I Gula Havet 1904

varjag var en fantastisk berättare. Här samlar vi alla hans berättelser.
varjag
Saknad medlem †
Inlägg: 48101
Blev medlem: 24 april 2002, 12:53
Ort: Australien

Re: I Gula Havet 1904

Inlägg av varjag » 17 juni 2015, 03:13

sveahk skrev:
varjag skrev:
För om någon undrar - varför japanerna vek undan den hotande RÄTTVIZAN - så var det så - att slagskeppet hade
undervattniska TORPEDTUBER. (Det visste ni inte va??)
mvh, Varjag
Vad japanerna förmodligen inte visste var att RETVIZAN bara hade fyra fungerande torpedtuber - de ovan vattenytan. De två under vattenytan förstördes, om vi får tro kapten Szhensnovichs memoarer, redan vid det japanska torpedangreppet den 9 februari - och blev inte reparerade.

Mvh

Hans K
8O ...Det - visste inte jag! Tusen tack för den biten.

mvh, Varjag

varjag
Saknad medlem †
Inlägg: 48101
Blev medlem: 24 april 2002, 12:53
Ort: Australien

Re: Sjöstriden vid Ulsan

Inlägg av varjag » 17 juni 2015, 11:39

Raskt framåt fyra dagar – till den 14:e augusti och från det Gula – till det Stilla Havet.
Den planerade ryska genombrytningen till Vladivostok, krävde naturligtvis också en mottagningskommitté.

Konteramiral Karl Petrovich Jessen, chef för Kryssardivisionen i Vladivostok, skall möta Vitgefts flotta i Tsushimasundet
och hjälpa till att få den säkert i hamn,
Som vi redan läst, avseglade flottan från Port Arthur i gryningen den 10:e –men av outgrundlig rysk anledning – når den nyheten
inte Jessen förrän 36 timmar senare – på eftermiddagen den 11:e……Jessen hade utlovats varning ‘’i god tid’’ innan Vitgeft
lämnade Port Arthur men den uteblev.
Det sista han hört av Vitgeft – var ett telegram sex dagar tidigare vari denne förklarade att han ‘’efter böner och djup kontemplation
bestämt sig för att dela fästningens öde….’’
:roll:

Så inte att undra på att Jessen är totalt oförberedd – hans kryssare håller på att kola (som i stenkol; inte kola vippen..☺) –
när han får order att gå Vitgefts flotta till mötes. En flotta som slagen, redan är mestadels tillbaka vid ankarplatserna – när
Jessen sätter ut från Vladivostok. Med sin flagg i pansarkryssaren ROSSIYA har han GROMOBOI och RURIK med sig.
Han räknar med att p.g.a. förseningen i kommunikationerna, har redan Vitgeft passerat Tsushimasundet och befinner sig i
‘’Japanska Havet’’’norr därom.
Därför sprider han sina kryssare på sökarlinje med fyra sjömils avstånd – så att dom kan ‘’kratta’’ en 30-kilometers bred
söklinje. Jessen är besviken då, i gryningen den 14:e intet hade siktats av Port Arthur-eskadern. Han närmar sig Tsushima men
signalerar sina fartygschefer att han inte tänker gå in i sundet, utan patrullera norr om det – utanför Ulsan.

Japanske amiralen Kamimura (som vi redan mött tidigare) med fyra pansarkryssare – IZUMO (flagg), IWATE, TOKIWA och AZUMA
har redan 01.3o samma natt, vänt söderut från sin patrull – med kurs mot Ulsan.
IZUMO 1910.jpg
De bägge kryssarstyrkorna, har ovetande om
den andras existens, redan passerat ganska nära varandra i mörkret.
(Ulsan är en stad på Sydkoreas sydostkust omkring 80 km norr om bättre kända Pusan/Fusan)

I det första gryningsljuset – siktar dom varandra. Kamimura månde ha gnuggat händerna – i månader har han drömt om att hitta
Vladivostockarna i sina egna hemvatten – och nu har han chansen.
Ryssarna är avskurna, Kamimura är mellan dom och deras långt avlägsna bas….
Klockan 05.2o är avståndet nere under 8000 meter – och de bägge sidor kollar in avståndet med några 8-tumssalvor…..bägge
sidor kommer närmare – och snart kan även deras 6-tummare delta i kanonaden.

