Namn vid giftermål?

[Hans]

Förr i tiden i Sverige så tog kvinnan mannens efternamn. Idag är det väl ganska blandat. Spansktalande (latinska länder?) har väl tendensen att lägga till makens namn så det blir ett dubbelnamn. I slaviska länder så tar kvinnan ofta mannens efternamn men lägger till ett 'a' efteråt.

När jag gifte mig första gången hade min blivande ex. tre krav, behålla sitt namn, ha skild ekonomi och ha separata sovrum. Jag borde redan där ha blivit varnad men jag sade blankt nej till alla tre. Jag borde gått med på ekonomin, då hade jag varit rik idag. Som kompromiss tog jag hennes efternamn som mellannamn (hon har ett namn med 'von') mot att hon lade till mitt namn. Ganska snart tog hon bort mitt namn i alla sammanhang. Första indikationen att något inte är rätt.

Hursomhelst, vad finns att tillägga?

MVH

Hans

[Markus Holst]

Det var rätt nyligen som det i Sverige blev lag att kvinnan tog mannens namn. Om jag minns rätt var det på 1920-talet. Historiskt sett är det relativt nytt med namnbyte vid vigsel, även om det redan vid lagens tillkomst var proprie men jag tror det växte fram under 1800-talet hos borgarna.

På landsbygden var ju gårdsnamn vanliga och dessa byttes ju när man flyttade, oavsett anledning. Ofta kunde man därför ha olika gårdsnamn beroende på vem man pratade med. Kom man till hembygden var man nog fortfarande Karin på Skogsryd medan man i de nya hemtrakter fick heta Storsnärs Karin.

[Blixten]

Hursomhelst, vad finns att tillägga?

Att forumet borde tvinga manliga användare byta namn till frugans när de gifter sig så trotjänaren "Hans" blir något i stil med "Sczelkp-Brallizow".

Grattis igen!

[adlercreutz]

Förutom gårdsnamn fanns det väl oftast ett patronymikon sist i namnet (Månsdotter, Eriksson o.s.v.) i Sverige. Så länge man hade det bruket kan det knappast ha varit aktuellt att ta över makens namn, "Karin Persson" kändes nog lika främmande som att någon skulle heta Per-Karin idag?

F.d. patronymika som familjenamn blev väl vanligt i slutet av 1800-talet, jag kan tänka mig att det blev i den vevan också som makarna började ta mannens familjenamn.

[hilbert]

Jag hade en arbetskamrat som gifte sig, och där hon och hennes man valde ett helt nytt gemensamt efternamn som inte hade anknytning till någon av dem.

[Hans]

Tack för dagens skratt Blixten. Fast det var inte trovärdiga polska namn, på tok för många vokaler.

Hustrun korrigerade mig till att i alla fall i Polen så blir bara 'a' tillagd om namnet avslutas med '-ski'. Så Markuski blir för hustruns del Markuska.

MVH

Hans

[HomeGuardSoldier]

Jag var otraditionell och tag min ex-frus efternamn, och det har jag behållit för barnens skull så att de inte känner sig åsidosatta för att jag heter något annat i efternamn.

HGS

[a81]

Tänker att det finns en en skillnad mellan å ena sidan "generation X" (födda mitten av 1960-talet till början av 1980-talet) och generation Y/millenials (födda början av 1980-talet till slutet av 1990-talet)...

Den förstnämnda generationen är oftast uppväxta med 30-, 40-, eller tidiga 50-talistföräldrar som fortfarande ofta är gifta och fortfarande ofta bor kvar i huset de köpte på 40, 50, 60 år sedan (om de är i livet), medan den senare generationen ofta är uppväxta med en yngre generation föräldrar (50-/60-talister) som oftare är skilda, flyttat runt mer, levt mer individualistiskt på något sätt.

Det jag menar är att många som är födda efter 1980/1985 ungefär ofta är mer otraditionella på många sätt, bland annat avseende var och hur man gifter sig, vad man tar för efternamn, vad barnen får för namn, etc. Jag tänker t.ex. att par som är 40+ och vill/ville vara jämställda när de gifte sig behöll sina respektive namn och barnen kanske fick dubbelefternamn, medan de som är unga idag oftare verkar välja det "finaste" efternamnet utan att liksom alls reflektera över sin bakgrund.

[a81]

En sak jag reagerat på när jag läst på Wikipedia om olika toppolitiker i Europa är att flera konservativa politiker lever i samborelationer. Jag tycker att det är ganska intressant. I Sverige som på många sätt är progressivt lever de flesta i liknande positioner som gifta (eller skilda), särskilt på högerkanten plus inom socialdemokratin. Det känns som att det är något vi i Sverige tänker lite fel om Europa, att Europa skulle vara mer traditionellt än det lite 68-influerade Sverige, men jag tror att den bilden är fel eller föråldrad.

[Hans]

Vår premiärminister är i alla fall ordentligt gift. Jag tror utan namnändring. https://en.wikipedia.org/wiki/Xavier_Be ... sonal_life
Jag gillar honom även om jag har lite anlag för homofobi. En av anledningarna till att jag gillar: https://gouvernement.lu/en/actualites/t ... raine.html

MVH

Hans

[Markus Holst]

jag har lite anlag för homofobi.

Tack för erkännandet. Nu har jag en ny arena att djävlas med dig.

[Hans]

Vad säger du din dj*vla b*g!

MVH

Hans

[a81]

Jag tänker t.ex. på:

Sebastian Kurz, österrikisk kansler 2017-2019, 2020-2021, sambo, ett barn
Alberto Núñez Feijóo, spansk partiledare för högerpartiet Partido Popular, sambo, ett barn
Giorgia Meloni, italiensk premiärminister 2022-, sambo, ett barn

Ogifta enbarnsföräldrar är alltså ledande högerpolitiker i katolska länder. Det stämmer inte riktigt med svenska fördomar.

I det progressiva, normbrytande Sverige har vi en statsminister som har tre barn och har varit gift med samma kvinna i 31 år, samtidigt som opposionsledaren är en tvåbarnsmamma som varit gift med samma man i 25 år.

Tycker att det är ett lite roligt exempel på när fördomar inte stämmer.

[Blixten]

Ja detta var kul info av precis det skäl du skriver

[Amund]

Ja detta var kul info av precis det skäl du skriver

Håller delvis med - men med reservation för att de längre ut på högerkanten idag kanske inte har lika starka band till kyrkan och dess dogmer som t.ex. Franco och Salazar?

På något sätt kändes den tidens högermän väldigt traditionella medans vänstern var progressiva och revolutionära - i dagens läge känns vänster och högerpolitiker mer pragmatiska och anpassade till hur människor faktiskt är i verkligheten.

Bland de homofoba fotfolksledarna i nazistpöbeln SA var ju homosexualitet mycket vanligt. Det får bli min reservförklaring om jag har fel i min första.

Ursäkta om jag gått OT.