Vad man nu än tycker om mannens teser så är hans bedrifter iaf både roliga och otroliga. Han kommer trots allt att lämna ett stort tomrum!
Tor Heyerdahl avliden
Tor Heyerdal avliden
-
Free rider
- Ny medlem
- Inlägg: 4
- Blev medlem: 21 april 2002, 02:01
- Ort: Sverige
Thor Heyerdahl in memoriam
Thor Heyerdahl in memoriam
Minns inte säkert vilket år, men jag vet att jag fick Kontiki till jul eller födelsedag då den kom ut i Danmark efter 1947. Eftersom jag har födelsedag i julhelgen brukade jag få en del böcker i julhelgen. Allt som allt samlade jag väl ett hundratal böcker innan jag fyllde 16. Boken hamnade mellan äventyrs- och indianböcker som förstås var flest i bokhyllan. Lite senare fick jag VEM VAD VAR och de tillsammans med några kunskapsböcker var förutom skolbiblioteket en början till mitt intellektuella jag.
Vanligt folk såg honom väl nog som lite galen men beundrade hans och besättningens mod. Naturligtvis måsta man vara en "enveten galning" när man utan större kunskap ger sig ut på en sådan färd. Men det är kanske inte så stort företag ändå. Det är bara frågan om ett antal flera dagar på sjön utan landkänning. Har man mat och en stabil båt så.
Faktiskt är det nog farligare att segla runt längst kusterna på kontinenterna eller i trånga vatten med strömmar. Vi landkrabbor undrade ju då över fiskebåtarna som i storm såg ut som nötskal när vågorna gick högt. Den som ger sig på något riskfullt kan alltid råka ut för dagen "summan av all jäklighet" bryter ut. Det är en normal risk.
Men världen då var mycket större för oss européer och indianerna var mycket noblare. Vi människor brukar alltid befara det värsta och dramatisera och ju mer desto mindre erfaring vi har av en sak. I våra dagar tar sig andra "galningar" över Atlanten eller andra vatten bara i en robåt --- visserligen med GPS navigering och skyddsutrustning, men ändå. Mest imponerad blir man när man ser fiskare på en planka ger de sig långt ut på Stilla Havet. För Heyerdahl besättning var den första trippen den värsta. Man brukar säga man blir rädd bara en gång, den första. Sen blir det allt mer rutin.
Som sagt folk i min barndom beundrade väl nog Thor för hans mod och jämförde det kanske med bergsklättring. Det var innan TVn hämtade in fjära stränder i vardagsrummet så att man kunne få en uppfattning om skeendet. Mycket senare upptäckte jag att vetenskapen egentligen inte tyckte att resan hade hänt. Även om han sen gjorde om med en liknade resa med Ra. I vetenskaplig mening betydde testen liksom ingenting.
Thor fick på sig stämpeln, "Thor är en äventyrare som inte vet något om arkeologi och om forntiden". Ändå om jag jämför Thors argumentering i arkeologiska tolkningar tycks den var mycket lik den allmänna arkeologiska uppfattningen. Allt sen dess har de flesta medier med självaktning i alla artiklar om Heyerdahl fått in några rader med liknade mening ...etiketten satt vist i pannan för dem som hade den sorts blick.
Men nyligen kom jag att tänka på hur världen och folk kan vara konstiga och ha sina sympatier och antipatier. När man ser att somliga kan konservera ett hat mot de utdöda herulerna och några samtida stammar nu1500 år senare förvånas man kanske inte. Faktum är att dessa antipatier mot Thor och många andra nu finns lagrade i bibliotekens böcker och framtidens barn tar vid lära och för det vidare.
Vi får väl gå fram till de senaste decennierna för att ha sett hur Thors verksamhet ledde till att vart än han kom höjde han folkens självkänsla genom sin forskning. Sådana saker kommer att leva ett hälsosammare liv än den pseudoskeptiska andan som finns i vissa akademiska korridorer. Den har hållit vid liv närmast en personförföljelse utan sakligt underlag.