Av okänd anledning, har Kamimura avdelat sin ‘’fria kryssare’’ (4 – mot 3) – att skjuta mot den sista och svagaste kryssaren –
RURIK - i den ryska linjen. Som får ta emot dubbel ranson, jämfört med sina starkare kollegor.
RURIK 1904.jpg
RURIK 1904.jpg (104.01 KiB) Visad 1397 gånger
RURIK förlorar många officerare redan efter en kortare stund i det japanska stålregnet och det förefaller som om hon när som helst
måste sjunka. Men – hon flyter och skjuter modigt tillbaka….resterna av hennes besättning kämpar tappert mot övermakten…
och – tappar farten – RURIK sackar efter.
Jessen ser hennes nöd – och vänder tillbaka med en gir bort från japanerna – för att hjälpa den mindre kryssaren återta sin plats
i formationen. Både ROSSIYA och GROMOBOI har tagit en hel del stryk under skottväxlingen, så även japanerna.
Men dittills – har ryssarna dragit det kortare strået….
Det logiska i detta läge, hade varit att Kamimura girat åt samma håll som Jessen – men när japanerna vänder, är det åt motsatt
håll. Och avstånden ökar i.s.f. att bibehållas……
RURIK under tiden, kan inte återta sin plats i linjen – hon tar en japansk träff i rodermaskineriet – och börjar hjälplöst att cirkla…
Jessen inser att kryssaren är förlorad, återtar kursen mot Vladivostok kl. 08.3o – med Kamimura i hälarna.
RURIK kantrar och sjunker snart efteråt. Japanerna räddar senare 625 man ur vattnet – som visas den största respekt för sin tappra kamp
mot dem...... :wink:

Kanonaden fortsätter, fyra mot två – och ryssarna får betydande skador. Men pansaret genomslås inte fast rök och eld ombord siktas av
av japanerna. Allt är inte rosor för Kamimura heller – IWATE, sist i linjen, som fått de flesta ryska träffarna redan tidigare – börjar
uppvisa effekterna. Hennes salvor kommer att glesare….dessutom sackar den franskbyggda AZUMA efter – hennes maskiner
orkar inte hänga med i ryssarnas takt.
Pansarkryssaren AZUMA.jpg
(forts)

Varjag

Användarvisningsbild
sveahk
Redaktör och stödjande medlem 2026
Inlägg: 12435
Blev medlem: 3 februari 2005, 15:28
Ort: Klockrike

Re: I Gula Havet 1904

Inlägg av sveahk » 18 juni 2015, 00:26

RURIKs dödsdans och undergång...
IMG_6072.jpeg
IMG_6073.jpeg

ROSSIYA och GROMOBOI blev båda träffade i överlevnadsviktiga delar ett 25-tals gånger ..."På GROMOBOI låg överallt benstumpar och köttslamsor, och överdäcket var täckt av blod. Den ursprungligen svarta skeppsfärgen hade genom blod och brand fått en fullkomligt rostbrun färgton..."

(Som tidigare, den japanska amiralstabens bilder och "text".)



Mvh Hans K

varjag
Saknad medlem †
Inlägg: 48101
Blev medlem: 24 april 2002, 12:53
Ort: Australien

Re: I Gula Havet 1904

Inlägg av varjag » 18 juni 2015, 05:49

RURIKs dödsdans och undergång...
Tusen tack sveahk för ''the battlemap'' av RURIK's och Jessens manövrer - för att rädda kryssaren.
Jag underlät detaljen - att Kamimuras styrka - fortsatte jaga Jessens brukbara kryssare - och att
dom inte såg RURIK sjunka. Det - gjorde däremot två tillskyndande äldre japanska kryssare - NANIWA
och TAKACHIHO - som plockade upp överlevande ur vattnet.
På GROMOBOI låg överallt benstumpar och köttslamsor, och överdäcket var täckt av blod
Kryssarens däck, allmänt omvittnat - liknade ett slakthus.....

