – det finns ju ingen kylmantel och vänsterhanden måste hårt greppa om magasinet – minsta fingerkontakt med pipan – gav brännblåsor!

När jag väl konstaterat 712:ans egenheter och laddade 20-skottsmagasin, var det inga problem att skjuta 3-5 skotts eldskurar mot helfigurer på omkring 40 meter – och träffa dom.
Det var bara att ta riktpunkt vid målets högra höft – dra iväg en kort serie – och Mausern
gjorde snällt en serie hål över bålen upp till vänstra axeln....

Här några bilder av ''varjagen i snabbeldstagen''.....

- ur Australien Shooters Journal för vilken jag skrev en artikel om erfarenhetena med denna exotiska pistol.
som illustrerar träffbilden jag beskrev ovan.

Senare har jag läst att kinesiska trupper/banditer.... whatever – lade alla snabbeldspistoler i
90-graders vinkel åt vänster, pekfingret ovanpå magasinet pekande mot fienden – drog i
avtryckaren med långfingret – och därmed åstadkom horisontell automateld....om sant eller inte – vet jag inte men....

Kines med C96 notera långfinger på avtryckaren.jpg (33.43 KiB) Visad 4589 gånger

Men, tillbaka till fredsutbrottet 1918. Och Tyskland förbjöds tillverka pistoler av kalibern
9mm eller med pipa längre än 99mm. (Förutom en massa annat som k-pistar, flygplan, ubåtar och stridsvagnar.....)
Sagt och gjort, Mausern var ju bara 7,63mm...man kapade piporna på C/96:an – sålde hundratusentals. De flesta till ryska revolutionärer, ja så många – att modellen blev känd som Bolo-Mauser efter Bolsjevikerna.

7,63mm Bolo Mauser.jpg (101.88 KiB) Visad 4589 gånger

Förutom den ngt kortare pipan, fick kolven en ny och slankare form, vilket bl.a. gjorde att det var mindre att greppa
om och ''uppfattad rekyl'' kändes mera av i Bolo-skyttens hand.

En Mauserpistol blev adelsmärket för den typiske bolsjevikkommissarien i läderjacka med Lenin-mössa käckt på svaj.
Ja, så vanlig och populär, att när Kamrat FedorTokarev äntligen lyckades få Röda Armén
att införa en automatpistol anno 1930 – föddes ännu en kopia av Borchardt’s gamla patron –
7,62x25mm Tokarev. [de ryska/kinesiska/ungerska m.fl Tokarevpatronerna är marginalt mindre – än den tyska 7,63mm Mauser och fungerar bra i en Mauserpistol – bara det att hylsorna spricker. Tokarevpistoler – ryska/kinesiska/ungerska/egyptiska m.fl. – vägrar kamra den tyska patronen]

Min första Mauser, var en Bolo som jag köpte 1960-1(?). Vapnet var splitternytt – oavfyrat...
Hur innerst inni glödheta..?
Jo – den kom ur ett s.k. Tullbeslag i Sverige från omkring 1920-21. Vapnen var på väg till
Ryssland men haffades av svenska tullen. Beslaget ryktesvis bestod av 2 lådor, vardera
innehållande två dussin pistoler, ställda skafötters i trämallar och omsorgsfullt insvepta i oljepapper – omkring 40 år tidigare....med sekventa serienummer! Tullverket hade väl upptäckt fyndet i nåt magasin och frigjort det för svenska vapenhandlare...
Si det – var ett KAP det!

forts. följer.....

Varjag

[von Adler]

Intressant är att Waffen SS, när det behandlades styvmoderligt av Heer 1939 utrustades med diverse udnerliga vapenkombinationer - tjeckiska gevär och lätta kulsprutor - och Mauser Schnellfeuer istället för k-pistar. Kombinerat med bristen på drillinstruktörer och idén om att övertygelse kunde ersätta träning ledde de ttill SS-regementet Germanias panikartade flykt och lämnande av alla tunga vapen (inkluderandes 8x10,5 leFH18) 1939, när det utsattes för en motattack av ett polskt infanteriregemente.

[varjag]

Intressant är att Waffen SS, när det behandlades styvmoderligt av Heer 1939 utrustades med diverse udnerliga vapenkombinationer - tjeckiska gevär och lätta kulsprutor - och Mauser Schnellfeuer istället för k-pistar. Kombinerat med bristen på drillinstruktörer och idén om att övertygelse kunde ersätta träning ledde de ttill SS-regementet Germanias panikartade flykt och lämnande av alla tunga vapen (inkluderandes 8x10,5 leFH18) 1939, när det utsattes för en motattack av ett polskt infanteriregemente.

Det är alldeles riktigt att arméns tygavdelning - Heereswaffenamt höll järnhårt på tilldelningen av de modernaste
vapnen - till Das Heer. Och betraktade WSS som en betydelselös amatörkonkurrent till armén.
Himmlers gossar fick länge nöja sig med vad SS kunde upphandla utanför den av Heereswaffenamt kontrollerade
rustningsindustrin. Vilket resulterade i att på många bilder - WSS & SS Polistrupper - kan ses med en brokig samling
vapen som gamla Bergmann k-pistar från 20-talet, ERMA MP 34, Steyr-Solothurn MP 34(ö) och kulsprutegevär från
Knorr-Bremse och tjeckiska Brünn etc. etc. Och - Mauser ''Schnellfeuer-pistoler''.....

Detta har gett intrycket att WSS - använde ytterst specialiserade och farliga bössor. När det faktiskt handlade om material som armén inte längre var intresserad av.

Hur dom lyckats lägga vantarna på 8 stycken 10,5Cm leFH18 (Opladen) som var ett modernt vapen infört i armén 1935
- vete tusan..?
Kan kanske i verkligheten ha varit 10,5Cm leFH 16 - en mycket snarlik pjäs från 1:a VK - som hade relegerats till
''reserv'' och utbildningsenheter 1939...

WSS fick inte tillgång till Heereswaffenamt's godsaker förrän efter en 1:a krigsvintern - 1941-42 i Ryssland.


My tuppence, Varjag