Tillbaka till min nya arbetsplats, boklådan - som i storlek inte har mycket gemensamt med de antikvariska små krypinnen vi är vana vid. Nej, en tömd industrilokal, på allt utom de böcker som ska avyttras. Och, som sagt fullstaplat med fyllda lådor och papperssäckar som väntar på att jag ska tömma deras aladdinska innehåll!
Nåja, det är mycket skrot som dyker upp...pedagogikböcker från i går, hjälpböcker till ett bättre liv eller åtminstone bättre inkomst, esoteriskt tralala-material, och igen och igen, evigt billigt lässtrunt.
Bort, bort, bort!
Den här lådan höll på att gå den vägen...
Men det "evigt billiga lässtruntet" som dök upp
här intresserade! Tyska "Fliegergeschichten", som Moevig-Verlag i München gav ut under mitten av 1950-talet! Utgivare var Dr Peter Supf, som redan under kriget varit ansvarig för "
Kriegsbücherei der deutschen Jugend". Varje vecka ett nytt häfte med "pedagogiskt riktigt" innehåll...
Med flyghistorierna förde han den traditionen sömlöst vidare...
Det var åren när den militära Triviallitteratturen hade sin höga tid. Här i "Fliegergeschichten" blev det 32 sidor (Sonderband två gånger det) av militär dokumentation skrivna med den anonyme författarens fabulerande insats. Kriget var förlorat, men här i dessa häften skrev och beskrev de tyska flyghjältarna krigshistorien utan anspråk på alltför dåligt samvete. Allt skedde här på befäl, tyska Wehrmacht bar fortfarande sin oklanderligt vita skrud!
Därför hittar vi i dessa "Fliegergeschichten" ofta förord, som i sak kan ha sin riktighet, men sällan dyker upp - så - i dagens krigslitteratur:
"
Ett flertal flygare vars historia vi här berättar, fick de högsta utmärkelserna som Tyskland gav ut under 2 världskriget. Deras insats fordrade i hög grad djärvhet och manlig beslutsamhet, och flygningarna över den oändliga vattenöken(!) var full av dramatiska incidenter. Varje besättning var en sammansvuren gemenskap, vars agerande bestämdes av kamratskapets järnsmidda lagar. Och så utförde "die Fernaufklärer" insatser som vän och fiende visade samma mått av respekt."
Men det är framför allt omslagsbilderna som intresserar mig, och vill jag påstå, har en egenartad konstnärlig kvalitet. Vi befinner oss på femtiotalet - tiden där inte bara en amerikansk pocketkrimi prydde framsidan med underdåniga och lättklädda pinups, väl otänkbara idag - nej, det var tiden då Triviallitteraturens omslag (liksom bioplakaten) gav oss det som senare ramlade in under överskriften "högkultur" genom Roy Liechtenstein, Andy Warhol et al.
Och "Fliegergeschichten", de hade sin målarmästare i Karl Stephan/H.Albrecht. Aldrig officiellt nämnd i de tyska flyghäftena, men den unge Stephan var själv i Luftwaffe under kriget, och hämtade sina motiv från verkligheten god parad med egna minnens fantasi. Han var mycket flitig...
Ett trevligt fynd...
Hans K
!
!