Högtidlighållandet av Karl XII:s dödsdag förr om åren

[Gen. Jack Ripper]

Jag läste i en artikel nyligen att man fram till 1950-talet högtidlighöll Karl XII:s dödsdag med minnestal i skolorna.

Vad sades då och varför upphörde man? Någon som vet/minns?

[lampros]

Jag läste i en artikel nyligen att man fram till 1950-talet högtidlighöll Karl XII:s dödsdag med minnestal i skolorna.

Vad sades då och varför upphörde man? Någon som vet/minns?

Man sa då att Karl XII var en hjälte som tappert försvarade detta land. Den anda han inympade i sina mannar var en uppfordrande maning för kommande tider: var redo, försvara fosterlandet, lägg av din letargi och förkovra dig i vapnens bruk. Det hela var, kan man säga, ett slags svensk bushido.

Varför upphörde det då? Sant är att Karl XII alltid varit omstridd, mer så än, säg, Gustav II Adolf och Gustav III. Nationalismen ömsade skinn denna tid, 50-60-tal, och började nu få mer samtida uttryck som stolthet över svensk industri, det svenska liberala arvet från 1809 och framåt, svenskt engagemang i FN och landslaget i fotboll och hockey, om nu nationalism öht var gångbar.

I samma anda som Karl XII-hyllningar hade ju t.ex Lund länge en Tegnérfest för att hylla Esaias Tegnér ("Svea", "Fritiofs saga") som legat i Lund och varit professor där. På 70-talet dog detta festbruk helt enkelt ut. Och har inte återuppstått. Tegnér läses än men själva den stora, retoriska stilen med hyllande av stor person känns otidsenlig. Men jag kan ha fel.

[Ben]

Jag tycker att det känns en smula osannolikt att ett sådant högtidlighållande skulle ha ha varit allmänt förekommande i de svenska skolorna så sent som på 1950-talet. På mig känns det som ett fenomen som på sin höjd levde kvar fram till andra världskriget.

[Lasse O]

Jag tycker att det känns en smula osannolikt att ett sådant högtidlighållande skulle ha ha varit allmänt förekommande i de svenska skolorna så sent som på 1950-talet. På mig känns det som ett fenomen som på sin höjd levde kvar fram till andra världskriget.

För mig som gick i den svenska skolan under det årtiondet så vill jag minnas att våra lärare åtminstone påminde oss barn varför 30 november var ett viktigt datum. Det var förstås den gamla skolans lärare som sedan successivt fasades ut till förmån för de nya lärare som käckt satte sig på katederns ena hörna och försökte bli en i gänget utan krav på något som helst kunnande om någonting.

I Finlands svenskspråkiga trakter är 6 november en särskild dag. För de rikssvenskar som inte vet det så är det Gustav II Adolfs dödsdag. Då "firar" man här i Finland med särskilda bakelser, inte särskilt goda, det måste medges.
Minns man ännu 6 november i Sverige eller har man rensat bort också den dagen ur kalendern?

[Ralf Palmgren]

Då "firar" man här i Finland med särskilda bakelser, inte särskilt goda, det måste medges.
Minns man ännu 6 november i Sverige eller har man rensat bort också den dagen ur kalendern?

Jag har känt till att det finns svenska bakelser i Sverige den 6 november. Bakelserna har den svenska flaggan på sig. Det här har jag för mig. Är det så? Jag har aldrig sett några särskilda bakelser på svenska dagen här i Helsingfors. Det skulle vara roligt att smaka på en sådan men som sagt så har jag aldrig sett sådana. Konstigt!

[Ben]

Den 30 november högtidlighölls under ett drygt trettiotal år på Skansen. Enligt boken Skansen under hundra år upphörde det 1934. Gustav II Adolfs-minnet uppmärksammades den 6 november, men den festen lades ner 1946.

Ett mer allmänt högtidlighållande av 30 november hör, gissar jag, närmast 20-talet till och då som en uppföljning av gravöppningen 1917 och jubileumsåret 1918. I det skedet utvecklades Karl XII till en symbol för nationalistiska kretsar och därmed torde socialdemokratins ökade politiska styrka ha medfört att han under 30-talet kom att framstå som otidsenlig.

[Lasse O]

Då "firar" man här i Finland med särskilda bakelser, inte särskilt goda, det måste medges.
Minns man ännu 6 november i Sverige eller har man rensat bort också den dagen ur kalendern?

Jag har känt till att det finns svenska bakelser i Sverige den 6 november. Bakelserna har den svenska flaggan på sig. Det här har jag för mig. Är det så? Jag har aldrig sett några särskilda bakelser på svenska dagen här i Helsingfors. Det skulle vara roligt att smaka på en sådan men som sagt så har jag aldrig sett sådana. Konstigt!

Den svenska dagen, 6 november, firas faktiskt även i Finland. T o m i den finskspråkiga avkrok där jag bor finns det bakelser med hjältekonungens profil på i choklad men bara just den dagen.

[Hexmaster]

Har inte den allmänna (obs) synen på Karl XII varierat rätt kraftigt och länge mellan hjälte och skurk?

Då "firar" man här i Finland med särskilda bakelser, inte särskilt goda, det måste medges.
Minns man ännu 6 november i Sverige eller har man rensat bort också den dagen ur kalendern?

Hå! Faktiskt?

I G2A:s Göteborg med omnejd är Gustav Adolf-bakelser en av årets högtider, typ. Som semlor fast bara på en särskild dag. Visste inte att de finns över hela Sverige, och Finland dessutom. Det var intressant.