Å andra sidan tar Thor kanske ned de höga akademikerna från sin piedestal. De har samma svagheter som vi andra och har inte alltid rätt. Förutom att de kan vara lika envetet låsta vid sina åsikter som nånsin Thor. Det kanske beror på att vetenskapen egentligen är rätt ny och man överbetonar sin egen betydelse och kunskap. Det leder till att allt för många akademiker har ingen respekt för den kunskap som döljs i andra discipliner och bland folk i allmänhet. Man vill ta monopol på vetandet och det är förstås att värna sitt skrå.
Thor har varit en surdeg och prisma som gjort att vi som tänker på sådana saker nog förstår att vi kan inte lita på forskare. Mest syns det förstås när man hör halvt politiserade budskap och trender. För min del har jag nog aldrig haft idoler. Antagligen vill jag inte lyfta nån högt upp eftersom det kan vara långt ned att falla.. Därför har min attityd till Thor varit att i sak värdera hans upptäckter och argument. Jag är inte enig i allt och vet inte proportionerna och samma gäller alla andra jag lär mig något av. Jag noterar det jag ser som ny kunskap för mig. Han ska förstås uppskattas för allt han gjort under ett långt liv.
Från unga studerande i Sverige har jag att de skolas tidigt vid akademiska studier att vara en högre klass. Ett utslag av detta är "svenska folkbildartraditionen " man möter i många sammanhang. Just Thors varande på agendan har visat att det inte bara är i Sverige man saknar äkta ödmjukhet in för kunskapen och folks vardag nu och i det förgångna. Här måste sägas att denna kritik inte drabbar enskilda utan systemet.
Jag kan inte låta bli att våndas när jag ser tioåringar ge upp när de inser att de inte kan leva upp till alla krav som ställs. De ser ingen framtid. Lika mycket våndas jag när jag ser att unga lobotomeras genom att man tvingar på dem ramar som begränsar deras synfält efter akademiska studier. De blir handikappade innan de ens hinner börja. Samtidigt är det något tvetydigt eftersom man i högtidstalen talar om den fria andan och forskningens frihet. Den begränsas redan som embryo genom det införs självcensur och att man inbillar sig vara bäst med monopol på kunskap. Det blir litet av ett slutet sällskap.
Den objektiva kunskapen bör flyga på ett högre plan där man inte saltar kunskap med ovidkommande saker. Det finns en akademisk tradition att majoriteten åsikter ska bestämma. Det är ju ingen vetenskaplig metod. Man behöver bara gå till de biologiska vetenskaperna för att inse att mellan människan och naturen går det inte att förhandla och använda majoritetsåsikter. Full förståelse nås bara när vår beskrivning av verkligheten står i förhållandet 1 : 1 till det som verkligen sker i naturen
Men man kan väl slå motståndarna till Thor i skallen med det faktum att det finns fler människor i världen som uppskattar Thor än det fåtal som förnekar Thor.
Arkeologin tycks inte kunna se på Thor som inspiratören och ifrågasättaren. Kom att tänka på att i nutidens kategorier hör Thor till "experimentella arkeologin". Vem vet om inte det var Thor som började den med sitt experiment på havet. Nuförtiden finns många arkeologer som försöker efterapa och rekonstruera forntidens liv och "känner efter hur det kändes"
Det har nu gått över 50 år sen den famösa turistresan på Stilla Havet. Man tycker ju att hela företeelsen borde vid det här laget dels vara preskriberad, dels också genomlyst så att man ser lärdomarna man kan dra. Att odla antipatier mot Thor nedvärderar de akademiker som inte blandar in politik och liknande i sin professionella värderingar. Vi andra vill gärna med våra skattepengar betala för något av värde.
