Ja ett stort tack - intressant och eftertänksamt...
Kände inte till konspirationsteorierna.
Begravningsplatser och begravda - en minneshistoria
-
Amund
- Stödjande medlem 2022
- Inlägg: 8766
- Blev medlem: 15 jun 2009 07:52
- Ort: Västerbotten
-
sveahk
- Redaktionen
- Inlägg: 10329
- Blev medlem: 03 feb 2005 15:28
- Ort: schweiz
Re: Ett mord - Irland 1923
Februari 1923. Det irländska inbördeskriget närmar sig slutet. I norra Dublin ser ett par kvinnor hur en präst och en ung flicka lägger ett brunt paket utanför dörren till ett hus i närheten av Black Church i Broadstone.
I paketet ligger en två veckor gammal baby. Prästen, Fr Edward Ryans från County Leitrim och den tonåriga flickan hämtas av polisen.
En månad senare. Paddy Muldoon,
en ung läkare också från Co. Leitrim, är sent på kvällen på hemväg med en god vän i sin hemort Mohill. Nere vid bron dyker det upp tre män i trenchcoats.
En av dem drar sin revolver, skjuter i riktning Dr Muldoon. "Don't shoot" är läkarens sista ord. Tre skott tar hans liv. Fru och fyra barn förlorar man och far.
Man antog redan tidigt att de två händelserna hade gemensamheter. Idag är man nästan säker.
Det anses att Fr Ryans, prästen, hade ett förhållande med sin 19-åriga housekeeper, som blev gravid. Flickan blev undersökt av Dr Muldoon, som så fick veta att fadern var den katolska prästen, en information vilken han med stor säkerhet gav vidare till områdets biskop. Det anses vidare att den katolska kyrkan i Irland blockerade kännedomen om prästens felsteg, ja, det gick ett steg vidare. Fr. Ryans rekryterade lokalt ett par IRA-anhängare, som den 18 mars 1923 mördade Paddy Muldoon.
Prästen anklagades och stod inför rätta tre gånger, men juryn kunde inte få igenom ett beslut. Han blev frikänd och den kyrkliga förvaltningen "straffade" honom med en förflyttning - till Florida och Nevada. Babyn dog redan efter ett par månader och moderns öde är okänt.
Vi hittade hans grav i Fenagh, Co. Leitrim, Irland. Dr Paddy Muldoon, cruelly murdered...En tidlös historia inte utan moral!
Hans K
I paketet ligger en två veckor gammal baby. Prästen, Fr Edward Ryans från County Leitrim och den tonåriga flickan hämtas av polisen.
En månad senare. Paddy Muldoon,
en ung läkare också från Co. Leitrim, är sent på kvällen på hemväg med en god vän i sin hemort Mohill. Nere vid bron dyker det upp tre män i trenchcoats.
En av dem drar sin revolver, skjuter i riktning Dr Muldoon. "Don't shoot" är läkarens sista ord. Tre skott tar hans liv. Fru och fyra barn förlorar man och far.
Man antog redan tidigt att de två händelserna hade gemensamheter. Idag är man nästan säker.
Det anses att Fr Ryans, prästen, hade ett förhållande med sin 19-åriga housekeeper, som blev gravid. Flickan blev undersökt av Dr Muldoon, som så fick veta att fadern var den katolska prästen, en information vilken han med stor säkerhet gav vidare till områdets biskop. Det anses vidare att den katolska kyrkan i Irland blockerade kännedomen om prästens felsteg, ja, det gick ett steg vidare. Fr. Ryans rekryterade lokalt ett par IRA-anhängare, som den 18 mars 1923 mördade Paddy Muldoon.
Prästen anklagades och stod inför rätta tre gånger, men juryn kunde inte få igenom ett beslut. Han blev frikänd och den kyrkliga förvaltningen "straffade" honom med en förflyttning - till Florida och Nevada. Babyn dog redan efter ett par månader och moderns öde är okänt.
Vi hittade hans grav i Fenagh, Co. Leitrim, Irland. Dr Paddy Muldoon, cruelly murdered...En tidlös historia inte utan moral!
