Begravningsplatser och begravda - en minneshistoria

[sveahk]

I dagens Tyskland hittar vi 3.400 gravfält där sovjetiska soldater, krigsfångar och tvångsarbetare ligger begravda - framför allt då offer från det "Stora fosterländska kriget". 300.000 i de östra delarna av landet, mestadels soldater men också tvångsarbetare - och 340.000 i väster, krigsfångar och tvångsarbetare.

Sedan 1992 förpliktar sig Tyskland att stå för underhåll och skötsel av samtliga sovjetiska begravningsplatser i sitt land. Undantaget är 17.000 sovjetiska soldater och civilpersoner som begravdes i framför allt DDR mellan 1952 och 1994 - det gäller pengar...resultat: gravar som nu mer och mer förfaller...

Men vi besöker ett sovjetiskt gravfält i Tysklands västra del, just vid den belgiska gränsen, söder om Aachen och knappt söder om Hürtgenwald.

IMG_0130.jpg

Vi är i Eifel, vackra Eifel där vägarna går upp och ner och kurvorna aldrig tar slut. Skog och vatten. Lugn och fågelkvitter. Svårt att föreställa sig de hårda striderna här under hösten och vintern 1944. Om det inte vore för alla museer, minnesmärken och...krigskyrkogårdar...

Vi kommer upp på en av områdets många omkämpade kullar, Höhe 503, och där ligger vårt mål - "Ehrenfriedhof für sowjetische Kriegstote" eller som det också heter, "Sowjetische Kriegsgräberstätte Simmerath-Rurberg".

IMG_0155.jpg

2.322 sovjetmedborgare - män, kvinnor och barn. Efter kriget här ombäddade. De flesta då utan namn - amerikanarna lämnade visserligen strax efter kriget över en namnlista, men först 2016(!) öppnade Ryssland det arkivet. Sedan två år står nu 10 granitstenar på platsen med inristade namn...

Även invigningen 1961 gick inte utan problem. Sovjetmyndigheterna ville bl.a. ha bort en tre meter hög sten med det rysk-ortodoxa korset...

IMG_0134.jpg

...men där sade tyskarna nej och kompromissade vid invigningen...täckte över stenen med ett grönt skynke! Ingen hög sovjetrepresentant fanns på plats, och en rysk präst fick först dyka upp med sin välsignelse två veckor efter invigningen. Dessutom - den nordrhein-westfäliska innenministern Dufhues talade klartext i sitt invigningstal - "Alla tyskar har den oumbärliga rätten att leva i frihet, osv...". En månad innan muren i Berlin började ta gestalt! Ryssarna var inte glada...

forts.

[sveahk]

Skriver ovan satsen "Efter kriget här ombäddade" - vilket förmodligen inte alls är den svenska termen.

På tyska heter det helt enkelt "umbetten", på engelska "rebury", när en begravd grävs upp och grävs ner på ett annat ställe. Något som skedde i synnerhet efter de båda världskrigen. Under kriget snabbt begravda soldater - man hade annat att göra - blev efter kriget uppgrävda och antingen hemförda till det egna landet och där begravna...eller överförda till en militärkyrkogård.

Men vad heter det på svenska?

Hans K

[Markus Holst]

Återbegravd? Fast det är ju inte lika förklarande?

[Amund]

Återbegravd? Fast det är ju inte lika förklarande?

Ja återbegravning borde vara ordet, det används i alla fall av medier när det gäller samiska kranier som rasbiologerna forskat på under 30-talet.
I vissa kulturer har begravningsceremonin bestått av olika stadier som torkning, målning etc. innan den slutliga förvaringen, och då har ordet efterbegravning använts vid den slutliga ceremonin. Fast det är ju något helt annat.

[sveahk]

IMG_0131.jpg

Krigsfångar, tvångsarbetare som levde ett liv på gränsen. De kom utmärglade och sjuka österifrån och sattes in i stenkolsgruvor och fabriker i Aachen-området. Deras arbetsinsats var av förståeliga skäl inte optimal - betecknades emellertid snabbt som "Arbeitssabotage". När de var helt förbrukade skickades de tillbaka till sina "Stammlager", som Stalag VI H Arnoldsweiler, i närheten av Aachen. Där de dog av hunger och misshandel.

Namnlösa ligger de nu här...

IMG_0139.jpg

Dessa fem är de enda som efter kriget blev bildsatta...

IMG_0138.jpg

Vid återbegravningen av de ryska krigsfångarna 1960, var det förvånansvärt många som hade krossade kranier, i normalfall ett tecken på en våldsam död. Polisundersökningarna gav emellertid inga resultat i den riktningen...! Nej, istället lyssnade de på en "Zivilwärter" som menade att "lägrets ryska(!) soldater gärna kastade stenar på de nakna liken tills de - med glädje" - hörde att ben krossades...!"

Till slut talar en av de över 2.000 begravda ryssarna, en kvinna, till oss från andra sidan graven:

Olga Djablo, född den 29.4.1926 i Konutop, nuvarande Ukraina.

djablo.jpg

Hon var tvångsarbetare under svåra förhållanden i firman William Prym och hade sin plats i Lager Finkensief. Enligt en överlevande vännina blev Olga anhållen den 2 juni 1943. Hennes påstådda brott var att hon saboterat en maskin. Efter två dagar sattes hon på "fri" fot - och...hängde sig i sin barack. Den officiella dödsorsaken skrevs in i lagerböckerna som, "...dog vid ett luftangrepp".