Ju mer man ser av världen förstår man att sant och falsk blandas och man kan inte renodla det man vill ha. Man behöver det andra för att ha något att jämföra med. Jag hoppas bara att skolan och den högre skolningen inskärper ungdomarna att vara lagom skeptiska och inte förstenas i skeptism ty då blir man bara löjlig. Likaså behövs mycken ödmjukhet in för kunskap och sanning vilka är undflyende ting och ändras med tiden.
ha det Thor
Minns inte säkert vilket år, men jag vet att jag fick Kontiki till jul eller födelsedag då den kom ut i Danmark efter 1947. Eftersom jag har födelsedag i julhelgen brukade jag få en del böcker i julhelgen. Allt som allt samlade jag väl ett hundratal böcker innan jag fyllde 16. Boken hamnade mellan äventyrs- och indianböcker som förstås var flest i bokhyllan. Lite senare fick jag VEM VAD VAR och de tillsammans med några kunskapsböcker var förutom skolbiblioteket en början till mitt intellektuella jag.
Vanligt folk såg honom väl nog som lite galen men beundrade hans och besättningens mod. Naturligtvis måsta man vara en "enveten galning" när man utan större kunskap ger sig ut på en sådan färd. Men det är kanske inte så stort företag ändå. Det är bara frågan om ett antal flera dagar på sjön utan landkänning. Har man mat och en stabil båt så.
Faktiskt är det nog farligare att segla runt längst kusterna på kontinenterna eller i trånga vatten med strömmar. Vi landkrabbor undrade ju då över fiskebåtarna som i storm såg ut som nötskal när vågorna gick högt. Den som ger sig på något riskfullt kan alltid råka ut för dagen "summan av all jäklighet" bryter ut. Det är en normal risk.
Men världen då var mycket större för oss européer och indianerna var mycket noblare. Vi människor brukar alltid befara det värsta och dramatisera och ju mer desto mindre erfaring vi har av en sak. I våra dagar tar sig andra "galningar" över Atlanten eller andra vatten bara i en robåt --- visserligen med GPS navigering och skyddsutrustning, men ändå. Mest imponerad blir man när man ser fiskare på en planka ger de sig långt ut på Stilla Havet. För Heyerdahl besättning var den första trippen den värsta. Man brukar säga man blir rädd bara en gång, den första. Sen blir det allt mer rutin.
Som sagt folk i min barndom beundrade väl nog Thor för hans mod och jämförde det kanske med bergsklättring. Det var innan TVn hämtade in fjära stränder i vardagsrummet så att man kunne få en uppfattning om skeendet. Mycket senare upptäckte jag att vetenskapen egentligen inte tyckte att resan hade hänt. Även om han sen gjorde om med en liknade resa med Ra. I vetenskaplig mening betydde testen liksom ingenting.
Thor fick på sig stämpeln, "Thor är en äventyrare som inte vet något om arkeologi och om forntiden". Ändå om jag jämför Thors argumentering i arkeologiska tolkningar tycks den var mycket lik den allmänna arkeologiska uppfattningen. Allt sen dess har de flesta medier med självaktning i alla artiklar om Heyerdahl fått in några rader med liknade mening ...etiketten satt vist i pannan för dem som hade den sorts blick.
Men nyligen kom jag att tänka på hur världen och folk kan vara konstiga och ha sina sympatier och antipatier. När man ser att somliga kan konservera ett hat mot de utdöda herulerna och några samtida stammar nu1500 år senare förvånas man kanske inte. Faktum är att dessa antipatier mot Thor och många andra nu finns lagrade i bibliotekens böcker och framtidens barn tar vid lära och för det vidare.
Vi får väl gå fram till de senaste decennierna för att ha sett hur Thors verksamhet ledde till att vart än han kom höjde han folkens självkänsla genom sin forskning. Sådana saker kommer att leva ett hälsosammare liv än den pseudoskeptiska andan som finns i vissa akademiska korridorer. Den har hållit vid liv närmast en personförföljelse utan sakligt underlag.
