Poesi

[SuperPalle]

jag läser ganska mycket poesi (främst Ferlin, Ekelöf etc.), dom kallas tydligen modernister (eller i alla fall Ekelöf), så vad innebär det? vad gör att man kallas för det, och vilka andra sådana stilar finns/har det funnits?

//Palle

[Dilbert]

jag läser ganska mycket poesi (främst Ferlin, Ekelöf etc.), dom kallas tydligen modernister (eller i alla fall Ekelöf), så vad innebär det? vad gör att man kallas för det, och vilka andra sådana stilar finns/har det funnits?

Modernismen betecknar många olika saker, och det mest väsentliga för dess representanter inom olika konstarter var nog att de ville experimentera och bryta med en tradition - vilket de sedan gjorde på många olika sätt. Inom poesin, där Ekelöf ju är ett bra exempel, kunde det t.ex. handla om att överge den bundna formen (den regelbundna metern, rimmen) och i stället skriva "fri vers" - något som dock i och för sig gjordes på tyska redan på 1700-talet.

Modernistiska rörelser utvecklades kring förra sekelskiftet och då närmast i opposition till sådana inriktningar som brukar benämnas med begrepp som naturalism och realism. Utvecklingen stod i samband med en allmän känsla av att en "ny tid" brutit in, att 1800-talets trygga framstegs- och förnuftstro var förbi och att alla traditioner och värden (religiösa, samhälleliga) måste ifrågasättas. Särskilt efter första världskrigets chockerande erfarenheter tyckte förstås många att det var uppenbart att föreställningen att människan hela tiden blev alltmer civiliserad var ohållbar. Tvärtom verkade det som att hon i hög grad styrdes av mörka och irrationella krafter och drifter, och det var dessa "förträngda" sanningar som modernisterna försökte beskriva.

Därmed kom också deras verk gärna att bli "irrationella". De framstår inte som logiska och entydiga, utan påminner då snarare om drömmar - de är öppna för olika tolkningar och bygger på oväntade associationer, symboler, processer i det "undermedvetna". Freuds idéer om drömtydning kom att betyda mycket för de modernistiska konstnärerna (och en del kritiker vill väl räkna Freud själv till dessa), och filosofen Nietzsches idéer om "Guds död" och om "omvärdering av alla värden" var också mycket inflytelserika.

Alltså: modernism är ett mycket brett begrepp, som i sig omfattar många olika riktningar som bygger på "traditionsbrott". Därmed blev den också mycket omstridd och förknippades gärna med diverse revolutionära rörelser - skalden Karlfeldt talade t.ex. kritiskt om "poesiens bolsjevism", och nazisterna kom ju att förknippa modernismen med entartete Kunst. Dock fanns det även modernister som tog avstånd från sin samtid genom att bli konservativa och t.ex. söka sig tillbaka till medeltiden eller till en förment primitiv "urtid" snarare än att blicka framåt mot det "moderna".

I Sverige slog väl modernismen igenom på bred front först på 1940-talet, även om Artur Lundkvist beskrev "några karakteristiska tendenser" redan 1931 i det första numret av tidskriften Fronten:

...internationalism och universalism, en ny livsglad hedendom, antinaturalism och den gamla estetikens upplösning, de vedertagna formernas destruktion och betoning av det instinktiva.

Det handlar nog alltså ibland mer om en känsla än om ett visst litterärt program, ett uppror inte bara mot en viss konstnärlig tradition utan mot ett traditionellt sätt att uppfatta och värdera hela "verkligheten". - Somliga menar dock att denna litterära modernism sedan i sin tur blev en tradition, och frambringade en stor mängd dålig poesi av författare som skrev "fritt" inte därför att de inte ville rimma utan därför att de inte kunde. Skalden T.S. Eliot, som var modernist i sin poetiska uttrycksform men konservativ (och katolik) som person, kritiserade denna billiga form av modernistisk poesi med orden:

No verse is free for a man who wants to do a good job. - There is no freedom in art.

Om Ferlin skall räknas till modernisterna beror väl på om man vill definiera "modernism" efter form eller innehåll: hans dikter är ju oftast mycket traditionella till sin form, med en noggrant iakttagen meter (och bygger väl där snarast på den svenska vistraditionen), men kan väl i vissa fall innehållsmässigt beskrivas som "modernistiska".

[SuperPalle]

tack så hemskt mycket för ett mycket bra svar.

ärligt talat vet jag inte om Ferlins dikter är modertnistiska till innehållet heller.

//Palle

[Dilbert]

ärligt talat vet jag inte om Ferlins dikter är modertnistiska till innehållet heller.

Nej, jag tänkte väl då på dikter som t.ex. En inneboende, Genom en vägg och Av ständig oro, med deras symboliska gestaltningar av neuros och "alienation" i den moderna världen. Men visst, det kanske är lite pressat - sådana tendenser finns ju även i mycket annan äldre poesi som inte alls är "modernistisk".

[SuperPalle]

känns tryckt att inte vara ensam poesi intresserad här, vilken poesi brukar du läsa?

ett tydligt konservativt drag i Ferlins diktning är att Gud i en ganska gammelmodig roll ofta är med.

//Palle

[Karl Bruno]

Har inte mycket att lägga till Dilberts utmärkta inlägg, däremot vill jag gärna komma med lite lästips:

Vad gäller svensk modern poesi så är ju Erik Lindegren ett måste att läsa, speciellt Mannen utan väg som kanske är den allra bästa svenska poesin som har skrivits om 40-talet.

Annars kan jag rekommendera Charles Baudelaire och Arthur Rimbaud. Speciellt Les fleurs du mal av B., en unik diktsamling, minst sagt.

Jag måste också få komma med ett boktips, The Sound and the Fury (Stormen och Vreden i svensk tolkning, men det är så gott som meningslöst att läsa den på svenska) av William Faulkner. En fullständigt fantastisk bok.

[Dilbert]

känns tryckt att inte vara ensam poesi intresserad här, vilken poesi brukar du läsa?

Faktiskt inte alls modernistisk poesi, på detta område tycks jag vara stenhårt klassicistisk-konservativ (rentav patriotisk; läser nästan uteslutande svenskspråkig poesi) och uppskattar det mesta från barockdiktning fram till Ferlin och Harriet Löwenhielm. Har några modernistiska volymer i hyllan som alibi men de är fortfarande i skinande mint condition. Men jag kanske mognar en dag.

ett tydligt konservativt drag i Ferlins diktning är att Gud i en ganska gammelmodig roll ofta är med.

Ja, och det rör sig väl både om ett kulturarv, Gud som "litterärt element", och om ett personligt grubbel, antar jag.

[SuperPalle]

jag tycker om Ekelöf, Martinsson och Ferlin...det är en fin generation det där. jag läser lite av Cornelis dikter och sjunger både hans o´ch bellmans sånger. karlfedt slinker också in. personligen så har jag svårt att läsa modern (alltså poesi från 70talet och frammot) poesi. den blir lätt fånig tycker jag. jag läser också bara svensk poesi, poesi kan inte översättas enligt mig.

//Palle