I nästa kapitel, kommer lite fler detaljer -och kommentarer till din post - om skadorna som ryssarna led....

mvh, Varjag

varjag
Saknad medlem †
Inlägg: 48101
Blev medlem: 24 april 2002, 12:53
Ort: Australien

Re: Sjöstriden vid Ulsan

Inlägg av varjag » 18 juni 2015, 11:31

Kamimura och Jessen utkämpade ett ‘’running battle’’ – under 90 minuter, och skadade de ryska kryssarna så pass att Jessen blev
tvungen minska farten till 15 knop…(tidigare hade dom hållit 18, vilket var maximalt – men för vilken maskineriet inte pallade under
längre gångtid) AZUMA hade redan tidigare fallit bort p.g.a. maskinproblem – Kamimura minskade kortvarigt avståndet till 5000 meter
men det – blev antagligen för ‘’hett’’ – så efter 10-15 minuter öppnade han till 6500.
Vid 10-tiden rapporterade (felaktigt) hans artilleriooficer – att man redan avskjutit ¾-delar av ammunitionsförrådet.
Efter en kort, men intensiv sista snabbeldskanonad – omkring 10.15 avbryter Kamimura striden, vänder och styr tillbaka mot platsen
där RURIK sjunkit.
RURIK going down....jpg
Man måste fråga sig varför? Han hade klar överlägsenhet – en skakad motståndare, timvis med dagsljus och bra sikt, för att
förinta de ryska fartygen. Men – överger chansen som ödet gett honom…… 8O
Admiral_Kamimura.jpg
Detta är précis, vad som inte - tolererades i den engelska flottan…….en eskaderchef i Royal Navy som inte fullföljt ett sådant läge, kunde
knappast vänta sig befordran efteråt. Ja, ofta landkommendering – på ‘’halv lön’’. Trots att Royal Navy – var den stora förebilden som
japanerna ivrigt f֨örsökte efterapa – skadades inte Kamimura’s karriär. Efter sänkningarna av japanska trupptransportfartyg i maj och juni
hade han varit i blåsväder i Japan. Hans hem i Tokyo, hade mobbats av uppretade folkmassor och tidningarna hade försiktigt antytt – att
han kanske borde ‘’sprätta upp sin buk – och låta sitt huvud avhuggas av en adjutant….’’ - 8O
Men som sagt – han överlevde för att nå höga poster....

(forts)

Varjag

Användarvisningsbild
Markus Holst
C Skalman
Inlägg: 17211
Blev medlem: 4 september 2006, 15:28
Ort: Västergötland
Kontakt:

Re: I Gula Havet 1904

Inlägg av Markus Holst » 18 juni 2015, 11:46

För oss landkrabbor låter det ofattbart att man från ett gungande girande skepp alls kan träffa något på 6500 meters håll. Så jag har en del landkrabbefrågor till Skalmans främste sjöbjörn:

1) Hur lång sikt har man normalt till sjöss? Ser man varandra alls på dessa avstånd?
2) ur stor del av "skotten" förväntas (alltså förväntades 1904) träffa på dessa avstånd och hur många räknar man hamnar i sjön till ingen nytta?

varjag
Saknad medlem †
Inlägg: 48101
Blev medlem: 24 april 2002, 12:53
Ort: Australien

Re: Sjöstriden vid Ulsan - epilog

Inlägg av varjag » 18 juni 2015, 12:17

Jessen’s kryssare – med däcken fyllda av döda och sårade får andrum. När väl japanerna försvunnit under horisonten i söder,
tvingades Jessen stoppa ett par timmar – för vitala reparationer och vilopaus för de överansträngda maskinerna.