Det finns olika teorier kring vem som skapade bakelsen första gången. Någon anser att konditorsläkten Arnholt på 1890-talet fick idén med Gustav II Adolfs huvud i relief på en bakelse. Andra menar att det var den tyskättade Carl Bräutigam som inför jubileet 1909 skapade en bakelse till minne av staden Göteborgs grundare. Det skulle i så fall innebära hundraårsjubileum att fira för kungen i bakelseformat nästa år.

I dag säljs Gustav Adolfbakelser över hela landet och många är vi som kan njuta av denna sockerkaksbakelse i form av en rulltårta fylld med vaniljkräm och svartvinbärssylt, inrullad i marsipan, skuren och ställd på högkant, toppad med grädde och den välkända kungen i choklad.

http://www.ne.se/rep/hj%C3%A4ltekonunge ... en-bakelse

[Ralf Palmgren]

Den svenska dagen, 6 november, firas faktiskt även i Finland. T o m i den finskspråkiga avkrok där jag bor finns det bakelser med hjältekonungens profil på i choklad men bara just den dagen.

Som finländare är jag självfallet mycket medveten om svenska dagen. Det är en självklarhet. Trots det har jag på något sätt lyckats undgå bakelserna.

[Ben]

Har inte den allmänna (obs) synen på Karl XII varierat rätt kraftigt och länge mellan hjälte och skurk?

Jodå, t.ex. under den tid då statyn i Kungsträdgården kom till omhuldades Karl XII av liberaler, men fram emot 1900-talets början kom han alltmer att tas över av konservativa och nationalistiska kretsar. Sven Hedin, för att ta ett framträdande exempel, passade under sin stora första världskrigs-resa på ostfronten på att besöka en rad platser med Karl XII-anknytning. Att döma av sina beskrivningar försattes han då närmast i extas. Vid gravöppningen 1917 lät man, för att motverka revolutionära idéer, soldater ur Stockholms garnison defilera förbi den öppnade kistan. Den som hade skådat "den store hjältekonungen" skulle, förmodade man, inte vara så benägen att lyssna till samhällsomstörtande agitation.

[a81]

Jag tycker att det känns en smula osannolikt att ett sådant högtidlighållande skulle ha ha varit allmänt förekommande i de svenska skolorna så sent som på 1950-talet. På mig känns det som ett fenomen som på sin höjd levde kvar fram till andra världskriget.

Å andra sidan lever fortfarande Gustav II Adolf-firandet den 6 november kvar, så varför skulle man inte ha firat Karl XII i svenska skolor på 1950-talet. Gustav II Adolf bör i många stycken vara mer kontroversiell än Karl XII. Det stora ifrågasättandet av Karl XII kom till stor del på 1990-talet i och med att nynazister firade hans dödsdag. Som jag ser det handlar det, i alla fall delvis, om guilt by association, där Karl XII:s eftermäle blivit överdrivet mycket svärtat på grund av att han närmare 300 år efter sin död hyllades av extremister.

[Ben]

Å andra sidan lever fortfarande Gustav II Adolf-firandet den 6 november kvar, så varför skulle man inte ha firat Karl XII i svenska skolor på 1950-talet. Gustav II Adolf bör i många stycken vara mer kontroversiell än Karl XII. Det stora ifrågasättandet av Karl XII kom till stor del på 1990-talet i och med att nynazister firade hans dödsdag. Som jag ser det handlar det, i alla fall delvis, om guilt by association, där Karl XII:s eftermäle blivit överdrivet mycket svärtat på grund av att han närmare 300 år efter sin död hyllades av extremister.

Det beror nog på vad man menar med "Gustav II Adolf-firandet". Att konditorier den 6 november saluför en särskild bakelse i hopp om ökad förtjänst är en sak, att man anordnar stora fester med högtidliga tal är något helt annat. Jag tvivlar starkt på att den sistnämnda typen av "Gustav II Adolf-firande" är särskilt vanlig numera.

Sedan lär Karl XII, i synnerhet efter andra världskriget, ha framstått som betydligt mer kontroversiell än Gustav II Adolf. Att i det läget hylla en härskare som "invaderade" Polen och Ryssland torde ha framstått som rätt svårsmält för andra än de som stod längst ut på högerkanten. Men, som sagt, det beror på vad man lägger i innebörden "fira" - att delta i parader och lyssna på högtidliga tal eller att äta en särskild sorts bakelse till kaffet.

[Lasse O]

Den svenska dagen, 6 november, firas faktiskt även i Finland. T o m i den finskspråkiga avkrok där jag bor finns det bakelser med hjältekonungens profil på i choklad men bara just den dagen.

Som finländare är jag självfallet mycket medveten om svenska dagen. Det är en självklarhet. Trots det har jag på något sätt lyckats undgå bakelserna.

Jag har blandat ihop bakelserna Tar tillbaka allt och skyller på stigande ålder.

[Schwemppa]

Nu vet jag inte var Ralf har hållit hus under Svenka Dagen-firandet, men visst finns bakelsena. Jag har själv inte kommit att smaka, men de brukar ofta användas till illustration, som i länken.

http://hbl.fi/nyheter/2012-11-06/svensk ... iras-i-dag

[Gen. Jack Ripper]

Utöver "kränkt" så är nog "otidsenligt" det nyord som jag ogillar allra mest.
Eller framförallt vilken kraft det har. Bara att man nämner det då dör all opposition. Det sista man vill verka vara i Sverige är otidsenlig...

...Vid gravöppningen 1917 lät man, för att motverka revolutionära idéer, soldater ur Stockholms garnison defilera förbi den öppnade kistan. Den som hade skådat "den store hjältekonungen" skulle, förmodade man, inte vara så benägen att lyssna till samhällsomstörtande agitation.

Vi kan väl så här i efterhand konstatera att det fungerade?