Hans K
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
-
Hans
- Stödjande medlem 2022
- Inlägg: 26406
- Blev medlem: 11 jul 2002 11:52
- Ort: Utrikes
Re: Begravningsplatser och begravda - en minneshistoria
När var du på Irland? Äldsta grabben jobbar i Dublin sedan september förra året. Och såg du posthuset?
MVH
Hans
MVH
Hans
-
sveahk
- Redaktionen
- Inlägg: 10329
- Blev medlem: 03 feb 2005 15:28
- Ort: schweiz
-
sveahk
- Redaktionen
- Inlägg: 10329
- Blev medlem: 03 feb 2005 15:28
- Ort: schweiz
Re: Begravningsplatser och begravda - en minneshistoria
En kall dag i Berlin. Igår svepte stormen Ignatz igenom staden, träd bröts, gator spärrades för trafik - idag skiner solen. Men det är kallt.
Jag tar M8:an från Rosenthaler Platz. Fjorton stationer, djupt in i det som förr var Östberlin. Längs Landsberger Allee står Plattenbauten sida vid sida. Som en mur.
Stiger ur spårvagnen och tar till vänster - och där börjar den, "Zentralfriedhof Friedrichsfelde", mer känd som "Sozialistenfriedhof" (Socialisternas kyrkogård). Där ligger de, Luxemburg, Liebknecht och Liebknecht, Ulbricht, och alla andra som i livet tog den vänstra vägen.
Varför är jag här?
Jo, Amund, vår utmärkt skrivande Skalman-kollega förde mig hit! Jodå - i hans recension av "The Long March" viewtopic.php?f=21&t=14446&start=2280 skriver han bl.a. följande:
"Lustigast är hur Röda armén styrdes av Bo Gu och Li De. Bo Gu lydde blint Li De som var utsänd från Moskva av Komintern. Först långt efter VK2 blev det känt att denne Li De egentligen då var den östtyske författaren Otto Braun, en Bayersk kommunist som satt många år i fängelse innan han lyckades fly till Moskva."
Min nyfikenhet var väckt, och så plockade jag fram Wikis beskrivning av hans minst sagt händelserika liv https://sv.wikipedia.org/wiki/Otto_Braun_(kommunist), där slutorden är "...och begravdes på Zentralfriedhof Friedrichsfelde i Östberlin"
Och där står jag nu, längst upp, framför mig höstens alla färger, en stor skogskyrkogård...och börjar leta efter Otto Braun...
forts.
Jag tar M8:an från Rosenthaler Platz. Fjorton stationer, djupt in i det som förr var Östberlin. Längs Landsberger Allee står Plattenbauten sida vid sida. Som en mur.
Stiger ur spårvagnen och tar till vänster - och där börjar den, "Zentralfriedhof Friedrichsfelde", mer känd som "Sozialistenfriedhof" (Socialisternas kyrkogård). Där ligger de, Luxemburg, Liebknecht och Liebknecht, Ulbricht, och alla andra som i livet tog den vänstra vägen.
Varför är jag här?
Jo, Amund, vår utmärkt skrivande Skalman-kollega förde mig hit! Jodå - i hans recension av "The Long March" viewtopic.php?f=21&t=14446&start=2280 skriver han bl.a. följande:
"Lustigast är hur Röda armén styrdes av Bo Gu och Li De. Bo Gu lydde blint Li De som var utsänd från Moskva av Komintern. Först långt efter VK2 blev det känt att denne Li De egentligen då var den östtyske författaren Otto Braun, en Bayersk kommunist som satt många år i fängelse innan han lyckades fly till Moskva."
Min nyfikenhet var väckt, och så plockade jag fram Wikis beskrivning av hans minst sagt händelserika liv https://sv.wikipedia.org/wiki/Otto_Braun_(kommunist), där slutorden är "...och begravdes på Zentralfriedhof Friedrichsfelde i Östberlin"
Och där står jag nu, längst upp, framför mig höstens alla färger, en stor skogskyrkogård...och börjar leta efter Otto Braun...
forts.
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
-
Amund
- Stödjande medlem 2022
- Inlägg: 8766
- Blev medlem: 15 jun 2009 07:52
- Ort: Västerbotten
Re: Begravningsplatser och begravda - en minneshistoria
Tack Sveahk! 