Vår sveahk - har gett oss superba bilder av de träffar - ryssarna tog under striden.....
viewtopic.php?f=76&t=45390&start=120
- och vi noterar att de flesta - ligger på styrbordssidorna. Den sida Jessen visade japanerna - utom - när han exponerade sina
babordssidor i försöken att hjälpa RURIK.
..."På GROMOBOI låg överallt benstumpar och köttslamsor, och överdäcket var täckt av blod. Den ursprungligen svarta skeppsfärgen hade genom blod och brand fått en fullkomligt rostbrun färgton..."
Slakten på GROMBOI var förfärlig, iallt tog hon femton träffar om styrbord - och nio om babord....plus oräknade i skorstenarna, däck
och båtar. Hon hade 87 döda och 170 skadade.
mycket skamfilad GROMOBOI.jpg
De värre siffrorna för GROMOBOI sades bero på att ROSSIYA’s fartygschef kommenderade all däckspersonal på den oengagerade sidan
att hålla sig under däck. Något som inte tillämpades på GROMOBOI……. :roll:


ROSSIYA, i egenskap av flaggskepp - fick nitton träffar om styrbord och nio om babord - plus skorstenar, båtar och däckshus....
kom undan med 44 döda och 156 sårade. Hon hade ''hälften av sina kanoner'' utslagna och bränder ombord.
ROSSIYA efter Ulsanslaget.jpg
ROSSIYA och GROMOBOI blev båda träffade i överlevnadsviktiga delar ett 25-tals gånger
Men det...... stammar från japanskt önsketänkande...... :)

I själva verket var bägge förvånansvärt intakta efter drabbningen. Inga vitala delar hade komprometterats.
Inga träffar med genomslag under vattenlinjen, Inga skador på maskiner, rodermaskiner eller styrinrättning.....

Bägge kryssarna reparerades i Vladivostok, viket tog två månader. Kort därefter – den 13:e oktober – gick GROMOBOI på grund - :oops:
Hon blev inte sjöklar igen förrän i februari 1905.
raska penslar paa ROSSIYA.jpg
raska penslar paa ROSSIYA.jpg (105.36 KiB) Visad 1332 gånger
Ingen av dem kom att spela någon vidare roll under detta krig.

(forts)

Varjag

Användarvisningsbild
sveahk
Redaktör och stödjande medlem 2026
Inlägg: 12435
Blev medlem: 3 februari 2005, 15:28
Ort: Klockrike

Re: Sjöstriden vid Ulsan - epilog

Inlägg av sveahk » 18 juni 2015, 13:22

varjag skrev:ment]

ROSSIYA och GROMOBOI blev båda träffade i överlevnadsviktiga delar ett 25-tals gånger
Men det...... stammar från japanskt önsketänkande...... :)

I själva verket var bägge förvånansvärt intakta efter drabbningen. Inga vitala delar hade komprometterats.
Inga träffar med genomslag under vattenlinjen, Inga skador på maskiner, rodermaskiner eller styrinrättning.....

Varjag
Ja, där står landkrabban tillbaka och böjer sig för varjags kunnande, men ändå - man undrar hur mycket stryk så'na pansarmonster kunde tåla innan det var dags att hälsa på Neptun i djupet!

Japanerna skriver i sin rapport att båda kryssarna hade tagit in en hel del vatten genom hålen i skroven. ROSSIYA hade tre förstörda skorstenar, varvid det var omöjligt att uppehålla full "ångspänning" ("Dampfspannung", vad det nu kan vara...?). Tre pannor var helt utslagna. Bara tre av de stora kanonerna var brukbara. En träff hade orsakat brand i närheten av ammunitionsdepån - som besättningen med stora ansträngningar kunde släcka. På GROMOBOI brann det häftigt och skeppets inre hade fått explosiva smällar. Vattnet som skvalpat/vräkt in i kryssaren var tydligen ett så pass allvarligt problem att skeppets kommendant funderade på att sänka hastigheten och förbereda för självsänkning...

Egna tankar: Ett skepp som förlorar en fjärdedel eller mer av sin besättning, möjligtvis viktiga maskinrumsslavar, hur klarade man av det avbräcket? Dessutom antar jag var en stor del av besättningen, om inte döda eller svårt skadade, så "shell-shocked" - vilket i modern tid i alla fall betyder att återigen ett antal soldater/besättningsmän ej "fungerar" som det ska...