Enligt det samtida vittnet, som bodde tillsammans med Olga Djablo i Block 1A, blev hon upprepade gånger våldtagen i häktet - av Firma Pryms skyddspersonal eller ortens polis är obekant...

Hon blev aldrig äldre än 17 år...

IMG_0136.jpg

Hans K

[Hans]

Tack för att han med det trevliga namnet tar sig tiden att dela dessa öden med oss.

MVH

Hans

[Amund]

Ja stort tack för denna baksida av kriget. Det är fascinerande hur ett samhälle lever vidare med en stor skam (och/eller tystnad) över hur någonting gick till där det var 'vanliga' människor som möjliggjorde och genomförde stora onda handlingar i en ond tid - handlingar som måste ha tett sig normala och befogade när det begav sig... Här tror jag Tyskland trots allt är ett stort föredöme, den nationalistiska oviljan att kritisera den egna nationens historiska oförrätter är betydligt mer rotad i många andra stater.

Det blir väldigt levande och personligt med namn och bild på ett offer. Återigen tack!

[sveahk]

Tack Hans och Amund!

Det är fascinerande hur ett samhälle lever vidare med en stor skam (och/eller tystnad) över hur någonting gick till där det var 'vanliga' människor som möjliggjorde och genomförde stora onda handlingar i en ond tid - handlingar som måste ha tett sig normala och befogade när det begav sig... Här tror jag Tyskland trots allt är ett stort föredöme, den nationalistiska oviljan att kritisera den egna nationens historiska oförrätter är betydligt mer rotad i många andra stater.

Vid mina efterforskningar till just den här sovjetiska begravningsplatsen i Eifel-området, stötte jag på en dissertation "Zwangsarbeit im Kreis Aachen" av en Thomas Müller, där han försöker lista upp NS-tidens brutalitet gentemot krigsfångar och tvångsarbetare i regionen - från enkla bestraffningar till våldtäkt och mord. En lista som författaren själv säger är långt ifrån fullständig. Mycket var och förblir gömt och glömt...

Hans slutsatser är entydiga. För alla begångna grymheter under kriget - utförda inte bara av Gestapo utan med dess goda minne också i och av regionala och lokala företag, förvaltningar och polismyndigheter - blev blott en bråkdel efter kriget kritiskt upparbetad. Med praktiskt noll resultat.

Det fanns över 220 Stalags i Tyskland och tyskerövrade områden under kriget, där arbets- och överlevnadsförhållandena var identiska med ovan nämnda Stalag VI H Arnoldsweiler...ett ofattbart lidande...!

Carte_d_implantation_des_stalags.jpg

Hans K

[Hans]

Vad heter lägret vid Trier? Mina glasögon räcker inte till.

MVH

Hans

[sveahk]

trier.jpg

Mvh Hans K

[Hans]

Tack.

https://de.wikipedia.org/wiki/Kemmelkaserne

MVH

Hans

[Amund]

NS-tidens brutalitet gentemot krigsfångar och tvångsarbetare i regionen - från enkla bestraffningar till våldtäkt och mord. En lista som författaren själv säger är långt ifrån fullständig. Mycket var och förblir gömt och glömt...

Hans slutsatser är entydiga. För alla begångna grymheter under kriget - utförda inte bara av Gestapo utan med dess goda minne också i och av regionala och lokala företag, förvaltningar och polismyndigheter - blev blott en bråkdel efter kriget kritiskt upparbetad. Med praktiskt noll resultat.

Ja jag ska inte överdriva den tyska viljan att rota i nazisttidens illdåd. Som exempel var jag nyligen på en utställning om nazismens offer i München, och det är lite väl mycket fokus på Sophie Scholl kan man tycka. Som alltid kanske de stora händelserna, i det här fallet utrotningslägren - flyttar fokus från vardagens primitiva ondska...

[sveahk]

Som alltid kanske de stora händelserna, i det här fallet utrotningslägren - flyttar fokus från vardagens primitiva ondska...

Där du säkert har rätt...och...som alltid, innan vi dömer för hårt med facit i handen - hade vi handlat bättre...?

Mvh Hans K

[Amund]

med facit i handen - hade vi handlat bättre...?

Knappast! Och det är lite det som är poängen menar jag, världen går inte bara att dela upp i onda och goda. Människan är betydligt primitivare än vad den själv inser, inte minst i grupp.

[sveahk]

Det är förbaskat hett. Solen gassar, genomfarten dammar. Motorcyklarna står parkerade på stråket, privata bilar måste stanna utanför. Det är första veckan i augusti och det är Sturgis time. En halv million tunga tvåhjulingar har förkörsrätt i Black Hills, USA...

2011 Amerika 513 2.jpg

2011 Amerika 517.jpg

2011 Amerika 514.jpg

2011 Amerika 519.jpg

Vi är i Deadwood, South Dakota.

Och den som vi letar efter började sin död...här...

2011 Amerika 500.jpg

forts.