Li De (Otto Braun) var nog en synnerligen hal ål som lyckades överleva utrensningarna 1937 och hela kriget i sovjetisk tjänst. Man får känslan att de som på något sätt var sympatiska och/eller kompetenta rensades ut förr eller senare. Min uppfattning efter boken är att han hade mytomana drag och överdrev sin militära kompetens. Han var verkligen inte omtyckt av någon men hade indirekt makten innan Maos återkomst som ledare våren 1935. Han försågs med tolk och älskarinna men bakade dagligen sitt egna tyska bröd innan fältlivet blev alltför påtagligt.
Dit måste jag åka nästa Berlinresa. Det är en turbulent tid som den har existerat sedan 1881. Ser att även bröderna Wolf ligger där.
Li De (Otto Braun) var nog en synnerligen hal ål som lyckades överleva utrensningarna 1937 och hela kriget i sovjetisk tjänst. Man får känslan att de som på något sätt var sympatiska och/eller kompetenta rensades ut förr eller senare. Min uppfattning efter boken är att han hade mytomana drag och överdrev sin militära kompetens. Han var verkligen inte omtyckt av någon men hade indirekt makten innan Maos återkomst som ledare våren 1935. Han försågs med tolk och älskarinna men bakade dagligen sitt egna tyska bröd innan fältlivet blev alltför påtagligt.
"Sozialistenfriedhof" (Socialisternas kyrkogård)
Dit måste jag åka nästa Berlinresa. Det är en turbulent tid som den har existerat sedan 1881. Ser att även bröderna Wolf ligger där.
-
sveahk
- Redaktionen
- Inlägg: 10329
- Blev medlem: 03 feb 2005 15:28
- Ort: schweiz
Re: Begravningsplatser och begravda - en minneshistoria
Den är stor, kyrkogården, 32 hektar, som väl blir uppåt ett femtiotal fotbollsplatser, om man vill räkna så... Stort och grönt.
Där jag börjar mitt vandrande och sökande efter Otto Brauns gravplats, i norra ändan, där skräpskogen har fått fritt fram och gravvården står långt ner på väntelistan. Därtill kom i går stormen som drog igenom Berlin, avbrutna kvistar och grenar, lövhögar, sikt minimal, försikt maximal - man får passa upp var man placerar fötterna. Lite förlorade skymtar gravstenarna fram i buskaget. Hur ska man här hitta något?
Redan innan Berlin blev det tyska rikets huvudstad 1871 var invånarantalet starkt stigande. På 1870-talet hade milliongränsen redan nåtts. Och naturligtvis steg också mortaliteten. Så tio år senare invigdes den nya kyrkogården strax utanför Berlins stadsgräns, i Friedrichsfelde. I första hand tänkt för de fattiga, de som i livet hade behövt kämpa hårt och svårt för sitt uppehälle, och som så fick en gratis begravning av staden! Tyvärr är även underhållet av det som finns kvar av fattigkyrkogården mer än lågmäld - än så länge är resterna kvar, men hur länge...
Men det dröjde inte många år innan den nya kyrkogården blev populär bland Berlins mer välbärgade borgare, och de köpte gärna sina gravplatser i naturen utanför stadsgränsen, bort från kolos och trängsel!
Och socialisterna...? Jo, år 1900 dog den tyska socialdemokratiska partiets grundare, Wilhelm Liebknecht. Och han fick sitt gravställe just på Zentralfriedhof Friedrichsfelde. 150.000 människor följde hans sista färd genom Berlin, i kringelikrokar - myndigheterna var inte nådiga, spärrade gator, men vågade inte förbjuda folkvandringen...ut ur staden...
Och en fattiggrav blev det inte! Idag tronar han mitt i "Gedenkstätte der Sozialisten". Där hans valspråk "Wissen ist Macht" i symbolisk mäktighet skymtar fram bakom det Liebknechtska huvudet - proletariat och vetenskap!
forts.
