Städningens historia

[Amund]

Ja allting har ju någon historia att berätta - även städning.

Tänkte att städningen/renhållning förr i olika sammanhang var så mycket viktigare idag, men var det inte något ceremoniellt och ibland pennalistiskt över det hela i vissa sammanhang? Jag menar till exempel så till sjöss och i det militära var det ofta ett evigt skrubbande på ett sätt som ingen idag skulle utföra lika frekvent. Tänker mig också att en hel del städuppgifter är bortrationaliserade idag som exempelvis veckovis svintoskrubbning av diskbänken eller bestick. Sedan tål nog inte dagens golv att man skrubbar dem med levang vilket var standard till sjöss - två hinkar, en med skurmedel och en med sköljvatten. Vridbara skurmoppar var otänkbart.

Samtidigt känns det som att den personliga hygienen var sämre förr, men att ha det välstädat och rena hela kläder uttryckte en social signal om heder och pålitlighet. Sådant är förstås viktigt även idag men att ha välstädat är nog inte den främsta markören.

Som jag minns det gjordes förr stora punktinsatser främst på våren där madrasser skulle vädras och allt skulle skuras. Kan inte tänka mig att det görs lika noggrant idag? Något jag gör idag och som var vanligt förr är att jag sopar golvet i kök och framför kamin nästan dagligen.

[Hans]

När jag inte har städhjälp tar jag bort det värsta direkt och en gång i veckan en slarvig genomgång, av huset. Den ukrainska städhjälpen har åkt tillbaka för att skilja sig, trodde jag inte var så vanligt under brinnande krig.

Jag städade igår men inte hemma. Sällskapet är volontär i Röda Korsets regi för att hjälpa ukrainska barn i en närbelägen flyktingförläggning. Hon ordnade en konstlektion och jag var med. Mina språkkunskaper, eller snarare brist på dem gjorde att jag inte kunde vara behjälplig så jag tog som uppgift att städa lekrummet tillika lektionssal. Jag har anmält att jag också vill bli volontär och kanske kan lära äldre barn (med lite engelska) modellbygge. Skall fråga om Röda Korset tycker det är lämpligt att jag ordnar en kurs i luftpistolskytte.

MVH

Hans

[Markus Holst]

Månne pratar vi olika tider, men "förr" är för mig den tid som beskrivs av Lubbe Nordberg i Lortsverige. Den svenska städivern är rätt ny.

[Hans]

Finns online: http://runeberg.org/lortsvrg/forord.html

MVH

Hans

[Blixten]

Den gamla klassikern Pelle Snygg och barnen i Snaskeby fanns i mitt folkbibliotek på sjuttitalet. Läs den gärna! Lägg märke till att utförandet av hygienuppgifterna inte är genusneutralt samt att grupptryck kan användas som en positiv kraft!

Ottilia Adelborg skrev boken 1896

...kanske mer tvätt och hygien än städning men besläktat...

[Amund]

Haha! Tack för Pelle Snygg, den var helt underbar. Jag slås av att det är en hel del fostrande pekpinnar och som jag minns det var det så även när jag gick i skolan.

Månne pratar vi olika tider, men "förr" är för mig den tid som beskrivs av Lubbe Nordberg i Lortsverige. Den svenska städivern är rätt ny.

På Lubbe Nordströms tid var det nog si och så med städivern som du skriver. Jag tror i alla fall att det var viktigt att vara hel och ren och att det storstädades ordentligt i svenska gårdar, åtminstone höst, vår och vid jul kanske?

Nu spekulerar jag men kan man tänka sig att på femtiotalet när det kom nya golvmaterial, tapeter och moderna kök, wc etc. så bör det ha känts viktigare att ha ordentligt städat - såsom i de finare hushållen? Mekaniseringen (ex. tvättmaskiner) och det mer ordnade lönearbetet (industriarbeten) och mindre barnkullar bör ha gett hemmafrun mer tid att hålla hemmet snyggt och rent.

