Inspirerad av von Adler skriver jag lite om två av fars fastrar och en make till en av dem.
De här systrarna hade en far som kom från en större gård längs Göta älv. Han hade blivit adopterad, eller om han var son till den adopterade. Bakgrunden gjorde att han fick studera. Med tiden blev han ingenjör på en holme.
Systrarna växte upp med näsan i vädret och tänkte inte bli fiskarehustrur, så de flyttade till Göteborg, som fadern "kom" från, och vad jag vet modern också. Där blev de modister. Jo, de var duktiga på handarbete och rätt så framåt. En hade en affär på Andra Långgatan - Kommers - och den andra bredvid Kungsgatan, mellan Televerket och Domkyrkan. Den hette Hattnytt och köptes sedan av Gul&Blå. Varje vår var de med i Hattparaden i botaniska, om jag minns rätt.
Har ni sett gamla journalfilmer? Varenda jävel har hatt. Och har man affären i centrum i en storstad, och är bra, så vill folk köpa: teatern, de som jobbar på teatern, konstnärer, och de som har råd.
Vad de inte visste var att en kaplin kunde kosta 4,50-8 kr, och totalkostnaden kanske 50, med lite blingbling, men kunde säljas för 300. Systrarna gjorde ofta många hundra procent på en hatt. De kunde ta hem flera tusen på en dag.
Samtidigt som de var framåt var de också fast i gammalt tänkande. "Ska jag betala hennes (en anställds) semester", sade hon som ägde Hattnytt, och svågern - han som var gift med systern sade, "det måste du göra".
De ville umgås i borgerliga kretsar och åkte på semestrar som var något ovanliga, och vännerna, kunderna kunde åka till ställen som framstod som exotiska, med vykort från Jerusalem och besök i många städer i området där. I denna strävan - att passa in eller vara i framkant - ville den ena systern ha Dubonnet, för det tyckte EIIR om.
Förutom semestrar köpte de konst, stoppade pengar bakom tavlor, och slängde åt farsan några tusenlappar då och då. Han bodde hos den ena fastern i skolan, och gick lustigt nog på samma skola som jag, men under en annan regi. Det var Östra Real då, men Sam nu. En brorsdotter går där nu förresten.
Hon som ägde Hattnytt tror jag cyklade vält i ungdomen. De kunde inte fixa henne, och hon fick gå med käpp resten av livet. Hon var väldigt söt, men gifte sig aldrig, och kanske ville hon inte. Under 80-talet fick hon en hjärnblödning. Vi förstod att något var fel och kom in i lägenheten med tiden. De bodde då tillsammans, men jag minns inte var systern var. Hon låg på golvet, och var inte talför, och vi kom till sjukhus.
Väl där blev jag ensam med henne på ett rum, då hon ville kissa. Jag fixade inte att ta henne till en toalett, och förstod inte att jag kanske bara skulle ha rusat ut och kallat på personal, så till sist kissade hon i sängen. Det var förnedrande för mig som dum tonåring, men naturligtvis ännu mer för henne. Det var det sista jag såg av henne i livet.
Den andra gifte sig med en grosshandlare från Upphärad. Det ligger sex mil norr om Göteborg, en mil från E45 och 1,5 från Trollhättan. Familjen öppnade firma i Göteborg och var stor i choklad. Pappa älskade choklad, och pralinerna fanns i stora högar. Farbror X var också lånehaj, lånade ut mot hög ränta, men också hög risk, antar jag. En släkting skall ha rejsat med Bertil och gasade sedan ihjäl sig i ett garage.
Det var stor romans. Farbror X sade, "gift dig med mig, och du slipper tänka på pengar mer", "och då gjorde jag det" sade hon. Hon fick sedan ett missfall och sade, "det är ingen idé att vi försöker mer", och efter det blev det skilda sovrum.
Här är från ett vykort från Bagni Morgana i Sanremo, stämplat 1950 eller möjligen -58.
Kära vännen!
Har just nu ätit här på denna flotta restaurang (bild på vita duken-restaurang och fontän i).
Sedan är det härligt med värme och shopping, som är handlat på vykortet, och kortet avslutas med,
Är nu snart på hemväg igen, skall bli roligt å träffa dig igen.
Vilket kärleksfullt äktenskap.
De gjorde mycket pengar, och åt inte hemma. Nej, de abonnerade ett bord på Valand. Liksom pappa var dålig på husliga grejer, var de tre också det. En som höll ihop familjen var systrarnas moder, som flyttade hem till Göteborg efter gubbens död. Jag skall lägga till där att pappa fick pengar till att gå till mjölkbarer och annat för att käka.
Av någon anledning - kanske det misslyckade äktenskapet - drack farbror X. Far bodde hos dem ett antal år, och sade att han aldrig såg honom nykter. X började dagen med ett redigt glas brännvin eller konjak. 15 cl eller så behövde han bara för att komma igång.
Min äldsta broder minns när X låg på Vasa sjukhus, och de hade knipsat tårna av honom. Jag vet ju inte, men jag tror spriten tog X. Han blev dock runt 70 eller så.
Frun blev den sista kvar - alltså hon som hade ägt Kommers. Hon fick en trogen vän och ett stort stöd i en granne. Så stod det i en text åtminstone. Grannen var kommunalpolitiker och passade på att sno allt värdefullt, bland annat tavlor som kanske var värderade till 100 kkr på 80-talet, ja alltså för en. På sitt yttersta förstod den sista systern att hon hade blivit lurad.
Det blev inte så mycket över till min far - och det var lika så bra det, för han hade bara blåst det på blingbling och annat.
(Ursäkta alla ändringar, men en del ord blev fel, och något var inte vad man skrev då.)