Så, hur klarade man av all denna manspillan i verkligheten. Var låg så att säga smärtgränsen för att kunna föra ett skepp i strid, och från punkt A till punkt B?

Mvh Hans K

Användarvisningsbild
Sarvi
Tidigare medlem
Inlägg: 5977
Blev medlem: 25 mars 2002, 09:00
Ort: Sverige

Re: I Gula Havet 1904

Inlägg av Sarvi » 18 juni 2015, 13:48

Med tanke på de brittiska slagkryssarnas flitiga exploderande tolv år senare, och de tyska kryssarnas livslängd vid Falklandsöarna 1914 måste jag säga att de ryska kryssarna verkar vara av väldigt segt virke. Visserligen var det lite andra bullar i form av pansarskydd och kanoner tio är senare men ändå?

Användarvisningsbild
Hans
Redaktör och stödjande medlem 2026
Inlägg: 33979
Blev medlem: 11 juli 2002, 12:52
Ort: Utrikes

Re: I Gula Havet 1904

Inlägg av Hans » 18 juni 2015, 16:52

I samband med mitt jobb fick jag höra delar av en presentation om multimodala transporter i Ryssland. Där fanns en del om historiken som jag delar med mig av:
Ryssen skrev:It is worth mentioning that wheel type machinery was transported by the 3rd Russian railway connecting Warsaw and Vienna. (At that time Poland was a part of the Russian Empire). Railways were used to carry this type of machinery during the Russo-Turkish War of 1877-78, the Russo-Japanese War of 1904-1905 and especially during the WW1 to bring armored vehicles and principally new tracked vehicles (tanks) to the front. It was the time to test and, later, introduce new loading technologies – Lift-on/Lift off and Roll-on/Roll-off.
During the WW1 wheeled and tracked machinery designed to move on highways and natural roads was transported not only by rail, but also by sea and by air.
Thus, during the Russo-Japanese War motor boats, small torpedo boats and submarines were transported on railway flat wagons.
Up to the end of the 20th century, sea transport was the only mode of transportation to connect European parts of Russia with the Far East. Russian military ships going from the Baltic Sea to the Pacific for resupplying and remaning were to ‘half’-circumnavigate the earth across the Atlantic, Indian and Pacific Oceans.
When the war between Russia and Japan broke out at the end of January 1904, the question arose how to bring torpedo boats, small torpedo boats of various types (including submarines referred to as torpedo boats) and motor boats from the Baltic Sea to the Pacific.
Transportation of motor boats, small torpedo boats and submarines during the Russo-Japanese War showed that it is possible to carry small military ships by the Trans-Siberian Mainline west-to-east and east-to-west. Later, during the WW1 and the Civil War this way of carrying freight was successfully used. In the 1930s, Soviet sailors used railway Schnabel cars to bring shells of small M type submarines and sections of middle-sized boats of other types from the Baltic and Black Seas to the reviving Pacific Fleet.
During the Great Patriotic War these boats were transported by the Siberian railway to the west; it proved the Mainline’s capacity to carry light forces of the fleet to the uncoordinated maritime warefare theaters.
Finns det mer om vad de transporterade dit på järnväg?

MVH

Hans

Användarvisningsbild
Hans
Redaktör och stödjande medlem 2026
Inlägg: 33979
Blev medlem: 11 juli 2002, 12:52
Ort: Utrikes

Re: I Gula Havet 1904

Inlägg av Hans » 18 juni 2015, 16:59

Ps. "Railway Schnabel car", ett mer sentida exempel:
Bild

MVH

Hans

Användarvisningsbild
Hexmaster
Saknad medlem †
Inlägg: 10194
Blev medlem: 12 juni 2004, 18:41
Ort: Tjörn
Kontakt:

Re: I Gula Havet 1904

Inlägg av Hexmaster » 18 juni 2015, 17:40

Idag tog jag mig tid att läsa denna tråd i ett svep. Väl värt besväret. Väntar otåligt på fortsättningen.

(Lite märkligt att en historia man vet slutet på kan vara mer spännande än mången historia man inte vet slutet på.)