Å andra sidan tar Thor kanske ned de höga akademikerna från sin piedestal. De har samma svagheter som vi andra och har inte alltid rätt. Förutom att de kan vara lika envetet låsta vid sina åsikter som nånsin Thor. Det kanske beror på att vetenskapen egentligen är rätt ny och man överbetonar sin egen betydelse och kunskap. Det leder till att allt för många akademiker har ingen respekt för den kunskap som döljs i andra discipliner och bland folk i allmänhet. Man vill ta monopol på vetandet och det är förstås att värna sitt skrå.
Thor har varit en surdeg och prisma som gjort att vi som tänker på sådana saker nog förstår att vi kan inte lita på forskare. Mest syns det förstås när man hör halvt politiserade budskap och trender. För min del har jag nog aldrig haft idoler. Antagligen vill jag inte lyfta nån högt upp eftersom det kan vara långt ned att falla.. Därför har min attityd till Thor varit att i sak värdera hans upptäckter och argument. Jag är inte enig i allt och vet inte proportionerna och samma gäller alla andra jag lär mig något av. Jag noterar det jag ser som ny kunskap för mig. Han ska förstås uppskattas för allt han gjort under ett långt liv.
Från unga studerande i Sverige har jag att de skolas tidigt vid akademiska studier att vara en högre klass. Ett utslag av detta är "svenska folkbildartraditionen " man möter i många sammanhang. Just Thors varande på agendan har visat att det inte bara är i Sverige man saknar äkta ödmjukhet in för kunskapen och folks vardag nu och i det förgångna. Här måste sägas att denna kritik inte drabbar enskilda utan systemet.
Jag kan inte låta bli att våndas när jag ser tioåringar ge upp när de inser att de inte kan leva upp till alla krav som ställs. De ser ingen framtid. Lika mycket våndas jag när jag ser att unga lobotomeras genom att man tvingar på dem ramar som begränsar deras synfält efter akademiska studier. De blir handikappade innan de ens hinner börja. Samtidigt är det något tvetydigt eftersom man i högtidstalen talar om den fria andan och forskningens frihet. Den begränsas redan som embryo genom det införs självcensur och att man inbillar sig vara bäst med monopol på kunskap. Det blir litet av ett slutet sällskap.
Den objektiva kunskapen bör flyga på ett högre plan där man inte saltar kunskap med ovidkommande saker. Det finns en akademisk tradition att majoriteten åsikter ska bestämma. Det är ju ingen vetenskaplig metod. Man behöver bara gå till de biologiska vetenskaperna för att inse att mellan människan och naturen går det inte att förhandla och använda majoritetsåsikter. Full förståelse nås bara när vår beskrivning av verkligheten står i förhållandet 1 : 1 till det som verkligen sker i naturen
Men man kan väl slå motståndarna till Thor i skallen med det faktum att det finns fler människor i världen som uppskattar Thor än det fåtal som förnekar Thor.
Arkeologin tycks inte kunna se på Thor som inspiratören och ifrågasättaren. Kom att tänka på att i nutidens kategorier hör Thor till "experimentella arkeologin". Vem vet om inte det var Thor som började den med sitt experiment på havet. Nuförtiden finns många arkeologer som försöker efterapa och rekonstruera forntidens liv och "känner efter hur det kändes"
Det har nu gått över 50 år sen den famösa turistresan på Stilla Havet. Man tycker ju att hela företeelsen borde vid det här laget dels vara preskriberad, dels också genomlyst så att man ser lärdomarna man kan dra. Att odla antipatier mot Thor nedvärderar de akademiker som inte blandar in politik och liknande i sin professionella värderingar. Vi andra vill gärna med våra skattepengar betala för något av värde.
Ju mer man ser av världen förstår man att sant och falsk blandas och man kan inte renodla det man vill ha. Man behöver det andra för att ha något att jämföra med. Jag hoppas bara att skolan och den högre skolningen inskärper ungdomarna att vara lagom skeptiska och inte förstenas i skeptism ty då blir man bara löjlig. Likaså behövs mycken ödmjukhet in för kunskap och sanning vilka är undflyende ting och ändras med tiden.
ha det Thor