Bryttiden blir när kvinnorna ska ut på arbetsmarknaden. Det måste ha varit en stor press på kvinnor under den tiden, förutom att sköta ett arbete skulle de även sköta barn och hushåll och svärmödrar ställde säkert orimliga tysta krav. Man vet själv från den tiden att man ofta hörde elaka kommentarer om hur välstädat folk hade det eller inte.

När jag inte har städhjälp tar jag bort det värsta direkt och en gång i veckan en slarvig genomgång, av huset.

Ja städhjälp har blivit mycket vanligt idag. Det fanns länge ett mycket starkt motstånd mot själva fenomenet som sådant, att låta någon annan ta reda på ens skit. Men idag tror jag ingen bryr sig, kanske för att även på arbetsplatserna har man kommit på att det är bättre att folk arbetar med det de kan och har betalt för än att städa - då är det bättre att anlita en professionell städfirma.

Tro det eller ej - men jag har från flera håll hört att stressade kvinnor i karriären brukar putsa badrumsspegeln och städa badrumsskåpet och kanske sätta på en tvättmaskin samtidigt som de gör tvåan - det kallar jag effektivitet

[Markus Holst]

Det fanns under 1900-talet statliga kampanjer för att öka hygienen och renligheten i hemmen. En sak som propagerade för var att ta av ytterskorna vid ytterdörren istället för att klampa med dem inomhus. Därför blev skor av eller på en klassmarkör. I finare hem som hade städerskor behölls skorna på medan vanligt folk tar av dem. När utlänningar frågar mig om sko-regeln brukar jag säga att man tar av skorna på ställen där en oavlönad hemmafru städar. Alltså inte på kontor eller hos tandläkaren. Eller på Östermalm

[a81]

Städivern hänger väl samman med slutfasen av hemmafruperioden. I det tidiga 1900-talets "lort-Sverige" var de rena hemmafruarna få. Kvinnorna var snarare bondhustrur med många sysslor eller arbetarhustrur som tvingades deltidsarbeta med städning, sömnad, etc. Dessutom var barnen många.

Lite längre fram på 1900-talet hade hemmafrun slagit igenom, men hushållsarbetet var fortfarande omständigt. Det var väl först på 1960-talet som bostadstandarden och mängden hushållsapparater började likna dagens och barnen var nästan lika få som idag. Samtidigt fanns fortfarande hemmafrun kvar och fick tid att pedantstäda. Jag antar att grannfruar litegrann hetsade varandra.

[koroshiya]

Städivern hänger väl samman med slutfasen av hemmafruperioden. I det tidiga 1900-talets "lort-Sverige" var de rena hemmafruarna få. Kvinnorna var snarare bondhustrur med många sysslor eller arbetarhustrur som tvingades deltidsarbeta med städning, sömnad, etc. Dessutom var barnen många.

Lite längre fram på 1900-talet hade hemmafrun slagit igenom, men hushållsarbetet var fortfarande omständigt. Det var väl först på 1960-talet som bostadstandarden och mängden hushållsapparater började likna dagens och barnen var nästan lika få som idag. Samtidigt fanns fortfarande hemmafrun kvar och fick tid att pedantstäda. Jag antar att grannfruar litegrann hetsade varandra.

Morsan bodde i Vaggeryd runt 1961 och käringarna där var helt tokiga. De släpade ut mattor och allt möjligt och gjorde rent varje vecka.

Så de var del av någon form av modern svenskhet där allt skulle vara rent.

[a81]

Ja, det fanns väl en viss koppling till socialgrupp också. Jag föreställer mig att det var de som gick hårdast in för modernitet, funktionalism, etc. som var de främsta pedantstädarna, kanske i första hand yngre övre medelklass samt yngre någorlunda välbärgad arbetarklass. (Ungefär motsvarande grupper som idag har glest möblerade hem i vitt och svart med öppen planlösning.) De som var någonstans mittemellan, var "under" den vanliga arbetarklassen, eller var äldre hade nog ofta lite charmigare, mer gammaldags hem.