Användarvisningsbild
dc
Medlem
Inlägg: 2154
Blev medlem: 3 februari 2007, 23:21
Ort: Nättraby
Kontakt:

Re: I Gula Havet 1904

Inlägg av dc » 18 juni 2015, 20:51

Markus Holst skrev:För oss landkrabbor låter det ofattbart att man från ett gungande girande skepp alls kan träffa något på 6500 meters håll. Så jag har en del landkrabbefrågor till Skalmans främste sjöbjörn:

1) Hur lång sikt har man normalt till sjöss? Ser man varandra alls på dessa avstånd?
2) ur stor del av "skotten" förväntas (alltså förväntades 1904) träffa på dessa avstånd och hur många räknar man hamnar i sjön till ingen nytta?
Hej Markus. Får rycka in som vikarierande sjöhund...

1) Beroende på höjden över havet är siktgränsen olika. Från en stridsmärs säg 30 meter över vattenytan ser du långt. Senare tids slagskepp ( tänk AVK) kunde rikta salvor optiskt på troligen upp till 30km. så då kunde du se motståndaren.'

2) Skulle tro att det varierade starkt med vilka övriga förhållanden som rådde, väder,hur bra besättning osv. Men kanske 5-7% träff en bra dag. Senare utvecklades artilleriet och du kanske kunde få lika stor träffprocent på det dubbla stridsavståndet eller mer.
No one can prevent me from raising towers in babylon

varjag
Saknad medlem †
Inlägg: 48101
Blev medlem: 24 april 2002, 12:53
Ort: Australien

Re: I Gula Havet 1904

Inlägg av varjag » 18 juni 2015, 22:38

Markus Holst skrev:För oss landkrabbor låter det ofattbart att man från ett gungande girande skepp alls kan träffa något på 6500 meters håll. Så jag har en del landkrabbefrågor till Skalmans främste sjöbjörn:

1) Hur lång sikt har man normalt till sjöss? Ser man varandra alls på dessa avstånd?
2) Hur stor del av "skotten" förväntas (alltså förväntades 1904) träffa på dessa avstånd och hur många räknar man hamnar i sjön till ingen nytta?
Hej Markus - och tack för en bra fråga...mitt svar gäller så klart ''vid klar sikt och definierad horisont'' >

1) http://blogs.discovermagazine.com/badas ... e-horizon/

Här kan du se - att säj, från en kommandobrygga 5 meter över havsytan - ligger horisonten 8500 meter bort.
Det fientliga fartyget ''vilar i sin helhet PÅ horisonten'' - du kan se hela fartyget från vattenlinjen - och upp......

2) Mycket få! Det ''normala'' stridsavstånden ansågs vara 3000-4000 meter - där man väntade sig 6-9% träffar.
Allting bortom 5000 meter - var lyckoträffar!

Det stora problemet, var att kanonernas räckvidd - var mycket längre -än det fanns riktmedel att sikta dom med.
P.g.a. av att bade slagskepp & pansarkryssare - hade olika kanonkalibrar - ville man komma nära nog för att HELA
kaliberorkestern skulle kunna spela med.
Ja, där står landkrabban tillbaka och böjer sig för varjags kunnande, men ändå - man undrar hur mycket stryk så'na pansarmonster kunde tåla innan det var dags att hälsa på Neptun i djupet!

Japanerna skriver i sin rapport att båda kryssarna hade tagit in en hel del vatten genom hålen i skroven. ROSSIYA hade tre förstörda skorstenar, varvid det var omöjligt att uppehålla full "ångspänning" ("Dampfspannung", vad det nu kan vara...?). Tre pannor var helt utslagna. Bara tre av de stora kanonerna var brukbara. En träff hade orsakat brand i närheten av ammunitionsdepån - som besättningen med stora ansträngningar kunde släcka. På GROMOBOI brann det häftigt och skeppets inre hade fått explosiva smällar. Vattnet som skvalpat/vräkt in i kryssaren var tydligen ett så pass allvarligt problem att skeppets kommendant funderade på att sänka hastigheten och förbereda för självsänkning...