Där jag börjar mitt vandrande och sökande efter Otto Brauns gravplats, i norra ändan, där skräpskogen har fått fritt fram och gravvården står långt ner på väntelistan. Därtill kom i går stormen som drog igenom Berlin, avbrutna kvistar och grenar, lövhögar, sikt minimal, försikt maximal - man får passa upp var man placerar fötterna. Lite förlorade skymtar gravstenarna fram i buskaget. Hur ska man här hitta något?
Redan innan Berlin blev det tyska rikets huvudstad 1871 var invånarantalet starkt stigande. På 1870-talet hade milliongränsen redan nåtts. Och naturligtvis steg också mortaliteten. Så tio år senare invigdes den nya kyrkogården strax utanför Berlins stadsgräns, i Friedrichsfelde. I första hand tänkt för de fattiga, de som i livet hade behövt kämpa hårt och svårt för sitt uppehälle, och som så fick en gratis begravning av staden! Tyvärr är även underhållet av det som finns kvar av fattigkyrkogården mer än lågmäld - än så länge är resterna kvar, men hur länge...
Men det dröjde inte många år innan den nya kyrkogården blev populär bland Berlins mer välbärgade borgare, och de köpte gärna sina gravplatser i naturen utanför stadsgränsen, bort från kolos och trängsel!
Och socialisterna...? Jo, år 1900 dog den tyska socialdemokratiska partiets grundare, Wilhelm Liebknecht. Och han fick sitt gravställe just på Zentralfriedhof Friedrichsfelde. 150.000 människor följde hans sista färd genom Berlin, i kringelikrokar - myndigheterna var inte nådiga, spärrade gator, men vågade inte förbjuda folkvandringen...ut ur staden...
Och en fattiggrav blev det inte! Idag tronar han mitt i "Gedenkstätte der Sozialisten". Där hans valspråk "Wissen ist Macht" i symbolisk mäktighet skymtar fram bakom det Liebknechtska huvudet - proletariat och vetenskap!
forts.
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
-
Hans
- Stödjande medlem 2022
- Inlägg: 26406
- Blev medlem: 11 jul 2002 11:52
- Ort: Utrikes
Re: Begravningsplatser och begravda - en minneshistoria
Han med det trevliga namnet, tack för att du delar.
MVH
Hans
MVH
Hans
-
Markus Holst
- C Skalman
- Inlägg: 11159
- Blev medlem: 04 sep 2006 14:28
- Ort: Västergötland
Re: Begravningsplatser och begravda - en minneshistoria
Du berättar levande och vackert om saker jag inte vet något om men som bir intressanta genom ditt språk. Tack.
-
sveahk
- Redaktionen
- Inlägg: 10329
- Blev medlem: 03 feb 2005 15:28
- Ort: schweiz
Re: Begravningsplatser och begravda - en minneshistoria
Tack för vänliga ord...
Och så mitt i urskogen, öppnar sig lite oväntat en välstädad glänta.
Mitt i, ett minnesmärke, runt om gravplattor, ingraverade namn...vi befinner oss på platsen där tidigare "Das Revolutionsdenkmal 1919" stod, och den historien tål att kort berättas.
Bakgrunden är möjligtvis någorlunda bekant - i början hade vi en oppositionell socialdemokratisk gruppering, sedan 1914 ledd av bl.a. Karl Liebknecht och Rosa Luxemburg. Som under första världskrigets förlopp mer och mer fjärmade sig från det moderata socialdemokratiska partiet och under namnet Spartacusförbundet 1918 deltog i Novemberrevolutionen i Tyskland. Nästa steg var en radikalisering, i december samma år bildades det tyska kommunistiska partiet - KPD. Ett parti som under Rosa Luxemburgs ledning tog avstånd från den bolschevistiska utveckligen, och istället försökte genomföra en tysk parlamentarisk kommunism.
Men, som vi vet - så långt kom det inte...
Vi fick i stället "Spartakistupproret", ett putschförsök i Berlin med barrikader och strejk, som slog snett. En av regeringen tillsatt frikår grep och sköt strejkande - och den 14 januari blev Rosa Luxemburg och Karl Liebknecht mördade.
Av regeringen tillvisad begravningsplats: Zentralfriedhof Friedrichsfelde. Där begravdes spartakisterna - ja, med Rosa Luxemburg är man inte helt säker om hon hamnade där...hennes lik hittades först fyra månader senare i en av Berlins kanaler...
