Smör på brännsår

[Stefan Lundgren]

Den lärare som jag hade på mellanstadiet sade att äldre personer lägger smör på brännsår (tidig 1980-tal) och det skulle man inte göra eftersom det skulle göra brännsåret värre. Hon berättar också att förr i tiden lade man smör på brännsår och vid ett par tillfällen även snus.
Har ni hört talats om det?

Varjag kanske har någonting att komma med.

Stefan

[millgard]

Bivax/linolja har jag hört talas om, men problemet är att brännsår är väldigt infektionskänsliga.

Smärtlindring kanske däremot uppnås, förr i tiden fanns ju inte lokalbedövning som idag.

[Vargas]

Jag har en bekant som häller matolja på brännskador för exakt samma syfte som Millgard tar upp. Nu har jag sluppit allvarligare brännskador så jag är en novis inom ämnet. Jag googlade lite om just smör mot brännskador utan att hitta något.

[sonderling]

Alltså det ringer en klocka nånstans. Nått om att ha hört detta under barndomen men jag kan inte precisera nått bara bekräfta hörsägen.

Låter ohygieniskt...

Sonderling

[Hexmaster]

Det har länge förekommit i olika språkområden. Här är en expert på brännskador som nämner att många liknande idéer kommer från 1900-talets början.

Butter could contain bacteria that could cause an infection. I can't say definitively it will make a burn worse, but it certainly won't make it better the way cold water does.

http://www.abc.net.au/health/talkinghea ... ekvPaw9V8E

[Amund]

Mot riktiga brännskador har jag aldrig hört något om, däremot har jag hört folk berätta att typ gammelmormor eller liknande bredde smör på ställen där barn hade bränt sig på brännässlor och att ”smärtan upphörde direkt”.

[Stefan Lundgren]

Hittade en förklaring hur man behandlade brännsår förr i tiden.
I Småbrukarens bok från 1912 kan man läsa.

Stefan

Mot brännsår.

Ett ganska enkelt medel mot brännsår är varmt vatten. Den
förbrända delen af kroppen bör strax hållas i så varmt vatten,
som man möjligen kan tåla. Smärtan upphör dä genast. När
vattnet blifvit något afkyldt, bör man åter hålla varmt vatten i
beredskap, men detta bör dock naturligtvis icke vara så varmt,
att en ny förbränning kommer till stånd.
Vid den första graden af brännskador, då huden blott är
röd, är det för att aflägsna hvarje spår af skadan tillräckligt att
hålla det brända stället en timme i varmt vatten. Har det
däremot uppstått blåsor (brännskada af 2:dra graden), så bör
man efter en timmes förlopp klippa bort blåsorna med en förut
kokad sax, och sedan man ytterligare användt det varma vattnet
i en half timme, har äfven här en läkning försiggått. Vid den
tredje graden, hvarvid öfverhuden är förstörd och de inunder
liggande delarna äro skadade, är badning med varmt vatteu i
halfannan timme tillräckligt. I början befordras blödningen härigenom,
men så snart denna upphör, bildar sig ett hvitt öfverdrag öfver
såret. Nu lägges på detta charpi (som är upprifvet lärft, icke af
bomull utan af linne) och ombindes. Läkningen går sedan af sig
själf. Om bulnad och varbildning uppträder, så badas såret
dagligen med varmt vatten och en ny förbindning anlägges hvarje
gång. Det förstås af sig själft, att man under läkningen bör
vakta såret omsorgsfullt för kyla.
Ett annat medel mot brännsår är att stryka bomolja på de
brända ställena och därefter strö fin stött salt ofvanpå. Om
smärtan efter en half timmes förlopp icke är upphäfd, så upprepas
det ännu en gång.

[Femtiotrean]

När jag gick i andra klass blev jag ett s.k. nyckelbarn. På den tiden betydde det inte alls samma sak som idag utan ett barn med heltidsarbetande föräldrar (men utan hembiträde, barnskötare etc) men möjligtvis med ett äldre syskon, alltså var jag "home alone" efter skolan, en inte ovanlig belägenhet för en liten förortsgrabb i mitten av 60-talet.

En dag ville dricka te. Jag kokade upp vatten i en kastrull, tog ett bra grepp om handtaget, vände mig om, snubblade och fick - som jag senare fick veta - stora andra gradens brännskador på båda lär(*). Först skrek jag efter mamma, sen sprang jag och ringde på dörren hos tanten som bodde på samma våning och berättade att jag hade bränt mig med hett vatten. Hon sa "Ojoj! Nu lägger vi smör på skadan och smärtan går bort." Men jag ville naturligt inte klä av mig byxorna när en tant tittade på, sa "Vi har ju smör hemma!" och sprang i väg. Men när jag öppnade kylskåpet hittade jag bara margarin!'

Ungefär samtidigt hade smärtan blivit så akut och olidlig att jag plötsligt kom ihåg att jag hade sett hur man gjorde när man stekte plättar och spillde en droppe het olja på sig. Jag sprang in i badrummet, klädde av mig, såg på mina lår och började gråta. När mamma kom hem med taxi kanske en halv timme senare fann hon mig naken i badkaret.

Läkaren sa att jag var en duktig pojke (och det skulle också sjuksköterskor som bytte bindor och tog bort död hud sa senare). När mamma beklagade att om hon hade varit hemma skulle hon ha lagt matolja på skadan istället av att bara duscha den med kallt vatten som jag hade gjort tittade han på mig och sa att jag va rinte bara buktig utan också en fyndig unge. Han hade behandlat för många patienter som fortfarande - trots att året var 1966! - tror på gamla kärringar och deras botemetoder och gör skadorna värre och svårare att sköta.

(') Det var kanske bra att olyckan hände före puberteten...