Lösningen för kommande fartyg blev enbart stora kanonen på fartyg med hög fart.
......– är att POLTAVA snabbt börjar sacka efter – hennes maskiner orkar inte längre med takten……
Togo beslutar, tveksamt – att öka farten till 15 knop – för att hinna ifatt kön av Vitgeft’s flotta
Dreadnought, det första slagskeppet enligt den nya formeln – som gav namn till en helt ny klass av skepp – drevs av ångturbiner. Medan alla skepp beskrivna i denna tråd – hade kolvångmaskiner av s.k. Trippel-expansionstyp.….dessutom sackar den franskbyggda AZUMA efter – hennes maskiner orkar inte hänga med i ryssarnas takt
När jag skrev Togo tveksamt beordrade öka farten till 15 knop – från hans ’’valda stridsfart av 14 knop’’ – undrar kanske våra kalenderbitare, som har läst att de japanska slagskeppen hade en toppfart av 18 knop – vad tveksamt – betydde.
Alla örlogsfartyg – hade minst TRE OLIKA ’’farter.....’’ Kontraktsfart, Provtursfart och Andvändbar Marschfart
Den - Kontraktsfart – var den maximala fart båten konstruerats för vad avser Hästkrafter, Skrovform, etc.
Under Provturerna – kollades alla dessa detaljer och toppfarten uppmättes med flygande start – på en uppmätt distans – vanligen en sträcka av ungefär tio sjömil.
Då körde man med ’’spiken i botten’’ – som här det
- franska slagskeppet -.png (249.22 KiB) Visad 842 gånger
Idealiskt, och hedrande för konstruktörer, skeppsvarvet och maskintillverkarna – var att fartyget gjorde den stipulerade kontraktsfarten.
Eller t.o.m. - överskred den.
Den uppmätta Provtursfarten – blev den siffra som skrevs in i alla marinkalendrarna!
Vilket på intet sätt innebar att alla fartygen i samma ‘’klass’’, eller när de blivit 5-10 år gamla – kunde upprepa den prestationen.
Eller – ens kunde hålla full fart – under längre än korta perioder…..Orsaken var deras kolvångmaskiner, som p.g.a. det ytterst begränsade
utrymmet i maskinrummen egentligen borde kallats högvarviga och högtrimmade ångmotorer!
I motsats till deras kusiner på rymliga passagerarfartyg med höga djupa skrov och snart sagt obegränsad slaglängd (som t.ex. TITANIC)
Måste slagskepps-och kryssarmaskiner trängas in under pansardäcket – som låg under väderdäcken.
Det innebar att dessa hade kort slaglängd och tvingades ha mycket högre varvtal än civila motsvarigheter – för att utveckla full kraft.
Medan deras civila kollegor – roterade med 60 – 75 varv per minut, gjorde krigsfartygens maskiner 120-140 v/minuten.
- triple exp hms triumph.jpg (69.13 KiB) Visad 842 gånger
Scenen, i maskinrummen på ett pre-dreadnoughtslagskepp under Full Fart var ett Inferno - och har beskrivits ungefär så här:
I en atmosfär dimmig av dussintals smärre ångläckor, virvlar pistongerna upp och ned, varm olja och vatten stänker omkring, slangar
med sjövatten spolar över lager för nedkylning – maskinisterna, klädda i oljeställ knäppta upp till halsen och med sydvästar och med
ansikten svarta av olja – halkar omkring på durkar, glashala av oljeblandat vatten….. Och – överallt, ett öronbedövande dån –
som gör talrör eller telefoner obrukbara! Smärre haverier av olika kopplingar av högtrycksånga händer hela tiden – och är väntade…
Efter varje längre körning vid sådan fart – förväntas varsvarbeten på maskineriet…….
Det var därför Amiral Togo var tveksam – öka farten med en enda knop, därför POLTAVA’s maskiner inte orkade med eller
AZUMA sackade efter.
Maskineriet klarade helt enkelt inte högre fart än 3-4 knop UNDER kalendersiffran – och då bara i nån timme eller två.
Innan nånting började skära ihop och man - tvingades sakta ned.
Ombord på DREADNOUGHT - vandrade maskinister i vita overaller omkring och studerade manometrar - medan de lyssnade till
det lågmälda surret från turbinerna.....
Och så var det med den saken, Varjag