Men, det är i den gläntan jag står. Och det är nu historien för mig blir ytterligare ett streck intressantare...
På platsen där nu Rosa L., Karl L., och ett trettiotal Parteigenossen låg begravda behövdes ett minnesmärke, ett monument. Men vad?
En design av Auguste Rodin (ni vet, han med Tänkaren") var påtänkt, med kolumner och firlefans. Det var det förslaget som stjärnarkitekten Mies van der Rohe då, i mitten av 20-talet såg. "When I saw it I started to laugh and I told him it would be a fine monument for a banker" - var hans kommentar! Nå, då blev det han som till slut byggde "Das Revolutionsdenkmal". Ett monument av förskjutna tegelstenskomponenter..med en stor sovjetisk stjärna längst fram...kraftfull och enkel. Invigd med pomp osv 1926.
Historien går vidare men här lägger vi in en kort paus...
Hans K
Och så mitt i urskogen, öppnar sig lite oväntat en välstädad glänta.
Mitt i, ett minnesmärke, runt om gravplattor, ingraverade namn...vi befinner oss på platsen där tidigare "Das Revolutionsdenkmal 1919" stod, och den historien tål att kort berättas.
Bakgrunden är möjligtvis någorlunda bekant - i början hade vi en oppositionell socialdemokratisk gruppering, sedan 1914 ledd av bl.a. Karl Liebknecht och Rosa Luxemburg. Som under första världskrigets förlopp mer och mer fjärmade sig från det moderata socialdemokratiska partiet och under namnet Spartacusförbundet 1918 deltog i Novemberrevolutionen i Tyskland. Nästa steg var en radikalisering, i december samma år bildades det tyska kommunistiska partiet - KPD. Ett parti som under Rosa Luxemburgs ledning tog avstånd från den bolschevistiska utveckligen, och istället försökte genomföra en tysk parlamentarisk kommunism.
Men, som vi vet - så långt kom det inte...
Vi fick i stället "Spartakistupproret", ett putschförsök i Berlin med barrikader och strejk, som slog snett. En av regeringen tillsatt frikår grep och sköt strejkande - och den 14 januari blev Rosa Luxemburg och Karl Liebknecht mördade.
Av regeringen tillvisad begravningsplats: Zentralfriedhof Friedrichsfelde. Där begravdes spartakisterna - ja, med Rosa Luxemburg är man inte helt säker om hon hamnade där...hennes lik hittades först fyra månader senare i en av Berlins kanaler...
Men, det är i den gläntan jag står. Och det är nu historien för mig blir ytterligare ett streck intressantare...
På platsen där nu Rosa L., Karl L., och ett trettiotal Parteigenossen låg begravda behövdes ett minnesmärke, ett monument. Men vad?
En design av Auguste Rodin (ni vet, han med Tänkaren") var påtänkt, med kolumner och firlefans. Det var det förslaget som stjärnarkitekten Mies van der Rohe då, i mitten av 20-talet såg. "When I saw it I started to laugh and I told him it would be a fine monument for a banker" - var hans kommentar! Nå, då blev det han som till slut byggde "Das Revolutionsdenkmal". Ett monument av förskjutna tegelstenskomponenter..med en stor sovjetisk stjärna längst fram...kraftfull och enkel. Invigd med pomp osv 1926.
Historien går vidare men här lägger vi in en kort paus...
Hans K
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
-
sveahk
- Redaktionen
- Inlägg: 10329
- Blev medlem: 03 feb 2005 15:28
- Ort: schweiz
Re: Begravningsplatser och begravda - en minneshistoria
Monumentet blir under 1920-talet till en politisk vallfartsort - fram till 1933...
Under NS-regimens första år tillåts anläggningen, men bara så att Gestapo kan springa omkring i buskarna och haffa de som vågar komma med sina röda nejlikor! Bara den stora Sovjetstjärnan hamnar som trofé på SA museet...Men i januari 1935 har NS-makthavarna fått nog, och så börjar man " i all hemlighet" att riva monumentet, ta bort gravstenarna och avlägsna vad som är kvar av de begravda. Allt ska ske i skymundan. Ett par som försöker fotografera blir inspärrade av Gestapo. Ändå lyckas en japansk student ta ett par bilder, bilder som han fyrtio år senare ger en DDR-delegation.
