Kandidatexamen

[Ralf Palmgren]

En person som jag känner blev filosofie kandidat år 1987. Därefter blev han filosofie doktor. Med andra ord blev personen i fråga aldrig filosofie magister. Nuförtiden är det dock obligatoriskt att bli filosofie magister i Sverige. Var det inte så i slutet av 1980-talet? Motsvarar kandidatexamen år 1987 samma som det gör nuförtiden med 180 högskolepoäng och C-uppsats?

[Jurgen Wullenwever]

Jag tror inte att alla mellannivåer var nödvändiga. Man måste väl inte heller ha varit kandidat för att bli magister, och inte ha varit licentiat för att bli doktor, men jag är inte så bekant med de här sakerna. (Jag har bara kandidatexamen och magisterexamen.)

Mer till frågan: Jag tycker mig minnas något om grundläggande krav för att kunna antas till forskarutbildningen, och det kanske räckte med vad nu personen hade i det fallet, vid det tillfället.

Är det obligatoriskt med magisterexamen för att gå vidare nuförtiden? Jag trodde att magisternivån var under avveckling för att ersättas av masterexamen.

[Vysotskij]

Före Bolognareformen 2007 var som regel kandidatexamen formellt krav för att antas till forskarutbildning. Informellt kan kraven ställts högre (som magister) eller lägre. (Finansministern har bedrivit forskarstudier i nationalekonomi utan examen i ämnet, till exempel.)

[sapient]

Vad jag vet så duger det fortfarande med både kandidat- och magisterexamen för att kunna ansöka till forskarutbildning/bli antagen som doktorand*. Däremot står sig - allt annat lika - den som har magisterexamen bättre i konkurrensen.

Det fanns förut en möjlighet att antas även utan att ha fullgjort en examen, om man kunde antas ha "motsvarande kunskaper" eller "i övrigt ha särskilda förutsättningar" (jag citerar ur minnet, så jag är inte 100% säker på formuleringarna...) Man kunde till exempel antas innan man var klar med exempelvis magisteruppsatsen, om man höll på med den när ansökningstiden inföll.

Man kunde också få tillgodoräkna sig eventuella uppsatser och liknande som man hade skrivit redan innan antagningen, om de höll måttet i övrigt. Det var alltså möjligt att bli antagen som doktorand, och redan ha samlat ihop en del poäng i forskarutbildningen.

Jag tror dock att alla dessa möjligheter togs bort med Bologna-reformen. (Jag har en bekant som insåg det i sista minuten och var tvungen att använda sig av den senare möjligheten för att bli antagen och kunna tillgodoräkna sig ett antal uppsatser hon varit medförfattare till.)

Doktorsexamen är det vanliga målet för en forskarutbildning. Licenciatexamen är ovanligare - men om jag förstått saken rätt är de lite vanligare i en del ämnen där man så att säga har större behov av lärare än forskare. T.ex. ekonomi. Fördelen är då att licenciaten är disputerad, men forskar kanske inte lika aktivt utan mer inriktad på undervisning.

(* Doktorand är ju en tjänst och forskarutbildning, som namnet säger, en utbildning. De behöver inte följas åt. Institutioner som har klent med extern finansiering brukade alltid ha fler i forskarutbildningen än man kunde finansiera doktorandplatser. I flera omgångar har reglerna om detta skärpts - det var en anledning att jag valde att aldrig söka till forskarutbildning för egen del. Exakt vad som gäller nu för tiden, har jag inte koll på.)

[Medo]

Jag vet inte exakt när förändringen skedde (var det så sent som Bologna?) men på grund av den inflation på utbildning som skett har den blivit längre och längre. Detta är bara ett exempel på det då man tidigare tog kandidatexamen och sedan doktorerade.

Nu måste man ha minst 1-årig master (och ofta blir det 2-årig då det inte alltid erbjuds 1-åriga) så tiden som krävs har ökat med minst 33%.

Det har också skett en fördumning av utbildning i sig i stora delar av västvärlden vilket gör att jag nästan tvivlar på om 5 års universitet nu lär ut motsvarande mycket som 3 års universitet på exempelvis 70-talet. Det är ju mycket "alla ska med"-tankar som lett till det. Ska "alla" med så måste man anpassa takten efter de minst begåvade och/eller flitiga i klassen, så är det ju bara.

Mats Alvesson, professor i företagsekonomi vid Lunds universitet, skrev för 4 månader sedan en debattartikel där han hänvisade till en amerikansk studie som är intressant i sammanhanget.

"Enligt en nyutkommen och uppmärksammad amerikansk studie, Academically Adrift (Arum och Roksna, University of Chicago Press 2011), blir långt ifrån alla klokare av högre utbildning. Man testade studenter före och efter högskole­utbildning och fann att för cirka 40 procent skedde ingen mätbar förbättring i fråga om förmåga till att resonera, se mönster, tänka kritiskt och annat som anses vara huvudpoängen med högre utbildning."
http://www.dn.se/debatt/manga-blir-inte ... utbildning

[a81]

Vad jag vet så duger det fortfarande med både kandidat- och magisterexamen för att kunna ansöka till forskarutbildning/bli antagen som doktorand*. Däremot står sig - allt annat lika - den som har magisterexamen bättre i konkurrensen.

Jo, så är det, men om jag minns rätt kommer det om några år bli också ett formellt krav med magisterexamen, kandidatexamen kommer alltså inte att räcka (ens i teorin) för att bli antagen som doktorand.

[Sarvi]

Ska man vara helt formell så är det redan krav på examen på avancerad nivå (dvd mag eller Master) för att bli antagen som doktorand. Dock gäller under ett antal år övergångsregler som innebär att även kand kan godtas, så som det var före Bologna.

[Ralf Palmgren]

Ska man vara helt formell så är det redan krav på examen på avancerad nivå (dvd mag eller Master) för att bli antagen som doktorand. Dock gäller under ett antal år övergångsregler som innebär att även kand kan godtas, så som det var före Bologna.

I Storbritannien finns egentligen inga krav på att efter fullgjord BA (Filosofie kandidat) direkt ansöka och antas till en forskarutbildning (Ph.D. utbildning). På engelska Wikipedia står "The UK is unusual in that graduates with a bachelor's (Honours) degree can undertake doctoral studies without first having to obtain a master's degree". För ytterligare information se här: http://en.wikipedia.org/wiki/Bologna_Pr ... ed_Kingdom

Här i Finland bör man ha en fullgjord FM examen för att kunna antas till doktorandutbildningen. Hur är det i Sverige? Är det med andra ord möjligt i Sverige amöjligt att efter en Filosofie kandidatexamen direkt börja studera för Filosofie doktorsexamen? Det här var möjligt i Sverige ännu i slutet av 1980-talet.

[Vysotskij]

Jag tror att de flesta av dina frågor besvarats i tråden.Under 80-talet (före 1993) fanns inte magister som generell examen i Sverige.