Egna tankar: Ett skepp som förlorar en fjärdedel eller mer av sin besättning, möjligtvis viktiga maskinrumsslavar, hur klarade man av det avbräcket? Dessutom antar jag var en stor del av besättningen, om inte döda eller svårt skadade, så "shell-shocked" - vilket i modern tid i alla fall betyder att återigen ett antal soldater/besättningsmän ej "fungerar" som det ska...

Så, hur klarade man av all denna manspillan i verkligheten. Var låg så att säga smärtgränsen för att kunna föra ett skepp i strid, och från punkt A till punkt B?
Förvånansvärt mycket stryk!
Dessa var ju ''pansrade kryssare'' - och som vi sett av det föregående, kan man säga att pansaret hade tillfälligt segrat över artilleriet
vid denna period.
De slagskepp vi sett sänkas - blev det av minor - inte artilleri. Som ''släppte in vatten'' - delvis efter magasinsdetonationer,i stora kvantiteter.
(Jmfr 2:a VK - och torpeder. Som nästan uteslutande - ledde till sänkningar av Capital Ships)

Under rysk-japanska kriget skulle det bara bli ''slagskeppsslakt'' vid Tsushima, nio månader senare - då fyra ryska slagskepp faktiskt
hamrades ihjäl med kanoner.....SUVOROV, ALEXANDR III, OSLYABIA och BORODINO och sänktes. BORODINO fick magasinsdetonation - efter
en 12"-tums träff genom sidpansaret.

Det var just sidpansaret, som gjorde sitt jobb. I avsaknad av bättre riktmedel - var det ju flackbaneskjutning som gällde.
Vilken - strandade på att fartygen var just bepansrade - mot detta.

Betr. ROSSIYA's Dampfspannung (ångtryck) och genomskjutna skorstenar - så var just det ett oerhört problem!
De långa höga skorstenarna - var just avsedda att skapa ''bra drag'' och heta fyrar i pannorna nertill, = högt ångtryck.
Det var enbart ''naturligt drag'' som gällde - eldrumsfläktar som åstadkommer ett artificiellt övertryck i pannrummen -var inte
uppfunna då.

TZESAREVICH, som vi snart skall återvända till - fick bägge skorstenarna -
Battle_damage_of_Tsesarevich_1904.jpg
Battle_damage_of_Tsesarevich_1904.jpg (146.03 KiB) Visad 1266 gånger
- förstörda den 10:e augusti. Det var omöjligt få ''drag i spisen'' - vilket var en av orsakerna till att hon lät sig interneras.... :roll:

Vattenintag genom granathål strax ovan vattenlinjen, kunde motarbetas med pumpar - om dom minte var för många.....

Hur man klarade sig med 3/4 besättningar vete tusan.....antagligen rysk pliktuppfyllelse av välkänd art - :)

mvh, Varjag

HJ
Stödjande medlem 2026
Inlägg: 1570
Blev medlem: 31 juli 2003, 16:40
Ort: Göteborg

Re: I Gula Havet 1904

Inlägg av HJ » 18 juni 2015, 23:03

varjag skrev:Det stora problemet, var att kanonernas räckvidd - var mycket längre -än det fanns riktmedel att sikta dom med.
P.g.a. av att bade slagskepp & pansarkryssare - hade olika kanonkalibrar - ville man komma nära nog för att HELA
kaliberorkestern skulle kunna spela med.
Dessa begränsningar och att de mindre kalibrarna inte gjorde till eller från för att sänka motståndaren hade analytikerna i Europa nyligen insett, men striderna i Gula havet bekräftade detta med eftertryck.

Lösningen för kommande fartyg blev enbart stora kanonen på fartyg med hög fart.
300px-HMS_Dreadnought_1906_H61017.jpg
HMS Dreadnought (1906)
300px-HMS_Dreadnought_1906_H61017.jpg (12.26 KiB) Visad 1259 gånger
http://en.wikipedia.org/wiki/HMS_Dreadnought_(1906)

/Håkan

Skriv svar