Kriget tar slut och KPD börjar återigen med sina ritualer, här på kyrkogården, där Rosa Luxemburg och Karl Liebknecht begravdes. Varje år, andra söndagen i januari, står de där, vänsterns medlöpare och medlemmar, med böjda huvuden, sjunger "Auf zum Kampf", lägger kransar och nejlikor, håller sina tal...
Men de blir färre och färre.
Över hundra år sedan 1919. Sedan dess föräras de mördade av det vänsterstående Tyskland - hjältar, martyrer och pelarhelgon. I den tyska historien finns det knappast någon annan politiker där så många politiska förhoppningar blev intolkade. Och samtidigt så brutalt utnyttjad och instrumentaliserad för just partipolitiska och ideologiska intressen...
Forts.
Under NS-regimens första år tillåts anläggningen, men bara så att Gestapo kan springa omkring i buskarna och haffa de som vågar komma med sina röda nejlikor! Bara den stora Sovjetstjärnan hamnar som trofé på SA museet...Men i januari 1935 har NS-makthavarna fått nog, och så börjar man " i all hemlighet" att riva monumentet, ta bort gravstenarna och avlägsna vad som är kvar av de begravda. Allt ska ske i skymundan. Ett par som försöker fotografera blir inspärrade av Gestapo. Ändå lyckas en japansk student ta ett par bilder, bilder som han fyrtio år senare ger en DDR-delegation.
Kriget tar slut och KPD börjar återigen med sina ritualer, här på kyrkogården, där Rosa Luxemburg och Karl Liebknecht begravdes. Varje år, andra söndagen i januari, står de där, vänsterns medlöpare och medlemmar, med böjda huvuden, sjunger "Auf zum Kampf", lägger kransar och nejlikor, håller sina tal...
Men de blir färre och färre.
Över hundra år sedan 1919. Sedan dess föräras de mördade av det vänsterstående Tyskland - hjältar, martyrer och pelarhelgon. I den tyska historien finns det knappast någon annan politiker där så många politiska förhoppningar blev intolkade. Och samtidigt så brutalt utnyttjad och instrumentaliserad för just partipolitiska och ideologiska intressen...
Forts.
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
-
Amund
- Stödjande medlem 2022
- Inlägg: 8766
- Blev medlem: 15 jun 2009 07:52
- Ort: Västerbotten
Re: Begravningsplatser och begravda - en minneshistoria
Tack igen för en mycket intressant tråd.
Man kan fundera lite vad som fanns kvar efter nazisternas rivningar 1935..? Även efter 1990 kan man tänka sig att kyrkogården blev utsatt för sabotage av hämndlystna antikommunister?
Efter att ha googlat lite så får man uppfattningen att det fanns en hierarkis ordning även här där "Gräber und Denkmäler im Rondell" verkar vara den finaste platsen - lite som Kremls murar i Moskva..?
Man kan fundera lite vad som fanns kvar efter nazisternas rivningar 1935..? Även efter 1990 kan man tänka sig att kyrkogården blev utsatt för sabotage av hämndlystna antikommunister?
Efter att ha googlat lite så får man uppfattningen att det fanns en hierarkis ordning även här där "Gräber und Denkmäler im Rondell" verkar vara den finaste platsen - lite som Kremls murar i Moskva..?
-
sveahk
- Redaktionen
- Inlägg: 10329
- Blev medlem: 03 feb 2005 15:28
- Ort: schweiz
Re: Begravningsplatser och begravda - en minneshistoria
Efter 1935 var det bara sockeln som stod, efter kriget ett provisorium, och först 1983 ställde man upp minnesmärket där den nu står - se bilden ovan...Amund skrev: ↑13 nov 2021 17:00Tack igen för en mycket intressant tråd.
Man kan fundera lite vad som fanns kvar efter nazisternas rivningar 1935..? Även efter 1990 kan man tänka sig att kyrkogården blev utsatt för sabotage av hämndlystna antikommunister?
