Vad hände med proffsboxningen?

[Amund]

Nu var jag inte född när Ingo blev världsmästare men nog fasen var särskilt tungviktsboxningen världens största sport förr? Åtminstone om man ser på hur upphöjd och glamoröst och det enorma fokus det var på en tungviktsvärldsmästare - eftersom det oftast var färgade fattiga killar så måste det på något sätt ha varit en antites till snobbiga kungligheter och filmstjärnor kan jag tänka. Visserligen var Cassius Clay enormt karismatisk men även Sonny Liston och George Foreman var enormt stora och populära på sin tid.

Under 2000-talet verkar intresset och pengarna helt ha försvunnit - beror det enbart på MMA eller fyllde proffsboxningen någon annan sociologisk funktion i vårt samhälle ? Minns hur Gary Cooney (som var vit) helt öppet utmålades som "det vita hoppet" - detta tydliga ställningstagande om rastillhörighet vore förhoppningsvis inte möjlig idag men självklart finns det fortfarande där.

Har någon fler idéer om varför ingen bryr sig om boxning längre, och fyllde sporten någon sorts funktion som en väg för fattiga att jobba sig upp? En väg som då tydligen inte behövs idag eller har ersatts av något annat.

[Blixten]

Det jag har hört är att proffs-boxningen ballade ur därför att det fanns flera som utfärdade VM-titlar. Det delades ut värdsmästarmedaljer....eller bälten är det kanske man har i boxning...till höger och vänster och då blev det inte lika coolt längre.

Det är vad jag har hört så då måste det vara sant.

Dagene MMA (heter det väl) verkar ha en annan typ av utövare. Idealet, som jag uppfattat det, är mer som Dolph Lundgren i Rocky-filmen än Sylvester. Men jag har inte alls följt det utan bara hört i förbigående iofs

[koroshiya]

En sak jag tycker mig ha märkt är att vitingarna är tillbaka. Det är inte så sällan boxare från Ukraina eller UK som har tungviktstitlar.

Men visst känns det som en nischsport numera. Som jag minns det från barndomen var boxare som Ali fortfarande några som kunde hamna på löpsedlar, och sporten kunde handla om dem.

Numera tror jag knappt tv nämner att någon ny har blivit mästare.

En boxare som Floyd Patterson blev känd i Sverige genom sina matcher mot Ingo. Han besökte också landet och åkte på representationsjippon. Morsan har foton av honom när han besökte Vidkärrs barnhem en gång för länge sedan.

En intressant sak är kanske att han såg helt oklanderlig ut, som folk skulle vara på den tiden. Han har slips, vit skjorta och kostym. Det enda udda inslaget är att jag vill minnas att han hade solglasögonen med sig.

[Markus Holst]

Den sista omtalade världsmästaren är väl Mike Tyson, som gick fram som en ångvält under 80- och 90-talen.

[koroshiya]

Den sista omtalade världsmästaren är väl Mike Tyson, som gick fram som en ångvält under 80- och 90-talen.

Det tror jag också.

En del nostalgiker från USA menar också att äldre tiders boxare var bättre.

En som Sonny Liston anses ha varit en riktig "force of nature" med en fruktansvärd styrka.

Idag tror jag att en kampsportare som Chabib Nurmagomedov kan vara nästan lika känd som boxarna, åtminstone bland de som är intresserade av sådana här sporter.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Chabib_Nurmagomedov

[Gerrgul]

Som påpekats är det stora förändringen att vi har flera organisationer som utser sin mästare, vilket gör att titlar blir urvattnade. Själv tillhör jag Rekord-Magasinet generationen. Tidningen drevs av svensk boxnings store promotor Edvin Ahlqvist (Crusher). Intresset för proffsboxning har alltid varit stort. Ingo utsågs til årets sportsman i Sports Illustrated. I Sverige blev den naturligtvis en hausse i och med att Ingo vann VM 1959. Dock ledde det aldrig till något genombrott för boxningen som sport. Tvärtom fanns det många restriktioner och proffsboxning kom att förbjudas i Sverige några år senare.

Jag tror inte att folk fattar hur stor Ingos VM titel egentligen var. Jag kan inte komma på större knallsensationer i idrottshistorien. Tungviktstiteln hade i huvudsak varit en amerikansk angelägenhet. Europeiska utmanare hade inte haft så mycket att hämta. Fanns några få som italienaren Carnera och tysken Schmeling. Det sågs därför som omöjligt för en svensk att ta hem titeln. Ungefär som att vi idag får fram en sprinter Kalle Andersson från Örebro in i världseliten och denne vinner nästa OS-final på 100 meter.

[Markus Holst]

Vad jag förstått så är Tyson Fury, nuvarande världsmästare i någon av organisationerna, vit och från England. Han blev världsmästare i en tidigare vända och i fler organisationer efter att ha besegrat ukrainaren Wladimir Klitschko.

[sveahk]

Ingen boxfan av första ordningen, men faderskapet väckte mig framåt morgonkvisten den 26 juni 1959, och så fick jag lyssna till matchens direktsändning, inte över Sveriges Radio(!) men Radio Luxemburg! Och det man minns är framför allt radioreportern Ottosson som skrek sig hes när Ingo fick in "sin höger vars make man inte har skådat" . Det var kalas och glöms ej!

Ännu bättre blev det när jag till julen samma år packade upp en julklapp som jag fortfarande sparat under alla dessa år - julnumret av Rekordmagasinet!

Hans K

[Gerrgul]

Ingen boxfan av första ordningen, men faderskapet väckte mig framåt morgonkvisten den 26 juni 1959, och så fick jag lyssna till matchens direktsändning, inte över Sveriges Radio(!) men Radio Luxemburg! Och det man minns är framför allt radioreportern Ottosson som skrek sig hes när Ingo fick in "sin höger vars make man inte har skådat" . Det var kalas och glöms ej!

Ännu bättre blev det när jag till julen samma år packade upp en julklapp som jag fortfarande sparat under alla dessa år - julnumret av Rekordmagasinet!

IMG_7279.jpeg

Hans K

Fantastiskt! Jag skulle ge mycket för det numret om det är i hyfsat skick. Rekordmagasinet hade också en spalt där Edvin besvarade läsarfrågor. Den vägen fick jag adressen till boxningsstjärnor som Ali, m fl. Minns särskilt hur jag skrev till Jack Dempsey och fick hans autograf. Jack drev en restaurang mellan 49 o 50 gatan i New York. Finns fortfarande kvar, tror jag.