Efter att ha googlat lite så får man uppfattningen att det fanns en hierarkis ordning även här där "Gräber und Denkmäler im Rondell" verkar vara den finaste platsen - lite som Kremls murar i Moskva..?
Ja, ju längre "söderut" jag vandrar desto mer välvårdad blir kyrkogården. Och det dyker upp ett par speciella gravområden, som det här, gravar för fascismens offer, de politiska fångarna med sin röda triangel...
Kulturgravarna, t.ex. Käthe Kollwitz...
...och en mycket liten sten, helt ensamstående...
"För stalinismens offer". Inte helt självklar i den här omgivningen, och det fordrades en hel del kamp(!) innan den blev uppställd 2006! Utan protestgraffiti lördagen jag var där...
Och så kommer vi till den avslutande betraktelsen av Berlins "Sozialistenfriedhof" - där vi hittar de mördade och normalt avsomnade socialistiska funktionärernas finrum...och, till slut, det som troligtvis ALLA har väntat på, var i helskotta är Otto Braun begravd
!Stay tuned...!
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
-
Amund
- Stödjande medlem 2022
- Inlägg: 8766
- Blev medlem: 15 jun 2009 07:52
- Ort: Västerbotten
Re: Begravningsplatser och begravda - en minneshistoria
Underbart!
Tänkte faktiskt att det finns ju en och annan kommunist som blev offer för just kommunismens företrädare - och vad hände med dem , särskilt så kallade rehabiliterade? Och då skrev du om den där minnesstenen:
Exempel på tyska kommunister som utrensades under Stalin är Hugo Eberlein, Leo Flieg eller Hermann Remmele. Men om de rehabiliterades vete tusan eftersom de var utlänningar - blev finska kommunister rehabiliterade som mördades?
Vill påminna om att den olyckliga Käthe Kollwitz har ett eget museum.
https://www.kaethe-kollwitz.berlin/
Väntar spänt på hur Otto Braun har det nuförtiden. Han framställs inte som en särskilt sympatisk person under kommunisternas långa marsch.
Tänkte faktiskt att det finns ju en och annan kommunist som blev offer för just kommunismens företrädare - och vad hände med dem , särskilt så kallade rehabiliterade? Och då skrev du om den där minnesstenen:
Kan tänka mig att den är provocerande. Själva kvarlevorna fanns nog inte kvar i många fall.
Exempel på tyska kommunister som utrensades under Stalin är Hugo Eberlein, Leo Flieg eller Hermann Remmele. Men om de rehabiliterades vete tusan eftersom de var utlänningar - blev finska kommunister rehabiliterade som mördades?
Vill påminna om att den olyckliga Käthe Kollwitz har ett eget museum.
https://www.kaethe-kollwitz.berlin/
Väntar spänt på hur Otto Braun har det nuförtiden. Han framställs inte som en särskilt sympatisk person under kommunisternas långa marsch.
-
sveahk
- Redaktionen
- Inlägg: 10329
- Blev medlem: 03 feb 2005 15:28
- Ort: schweiz
Re: Begravningsplatser och begravda - en minneshistoria
Lite fakta innan vi går vidare:Amund skrev: ↑16 nov 2021 20:23
Exempel på tyska kommunister som utrensades under Stalin är Hugo Eberlein, Leo Flieg eller Hermann Remmele. Men om de rehabiliterades vete tusan eftersom de var utlänningar - blev finska kommunister rehabiliterade som mördades?
Vill påminna om att den olyckliga Käthe Kollwitz har ett eget museum.
https://www.kaethe-kollwitz.berlin/
Hugo Eberlein sovj.skjuten 1941, rehab. 1956, ligger begravd på Friedrichsfelde, Berlin.
Leo Flieg, sovj.skjuten 1939, rehab. 1957.
Hermann Remmele, sovj.skjuten 1939, rehab. 1988.
Kollwitz-museet besökte jag. Imponerande i all sin enkelhet, lokaler och bilder...ligger bredvid Berlin Literaturhaus, original byggnad, ett av de få som klarade kriget. Utmärkt restaurang! Rekommenderas!
Hans K